I denna studie har ett nära samarbete med verksamheten STPLN skett under studiens gång. STPLN är som tidigare nämnt en experimentell och kreativ mötesplats som är öppen för idéer som denna – att kommunicera gentemot målgrupp på ett annat sätt än vad de vanligtvis gör. Därför bör författarna ta hänsyn till att denna verksamhet troligtvis ställer sig mer positiva till att testa denna typ av marknadsföring eftersom de gärna välkomnar nya och nischade idéer. Hade det transmediala berättandet applicerats på en annan mindre verksamhet i Malmö, likt KKV, hade utfallet möjligen resulterat i att bli mer strikt och reglerat då få verksamheter är så öppna och inbjudande som STPLN. STPLNs positiva och inbjudande inställning till denna typ av projekt har möjliggjort att både samarbetet mellan Strannegård och Berséus och författarna fortgått utan några hinder på vägen. Det har även möjliggjort att det praktiska arbetet kunnat utvecklas till att bli en kampanj där STPLN själva sett ett stort värde i att ha blivit introducerade för detta koncept och kan ha användning av detta i framtida sammanhang.
5.4
Fokusgrupper
I och med att författarna valde att genomföra fokusgrupper med respondenter valda ur ett subjektivt urval finns vissa kritiska aspekter att ta hänsyn till. I efterhand kan författarna konstatera att deltagarna ställde sig positiva till majoriteten av delarna i kampanjen vilket även har påverkat diskussionens riktning. Detta kan ha påverkats av att respondenterna sedan tidigare haft förkunskaper om transmedialt berättande. En ytterligare aspekt var att författarna var bekanta med samtliga vilket även kan ha påverkat hur respondenterna förhöll sig till
diskussionen och de öppna frågorna. Däremot valdes dessa eftersom de tjänster som STPLN har att tillgå är väl lämpade för vad programmen Medieproduktion och processdesign samt
Produktionsledare Media studerar. De befinner sig även inom den angivna målgrupp som
STPLN ville rikta kampanjen till. Majoriteten av respondenterna hade sedan tidigare ingen vetskap om STPLN och dess tjänster vilket gjorde det än mer passande att dessa fick gestalta den målgrupp verksamheten inte når ut till. En intressant aspekt hade varit att utföra ytterligare fokusgrupper där respondenterna istället utgörs av personer som inte har erfarenhet av
transmedialt berättande sedan tidigare. Troligtvis hade resultatet sett annorlunda ut och delarna i kampanjen hade uppfattats och tagits emot på ett annat sätt än vad de nuvarande respondenterna hade gjort. I de fokusgrupper som nu genomfördes i denna studie kunde exempelvis respondent 3 förstå vikten av att marknadsföra sig likt detta. Respondent 8 uttryckte även att denna typ av marknadsföring är mer inbjudande än vanlig traditionell envägskommunikation. Dessa uttalanden påvisar att respondenterna i detta fall kunde sätta in kampanjen i ett sammanhang och förstå syftet och detta koncepts innebörd. Utan den kunskap som respondenterna besitter hade diskussionen inte lett till dessa uttalanden kring transmedialt berättande och närliggande begrepp. Att diskutera kampanjen med respondenter som inte besitter denna förkunskap vore intressant att genomföra för att se hur de utfallet hade sett ut.
6
Slutsats
Transmediala berättandet har ett större behov av publikt engagemang i jämförelse med traditionell envägskommunikation. Dock bör inte kampanjen i fråga kräva ett för stort engagemang gentemot användare utan bör hålla en lämplig grad för att bibehålla intresset. Väggen uppfattades som både engagerande och inbjudande, men kan bli än mer effektiv i marknadsföringssyfte med hjälp av @stpln eftersom det på ett enklare sätt kopplar an till verksamheten och var information kan finnas. QR-koden har för många steg i sin interaktion med användaren för att denna ska upplevas tilltalande gentemot målgrupp och kan därför ses som en ineffektiv del i kampanjen. Att kampanjen kan uppfattas som diffus och otydlig i sitt budskap kan både anses positivt och negativt - å ena sidan kan kampanjen tappa engagemang hos målgrupp, å andra sidan kan detta väcka intresse och bjuda in till handling.
Den kollektiva intelligensen är en viktig komponent vid en transmedialt berättande kampanj. I detta fall var kampanjens diffusa och otydliga delar till fördel för att kunna skapa frågor och funderingar hos användarna. Med hjälp av varandras kunskap kan den kollektiva intelligensen komma att bli viktig för att förstå helheten. Vad som även framkom var att detta kan komma att bli betydande för kampanjen och dess spridning hos målgruppen.
