En jämförelse mellan Lugna gatan och United Sisters kan ge upphov till en rad olika re-flexioner, som jag menar kan vara värda en viss eftertanke. Några av dem presenteras i det följande.
En brygga ut ur en marginaliserad position
Den verksamhet Lugna gatan bedriver kan beskrivas i termer av en felande länk eller en brygga som leder framför allt pojkar och unga män från en marginaliserad position till en delaktighet eller integration i det etablerade samhället. Syftet är att hjälpa dem lämna ett gränsöverskridande levnadssätt där kriminalitet och droger styr, till förmån för en anpassning till de lagar, normer och värderingar, men också regler för umgänge och förhållningssätt, som gäller i det etablerade ”vanliga” samhället. Även den verksamhet som United Sisters bedriver syftar till att hjälpa unga flickor ut ur en begränsande och marginaliserande livsform som könsmaktsstrukturer uppfattas placera dem inom. Men till skillnad från Lugna gatan som vill länka unga män till det etablerade samhället är avsikten med United Sisters snarare att vara en brygga bort från det etablerade samhällets rådande kvinnoförtryckande normer och värderingar – till ett feministiskt, gränsöverskridande och fritt livsprojekt. Om Lugna gatan betonar vikten av att inte lojalisera sig med de unga killar man möter utan att vara
vuxen-världens förlängda arm in i ”riskzonen” – för att hämta ungdomarna ut ur den, blir ansatsen inom United Sisters den motsatta. Att lojalisera sig med de unga flickor man möter blir en logisk konsekvens av verksamhetens feministiska grundsyn, där United Sisters står på flick-ornas sida i kampen mot ett rådande kvinnofientligt system. Om man drar det till sin spets skulle man kunna säga att syftet med Lugna gatan är att socialisera unga problemkillar in i det etablerade samhället, från ett utanförskap i riskzonen, medan syftet med United Sisters sna-rare än att socialisera vanliga unga flickor ut ur det etablerade samhället in i en normbrytande feministisk kvinnogemenskap. Sammanfattningsvis skulle man kunna tycka att en till synes så
”harmlös” verksamhet som tjejgrupper och tjejcoacher i grunden bygger på en betydligt mer radikal och provokativ grundsyn än Lugna gatan. Detta väcker inte minst en reflexion mot bakgrund av Ungdomsstyrelsens intention att bevilja anslag till verksamheter som arbetar för att öka ungdomars delaktighet och inkludering i samhället.8
Accentuerar förorten marginaliseringen?
En annan intressant reflexion är att United Sisters, till skillnad från Lugna gatan, inte säger sig rikta sin verksamhet mot ungdomar som har en särskilt svår eller utsatt livssituation, utan riktar sig till helt vanliga unga flickor (som emellertid i egenskap av att vara just flickor sägs vara utsatta för förtryck). Detta väcker en fråga om varför verksamheten i sådana fall etable-ras i första hand i områden som Gottsunda, Sävja och Stenhagen, där andelen flickor med en invandrarbakgrund är större än många andra stadsdelar i Uppsala. Är det så att United Sisters bedömer att det är flickor med invandrarbakgrund som i första hand måste befrias från en kulturbetingat könsförtryck, och är det mot bakgrund av detta man ska förstå att United Sisters volontärer sällan har invandrarbakgrund eller är uppvuxna eller bor i samma stads-delar som de flickor som deltar i verksamheten? Ska unga flickor inte bara medvetandegöras om de förtyckande och begränsande livsmönster deras föräldrar och släkt är bärare av utan dessutom om de könsmaktsstrukturer som genomsyrar hela det etablerade svenska samhäl-let? Inom Lugna gatan betonas betydelsen av att det är unga män med samma kulturella bak-grund, från samma förorter eller stadsdelar som kommit ett steg vidare, som tar kontakt och skapar en relation till unga killar och lotsar dem vidare på en bättre väg. Inom Lugna gatan använder man positiva förebilder som är ungdomarna lika – men inte nödvändigtvis med avseende på kön, medan kön är den enda grundläggande och efterfrågade likheten mellan United Sisters positiva förebilder och de flickor de möter.
Två verksamheter – olika förväntningar
Lugna gatan som verksamhet väcker starka reaktioner – positiva eller negativa – och skapar dessutom en stark intern tillhörighet och identifikation med organisationen. United Sisters som en verksamhet för flickor möter samma generellt positiva gensvar som alla verksamheter som ökar utbudet av aktiviteter för flickor men som (hittills) inte förmått skapa någon känsla av samhörighet eller identifikation med de volontärer som jag träffat. Förväntningarna på den roll Lugna gatans värdar och volontärerna inom United Sisters kan spela är olika, vilket delvis kanske förklarar detta. Å ena sidan beskrivs värdar – både inom organisationen och av offentliga aktörer – som en oundgänglig länk mellan ungdomar i riskzonen och det etable-rade samhället, vilket i sin tur ställer höga krav på i många fall outbildade unga män med en egen bakgrund i ett utanförskap. Å andra sidan antas volontärer i ganska allmänna ordalag kunna bidra till ett breddat utbud av självförtroendestärkande aktiviteter för vanliga flickor, vilket i sin tur innebär en verksamhet där kraven på väletablerade och välutbildade engage-rade kvinnor är ganska låga.
