Deltagares möjliga tillgångar

Hinder och strategier har redovisats från forsknings- och utvecklingsarbeten med delta-gare som har haft olika handlingsmässiga förutsättningar att medverka i konkreta projekt-samtal, om det har gällt en förberedande studie eller ett projekt med bestämda kvalitets-kriterier och slutmål.

Skillnaden mellan deltagarnas medverkan i de olika projektsamtalen har för brukarna särskilt gällt: 1) anställdas representation, 2) samverkansformer med formell förankring, 3) administrativa planeringsrutiner, 4) disponibel tid för att medverka samt 5) tillgången till egna beskrivningar och förslag.

186

Problem- och byggprojekten har uppmärksammats som kommunikativa verksamheter med organiserade ansvarsområden och mötesplatser. Det har gällt både projektorganisat-ionens formella och informella förhållanden.

Projekteringskunskap som tillgång

Byggnadsprojektet inom ÖKF gällde ombyggnaden av Södermalmshemmet för äldre-omsorg och dagvård. Ett arkitektföretag hade i samverkan med kommunala representan-ter och verksamhetsföreträdare upprättat ett ombyggnadsprogram för att med ett princip-förslag upphandla konsulter för framställningen av bygghandlingar. Under projekteringen tillämpades byggsektorns miljömanual i samverkan mellan beställare och projektörer. Organiseringen av byggprojektet följde vedertagna principer och deltagarna representera-des av ÖKF med byggherre, projektledare och beställare jämte konsulter respektive före-trädare för vårdverksamheten i en formell samverkansgrupp.

Syftet med problemprojektet var att pröva miljömanualen som rutin och stöd för bestäl-larens och projektörernas produktbestämning med detaljerade krav på byggnadens tek-niska utformning. Det tillhörde beställarens intresse att förespråka särskilda miljökrav utöver normkrav vilket skulle främja vårdverksamhetens och äldreboendets miljö. Den särskilda miljöutformningen gällde byggnadsanknutna krav som främst tillgodosågs ge-nom beställarens och projektörernas fackkunskap och aktiviteter.

I problem- och byggprojektet hade beställare och projektörer den handlingsmässiga

till-gången till rutiner för det byggnadsanpassade projektsamtalet med miljömanualen som ett

projektanknutet dokument. Manualen hade t.ex. med avseende på byggdelar ”material, produkter och system” delvis anpassats till BSAB:s klassifikationssytem. Miljömanualen inbegriper beskrivningar om ting och handlingsmöjligheter som stod till förfogande främst för beställare och projektörer men också som brukarnas tillgång för miljökrav på inredning och utrustning. Deltagarnas teoretiska och praktiska yrkesfärdigheter fogades samman till byggnadsförslag och alltmer entydiga byggnadsbeskrivningar.

Beställarens och projektörerna färdighets- och förtrogenhetskunskap med avseende på att genomföra byggprojekt var en nödvändig handlingsmässig tillgång för möjligheten att pröva miljömanualen och i projektsamtalet diskutera konsekvenserna. Sammanställning-en av projektdokumSammanställning-entSammanställning-en till Sammanställning-en bygghandling som produkt samordnades på projekte-ringsmöten och reglerades bl.a. med dagordningen under punkten kvalitets- och miljö-ledningssystem. I problemprojektets seminarium granskades manualen med avseende på att vara verktyg för den gemensamma informationshanteringen. Det var en handlings-mässig tillgång att från olika fackområden kunna undersöka och precisera principerna för regleringen av miljökrav i ombyggnadsprocesserna. Deltagarna förfogade över begrepp för ett specialiserat problemområde men också över de återkommande aktiviteterna för inter-subjektiv kontroll på möten under problem- och produktbestämningen.

187

Verksamheten som brukarnas tillgång

Organiseringen av problemprojektet var formellt förankrat inom ortopedkirurgiska klini-ken men inte formellt integrerat med de förstudier och programarbeten som konsulter framställde till regionsjukhusets planeringsavdelning. Problemprojektet tillskrev särskilt betydelsen att en representativ grupp för vårdpersonalen tillsammans med projekthandle-dare skulle utarbeta en rapport med förslag till klinikens ledning över framtida ortope-diska vårdavdelningar med avseende på lokalutformning, arbetssätt och bemanning. Pro-blemprojektets inriktning, till en brukaranpassad produktbestämning, med utgångspunkt från personalens yrkes- och verksamhetskunskaper, var klinikens komplement till sjuk-vårdsförvaltningens planeringsprocess.

Det problemorienterade och projektorganiserade samarbetet inom kliniken innebar att projektdeltagarna hade en direkt handlingsmässig tillgång till klinikverksamhetens organi-sation och personalens arbetsuppgifter, tekniker och vårdrutiner, information och utbild-ning samt lokalutformutbild-ning och stödfunktioner för vårdarbetet. De problemorienterade undersökningarna har resulterat i detaljerade beskrivningar över händelseförloppen i vårdkedjor för olika typer av patientflöden, vilka utgjorde förutsättningarna för systema-tiska undersökningar av olika arbetsmiljöteman.