För att en kampanj ska kunna interagera gentemot målgrupp krävs det ett större engagemang från användaren i jämförelsevis med en traditionell kampanj. Detta behövs för att kampanjen ska fylla sitt syfte, men även för att kunna spridas. Vad som är viktigt för kampanjen vid utformningen av interaktionen är att denna tydligt talar om för användaren vad denna ska göra, exempelvis affischen och dess lappar eller den mobila väggens budskap om att ta en bild. De korta budskapen i kampanjen väckte nyfikenhet och kunde liknas vid en call-to-action. Kampanjen som marknadsföringsverktyg ansågs mer spännande, inspirerande och intresseväckande i jämförelsevis med en traditionellt uppbyggd kampanj och framhävde
samspelet mellan användare och verksamhet. En transmedialt berättande kampanj sågs som mer inbjudande gentemot användare och skulle kunna vara ett nytt sätt att marknadsföra sig genom. Kampanjens aktiva deltagande och engagemang bidrar till kampanjens spridning vilket gör användaren till den indirekta marknadsföraren som kan sprida kampanjen vidare till andra potentiella användare.
i kampanjen komma att behöva sättas i ett sammanhang för att enklare förstå dess platsspecifika innebörd vilket även kan tas i beaktning vid de övriga kampanjens delar.
Deltagande design har lett till ett nära samarbete och en fördjupad inblick hos den specifika verksamheten. Vidare har deltagande design givit både författarna och Strannegård och Berséus ett kunskapsutbyte som har lett till givande samtal och bollande av idéer genom
arbetsprocessen. Detta har resulterat i att båda parter kunnat ge sin syn och expertis på det berörda ämnet för att låta resultatet bli så lyckat som möjligt. Ömsesidigt engagemang är även en viktig aspekt vid deltagande design vilket det i detta fall var, vilket ledde till att båda parterna kunnat arbeta i samma riktning och mot samma mål.
6.1
Vidare forskning
En intressant aspekt till vidare forskning hade varit att se hur resultatet sett ut ifall en annan verksamhet stod som exempel för studien. Sannolikt hade resultatet sett annorlunda ut i och med att det då arbetas utifrån andra förutsättningar och kriterier anpassat efter just den verksamheten.
Vidare hade det varit intressant att utforska hur resultatet hade sett ut ifall respondenterna inte hade haft tidigare förståelse för vad transmedialt berättande är. Hur hade detta påverkat utvärderingen av resultatet?
Ytterligare förslag till vidare forskning vore att mäta hur den transmedialt berättande kampanjen för STPLN hade fungerat och vad den kunnat generera till - hur många besökte STPLN, fysiskt eller digitalt? Vilka interagerade med delarna? I vilken utsträckning spreds kampanjen till målgruppen?
Referensförteckning
Andersen, L. B., Danholt, P., Halskov, K., Hansen, N. B., & Lauritsen, P. (2015). Participation
as a matter of concern in participatory design. CoDesign, 11(3-4), 250-261.
Beddows, E. (2012). Consuming Transmedia: how audiences engage with narrative across
multiple story modes.
Bell, J. & Waters, S. (2016). Introduktion till forskningsmetodik. (5., uppdaterade uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Bourdaa, M. (2014). This is not Marketing. This is HBO: Branding HBO with Transmedia
Storytelling. Networking Knowledge: Journal of the MeCCSA-PGN.
Buckner, B., & Rutledge, P. (2011). Transmedia Storytelling for Marketing and Branding: It’s
Not Entertainment, It’s Survival. International Association of Marketing.
Buur, J., & Matthews, B. (2008). Participatory innovation. International Journal of Innovation Management, 12(03), 255-273.
Carmody, B. (2016). Transmedia Marketing Is the Future of Brand Storytelling. https://www.inc.com/billcarmody/transmedia-marketing-is-the-future-of-brand- storytelling.html. Hämtat 18/3 2018
Ciancia, M. (2013). What is transmedia? Projects and thoughts beyond the buzzword, Sydney: Proceedings of the 19th International Symposium of Electronic Art ISEA2013.
Davis, C.H. (2013). Audience Value and Transmedia Products. Media Innovations (Göteborg: Nordicom).
Dena, C. (2007). Patterns in Cross-Media Interaction Design: It’s much more than a URL...
(Part 1)
du Plessis, C. (2018). Prosumer engagement through story-making in transmedia branding. https://doi.org/10.1177/1367877917750445
Ehn, P. (2008). Participation in Design Things. 92-101. 10.1145/1795234.1795248. Ejvegård, R. (2009). Vetenskaplig metod. (4. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Elizabeth B.-N. Sanders & Pieter Jan Stappers. (2008). Co-creation and the new landscapes of
design, Co-Design, 4:1, 5-18, DOI: 10.1080/15710880701875068
Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2015). Handbok i kvalitativ analys. (2., utök. uppl.) Stockholm: Liber.
Granitz, N. & Forman, H. (2015). Building self-brand connections: Exploring brand stories
through a transmedia perspective. https://doi.org/10.1057/bm.2015.1
Harboe, T. (2013). Grundläggande metod: den samhällsvetenskapliga uppsatsen. (1. uppl.) Malmö: Gleerup.
Hylander, I. (1998). Fokusgrupper som kvalitativ datainsamlingsmetod. Linköping University Electronic Press
Institutet för kvalitetsindikatorer. (2017). Nulägesbeskrivning av fyra kollektivverkstäder. https://utveckling.skane.se/siteassets/publikationer_dokument/rapport---nulagesskrivning-av- fyra-kollekitvverkstader.pdf. Hämtat 3/6 2018.