8 www.ungdomsstyrelsen.se
Subkulturen – en möjlig räddning?
Det har riktats kritik mot Lugna gatan som säger att verksamheten skulle bibehålla en gäng-kultur. Skulle en sådan bibehållen gängkultur, men nu med ”positiva” förtecken av att stå på det godas sida, fylla några funktioner som gör den viktig för Lugna gatan att bevara eller bevaka? Den skulle kunna utgöra en motkraft till en – ännu starkare – gängkultur med nega-tiva förtecken där kriminella regler och lagar råder, och på så vis fungera som ett alternativ med betydligt mer livsbejakande gängkultur än den kriminella. Även om den starka identi-fikationen med Lugna gatan säkert spelar en viktig roll som en motkraft och en motkultur skulle man, menar jag, kunna tolka de lokalt ansvarigas engagemang för att få till stånd ett samarbete med offentliga aktörer som ett incitament för att gängkulturen inte är en funk-tion man odlar. Det faktum att flertalet värdar dessutom efterfrågar mer utbildning men även handledning från professionella aktörer utanför den egna organisationen är ett annat incitament. Men om så vore, vilka skulle då de negativa effekterna av en sådan bibehållen intern gängkultur kunna vara? Om ungdomar lämnade en kriminell gängkultur för en annan gängkultur utan kriminella förtecken skulle detta naturligtvis i någon mening kunna inverka menligt på deras fortsatta integration om ungdomarna går från en subkultur till en annan utan att komma vidare in i det etablerade samhället, utan att med nödvändighet tillägna sig det svenska samhällets normer och värderingar. I detta sammanhang blir den kanske vikti-gaste frågan inte hur och i vilken omfattning Lugna gatan kan medverka till att unga män in-tegreras i samhället utan istället vilken vilja eller beredskap det etablerade samhället har att ta emot dem. När nu Lugna gatan möts av kritik av detta slag är det intressant att fundera över om United Sisters skulle kunna möta samma kritik som Lugna gatan. Kan United Sisters ses som en verksamhet som fångar upp flickor, framför allt från förortsområden med en omfat-tande andel invandrade invånare – inte för att integrera flickorna i det svenska samhället, utan snarare för att medvetandegöra dem om det kvinnoförtryck som råder i där och erbjuda dem motkrafter i form av ett könsmaktsperspektiv som ger svar på alla frågor och skyddar från vardagslivets komplexitet och paradoxer?
Avgörande för om ovanstående frågor tas upp till diskussion eller inte är naturligtvis om de verksamheter och insatser som exempelvis Lugna gatan eller United Sisters riktar mot unga människor finansieras av offentliga medel eller inte. Men eftersom offentliga aktörer är villiga att rekommendera och hänvisa unga personer till båda dessa verksamheter menar jag att inte bara Lugna gatan utan även United Sisters gagnas av den respekt en kritisk granskning och en konstruktiv diskussion signalerar. I den följande och avslutande delen av rapporten Mind the gap! artikuleras några teman där det vore förtjänstfullt att genomföra fördjupade teoretiska studier. Dessa studier skulle i sin tur kunna ligga till grund för en sådan angelägen diskus-sion, inte bara om enskilda verksamheter som Lugna gatan och United Sisters, utan även om Fryshusets roll i skärningspunkten mellan civilsamhälle och offentlig sektor.
DEL IV – AVSLUTANDE DISkUSSION I SkäRNINGSPUNkTEN MELLAN CIVILSAMHäLLE OCH OFFENTLIG SEkTOR
Som en avslutning på rapporten om Fryshusets etablering av Lugna gatan i Malmö och Göteborg samt av United Sisters i Uppsala vill jag återknyta till några av de teman som har blivit belysta i studien. På Lugna gatans hemsida kan man läsa att ”verksamhetens verkliga värde kan bara förstås med en god del eftertanke och insikt i de behov arbetet handlar om”
(www.lugnagatan.org). Men hur Fryshuset å ena sidan ser på och väljer att karakterisera sin egen verksamhet och vilken funktion verksamheten å andra sidan kan få i samhället är två olika frågor. Fryshusets verksamheter kan, menar jag, utgöra en viktig och spännande il-lustration av olika dilemman som socialt inriktade ideella organisationer ställs inför, just i skärningspunkten mellan civilsamhälle och offentlig sektor. I denna avslutande diskussion vill jag därför lyfta några teman som utgör pågående teoretiska diskussioner inom forskning om relationer mellan just civilsamhälle och den offentliga sektorn.