Bibliotek för andra, men inte för mig
I Lutmans (2012) uppsats kan man läsa om ett samband uppsatsförfattaren fann mellan de som var frekventa läsare och de som dels var medvetna om bibliotekens
närvaro på sociala media, dels var positivt inställda till det. Utifrån detta kan man anta att om mottagaren av videoklippet är en frekvent läsare är chansen god att hen tar till sig av videoklippets budskap om högläsningens goda egenskaper och biblio-tekens nytta som en läsfrämjande plats. En mottagare som däremot inte har läsvana kan istället göra en läsning att biblioteket är en samhällsnyttig institution, men inte en som lockar just den mottagaren. Den mottagaren gör då en förhandlande läsning där hen på ett ytligt plan förstår videoklippets budskap, men det hindrar inte hen från att bortse från det och därför inte besöka biblioteket eller börja med aktiviteten högläsning.
Bibliotek för alla, eller?
En mottagare kan se videoklippet och hålla med om budskapet som det försöker förmedla, att högläsning är bra och att biblioteket är en lämplig plats för detta, sam-tidigt som hen anser att biblioteket ska vara en plats för svenska medborgare och/el-ler människor som tillhör den svenska kulturen snarare än för alla. När den motta-garen uppfattar en Alfons Åberg-bok kan hen uppfatta de konnotationer som figu-ren väcker och känna att det är tryggt med ett välbekant ansikte, samtidigt som hen motsätter sig att en familj läser boken på språket farsi. Den här läsningen är ett exempel på hur förhandlande koder kan operera, nämligen genom situerade logiker som uppstår när människor har olika tillgång till makt (Hall 1973, s. 18). Utan att gå närmre in på hur ideologier uppstår och består, vilket inte är den här uppsatsens syfte, kan man anta att om grupper i samhället av olika anledningar känner sig bort-prioriterade av de som har makt, kan de vilja begränsa samhällets resurser till de människor som de känner är en rättmätig del av samhället. I det här fallet innebär det att den här mottagaren vill begränsa bibliotekets tjänster och resurser till de som talar svenska och som tillhör den svenska kulturen. Den typen av läsning är till och med inte helt och hållet osannolik hos en mottagare då det finns folkvalda politiska företrädare som uttrycker att biblioteken bör vara mindre inkluderande av männi-skor av andra nationaliteter och kulturer. Ett exempel går att finna hos Sverigede-mokraterna, det tredje största partiet i Sveriges riksdag, som lämnade in en motion om att vissa bibliotekstjänster ska vara knutna till medborgarskapet och att männi-skor som inte har rätt att vistas i landet inte ska få ta del av vissa av bibliotekets tjänster (Lundin & Hill 2019). Att inkludera välkända barnböcker på andra språk än svenska kan alltså leda till att mottagaren tar till sig budskapet om högläsning som en nyttig aktivitet, samtidigt som hen inte anser att aktiviteten såsom den visas i videoklippet är något som alla bör kunna ta del av i samma utsträckning. Den här läsningen skulle kunna göras av samtliga videoklipp som analyseras i den här upp-satsen eftersom de alla på olika vis riktar sig mot människor från andra kulturer och med andra modersmål än svenska.
”BIBLIOTEK” – Videoklipp 2, introduktion för nysvenskar
Det andra videoklippet som ska analyseras är ”BIBLIOTEK” som publicerades den 7:de september 2017 på YouTube-kanalen SVENSKA FÖR ALLA – a crash course in Swedish (SVENSKA FÖR ALLA – en snabbkurs i svenska). YouTube-kanalen producerar och publicerar videoklipp som undervisar i det svenska språket och i svenska vardagsföreteelser. Videoklippet är två minuter och fjorton sekunder långt. I beskrivningen till videoklippet står det ”Du kan låna böcker, tidningar och filmer gratis på bibliotek”.
