Lånekort – nej tack
Som det har nämnts är videoklippet kodat så att det framställer biblioteket som en verksamhet där regler är av stor vikt och där ett lånekort är det första som en mot-tagare bör skaffa för att kunna ta del av biblioteket. En läsning som kan göras av detta är att ett lånekort krävs för att en mottagare ska kunna ta del av biblioteket alls. Det är troligtvis inte avsändarens avsikt då biblioteket erbjuder mer än det som användarna vanligtvis behöver ett lånekort för att kunna använda. I videoklippet sägs det att för att få ett lånekort behövs ID-handlingar eller papper från Migrat-ionsverket. En mottagare som av olika anledningar inte kan eller känner sig bekväm med att dela med sig av sina personuppgifter, till exempel på grund av att hen är en papperslös flykting, kan göra läsningen att hen bör undvika biblioteket eftersom hen avkrävs sina personuppgifter för att kunna få ett lånekort. I videoklippet är lå-nekortet kodat som mycket viktigt för att kunna använda biblioteket, vilket kan av-skräcka en mottagare i den positionen.
Avfärdas som reklam
Som det nämndes i avsnittet om videoklippets kvalitét håller avsändaren sig till en välkänd genre, den traditionella reklamfilmen. Liksom många andra reklamfilmer innehåller videoklippet en representant som talar direkt till mottagaren med tydliga uppmaningar om att mottagaren ska konsumera produkten hen erbjuder, i det här fallet biblioteket. När en mottagare ser ett videoklipp där en person talar direkt till kameran och uppmanar mottagaren att konsumera eller på något annat vis ta del av en produkt kan hen få associationer till andra reklamfilmer som har ett liknande format. Mottagaren kan då identifiera videoklippet som reklam. Reklam är något som produceras för att få mottagarna att konsumera produkter, vilket de flesta mot-tagare är medvetna om. När en motmot-tagare möter en traditionell reklamfilm kan hen därför snabbt avvisa den med orsaken ”det är bara reklam”, och därmed inte ta till sig av budskapet som reklamfilmen sänder ut. En sådan läsning av texten blir en oppositionell läsning, eftersom där biblioteket vill visa sina biblioteksintressen läser mottagaren in ett konsumtionsintresse.
För att försöka överkomma att människor snabbt riktar sin uppmärksamhet åt ett annat håll när reklamfilmer sänds har Tv-stationer testat att sända riktade re-klamfilmer med hög ljudvolym, med förhoppningen att fånga mottagarnas
uppmärksamhet (Castleberry 2016, s. 87). Den typen av åtgärder är inte aktuella när det kommer till den typ av videoklipp som analyseras i den här uppsatsen ef-tersom mottagarna i de flesta fall måste söka sig till videoklippen på egen hand snarare än att videoklippen börjar spelas för dem under ett Tv-program. Tre av vi-deoklippen har en titel som börjar med ”Välkommen till biblioteket”. Redan där kan en mottagare göra läsningen att videoklippet är en reklamfilm och välja att inte se videoklippet av den anledningen. En mottagare som ser titeln på videoklippet och därefter väljer att titta på det kommer därför sannolikt inte att avfärda det som reklam. Det framgår inte om videoklippet har sänts på Tv eller innan andra videoklipp som reklam. Om det har sänts i Tv eller innan andra YouTube-videoklipp kan det avfärdas som reklam av mottagarna. Om det rör sig om en situ-ation där mottagaren blir visad videoklippet, till exempel i en skolkontext som vi-deoklipp 4 sannolikt används i, kan mottagaren göra en liknande läsning.
Barn och ungdomars läsning
En grupp som avsändaren riktar sig direkt till i videoklippet är som ovan nämnt barn och ungdomar. Det är en grupp vars medlemmar kan se biblioteken som gam-maldags, som en verksamhet som främst ägnas åt böcker och läsning och som inte bör ägna sig åt sociala media då de är ”töntiga” (Mattson & Åhlund 2013, s. 41). En läsning som kan göras av en mottagare som tillhör den målgruppen skulle kunna vara förhandlande av olika slag. En mottagare skulle till exempel kunna ta till sig att biblioteket kan vara en nyttig resurs som erbjuder litteratur samtidigt som hen finner själva videoklippet malplacerat då det är publicerat på en social mediaplatt-form, där mottagaren anser att biblioteken inte bör närvara. En mottagare av det här slaget skulle även kunna förkasta bibliotekets närvaro på sociala media och anse att närvaron där gör att biblioteket förlorar sin kredibilitet, och därmed göra en oppo-sitionell läsning.