Jenkins, H. (2006). Convergence culture : where old and new media collide. New York : New York University Press, 2006.
Jenkins, H. (2007). Transmedia Storytelling 101.
http://henryjenkins.org/blog/2007/03/transmedia_storytelling_101.html. Hämtat 7/4 2018
Joshi Govind, S. & Bratteteig, T. (2016). Designing for Prolonged Mastery. On involving old
people in Participatory Design. Scandinavian Journal of Information Systems: Vol. 28 : Iss.
1 , Article 1.'
Larsen, A.K. (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. (1. uppl.) Malmö: Gleerup.
Lee, Y. (2008). Design Participation Tactics: The Challenges and New Roles for Designers in
the Co-Design Process. CoDesign. 4. 31-50. 10.1080/15710880701875613.
Long, D. (2007). Transmedia Storytelling. Massachusetts Institute of Technology.
Morgan, D. L. (1997). Qualitative Research Methods: Focus groups as qualitative research Thousand Oaks, CA: SAGE Publications Ltd doi: 10.4135/9781412984287
Mossberg, L. & Nissen Johansen, E. (2006). Storytelling: marknadsföring i upplevelseindustrin. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Muñoz, P. & Calabuig, D. (2016). “TRANSMEDIA STORYTELLING”. http://www.thebcma.info/transmedia-storytelling/. Hämtat 7/4 2018
Phillips, A. (2012). A creator's guide to transmedia storytelling : how to captivate and engage
audiences across multiple platforms. New York : McGraw-Hill, c2012.
Robertson, T., & Simonsen, J. (2012a). Challenges and opportunities in contemporary
participatory design. Design Issues, 28(3), 3-9.
Robertson, T., & Simonsen, J. (Eds.). (2012b). Routledge international handbook of
participatory design. Routledge.
Pratten, R. (2015). Getting started with transmedia storytelling: a practical guide for beginners. (2nd edition.) [Place of publication not identified]: CreateSpace Independent Publishing Platform.
Sandberg, Å. (1982). Från aktionsforskning till praxisforskning. Sociologisk Forskning, 19(2/3), 80-89. http://www.jstor.org.proxy.mau.se/stable/20850615. Hämtat 3/4 2018 Sanders, E. B. N., Brandt, E., & Binder, T. (2010, November). A framework for organizing the
tools and techniques of participatory design. In Proceedings of the 11th biennial participatory design conference (pp. 195-198). ACM.
Sanders, E. -., & Stappers, P. J. (2008). Co-creation and the new landscapes of design. Codesign, 4(1), 5-18. doi:10.1080/15710880701875068
Sanders, Elizabeth B.-N (2013a), Perspectives on Participation in Design.
http://www.maketools.com/articles-papers/Sanders2013Perspectives.pdf. Hämtat 5/4 2018 Sanders, Elizabeth B.-N (2013b), Prototyping for the Design Spaces of the Future.
http://www.maketools.com/articles-papers/Sanders2013Prototyping.pdf. Hämtat 5/4 2018 Scolari, C. (2009). Transmedia Storytelling: Implicit Consumers, Narrative Worlds, and
Branding in Contemporary Media Production. International Journal Of Communication, 3,
STPLN. (2018b). Muntl. Intervju, 12 mars 2018
Strannegård, A. & Berséus, J. (2018a). Muntl. intervju, 21 februari 2018 Strannegård, A. & Berséus, J. (2018b). Muntl. intervju, 2 mars 2018 Strannegård, A. & Berséus, J. (2018c). Muntl. intervju, 12 april 2018 Strannegård, A. & Berséus, J. (2018d). Muntl. intervju, 27 april 2018 Tenderich, B. (2013). Design Elements of Transmedia Branding.
Walker, J. (2004). Distributed Narrative: Telling Stories Across Networks.
Wibeck, V. (2000). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur.
Yang, B., & Zisiadis, M. (2014). Transmedia marketing: strengthening multiplatform user
participation through storytelling. (Masteruppsats, Umeå Universitet, Umeå).
Bilaga 1 – Begreppsillustration
Denna begreppsillustration illustrerar hur begreppen i teorikapitlet hör samman med varandra. Transmedialt berättande som är studiens primära huvudområde placerar sig centralt där de sammanlänkande begreppen runt om skapar en transmedialt berättande värld. Dessa aspekter kopplas samman med denna studiens utfall och förtydligar deras samspel sinsemellan. Som teorin förklarar, förklarar även illustrationen att transmedialt berättande är sprunget ur konvergenskultur.
Bilaga 2 – Fokusgrupp
Upplägg Pil QR-klistermärke Affisch Instagraminlägg Mobil vägg Övriga diskussionsfrågorHur upplevde ni kampanjens interaktion?
Hur upplevde ni placeringen utav de olika medierna?
Hur hade ni upplevt ifall ni hade fått en annan ingång i kampanjen? Skiljer sig en traditionell kampanj i jämförelse med denna?