Videoklippet inleds med att en äldre man kommer in till biblioteket och blir hälsad välkommen av bibliotekarien som står i disken. Ordet ”VÄLKOMMEN” dyker upp i bild. Mannen börjar titta bland böckerna i bokhyllan och kameran åker förbi en skylt som lyder ”Litteratur på andra språk”. Mannen plockar upp en bok om aktivisten Malala Yousefzai och en berättarröst säger ”en bok” samtidigt som samma ord dyker upp i bild. Samma sak händer när mannen går till tidningarna och filmerna. Han plockar upp ett exemplar, berättarrösten säger vad han har i handen och samma ord dyker upp i bild. Mannen sätter sig och läser en tidning i en fåtölj. Sedan går han till lånedisken för att låna två böcker och en film. Bibliotekarien frågar om han har ett lånekort samtidigt som ordet ”LÅNEKORT” dyker upp i bild. Han frågar bibliotekarien om det kostar något att låna böckerna och filmen och får till svar att det är gratis. Mannen frågar om han kan låna en dator samtidigt som orden ”en dator” dyker upp i bild. Bibliotekarien pekar åt vilken riktning datorerna finns och får frågan om det kostar något att låna en dator, där svaret återigen är att det är gratis. Mannen sätter sig vid en dator. Det klipps till bokhyllor som innehåller böcker på olika språk och en ljudbok som man kan lära sig svenska av. Det kommer in en kvinna till biblioteket som återlämnar en bok till bibliotekarien i disken. Bib-liotekarien frågar om boken var bra och får till svar att den var rolig att läsa. Kvin-nan får ett kvitto och går sedan och tittar på flygblad om olika aktiviteter i biblio-teket. Bibliotekarien berättar för henne att man kan gå på språkcafé på svenska och på läxhjälp. Kvinnan tar glatt två flygblad och går ut igen.
Kodning av innehåll
Kvalitét och blandade koder
Videoklippet håller en ganska hög produktionskvalitét vad gäller bild och ljud då det är lätt för mottagaren att se och höra vad som händer i videoklippet. Männi-skorna som syns i videoklippet är skådespelare som spelar att de går in i biblioteket för olika ärenden. Dialogen är fåordig och skådespelarnas leverans av den är neutral i det avseendet att de inte visar känslor, med undantag för kvinnan i slutet som ler när hon tittar på flygblad. Dialogen innehåller samma ord som upprepas av berät-tarrösten samtidigt som orden dyker upp i bild. Det här är troligtvis ett pedagogiskt
val för att undervisa mottagarna i vilka ord som är relevanta i en bibliotekskontext och för att visa hur ett biblioteksbesök kan se ut. Utöver att medvetandegöra mot-tagarna om vilka tjänster som biblioteket tillhandahåller fungerar alltså även vide-oklippet som en typ av instruktionsvideoklipp. Skådespeleriet kan vidare beskrivas som onaturligt i det avseende att det är tydligt att personerna i videoklippet säger repliker som de har fått tilldelade, vilket gör att det inte upplevs som trovärdigt att de faktiskt är där för att låna och återlämna böcker. Det onaturliga skådespeleriet kan bli ett interpretive noise (Castleberry 2016, s. 87), ett störande element som kan hindra budskapet från att bli läst så som avsändaren avsåg att det skulle bli läst.
Videoklippets främsta syfte verkar vara att undervisa mottagarna om svenska biblioteksrelaterade ord, visa bibliotekets verksamhet och vilka tjänster det erbjuder samt att visa hur ett biblioteksbesök kan gå till. För detta syfte använder avsändaren ett spelat biblioteksbesök som avslutas med eftertexter som visar vilka som har ar-betat med produktionen av videoklippet. Det finns ett tydligt händelseförlopp som mottagaren får följa där en användare kommer in i biblioteket, går runt i lokalen, tittar på bibliotekets utbud, lånar litteratur och film för att till sist sätta sig vid en dator. Sedan kommer en ny användare in i biblioteket för att lämna tillbaka böcker, tar ett flygblad och går ut igen. Skådespeleriet mellan människorna, eftertexterna och det tydliga händelseförloppet är en kod som främst konnoterar till spelfilm. När det kommer till koden använder avsändaren en kod som liknar en spelfilmskod för att undervisa mottagaren om biblioteket. Samtidigt har avsändaren inkluderat ele-ment som inte hör till spelfilmen, till exempel att ord regelbundet dyker upp i bild. Videoklippet bär alltså drag av flera koder, vilket enligt Hall (1973) kan innebära att det blir svårt för mottagaren att avkoda videoklippet med samma kod som av-sändaren hade avsett att det skulle avkodas med.