Avsändaren har dessutom valt att inte inkludera någon representant för mål-gruppen i videoklippet. Istället är det en vuxen person som talar till barn och unga och uppmanar dem att besöka biblioteket. Halls (1973) resonemang om att olika intressen kan avgöra vilken position som en mottagare intar när hen avkodar en text är relevant här, eftersom även om både vuxna och barn har barns bästa i sitt intresse har de trots det inte nödvändigtvis samma intressen. Här kan man tala om skillnaden mellan barnperspektiv och barns perspektiv. Vuxna har ett barnperspektiv när de utgår från vad som är bäst för barn, medan barn har ett barns perspektiv. Ett exempel på skillnaden mellan barnperspektiv och barns perspektiv är när barn och unga av-färdar föräldrar och lärare som uppmanar dem att göra sina läxor, trots att alla grup-perna har barns bästa i sitt intresse. Vuxna och barn har alltså olika intressen, vilket kan leda till olika läsningar av samma text. Enligt barnperspektivet kan det finnas argument för att biblioteken har positiva egenskaper för barns välmående, medan det kanske inte är lika självklart ur barns perspektiv. På ett liknande sätt som när ett
barn avfärdar uppmaningar om att göra läxor från en lärare, kan ett barn avfärda en vuxen bibliotekarie som uppmanar hen att besöka biblioteket. Det innebär inte att om avsändaren hade inkluderat ett barn eller en ungdom i videoklippet hade mål-gruppen garanterat lyssnat till uppmaningen att besöka biblioteket. Det som det här stycket främst behandlar är bristen på ett barns perspektiv i videoklippet och hur det kan påverka vilken läsning gruppen barn och unga gör av det. Om avsändaren hade haft en dialog med gruppen barn och unga hade dock chansen kunnat öka att den målgruppen tar till sig av videoklippets budskap, eftersom detta var något som den gruppen efterfrågade när det kom till bibliotekens närvaro på sociala media (Mattson & Åhlund 2013, s. 41; Lutman 2012, s. 27).
”Välkommen till biblioteket” – Videoklipp 4, rundvandring i
Lärcenter Falköpings bibliotek
Det fjärde videoklippet som har analyserats har titeln ”Välkommen till biblioteket” och är publicerat den 30:de augusti 2016 på YouTube-kanalen LarcenterFalkoping. Lärcenter Falköping är ett lärcenter som erbjuder gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar för vuxna och svenska för invandrare. Det här biblioteket klassas där-för som ett utbildningsbibliotek. Utöver den här rundvandringen i biblioteket har YouTube-kanalen LarcenterFalkoping även publicerat videoklipp som innehåller boktips.
Videoklippet saknar en beskrivning och är fyra minuter och 53 minuter långt. Det börjar med en etableringsbild i bibliotekets lokaler där en man sitter och läser och bibliotekarien Yvonne går förbi samtidigt som texten ”VÄLKOMMEN TILL BIBLIOTEKET” dyker upp i bild. Därefter klipps det till Yvonne som tittar in i kameran och hälsar mottagaren välkommen till biblioteket. Hon säger att motta-garen ska följa med henne och få en rundvandring och se ”vad för spännande vi har här på biblioteket”. Det klipps till Yvonne som sitter i vad som liknar ett kontor och berättar om biblioteket. Hon fortsätter med att tala om att för att kunna låna böcker behöver mottagaren ha ett lånekort. Hon berättar ingående om hur lånekortet fun-gerar och villkoren som gäller om mottagaren lånar böcker. Sedan följer ett klipp till när Yvonne befinner sig i nya miljöer och berättar ingående om olika delar av bibliotekets bestånd, som referenslitteratur, filmer eller tidskrifter. Yvonne tipsar även om böcker som handlar om källkritik och börjar tala om vikten av god käll-hantering. Hon slutar vid ett tillfälle att tala till mottagaren och börjar istället tala med en användare i biblioteket. I slutet av videoklippet introducerar bibliotekarien sig vid namn och introducerar även den biblioteksanställde Gezim. Tillsammans i kör hälsar de mottagaren välkommen till biblioteket.
