Demokrati och inflytande 38

4.4.1 När barnen vill

På Hästens Montessoriförskola planerar avdelningarna sina gemensamma sångstunder i fyraveckorsperioder. När det är Lisa som skall planera brukar hon ta med ett eller två barn per vecka som får vara med att välja sånger till den nästkommande sångstunden. Eftersom de sjunger tillsammans med de yngre barnen får de tänka över sina val så att det blir en någorlunda jämn fördelning av sånger, några lite svårare som kan stimulera de äldre barnen men också sånger som de små barnen kan vara med och sjunga, som är lite lättare. Detta sätt att ta hänsyn till andra barn, och försöka välja sånger utifrån någon annans förkunskaper är en viktig del av den prosociala utvecklingen (Evenshaug & Hallén, 2001:265). Empati är att kunna sätta sig in i andras situation och känslor, vilket kan göra att människan blir bättre att ta hand om andra människor (Evenshaug & Hallén, 2001:208). Att involvera barnen i planeringen, och dessutom få dem att ta hänsyn till de mindre barnen tyder på att Lisa hittat ett sätt att arbeta med empati i en, för barnen, naturlig kontext. Att barnen får vara delaktiga i planeringen tyder på en demokratisk syn i verksamheten.

I Johansson & Pramling Samuelssons forskning med förskolebarn kommer de fram till att barnen tycker att det är värdefullt att känna att de har inflytande. Barnen använder både egna och tidigare överenskommelser med andra som verktyg för att hävda sin rätt (Karlsson, 2009:172).

Att låta barn vara med och planera musikstunder kan vara en fördel då det finns forskningsresultat som tyder på att barn som får vara delaktiga och ha inflytande över sin vardag lär sig mer och befäster sina kunskaper bättre. Detta menar Selberg i sin bok Främja elevers lärande genom elevinflytande (Selberg, 2001). Denna studie är gjord i skolan men borde även kunna vara översättningsbar för förskolan. Detta kan vi också koppla till det Magdalena säger i citatet nedan.

”[…]när man vet att barnen har intresse av att sjunga och just nu har särskilt Sara då; är ju jättesugen och ’bäbä-ull’ och hon skriker ut sina förslag och vill jättegärna sjunga och då känner jag att då finns det ingen anledning till att jag ska planera och sitta och bestämma. När barnen har egna initiativ som dem verkligen vill, alltså det vill också visa på det här med demokrati. […] Det är inte min sångstund utan det är min sångstund tillsammans med dem.”(Magdalena, 2010-09-09)

Demokratin förekommer som ämne i intervjuerna med Magdalena, Bob och Lisa. De för fram vikten av att kunna ha spontana samlingar. Lisa säger såhär:

”[…] sen blir det spontana stunder. Där ett eller två barn går in där inne så kommer jag med och sen plötsligt kommer nästa; ’får jag va mé, får jag va mé’, så då spontana grupper kan det bli precis när som helst […]” (Lisa, 2010-09-14)

”jag tycker också att det är viktigt att man kan ha spontana samlingar […]” (Magdalena, 2010-09-09)

Vad Lisa menar i detta citat är att barnen på eget initiativ söker sig till förskolans ”musiksal”, och att andra barn lätt följer efter om någon går först. Sen kan detta utvecklas till en fullfjädrad musikstund som uppstår helt på barnens initiativ, och genom att Lisa är uppmärksam på vad barnen vill.

Anna påpekar att hennes musikstunder är frivilliga, och Lisa påpekar att det viktiga är att erbjuda barnen musiken. Genom dessa spontana och/eller frivilliga samlingar kan en rad olika kompetenser utvecklas hos barnen. Genom dessa aktiviteter kan nämligen lek infinna sig som vi tolkar det enligt Pramling Samuelsson & Sheridan. Genom lek menar dem att barnen utvecklar bland annat språk, fantasi, kreativitet och social kompetens. Vi inser dock att en mer pedagogiskt styrd aktivitet kanske inte bidrar till alla dessa kompetensutvecklingar då det möjligen är förskolläraren som avgränsar vad som skall ingå. Men det utesluter inte att delar av det utvecklas. Leken kan vara svår att se men kännetecken som ofta förekommer i forskares utlåtanden är att lek är lustfylld, frivillig och spontan (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:84). Dessutom påpekas att leken har setts och kan ses ur två olika perspektiv. Den ”fria” leken som barnet själv konstruerar eller som en aktivitet som styrs av en eller flera pedagoger (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:83).

I detta fall ser vi att det är den pedagogiskt styrda leken som kan infalla i verksamheten. Vissa forskare anser att det är själva processen i barns lek som är det viktiga och inte den färdiga produkten. Det är snarare det som händer under lekens gång som bör ses som angeläget då det är själva processen som bidrar till utveckling. Enligt lekforskaren Birgitta Knutsdotter Olofsson styrs leken av en inre lust och gör därför att det blir en slags belöning (2003:71f).

Att barnen får inverka på sin egen verksamhet och således kan driva vidare lärandet efter sina egna motiv borde kunna ses som en viktig del av både verksamheten och det enskilda barnets utveckling.