Biblioteket och hegemoni
Till skillnad från det första videoklippet förmedlas det här inga orsaker till att mot-tagaren ska besöka biblioteket, till exempel att det är nyttigt att läsa. Det kan tolkas som att avsändaren utgår från att mottagarna antingen redan vet bibliotekets värde och varför de bör besöka det, eller att det räcker att visa hur ett biblioteksbesök kan gå till för att mottagarna ska göra en föredragen läsning. I en rapport beställd av Svensk biblioteksförening svarade 82 % att de var positivt inställda till biblioteken (Novus rapport - Svensk biblioteksförening 2018, s. 14). Detta talar för att påståen-det ”biblioteken är bra och samhällsnyttiga” är i enlighet med hegemonin. Redan när producenterna bakom YouTube-kanalen SVENSKA FÖR ALLA – a crash course in Swedish valde att producera och publicera ett videoklipp för att undervisa om biblioteken, visade de att de fann biblioteken tillräckligt samhällsnyttiga för att deras verksamheter och det relevanta språkbruket för dem bör vara intressanta och relevanta för målgruppen. Det är tydligt att det här videoklippet inte har producerats för att berättiga bibliotekets existens, dess existens är självklar. Vidare är
nyckelorden som dyker upp i bild ”en bok”, ”en tidning”, ”en film”, ”lånekort” och ”en dator”. Dessa ord bär starka kulturella associationer till bibliotek och är ord som de tillfrågade i ovan nämnda rapport uppgav när de skulle svara på frågan ”Vad är det första du kommer att tänka på när du hör ordet bibliotek, förutom fysiska böcker?” (Novus rapport - Svensk biblioteksförening 2018, s. 4). Avsändaren har alltså valt att visa den vanligaste uppfattningen av folkbibliotek för att representera dem. Detta visar på en hegemonisk kodning av biblioteket i videoklippet.
Mångfald i vad som erbjuds – men inte i vem som inkluderas
De människor som syns i bild, och som har valts för att representera biblioteket, är människor som talar svenska utan brytning och som i övrigt inte är kodade med något som skulle kunna läsas som ”osvenskt”. De blir inte rasifierade. Videoklipp-pets främsta målgrupp, nysvenskar, är alltså inte representerade i videoklippet. Istället för att visa mångfald bland de som befinner sig i bibliotekets lokaler har avsändaren inkluderat litteratur på andra språk än svenska som kan locka målgrup-pen nysvenskar till biblioteket. Avsändaren har i videoklippet inkluderat ett bokomslag med människorättsaktivisten Malala Yousefzai, som syns tydligt på en bok som den äldre mannen plockar upp och som mottagaren därför får en god chans att uppfatta. Yousefzai har engagerat sig i flickors rätt att gå i skolan och som poli-tisk aktivist kan hon väcka många olika typer av associationer hos mottagarna. Ett annat objekt som syns tydligt i videoklippet är den svenska filmen som den äldre mannen lånar, Hon dansade en sommar (1951) av Arne Mattsson. Medan boken om Malala Yousefzai är ett objekt som en användare kan förvänta sig finna på de flesta folkbibliotek eftersom hon är en känd aktivist som för några år sedan mottog ett nobelpris, är filmen Hon dansade en sommar ett något mer unikt objekt i en folkbibliotekssamling. Det är en måttligt känd gammal svensk film som skulle kunna bli igenkänd av äldre mottagare och mottagare som är intresserade av film och kultur. Att visa upp unika objekt som är iögonfallande är ett av flera tips som Colburn och Haines (2012) nämner i sin text om bibliotek och videoklipp. De menar att ju mer okonventionella objekt som visas i ett videoklipp, desto mer kommer mottagarna att titta på dem, dock eventuellt med en kritisk blick (Colburn & Haines 2012, s. 26). På filmens omslag ligger en man ovanpå en barbröstad kvinna. Utöver att vara iögonfallande konnoterar omslaget även till sexuell liberalism. Oavsett vilka associationer som filmen väcker är filmen och dess omslag en kontrast till Yousefzai, som är känd som en flicka med täckande kläder och en sjal på huvudet för att visa blygsamhet. Här visar avsändaren på pluralism i bibliotekets samlingar. Flera ideologier och åsikter rymmer inom bibliotekets demokratiska väggar, där fri åsiktsbildning råder. Varken en bok om Malala Yousefzai eller filmen Hon dansade
en sommar (1951) är dock kontrahegemoniska då båda kopplas till frihet, den ena
till frihet från en förtryckande struktur där flickor inte får gå i skolan och den andra till sexuell liberalism. Även om sexuell liberalism inte är kontrahegemoniskt är en
barbröstad kvinna något som människor vanligtvis inte möter i det offentliga rum-met. Även om en mottagare inte gör en förhandlande eller oppositionell läsning av videoklippet på grund av filmomslaget kan det distrahera mottagaren från att ta emot det budskap som sänds till hen. Omslaget kan alltså bli interpretive noise, ett störningsmoment inkodat i videoklippet (Castleberry 2016, s. 87). Hur inkluderan-det av Malala Yousefzai i videoklippet kan tolkas av mottagarna återkommer i av-snittet om den förhandlande och den oppositionella läsningen.