Kodning av innehåll
Att videoklippet kan fylla mer än en funktion framgår när Yvonne går från att visa vad mottagaren kan göra i biblioteket till att regelrätt undervisa om källkritik och plagiat. Liksom Mohammed i videoklipp 3 börjar Yvonne tidigt i videoklippet tala om att det är viktigt att mottagaren har ett lånekort, vilket hon berättar att personalen i biblioteket kan ordna snabbt och enkelt. Här informerar Yvonne om vikten av lånekort samtidigt som hon ger mottagaren en orsak att komma till biblioteket. I videoklippet växlar Yvonne mellan att försöka locka mottagaren med olika objekt som biblioteket har, till exempel genom att berätta om de bra böckerna som biblio-teket erbjuder, och att undervisa, till exempel genom att berätta ingående om olika studierelaterade resurser och villkoren för att använda dem. Baserat på hur Yvonne växlar mellan marknadsföring och undervisning verkar det här videoklippet ha föl-jande potentiella syften: att få den tänkta målgruppen lärcentrets elever att besöka bibliotekets lokaler, få dem att använda bibliotekets tjänster samt att undervisa mål-gruppen i bibliotekets resurser och källhantering.
Av de fyra videoklippen som analyseras i den här uppsatsen, innehåller vide-oklipp 4 flest kännetecken av de 16 kategorier som Tewell (2012) identifierade hos videoklipp publicerade av konsthögskolebibliotek. De kategorierna är sökning i da-tabas, bibliotekstjänster, citathantering, att använda bibliotekets webbplats, hitta böcker, identifiera lämpliga källor, rundtur, marknadsföring, beskrivning av sam-lingar, plagiering och att hitta annat material. Att videoklipp 4 är ett utbildningsbib-liotek, liksom de bibliotek som Tewell undersökte, kan vara en orsak till att vide-oklippet ingår i flera kategorier. Att avsändaren har fyllt videvide-oklippet med flera olika typer av information, vilket i sin tur ger det flera olika potentiella funktioner, gör att jag som biblioteksstuderande läser in en ny potentiell funktion som vide-oklippet kan fylla: nämligen att det kan fungera som en övergripande introduktion som visas för de som nyligen har börjat studera vid lärcentret. Genom att inkludera den mest grundläggande informationen om biblioteket och källhantering i vide-oklippet kan lärarna antingen visa det under lektionstid eller hänvisa eleverna till det, vilket innebär att bibliotekarierna inte behöver ge nya biblioteksintroduktioner på plats i biblioteket för nya elever. På det sättet kan de biblioteksanställda spara in på bibliotekets resurser, vilket sannolikt inte är stora eftersom det rör sig om ett litet bibliotek med två anställda. Videoklippet kan alltså ses som biblioteksundervis-ning. Liksom i fallet med videoklipp 1 bedriver avsändaren av det här videoklippet biblioteksverksamhet på sociala media, vilket var en typ av användning av sociala media som Andersson och Muttala (2012) fann var vanligt förekommande bland de bibliotek som ingick i deras studie.
I videoklippet syns olika böcker, filmer och tidningar tillsammans i kluster. Till skillnad från de andra videoklippen dröjer inte kameran vid specifika titlar, utan de syns i förbifarten. De titlar som syns lite tydligare och som är mer i fokus i vide-oklippet är de böcker och filmer som Yvonne har i handen när hon berättar om
bibliotekets bestånd eller de med mer iögonfallande omslag. På grund av vide-oklippets kodning där bibliotekarien alltid är i fokus och att kameran inte dröjer sig vid några verk blir det böckerna, tidningarna och filmerna i massor som represen-terar biblioteket snarare än specifika titlar.