4.4.2 Sångval

Förutom en liten stund av sångstunden där ett eller flera barn fick önska sånger var det uteslutande förskollärarna som hade förberett och valt sånger. Sissela ger dock en anledning till varför hon oftast väljer vilka sånger hon sjunger med barnen:

”Min erfarenhet säger det att det är väldigt svårt för barn att lära en vuxen en sång. Helt och hållet, om de inte är väldigt musikaliska[…] Så att, det är tyvärr oftast att det kommer från de vuxna. Men det kan ju va någon sång, man får höra med föräldern kanske. Ja, hon sjunger på en sång här. Men jag vet inte riktigt hur melodin går. Och då kan också oftast föräldrarna den istället. Och det är inget fel, utan då får man ju hur melodin är.” (Sissela, 2010-09-20)

Och de sånger som barnen valde under sin önskestund var sånger som de alla sjungit tillsammans tidigare. Detta är enligt Sissela inte särskilt konstigt:

”Det är ju vi som tycker det blir tråkigt att sjunga bä bä vita lamm för miljon, miljonte gången. Men, barnen älskar ju den för att de. Den kan de […] De kommer inte ihåg det vi sjöng kanske förra terminen, så. Utan de är ju här och nu.”(Sissela, 2010-09-20)

När Rosita väljer sånger till de stora sångstunderna, där förskolans alla barn i olika åldrar medverkar, väljer hon sånger efter tema (som vid vår träff var hösten):

”Alla har varit med om hösten, även om du är både fattig eller rik eller kom nyligen till Sverige eller bott här läge. Spelar ingen roll. Alla möter de här löven. Alla känner solen när det kommer och så va. Så jag tycker om att ha sånt som förenar […]” (Rosita, 2010- 10-01)

Men hon säger också att det är viktigt, om det är möjligt, att anpassa sina musikstunder efter åldern på barnen som ingår i musikstunden:

”Hade jag bara haft de stora hade jag haft mer avancerat, kanske tagit fram lite instrument och lite så va. Och hade jag haft de mindre så kanske jag hade legat och krupit omkring lite mer med små gosegrejer […]” (Rosita, 2010-10-01)

Förskolläraren Lisa säger:

”Jag brukar tänka på att, det ska vara anpassat till barnen. Ibland tänker jag på vad de gillar, och då väljer jag dem även om jag inte gillar sången. Det händer ju ibland också. Ibland kan man ha sjungit en sång, och man har sjungit och sjungit och sjungit och de vill inte byta.” (Lisa, 2010-09-14)

Enligt Piaget, som använder begreppet operativ kunskap, skapar barnen förståelse för någonting när de ställs mot en uppgift som de kan hantera (Evenhaug & Hallén, 2001:118).

Ur detta tycker vi oss se att planering med utgångspunkt i barnets kunskapsnivå är av största vikt. Vygotskijs begrepp ”proximal utvecklingszon”, innebär vikten av att barnet har nytta av vägledning av en vuxen (eller ett annat barn) för att lösa uppgifter som ligger lite över vad barnet klarar av (Evenshaug & Hallén, 2001:136). Detta tycker vi oss kunna se i några av intervjuerna där förskolläraren inte vill att det ska vara för lätt, och inte för svårt. Detta tränas också Lisas barn på genom att välja sånger till stora sångsamlingen som inte är allt för svåra för de minsta barnen.

Magdalena är inne på lite samma sak som Rosita, att sångerna som sjungs skall förena och få barnen att känna tillhörighet, även om detta är mer övergripande än ett tema.

”Alltså de här klassiska förskolelåtarna. De är ju överallt. Som lilla snigel, bäbä vita lamm. Blinka lilla stjärna. Dels har vi ju dem. Dels tycker jag det är lite viktigt med de här svenska traditionslåtarna. Som när det är Lucia och sånt. […] jag har alltid gått i svensk skola och svensk förskola. Det finns vissa låtar som man kan skoja med sina kompisar om, som alla känner till. Jag vill även att barnen ska känna till dessa låtar.”(Magdalena, 2010-09-09)

Maria påpekar liksom Lisa att det är viktigt att välja sånger som barnen gillar, och liksom Rosita väljer även hon sånger efter det tema de har för tillfället.

Åsa påpekar att det inte nödvändigtvis måste finnas en datumstämpel på musik, och att man inte skall skämmas för att använda så kallade ”traditionella” barnsånger.

Tyvärr, men det märker ju inte barnen, men det är mycket utav sångerna och så som är gamla. Som jag har haft i liksom 20 år men… det vet inte de. […]Det heter ju ändå fortfarande måndag, tisdag, onsdag.” (Anna, 2010-09-17)

I de allra flesta fall är det förskolläraren som väljer vilka sånger som skall sjungas under musikstunden. Barnen brukar dock få välja några önskesånger någon gång under stundens gång. De allra flesta av sångerna som används på förskolan har någon gång introducerats av en pedagog. Det verkar vara så att barnen minns de sånger de sjunger ”för tillfället” bäst, och därför blir det oftast samma sånger under långa perioder. Vi kan tänka oss att runt till exempel jul (både före och efter) är det många julsånger som väljs. Och detta då oberoende av vilken religion som dominerar gruppen. I förskolekontexten runt jul kan vi tänka oss att det är just julsånger som sjungs runt om i landet.