Vem talar till vem?
Karaktärerna/användarna i videoklippet talar till varandra snarare än till motta-garen. De tillfällen i videoklippet som det talas direkt till mottagaren är när nyck-elord dyker upp i bild i syfte för att undervisa den tänkta målgruppen och för att de ska associera orden med bibliotek. Dessa ord uttalas av en osynlig berättarröst som talar direkt till mottagaren. Medan användarna och bibliotekarien tillsammans be-finner sig i biblioteket, bebe-finner sig mottagaren utanför som en åskådare. Detta och att det inte finns någon representant för målgruppen nysvenskar inkluderat i vide-oklippet bidrar till dess kodning som en demonstration av ett svenskt fenomen, i det här fallet svenska folkbibliotek, snarare än en inbjudan till det. Mottagaren ser vi-deoklippet och lär sig om biblioteket genom det, men välkomnas inte in i gemen-skapen av människorna i videoklippet.
Den föredragna läsningen
Baserat på att videoklippet kan fungera som ett instruktionsvideoklipp för motta-garna om de vill lära sig svenska ord om bibliotek, verkar dess främsta målgrupp vara människor som av olika anledningar inte har svenska som modersmål och som inte är bekanta med svenska folkbibliotek. Med hjälp av videoklippet ska målgrup-pen kunna gå in i ett folkbibliotek och använda dess tjänster. Om det här är vide-oklippets syfte bör en mottagare i den föredragna positionen läsa videoklippet som en nyttig informationskälla som ger mottagaren de verktyg som hen behöver för att kunna använda svenska folkbibliotek för sina behov och önskemål. Eftersom av-sändaren har inkluderat litteratur som undervisar i det svenska språket ingår det i den föredragna läsningen att se biblioteket som en lämplig plats för mottagaren att lära sig svenska.
Som det nämndes i avsnittet ovan innehåller videoklippet inga uppmaningar om att mottagarna bör besöka biblioteket, utan det är kodat som att bibliotekets existens och nytta är självklart. För en mottagare i den föredragna positionen är de föremål och aktiviteter som erbjuds till användarna i videoklippet, som böcker, fil-mer, datorer som är uppkopplade med Wi-Fi och språkcafé, något människor har rätt till och därför är det rätt att det erbjuds kostnadsfritt på biblioteket.
Den förhandlande läsningen och den oppositionella läsningen
Brist på representation av målgruppen
Som det nämndes i avsnittet om hur videoklippet är kodat har avsändaren valt att inte inkludera någon i videoklippet som är kodad som en representant för dess främsta målgrupp, nämligen nysvenskar. Avsändaren har dessutom valt att koda videoklippet på ett sätt som gör mottagaren till en åskådare snarare än en deltagare i bibliotekssammanhanget. En mottagare som tillhör den tänkta målgruppen och som gör en till synes föredragen läsning, att biblioteket tillhandahåller nyttiga tjäns-ter och att dess existens är självklar, kan trots det ändå landa i en förhandlande position om hen inte ser sin plats i biblioteket genom videoklippet. Videoklippets syfte verkar vara att undervisa mottagaren om biblioteket och dess verksamhet, så att hen kan använda sig av det. Om mottagaren inte ser en plats för sig själv i biblio-teket eller en inbjudan till det, trots att hen gör läsningen att bibliobiblio-teket är en bra och nyttig verksamhet, hamnar hen i en förhandlande position.
