Den försvarsfientliga verksamhetens utövare, syfte, omfattning och resultat

I samtliga utredningarna om den försvarsfientliga verksamheten utpekas SKP eller dess föregångare inom socialdemokratin som huvudsakligen an­ svarigt för denna verksamhet. Enligt 1921 års betänkande organiserades

den försvarsfientliga propagandan av det socialdemokratiska ungdoms­ förbundet. Syftet med denna var försvarets raserande, med eller utan samhällets omstörtande. Förutsättningen för detta var att tillräckligt många medborgare omfattade en försvarsfientlig åskådning. Det var pro­ pagandans närmsta mål. Denna bedrevs offentligt genom antimilitaris­ tiska föredrag samt i tidskrifter som "Brand", "Stormklockan" och "Fol­ kets Dagblad Politiken". Den offentliga agitationen vid truppförbanden hade dock varit sporadisk. Soldat- och arbetarråd hade bildats vid vissa förband. Deras verksamhet hade varit svår att följa. Den enskilda, munt­ liga propagandan framhölls som mest väsentlig vid truppförbanden. Ge­ nom den kunde man nå dem som uteblev från möten samt förbereda de­ monstrationer m m.

Agitationen inriktades vidare på att hindra ungdom ta fast anställning samt undergräva underbefälets ställning. De värnpliktiga uppmanades att inte inställa sig till inskrivning eller tjänstgöring samt visa slöhet, lättja och ovillighet i tjänsten. Geografiskt förekom propagandan mest i Norr­ land vilket kommitten förklarade med uppkomsten av stora arbetarcen­ tra i industriorterna där vänsterocialismen hade sin största spridning.3

I betänkandet behandlas inte det socialdemokratiska partiet och dess utveckling. Detta genomgick en dramatisk utveckling kring tiden för kommittens arbete. Huvudsakligen beroende på skilda meningar i för­ svarsfrågan uppstod en splittring i partiet. Denna ledde till partiets del­ ning 1917 då Sveriges socialdemokratiska vänsterparti bildades. Nästan hela det socialdemokratiska ungdomsförbundet följde med till det ny­ bildade partiet.4 _{Under oförändrat namn utgjorde det ungdomsförbund åt}

detta. Först då moderpartiet konstituerade sig som SKP 1921 togs nam­ net Kommunistiska ungdomsförbundet.5 _{Då det socialdemokratiska ung­}

domsförbundet nämns i betänkandet avses alltså den rörelse som utgjor­ de en av grunderna till SKP. Det skall ej förväxlas med Sveriges socialde­ mokratiska ungdomsförbund som bildades 1917 åt det socialdemokratis­ ka partiet.6 _{De i betänkandet nämnda antimilitära "Stormklockan" och} "Folkets Dagblad Politiken" var efter splittringen vänstersocialistiska organ.7

I betänkandet nämns, mest i förbigående, att propagandan på senare tid hade uppmanat till fullgörande av militärtjänst. De förvärvade kun­ skaperna skulle senare kunna användas i revolutionärt syfte.8 Detta ut­ vecklas inte vidare i betänkandet. Det är dock en intressant iakttagelse mot bakgrund av att det vänstersocialistiska partiet hade accepterat det 1920 bildade Kominterns stadgar då det konstituerade sig som SKP. 9 Stadgarna föreskrev att de olika medlemspartierna skulle infiltrera sina respektive hemländers armeer. Medlemspartierna var underkastade sträng lydnad gentemot Komintern som i praktiken styrdes av Moskva. Hl

Denna typ av försvarsfientlig verksamhet dominerar i 1929 års utlåtan­ de och 1935 års betänkande i vilka SKP framställs som ansvarigt för den­ na. Utredningen om den statsfientliga verksamheten hade ju en vidare uppgift än att undersöka verksamheten mot och inom försvaret. Den var

riktad mot såväl enskilda som organisationer som med våld eller på annat olagligt satt försökte omstörta Sveriges samhällsskick.11 _{Visserligen fanns}

flera partier, förutom SKP, som hade som mål att förändra statsskicket, bl a nazisterna. Men då dessa förkunnade demokratiska medel för att nå detta kom utredningen nästan uteslutande att inriktas mot SKP .12 I 1929

års utlåtande behandlas enbart SKP. Där nämns ej heller den splittring detta parti genomgick detta år. Detta var bl a en följd av Kominterns an­ tikrigsprogram.13

Enligt utredningarna från 1929 och 1935 var SKP såsom sektion av Komintern del av ett världsparti och därmed underställt Moskva. Partiets mål var proletariatets diktatur. Detta kunde inte uppnås på fredlig väg utan våld. För att genomföra denna väpnade omstörtning måste krigs­ makten hindras att motarbeta den samt användas för egna syften. Därför hade SKP:s propaganda blivit militaristisk. Den strävade efter att vinna de stamanställda för egna syften samt uppmanade kommunistiska ung­ domar att fullgöra sin militärtjänst med intresse och nit. De förvärvade kunskaperna skulle sedan ställas i Sovjets tjänst, inte fosterlandets.

