Ett annat tema i den här studien har varit den lokala anpassningen av Fryshusets verksamhe-ter till Malmö, Göteborg och Uppsala.
Lugna gatan
Ett intressant faktum när det gäller Lugna gatans nyetablering i Malmö och Göteborg är att initiativet kom från Malmö stad och lokala aktörer i Göteborg – och inte i första hand var ett uttryck för en utveckling inom Fryshuset. En intressant fråga som knyter an till det ovan-stående temat är hur den ursprungliga verksamhet som Fryshuset initierade i Stockholm för cirka tolv år sedan relaterade till aktörer inom den offentliga sektorn och hur verksamheten men också denna relation har förändrats fram till det tydliga uppdrag som Lugna gatan har
fått exempelvis i Malmö. Om det är så att verksamhetens fokus till följd av en tydligare kopp-ling till olika offentliga aktörer har förskjutits – eventuellt mot en ökad betoning av skydd och kontroll – är en intressant fråga. Hur Lugna gatan över tid definierat sin kärnverksamhet och hur man har kunnat bevaka gränserna runt denna verksamhet gentemot önskemål och förväntningar från exempelvis polis, skola och socialtjänst är en annan.
Relationen Stockholm – Göteborg – Malmö
Hur har då de nya lokala verksamheterna förhållit sig till Fryshuset i Stockholm och till var-andra? Eftersom det var i Göteborg Lugna gatan för första gången skulle initieras utanför Stockholm blev kanske ”krocken” mellan ett arbetssätt utvecklat i Stockholm och de nya förutsättningarna särskilt tydliga där. För det första fanns ett antagande om att Lugna gatan skulle få ett odelat positivt mottagande, vilket inte har varit fallet. Istället har reaktioner från SKTF och artiklar i media artikulerat en tveksamhet inför och ett motstånd mot verksamhe-ten. För det andra var de lokala förhållandena annorlunda än i Stockholm, vilket framför allt blev tydligt när tunnelbaneverksamheten skulle appliceras på Göteborgs spårvägar. För det tredje var man från Fryshusets sida omedveten om hur stark gängkulturen var i Göteborg, vilket efterhand visat sig ställa särskilda krav på rekryteringen av värdar framför allt i Bi-skopsgården. Dessutom menar ansvariga i såväl Göteborg som Malmö att det finns en annan närhet och en större lätthet i att nå ut och göra Lugna gatan till en känd verksamhet i dessa städer än vad de tror är fallet i Stockholm. I Malmö är det lätt att förstå, eftersom det finns en stor geografisk närhet där utsatta stadsdelar som Rosengård eller Fosie direkt gränsar till centrala Malmö. Men man menar att det finns en större närhet även i Göteborg än vad det gör i Stockholm, även om båda städerna har förorter på ganska långt avstånd från varandra.
Det finns en ganska tydlig upplevelse hos medarbetarna i såväl Malmö som Göteborg att Lugna gatan trots ett begränsat antal medarbetare har en god överblick över situationen i sin egen stad och kunskap om villkoren för ungdomar i riskzonen. Det speciella arbetssätt som först utvecklades i Göteborg och sedan introducerades i Malmö – med en arbetsledare, två skolvärdar och tre stadsdelsvärdar i varje stadsdel – bidrar till att Lugna gatan får kännedom om ungdomarna både under dagtid, i skolan och på fritiden, ute i stadsdelen.
Fördjupning och expansion
Även om verksamheterna i Göteborg och Malmö arbetar utifrån samma modell (med sex anställda i varje stadsdel) så har de utvecklat en något annorlunda karaktär, både i relation till varandra och i relation till verksamheten i Stockholm.
När verksamheterna skulle etableras i Malmö och Göteborg säger ansvarig från Fryshuset att man använde sig av sitt nationella horisontella nätverk för att rekrytera verksamhetsansva-riga. I detta nätverk sägs kampsport utgöra ett gemensamt tema, och de två som rekryterades var väl etablerade inom sådana sporter. När Fryshuset/Lugna gatan rekryterar så använder man sig av strukturer utanför det etablerade samhället, och kampsport är en sport utanför det etablerade utbudet och dessutom en levande kultur inom Lugna gatan. Intressant nog har verksamheterna i Malmö och Göteborg utvecklats olika, dels i relation till kampsport, dels i relation till Lugna gatan nationellt. I Malmö rekryterade verksamhetsansvarig arbetsledare som var aktiva inom kampsport, och de flesta värdarna har kampsport (om än olika typer) som ett gemensamt intresse. Men även om verksamhetsansvarig i Göteborg också rekryte-rades från kampsporten tycks inte detta ha kommit att bli något i övrigt framträdande tema i verksamheten. Istället har verksamhetsledaren rekryterat arbetsledare från samma behand-lingshem där han själv arbetat (Västkustfamiljen) och det är denna bakgrund som kanske kan
sägas vara ett särdrag för Lugna gatan i Göteborg. Även om det inte är någon behandling man erbjuder vare sig sina värdar eller de juniorer man arbetar med är det tydligt att ett mer individ- och behandlingsinriktat tänkande präglar verksamheten. Efter hand säger man sig ha fått en ökad acceptans från Stockholm för sitt arbetssätt, och ambitionen för Lugna gatan i Göteborg sägs vara att förädla och förbättra ”konceptet” Lugna gatan. Om jag har förstått det rätt menar företrädare för verksamheten i Göteborg att en sådan förbättring kan ske ge-nom att man introducerar ett synsätt hämtat från behandlingsvärlden. Detta skulle innebära att betydelsen av personlig bearbetning och fördjupning hos såväl medarbetare som juniorer lyftes fram på ett tydligare sätt. Kampsport är heller inget självklart eller gemensamt intresse hos de värdar som rekryterats.