Kvalitét
Videoklippets produktionskvalitét är ganska låg. Det är tydligt att kameran som följer bibliotekarien är handhållen, vilket gör bilden skakig och ofokuserad. I den första bilden där Yvonne börjar tala till mottagaren är hon placerad i det nedre högra hörnet på ett sätt som gör att mottagaren tittar ner på henne. Ett annat tydligt exem-pel på videoklippets bristande kvalitét är när Yvonne berättar för mottagaren att man får prata i det rummet hon befinner sig i, till skillnad från de andra rummen som hon har visat mottagarna. Problemet här är att mottagaren inte har fått följa med Yvonne när hon har transporterar sig från ett rum till ett annat. Därför har mottagaren inte en chans att veta var i bibliotekets lokaler som hon befinner sig när hon berättar om var man får prata i biblioteket. Av den här anledningen blir vide-oklippet i egenskap av rundvandring i bibliotekets lokaler inte hjälpsam om motta-garen vill använda det som guide för att hitta i biblioteket. Det här skulle kunna användas som exempel på att Tewells (2012) resonemang om att sociala media är ett enkelt och billigt sätt för bibliotek att kommunicera med sina användare inte är ett allmängiltigt påstående, medan Solomons (2011) resonemang om att tid och pla-nering krävs för att kommunikation genom sociala media ska bli effektivt kanske är det. Videoklippets tydliga brist på kvalitét kan även bli distraherande för motta-garen och göra det svårt att fokusera på videoklippets budskap. Detta kan beskrivas som interpretive noise (Castleberry s. 87). Den här typen av noise kan även skapa frustration hos mottagaren om hen finner att videoklippet inte hjälper hens ändamål. Detta återkommer i avsnittet om den förhandlande och den oppositionella läs-ningen.
Synen på den egna verksamheten
I videoklippet använder Yvonne ord som ”bra” och ”guldgruva” för att beskriva de resurser som biblioteket erbjuder. Om bibliotekets storlek säger hon att det har ”un-gefär 16 000 böcker, så det är ju ett förhållandevis litet bibliotek, men för att vara på ett lärcenter så är det stort”. När Yvonne berättar om att mottagaren kan låna filmer vid biblioteket säger hon att biblioteket inte erbjuder många filmer, men att de få filmer som det har är bra. Till skillnad från videoklipp 2, där avsändaren inte direkt anger orsaker till att mottagaren bör besöka biblioteket och använda dess resurser, gör avsändaren här stora ansträngningar att övertyga mottagaren om bibliotekets nytta. Här tar avsändaren inte bibliotekets existens för givet. Biblio-tekets goda egenskaper är något som berörs i både videoklipp 1 och 3, men i de videoklippen berättar avsändarna inte om vilka ”brister” biblioteket har för att sedan
berätta om faktorer som kompenserar för dessa brister. Detta gör Yvonne i det här videoklippet när hon berättar om bibliotekets “lilla men bra” filmbestånd. När hon berättar att biblioteket har 16 000 böcker är det siffror som sannolikt inte konnoterar till ett mindre bibliotek hos den gemene användaren eftersom det är en för stor vo-lym av böcker för att kunna se framför sig. De som gör kopplingen mellan vovo-lymen av böcker och storleken av bibliotek är snarare andra som är verksamma inom bibliotekssektorn. Detta ger intrycket av att bibliotekarien i videoklippet, utöver att undervisa i bibliotekets tjänster och resurser, ska validera bibliotekets verksamhet. Detta kan bero på att det, enligt Ekelund (2019), har blivit vanligare att använda sig av NPM-idéer när man organiserar bibliotek, vilket kan leda till att bibliotek använ-der sociala media för att valianvän-dera sin verksamhet. En liten verksamhet som Lärcen-ter Falköpings bibliotek kan ha svårt att locka besökare i samma volymer som till exempel folkbiblioteket i samma kommun. För att validera den egna mindre verk-samheten försöker avsändaren kompensera med att visa att det lilla den har är ”bra”.