Utredningarna åberopade vissa teser antagna på Kominterns fjärde världskongress 1928 rörande "kommunisterna och krigsfaran". Där hade förklarats vikten av att just de mest beslutsamma och klassmedvetna arbe­ tarna befann sig i armen för att möjliggöra ett revolutionärt arbete.14

Vidare hänvisades till riktlinjer för det antimilitära arbetet, antagna på en partikongress i Sverige 1930. Kommunister i militärtjänst skulle delas upp i rapportörer och agitatorer. De förra skulle visa påtagligt intresse för tjänsten och söka få befälets förtroende. De fick inte röja sin politiska hemvist. De andra skulle sprida missnöje med tjänsten och försöka få till stånd disciplinvidriga massuppträden. 15

Den kommunistiska verksamhetens omfattning inom försv!;!ret berörs inte i utlåtandet men enligt 1935 års betänkande förekom den mest inom armens förband i övre Norrland och östra armefördelningen samt inom flottan. Agitation hade bedrivits bland de värnpliktiga vid inskrivnings­ förrättningar och under hela deras tjänstgöringstid samt under permis­ sioner. Den hade bedrivits genom skriftspridning, matstrejker samt muntligt. Vid flygvapnet var dock sådan verksamhet så gott som okänd. 16

Från nazistiskt håll hade inte observerats försvarsfientlig propaganda. Däremot konstaterades att de nazistiska ideerna hade vunnit insteg i be­ fälskårerna. I vilken omfattning kunde inte anges.17 _{Detta hade varnats}

för i en artikel i "Ny Militär Tidskrift" (NMT) kort efter Hitlers makt­ övertagande .18

Beträffande effekterna av den försvarsfientliga propagandan framhålls i 1921 års betänkande att den har varit verkningsfull. Den försämrade rekryteringen och förtidsavgången av officerare och underofficerare till­ skrevs bl a denna verksamhet. Men framför allt hade det fast anställda manskapets såväl kvantitet som kvalitet blivit lägre. Antalet brott och di­ sciplinförseelser såsom rymningar, olovliga sammankomster och demons­ trationer mot militärtjänsten hade tilltagit. Misshandel av och förolämp-

ningar mot överordnade förekom, men mest mot de fast anställda meniga soldaterna. Likaså hade skadegörelse mot krigsmaktens egendom ökat. Kommitten hänvisade till en artikel i "Brand" där det just framhölls att agitationen hade varit framgångsrik och att militären aldrig hade varit mindre pålitlig. Artikeln var införd i september 1917 d v s kort efter kom­ mittens tillsättande. 19

I 1929 års utlåtande redogörs inte för omfattningen eller verkan av den försvarsfientliga verksamheten. Det framhålls bara att de från kom­ munistiskt håll uttalade syftena är tillräckliga för att vidta åtgärder.20 _I

1935 års betänkande är uttalandena om effekterna mer försiktiga. I detta omtalas hur det från myndigheterna påtalades dels hur kommunisterna bedrev ett systematiskt spioneri mot försvaret, dels hur tusentals svens­ kar stod beredda att gå främmande makts ärenden vid mobilisering.21

Av 1921 års betänkande är det svårt att få en klar bild av propagandan och dess verkan. Som mest väsentlig hade ju framhållits den enskilda muntliga agitationen. Denna var väldigt svår att påvisa. Men på något sätt borde den ändå ha påvisats och de påstådda effekterna därav bevi­ sats. Det kan ju inte uteslutas att de redovisade effekterna kan ha haft andra orsaker än propagandan. Utredningen hade ju visat på att den mili­ tära organisationen under kriget hade varit bristfällig och lett till enfor­ mighet. Dessutom framhölls att propagandan inte hade verkat direkt för­ ryckande på den militära utbildningen.22 _{Men en sådan analys görs inte i} betänkandet som är väldigt allmänt avfattat i denna del. Det beror på att till kommitten inkomna yttranden från militära myndigheter är så all­ mänt formulerade. Detta har också påpekats av Tom Ericsson i dennes avhandling om det svenska armeunderbefälets fackliga strävanden "I fos­ terlandets tjänst" där han behandlar armeförbandschefernas yttranden. Han fann att fjärde armefördelningen var minst drabbad av propagan­ dan. 23 Av hans redogörelse är det lätt få en uppfattning att regementsche­

ferna inom denna fördelning ej uppfattade propagandan som allvarlig el­ ler omfattande.