Om verksamheten i Göteborg kännetecknas av fördjupning skulle verksamheten i Malmö snarare kännetecknas av expansion. Jag menar att fördjupning som ett tema i Göteborg för det första hänger samman med medarbetarnas erfarenheter från behandlingsarbete. Samtal och personlig bearbetning är viktiga inslag i arbetet. Temat blir för det andra ett resultat av det motstånd verksamheten mött. Detta ifrågasättande har inneburit att medarbetarna men även deras samarbetspartners och uppdragsgivare tvingats att brottas med och fördjupa sin förståelse av Lugna gatans arbete, av såväl styrkor som svagheter. Situationen för Lugna gatan i Malmö har varit en helt annan, och verksamhetsidén i sin helhet köptes in och in-troducerades på stadens eget initiativ. Inställningen har alltså varit positiv och viljan hos lokala aktörer att stödja Lugna gatan har varit påtaglig. Detta har skapat förutsättningar för verksamhetsansvariga att söka nya former för såväl verksamhetsutveckling som geografisk expansion. Intressant nog kan denna positiva lokala utveckling även skapa vissa svårighe-ter. Lugna gatan administreras och styrs ytterst av Fryshuset i Stockholm. Hur samarbetet med aktörer i Malmö ska utvecklas så att uppdragsgivare och andra engagerade känner sig delaktiga i att skapa en lokalt förankrad verksamhet kan utgöra en svårighet. Det lokala en-gagemanget kan påverkas negativt om Lugna gatan finns i Malmö men på villkor skapade av Fryshuset i Stockholm.
Relationen till Fryshuset i Stockholm
Det är tydligt att såväl medarbetare i Göteborg som i Malmö ser sina verksamheter som i hög grad fristående från Fryshuset och verksamheten i Stockholm. Båda verksamheterna utvecklas relativt fritt, om än med Fryshuset/Stockholms godkännande, men mer beroende på verksamhetsansvariga än ansvariga i Stockholm. Medarbetarna i Göteborg och Malmö menar att kommunikationen med Fryshuset har haft vissa brister och att det framför allt gällt kommunikationen och utbytet av information. Det största utbytet säger sig medarbetarna ha haft av varandra, att dela erfarenheten av att initiera en ny verksamhet med de olika svårighe-ter och barnsjukdomar en nyetablering mösvårighe-ter. Värdar i både Göteborg och Malmö har visio-ner om ett lokalt Fryshus, men detta är inte tanken bakom nyetableringen eller en önskvärd utveckling enligt Lugna gatans nationellt ansvarige. Fryshuset i Stockholm är att viss mån att se som ett företag som säljer sina tjänster och där allt administreras och sköts centralt.
Det blir intressant att följa hur relationen mellan de lokala verksamheterna och den centrala ledningen kommer att utvecklas över tid och framför allt hur detta kommer att påverka det lokala samarbetet mellan Lugna gatan och olika offentliga och politiska aktörer.
United Sisters
United Sisters i Uppsala delar med Lugna gatan erfarenheten av att etablera en verksamhet på en ny ort och att introducera en verksamhet på en ort där Fryshuset inte är ett välkänt
varumärke på samma sätt som i Stockholm. United Sisters i Uppsala har utvecklat verksam-heten något annorlunda än i Stockholm. I Stockholm träffas alla tjejgrupper på Fryshuset medan det i Uppsala finns tjejgrupper som träffas i olika delar av staden. I Uppsala säger man sig dessutom ha varit mer angelägna om att knyta tjejcoacherna tydligare till United Sisters.
Det sker dels genom återkommande handledningstillfällen tillsammans med alla coacher, dels genom återkommande utvärderingar tillsammans med enskilda coacher och den flicka coachen har kontakt med. I Uppsala har de ansvariga dessutom arbetat igenom det material som ska användas dels i tjejgrupper och dels av coacher, och i viss mån reviderat detta. Kon-takten med nationellt ansvarig sägs ha varit god, även om det finns ett kvarstående behov av gemensamma diskussioner, inte minst runt hur man kan skapa en känsla av tillhörighet med United Sisters hos både coacher, ledare och flickor. Som vi har sett relaterar volontärer hellre till sitt uppdrag som coacher och ledare än till att man är en frivillig medarbetare inom United Sisters. Verksamheten tycks framför allt erbjuda en ram eller form för det egna enga-gemanget, medan engagemanget i verksamheten i sig är litet. Detta är en av de faktorer som skiljer United Sisters från Lugna gatan, där tillhörigheten, som både erkänns och synliggörs genom tröjor och jackor, är av stor betydelse.
Den lokala anpassningen av Lugna gatan och United Sisters väcker intressanta teoretiska frå-gor om vad som händer när en verksamhetsmodell sprids och översätts till en lokal kontext – och hur modeller tenderar att bli något annat i och med denna översättning.