Användarna – anonyma men autentiska
Stor del av analysen av det här videoklippet fokuserar på bibliotekarien Yvonne, vilket beror på att hon nästan uteslutande är i fokus i videoklippet. De användarna som syns är endast i bakgrunden och mottagaren får inte höra de tala. Om de talar gör de det till bibliotekarien. De här användarna representerar biblioteket som ano-nyma användare, inte som sig själva. Hur de upplever biblioteket framkommer inte i videoklippet. Den enda som får utrymme att tala för biblioteket är Yvonne. Sam-tidigt som användarna är i bakgrunden i videoklippet och inte får utrymme att tala till mottagarna, kan mottagarna här, till skillnad från i de andra videoklippen, se människor som är tydliga autentiska användare av biblioteket. De verkar inte vara placerade i bild eftersom de rör sig fritt in och ut ur bilden. Som det nämndes i beskrivningen av videoklippet slutar bibliotekarien vid ett tillfälle att tala direkt till mottagarna och börjar istället tala med en användare i biblioteket. Videoklippet in-nehåller som nämnt både marknadsföring för biblioteket och undervisning om bibliotekets resurser och källhantering. I likhet med videoklipp 2 gör dessa faktorer koden otydlig, vilket kan kopplas till videoklippets bristande kvalitét. Det skulle även kunna kopplas till att avsändaren ger en bild av hur det ser ut en vanlig dag på Lärcenter Falköpings bibliotek. Mottagarna får se användarna som kommer och går, och som ibland måste få hjälp av bibliotekarien. Medan de andra videoklippen visar en tillrättalagd bild av verksamheten, visar avsändaren här en mindre polerad bild av biblioteket. Luo, Wang och Han (2013), som genomförde en fallstudie om hur ett kinesiskt universitetsbibliotek använde videoklipp, fann att genom att visa upp studenternas campusliv i videoklippen, blev dessa mer framgångsrika eftersom det var en typ av innehåll som mottagarna kunde relatera till. Att visa biblioteks-miljön såsom den är en vanlig dag kan alltså innebära att mottagarna relaterar till de andra eleverna som syns i videoklippet, och därmed tar till sig av vad de ser.
Den föredragna läsningen
Eftersom videoklippet tar plats i Lärcenter Falköpings bibliotekslokaler och in-formationen som bibliotekarien Yvonne förmedlar är relevant för lärcentrets elever är videoklippets främsta målgrupp mycket sannolikt de som studerar vid lärcentret. Lärcentret erbjuder olika gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar för vuxna, vilket innebär att målgruppen kan vara mycket heterogen när det kommer till åldrar och bakgrund. En målgrupp i målgruppen är invandrare eftersom lärcentret erbjuder svenska för invandrare. Eftersom videoklippet innehåller information om vad biblioteket erbjuder och undervisning är en sannolik föredragen läsning av lärcent-rets elever att de finner videoklippet lärorikt och nyttigt för deras intressen i egen-skap av att vara elever samt att de kan använda biblioteket när de behöver litteratur och information för sina skolarbeten och för andra syften.
Om videoklippets syfte är att fungera som undervisning och som marknadsfö-ring för bibliotekets tjänster är en del av den föredragna läsningen även att motta-garen känner förtroende för bibliotekarien i videoklippet. Om en mottagare känner förtroende för bibliotekarien är chansen större att den mottagaren lyssnar till bibli-otekarien när hon säger att en databas som bibliotekets användare har tillgång till är en ”guldgruva”. Ett förtroende för bibliotekarien är även en förutsättning för att en mottagare ska göra en förlåtande läsning av videoklippet, där mottagaren bortser från dess låga kvalitét. En sådan läsning kan uppstå hos en mottagare som studerar vid Lärcenter Falköping och därmed är bekant med biblioteket och personalen som medverkar i videoklippet. Den här typen av läsning förutsätter alltså att mottagaren redan är bekant med bibliotekarien och/eller biblioteket som syns i videoklippet.
Den förhandlande läsningen och den oppositionella läsningen
Olika intressen
Videoklippets antagna målgrupp är som konstaterat lärcentrets elever, som kan vara av många olika bakgrunder och olika åldrar. En bibliotekarie som undervisar dessa elever har i den här kontexten en annan tillgång till makt än eleverna, eftersom hon har inflytande över vilken litteratur och information som tillhandahålls till dem. En annan anledning till att bibliotekarien har den här makten är på grund av att hon har en lång akademisk utbildning, medan många av lärcentrets elever sannolikt inte har det. Halls (1973) resonemang om att människors olika tillgång till makt kan resul-tera i olika läsningar av samma text är relevant här. När bibliotekarien, som sitter i en maktposition, talar till eleverna som inte besitter samma makt, kan de olika grup-pernas intressen bidra till att eleverna som tar emot ett budskap ifrågasätter eller förkastar det eftersom bibliotekarien har andra intressen än vad de har. Utöver en läsning där mottagarna helt förkastar biblioteket som en nyttig verksamhet, kan mottagarna göra mer förhandlande läsningar. Till exempel kan en mottagare av