Med fördelningschefens svar var bifogat yttranden från tolv under­ lydande chefer. Av dessa menade ingen att propaganda inte förekom, även om det inte hade observerats vid regementet. De flesta uppfattade denna propaganda som allvarlig. Chefen för Waxholms grenadjärrege­ mente skrev: "De yttringar av propagandan vid trupp, vilka på senare tid förekommit och ytterligare kunna väntas, avse därför de försvarsfientliga lärornas omsättning i myteriförsök i samband med politiska omvälvningsplaner." Han bifogade dock inga protokoll över subordina­ tionsbrott eller förföljelse av fast anställda då dessa förhållanden var så väl kända att de inte behövde ytterligare belysas.24

Chefen för Svea livgarde menade också att propagandan var ett medel i kampen för revolution. Han bifogade protokoll över �ju soldater som ha­ de dömts för olovligt deltagande i demonstration.25 Aven från Livgardet

till häst (Stockholm) bifogades protokoll över sex soldater som hade del­ tagit i denna demonstration.26

Av de tolv yttrandena framhölls i åtta att förföljelse mot det fast an­ ställda manskapet förekom27

Att förbandschefernas uttalanden kan uppfattas så olika beror just på att de är så allmänt avfattade och den avhandlade propagandan ej definie­ rad eller avgränsad. Därför redogörs för agitationen i allmänhet, den of­ fentliga som soldaterna kom i kontakt med utanför kasernerna och den enskilda muntliga som bedrevs inom kasernerna och var väldigt svår att påvisa.

Av marinens myndigheter ombads stationsbefälhavarna i Karlskrona och Stockholm samt chefen för kustartilleriet att uttala sig .. �8 bessas ytt­

randen jämte chefernas för KA 1, 1 F och 2 har anträffats. Aven dessa är allmänt avfattade varför inga säkra slutsatser kan dras rörande propa­ gandan inom detta vapenslag. I intet fall åberopas protokoll över soldater som skulle ha dömts för agitation eller brott i anledning av sådan. Den enskilda propagandans betydelse framhålls liksom förföljelse av stam­ manskap. 29 Endast chefen för KA 2 avvek i sin bedömning då han menade att försvarsfientlig propaganda säkert inte hade förekommit vid regemen­ tet. Den ovilja mot militärtjänsten som han hade observerat betraktade han som en naturlig längtan till det civila livet. Däremot menade han att det i tidningar och civila sammanslutningar avhandlades försvarsfrågor på ett sätt som verkade i samma riktning som försvarsfientlig propaganda.

I 1935 års betänkande redovisas kortfattat hur den kommunistiska pro­ pagandan mot försvaret bedrevs. Därefter citeras en del till kommitten inkomna yttranden från militära myndigheter. Av dessa framgår att pro­ pagandan tog sig uttryck i spridande av skrifter, öppet utom och dolt in­ om kasernområde. Det rådde oklarhet beträffande befogenheterna att in­ gripa mot skriftspridning. I yttrand.�n från armen framhålls den enskilda muntliga propagandans betydelse. Aven dessa yttranden är allmänt avfat­ tade så att det är svårt att få en klar uppfattning av verksamhetens be­ drivande. Chefen för A 8 menade att då den kommunistiska propagandan bedrevs "i smyg man och man emellan (cellbildning)" var den svår att påvisa. Bland de värnpliktiga hade förekommit matstrejker "vilka san­ nolikt igångsatts på tillskyndan av värnpliktiga kommunister". Chefen för I 1 kunde också rapportera att muntlig propaganda hade förekommit "men städse på sådant sätt, att befälet ej kunnat beivra den". Från I 21 meddelades att det hade organiserats militärceller vid regementet. Dessa hade varit mycket svåra att avslöja. Militärbefälhavaren för övre Norr­ land lämnade en utförlig redovisning om den kommunistiska verksam­ heten inom sitt område. Han skrev bl a att en hemlig organisation av kommunistiska celler hade upprättats vid förbanden och att påverkan ha­ de bedrivits genom enskild och öppen agitation.

Av yttranden från marinen framkommer att det där snarast var den öp­ pet bedrivna propagandan som dominerade. Den tog sig uttryck i mat­ strejker, trotsigt uppträdande, öppen agitation vid möten och utdelande av skrifter.30

ett yttrande från chefen för Livregementet till häst. Han hade inte obser­ verat någon kommunistisk agitation. Det innebar dock inte att sådan inte hade förekommit. "Sannolikt är, att motsatsen har varit förhållandet, ehuru agitationen icke burit någon frukt, i varje fall icke i sådan ut­ sträckning att den tagit sig några synliga uttryck."

Av sammanlagt 46 yttranden från armeförbandschefer kan tretton av dessa inte rapportera observerad propaganda i någon form medan samtli­ ga yttranden från förbands/fartygschefer vid marinen (inklusive chefen för kustartilleriet) innehåller uppgifter härom. Vid flygvapnet rapportera­ des endast i en inlaga av sju om observerad propaganda. Det avsåg upp­ hittande av en kommunistisk skrift.31

3. Förslag till motverkande av den försvarsfientliga verksamheten