Deltagarnas projektsamtal med avseende på litteraturstudier om sjukhusbyggnader, stu-diebesök på ortopedkliniker, beskrivningar över vårdkedjor och diskussionerna om lokal-behov resulterade i dimensionerande lokalförteckningar. Projektgruppen upprättade en planritning som verktyg för diskussioner, som tillsammans med lokalförteckningens kon-sekvenser prövades i byggnader där kliniken, enligt sjukhusplaneringen, kunde tänkas lokaliseras. Lokalförteckningen fick en konkret tillämpning vid granskningen av förslaget att flytta till provisoriska lokaler. Efter projektgruppens mått- och funktionsstudier i full skala byggdes där ett hygienrum för rullstolsberoende patienter med höj- och sänkbar inredning.

Brukarna har i projektsamtalet haft en gemensam och direkt handlingsmässig tillgång till vårdarbetets sociala och fysiska miljö. Med projektsamtalet som verksamhet skärptes

delta-garnas uppmärksamhet på problem- och förslagsorienterade beskrivningar över ortope-davdelningarna. Den handlingsmässiga tillgången i projektsamtalet utgjordes av projekt-kunskap i arbete, vårdprojekt-kunskap som inte alltid behöver beskrivas, tillämpning av yrkes- och verksamhetskunskaper i projektsamverkan som lärprocess. Projektgruppen framställ-de i beskrivningar framställ-det som projektsamtalet refereraframställ-de till, varför inriktningen framställ-delvis för-ändrades eftersom projektgruppen förfogade över ett alltmer fördjupat och kompletterat problemområde. Projektsamtalet som medel och aktivitet kunde samtidigt hålla samman såväl riktning som överblick med avseende på att utforma ting och handlingsmöjligheter för ortopedkirurgiska klinikens vårdavdelningar.

Formella och reella samverkansmöten som tillgång

Inom SCB fanns det ett fackligt engagemang i frågor om hur ett reellt inflytande för olika grupper skulle kunna medverka i planeringen för om- och tillbyggnaden av lokaler för statistikverksamheten. Parterna hade kommit överens om att genomföra och utveckla

188

former för samverkan i planeringsfrågor mot bakgrund av de riktlinjer för samverkan vid lokalplanering som utgivits av statens arbetsmiljönämnd. Med uppgiften att vara rådgi-vare i arbetsmiljöfrågor framhöll nämnden att det var angeläget, mot bakgrund av utvär-derade lokalprojekt, att söka delvis nya former för samverkan för arbetsmiljöarbete och medbestämmande.

Parternas organisatoriska möjligheter att samverka var en handlingsmässig och möjlig tillgång för brukarnas aktiva medverkan. Samarbetet mellan representanter för arbetsgi-vare, fackliga organisationer och statens arbetsmiljönämnd formaliserades i ett program för ansökan om medel med det gemensamma syftet att pröva, dokumentera och utvär-dera brukarnas medverkan i ombyggnadsprojektet. Byggnadsstyrelsen hade statens upp-drag att samråda med SCB enligt allmänna anvisningar för handläggningen av lokalför-sörjningsärenden och hade att utgå från beprövade rutiner och erfarenheter för samverkan med projektörer och SCB:s representanter.

Platschefen hade fått uppdraget att ansvara för lokalfrågorna under generaldirektören samt utarbeta direktiven för den interna handläggningen med en projektgrupp som skulle vara partsammansatt. Projektgruppen bestod av representanter för verksamhetsansvariga och fackliga organisationer, projektledaren, projektassistenten samt handledaren för pro-blemprojektet.

Projektgruppens deltagare hade en särskild tillgång till verksamhetens sociala och fysiska miljö med organiserade relationer till avdelningar, fackliga organisationer, referensgrupp och arbetsgrupper samt byggnadsstyrelsens projektledning. Ett omfattande remissarbete genomfördes i anslutning till avdelningarnas verksamhetsbeskrivningar, lokalförteckning-ar respektive deras olika inplaceringlokalförteckning-ar i utlokalförteckning-arbetade förslag. Bruklokalförteckning-arna hade med problem-projektet haft en egen tillgång till principer för och exempel på hur arbetsmiljöprogram kunde skrivas, utformas och användas i projektsamtalet. Med Byggnadsstyrelsens ledar-skap samordnades utredningar, information och all projektering till bygghandlingar för upphandling av entreprenör.

Sättet att organisera samverkan inom SCB i en partsammansatt projektgrupp för beslut i alla byggfrågor innebar att anställdas representanter hade en handlingsmässig tillgång till ett

formellt och reellt förankrat projektsamtal, med administrativa planeringsrutiner, tid för att

förbereda och medverka i egna och gemensamma aktiviteter med i viss utsträckning egna utarbetade förslag. De hade medverkat i och haft överblick över byggprojektets plane-ringsprocesser, som innebar en detaljerad insyn och möjligheten att bevaka arbetsmil-jöfrågor. För vissa situationer där fackliga representanter hade en avvikande mening, ge-nomfördes formella förhandlingar med arbetsgivaren utan att projektgruppens ändamål ifrågasattes

189