En hjälte för många – polariserande för andra
I videoklippet syns som ovan nämnt en bok om människorättsaktivisten Malala Yousefzai. Avsändaren har troligtvis inkluderat en bok om henne på grund av att hon är en internationellt känd person. Mottagare i den främsta målgruppen, ny-svenskar, kan ha kommit till Sverige av samma orsak som Yousefzai blev aktivist, för att som flicka kunna gå i skolan. I Sverige och i resten av västvärlden är det enligt hegemonin lika självklart att flickor ska få gå i skolan som att pojkar ska få det. Därför anses Malala Yousefzai vara en hjälte med ett nobelt uppdrag av de flesta i Sverige. Något som talar för att bilden av Yousefzai som en hjälte är hege-monisk är att hon mottog Nobels fredspris 2014. Yousefzai som politisk aktivist är alltså inte kontrahegemonisk i Sverige. I andra delar av världen kan hegemonin se annorlunda ut och i de delarna av världen får Yousefzai andra konnotationer. Hon kan väcka associationer som polariserande, bråkstake, progressiv och så vidare. Ef-tersom avsändaren av videoklippet vänder sig till människor med olika bakgrunder, kan ett inkluderande av en bok om Yousefzai få andra reaktioner än de som avsän-daren tänkt. Det kan störa budskapet från att nå mottagaren, det kan bli ett så kallat
interpretive noise (Castleberry s. 87). En mottagare som anser att Yousefzais
akt-ivism är en bra sak kan se videoklippet, få positiva associationer när hen ser Yousefzai och ta till sig biblioteket som en plats för läsning med mera. Det skulle vara att göra en föredragen läsning. En mottagare som är ambivalent till eller som motsätter sig hennes aktivism kan ta till sig biblioteket och dess nytta, men ifråga-sätta vilken litteratur biblioteket köper in och vad det säger om bibliotekets verk-samhet. Att se Yousefzai skulle även kunna leda till att en mottagare som motsätter sig hennes aktivism anser att en institution som stödjer henne inte är en institution värd att lära sig mer om eller besöka. Det skulle vara att göra en oppositionell
läsning. Att inkludera en bok om Malala Yousefzai i videoklippet kan sammanfatt-ningsvis väcka olika associationer beroende på vilken hegemoni en mottagare an-sluter sig till. Detta säger inget om vilka läsningar olika individer gör, vilket man med encode/decode-modellen inte gör anspråk på att utröna (Hall 1973). En motta-gare kan komma från en kultur där Yousefzai är kontrahegemonisk, men själv göra en föredragen läsning på grund av att hen oftare ansluter sig till en västerländsk hegemoni. Det som exemplet med inkluderingen av Yousefzai visar är att det är lätt att inkludera en person som bär på positiva konnotationer i den hegemonin som avsändaren verkar i och använda det mot en tänkt publik där samma person kanske väcker mycket annorlunda associationer.
Vi gillar olika men lika?
En förhandlande läsning av videoklipp 1 kan vara att biblioteket är en bra och nyttig verksamhet, men att den inte bör finnas tillgänglig och anpassas för människor av andra kulturer än den svenska. Som det nämndes i analysen av videoklipp 1 kan den läsningen göras av samtliga videoklipp som blir analyserade i uppsatsen ef-tersom de i olika grad har nysvenskar och andra invandrare som målgrupp. Ef-tersom det här videoklippets syfte är att lära nysvenskar och andra invandrare svenska ord, samtidigt som det medvetandegör mottagaren om biblioteken och de-ras tjänster, skulle en annan typ av förhandlande läsning kunna göde-ras av det här videoklippet. En mottagare som gör läsningen att svenska folkbibliotek inte bör vara tillgängliga för andra än de som tillhör den svenska kulturen, kan göra läs-ningen att det är positivt att det produceras videoklipp för att lära nysvenskar det svenska språket och hur svenska institutioner som bibliotek ser ut och fungerar. Enligt den läsningen hjälper avsändaren dessa nysvenskar att bli mer assimilerade, alltså att bli ”mer svenska”. En mottagare i den positionen skulle även kunna läsa