Demokrati som motiv för digital delaktighet

Varför behövs det styras för en ökad digital delaktighet? Politikområdet för digital delaktighet är ett brett och förvaltningsöverskridande ämne som intervenerar i andra politikområden också. Detta gör att det blir svårt att veta vem det är som ska hållas ansvarig för att öka delaktigheten i samhället. Något som framkommer tydligt är att frågan om digital delaktighet handlar om demokrati – detta då många av samhällets funktioner enbart går att nå via digitala och tekniska verktyg. Demokrati är ett vitt begrepp som rymmer mångt och mycket, men för både politiker och tjänstemän verkar demokrati vara ett av de viktigaste incitamenten för att öka den digitala delaktigheten i samhället. Projektgruppen för Digital mediebuss diskuterade ofta och länge under projektmötena och studiebesöket om det demokratiska uppdraget som biblioteket har. I bibliotekslagen står det att biblioteket ska verka för det demokratiska samhällets utveckling men hur ska lagen tolkas och förvaltas? Många i projektgruppen menade på att det inte är att verka i ett demokratiskt samhälle om medvetenhet finns om de som inte är digitalt delaktiga, men att det samtidigt inte heller görs något åt problemet. Grundförutsättningarna i ett demokratiskt samhälle handlar om människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att få vara med och bestämma. Om samhället ständigt

digitaliseras och blir mer svårtillgängligt för dem som inte är med i det digitala samhället, menar min empiri på att det inte är att få leva demokratiskt. Bibliotekslagen är bland annat det som biblioteksverksamhetens uppdrag utgår ifrån där det står tydligt att biblioteket ska upprätthålla de demokratiska principerna och verka för en ökad kunskap om informationsteknik. Därför hävdar de flesta av informanterna att arbetet för samhällets ökade digitala delaktighet ska åligga biblioteken. De bär det demokratiska uppdraget kunskap fri för alla och måste kunna förvalta det i takt med att samhället ständigt utvecklas. I de lokala styrdokument från Norrköpings kommun står det också att biblioteket ska kännetecknas av att vara en öppen demokratiarena som arbetar för att att alla medborgare, oavsett bakgrund, ska kunna ha och få tillgång till information. Det digitala handlar också om inkludering – det är farligt att driva på en digitalisering i samhället om inte alla är med. Det handlar bland annat om att låta sina samhällsinvånare vara och känna sig inkluderade. Att arbeta med digital delaktighet handlar om att låta alla i samhället bli delaktiga då många av samhällsfunktionerna, kulturaktiviteter och privat nöje sker på digitala kanaler. Att inte vara digitalt delaktig är därför inte bara en demokratifråga, utan kan även ses utifrån ett folkhälsoperspektiv – att vara exkluderad i samhället påverkar människors välmående. 217

7.3 Från government till governance

Att styra digital delaktighet kräver kompetens som överskrider flera kunskapsområden – just på grund av dess flerdimensionella karaktär. I dagsläget styrs digital delaktighet främst genom nätverk, information och övertygelse – man vill visa på att fördelarna med att vara delaktig är många. Att den offentliga förvaltningen styr på detta sätt, med avstamp från governanceperspektivet, handlar om att staten eller andra offentliga aktörer, inte vill tvinga in folk i det digitala samhället. De vill att det ska vara valfritt att använda digitala och tekniska verktyg, varför man väljer att använda en mjuk styrning tillsammans med metastyrning. När inte tvång används för att inkludera invånare i det digitala samhället är det ett sätt att försöka upprätthålla demokratin i samhället (att valfrihet ska råda) men det blir snarare att motverka de demokratiska principerna när den offentliga förvaltningen digitaliserar sin verksamhet, men inte gör något konkret för att få med de invånare som inte är digitalt delaktiga. En parallell kan dras till Danmark där de digitaliserade hela sin offentliga verksamhet och där invånarna tvingades använda digitala verktyg för att kunna kommunicera med det offentliga vilket resulterade i grova protester av dem som inte var delaktiga. I den nationella digitala agendan skrivs att målet ska nås genom samarbete och olika

Region Östergötland, 2012, s. 25

samverkansorgan något som kan tolkas att det är ett krav på nätverkande och samverkan aktörer sinsemellan för att problemet om digital delaktighet ska kunna lösas. Varför efterfrågas hårdare styrning från ett governmentperspektiv i empirin kan man fråga sig. Den tidigare e- förvaltningsreformen 24-timmarsmyndigheten implementerades med en nätverksstyrning, som sedan kom att få mycket kritik då hårda och tvingande styrmedel efterfrågades. Det handlar inte om, som i Danmarks fall, en efterfrågan att det ska bli obligatoriskt eller tvingande att använda digitala och tekniska verktyg. Fokus ligger snarare på att det behövs tydligare och hårdare styrning ovanifrån; staten ska peka med hela handen i stället för att verka som en slags samordnare. Eftersom det är ett förvaltningsövergripande problem, krävs en tydlig styrning i hur det ska lösas. I dagsläget ligger mycket av arbetet på kultur- och fritidsförvaltningen, främst biblioteksverksamheten, men det går också att skildra arbetet i samhällsbyggnadsområdet där det pratas om utbyggnad av teknisk infrastruktur. Om det främst är dessa två verksamheter som ska jobba för att öka den digitala delaktigheten, måste resurser möjliggöras och fås tillgång till. Norrköping är Sveriges nionde största kommun, med sina interna problem i form av hög grad av segregation och låg socioekonomi, men samtidigt är kommunens biblioteksverksamhet ett av de lägst finansierade biblioteken i Sverige. Om det från nationellt håll styrs tydligare att biblioteket ska vara den arena som ska arbeta för ökad digital delaktighet i samhället, kan det öppna upp för mer kommunala resurser. Detta då politiken blir mer benägen att förstå bibliotekens förvaltande och utvecklande uppdrag i samhället – snarare än att se biblioteken enbart som en institution för böcker.