Den mediala rapporteringen av distinktionen mellan olika våld

Det har tidigare i studien etablerats att det finns skillnader i hur nyhetsrapporteringen av olika våld ser ut. Detta skapade den andra diskursen Den mediala rapporteringen av distinktionen

mellan olika våld. Denna diskurs går in i tidigare nämnda diskurs, men har valts att få en

egen rubrik då det anses viktigt att nämna utifrån studiens frågeställning.

Flera artiklar som berör våld i nära relationer beskriver hur gärningsmannen ofta var mycket kontrollerande mot kvinnorna. I följande citat tydliggörs poänger som är viktiga inom diskursen som också är återkommande i materialet. I en nyhetsrapportering i GT1 låter våldsoffret berätta hur hennes upplevelse av relationen till gärningsmannen var. “Han försökte kontrollera och isolera henne. Hon berättar att hon inte fick ha kontakt med andra, att han följde med henne in på toaletten. Han såg till att de meddelanden som skulle till hennes mobil även gick till hans” (GT1, 2021-04-15). Ytterligare en nyhetsrapportering om en kvinna som blivit utsatt för våld i nära relationer i Dag1 beskriver att när förälskelsestadiet gick över blev det tydligare att se att mannen inte uttryckte kärlek utan att han istället ville kontrollera henne.

Förälskelsen gjorde henne blind för de tecken som hon kan tyda idag. [Person] ville helst att hon bara skulle vara med honom, han försökte få henne att avstå från att träffa vänner och familj. [...] Kvar fanns kontrollen. [Person] ville veta vilka människor hon träffade utanför hemmet, varför hon kom hem så sent från jobbet. Han kunde kontrollera hennes telefon för att se vilka personer hon pratat med. (Dag1, 2018-01-18)

Vid förklaring av hedersrelaterat våld beskrivs det primärt att männen vill kontrollera kvinnans sexualitet (Grutzky & Åberg, 2013). Dock är våldet mot kvinnor i nära relationer också motiverat av kontroll eller av misstanke att kvinnan ska vara otrogen eller lämna mannen (Baianstovu, 2017). Av denna anledning finns det likheter mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld. Andra liknande aspekter är att kvinnor som anses ha betett sig felaktigt inom hederskontext kan bli kallad för glåpord och könsord samt att de själva blir skuldbelagda då det är deras felaktiga beteende som har orsakat våldet (Grutzky & Åberg, 2013). Det är inte ovanligt att även kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer blir utsatt för detta. I ovanstående citat från GT1 (2021-04-15) och Dag 1 (2018- 01-18) återger kvinnorna hur det psykiska våldet urartade, vilket är något som kan ses som en klar indikation på både våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.

Dock uttrycker Grutzky och Åberg (2013) att trots att det finns likheter mellan hedersrelaterat våld och våld i nära relationer så finns det också skillnader. Det som de anser är det mest prominenta särdraget är att våld i nära relationer primärt utförs av en ensam gärningsman medan de som utsätts för hedersrelaterat våld blir utsatt av flera personer, ofta flera familjemedlemmar. Detta bidrar till att det är svårare för personer som lever i hederskultur att bryta sig fria eftersom de då måste lämna hela deras trygghet. Till skillnad från kvinnor som utsätts för våld i nära relationer där de ofta har familjemedlemmar som de kan söka stöd och skydd hos. Följande citat är skrivet som krönika i DN3:

Hedersmord skiljer sig från ”vanliga” mord. Det händer att svenska män dödar en fru eller flickvän, men hur ofta är offret mannens dotter, syster eller kusin? Hur ofta är andra familjemedlemmar inblandade i planeringen eller utförandet av dådet? Hur ofta har en svensk man mördat och familjemedlemmar försvarat och accepterat mordet? Givetvis har även svenska döttrar restriktioner att förhålla sig till, men det tar inte hus i helvete om flickan går på disko eller förlorar sin oskuld. Hur många svenska flickor bor på skyddat boende på grund av sådant? Hur många gifts bort? Kort sagt, svenska kvinnomördare agerar av individuella skäl. De mördar inte för att rentvå sig inför ett kollektiv. (DN3, 2010-12-03)

Dock finns det även en tydlig framställning av gärningsmännen i artiklarna som valts att analyseras om de olika formerna av våld. I majoriteten av artiklarna som beskriver hedersrelaterat våld eller mord är dådet utfört av en yngre manlig släkting. På grund av att det är en yngre man som har genomfört brottet får han ofta vad som kallas för “ungdomsrabatt”. Detta innebär att en person som genomfört ett brott innan denne fyllt 21 får ungefär en tredjedel av den strafftid en vuxen skulle få då gärningspersonen anses vara för ung för att kunna ta fullt ansvar för sitt handlande (Sveriges television, 2019). I en insändare till Syd1 om en ung man som mördat sin syster i hederns namn beskrivs följande:

Halverat straff för hedersmord - fritt fram för hedersrelaterat våld. Ja, så kan många familjer liknande [Person] tolka hovrättens beslut att halvera straffet för hennes minderåriga lillebror. [...] Är Sverige på väg att bli ett land där hedersmord är okej? Är Sverige på väg att bli ett land där pojkar värderas högre

Dock är det inte enbart män som utför hedersrelaterat våld som får strafflindringar till följd av deras ålder. I en nyhetsrapportering i GT1 (2021-04-15) beskrivs det att straffet för grov våldtäkt och grovmisshandel skulle ha varit nio års fängelse, men då han var 19 år fick han tre års ungdomsrabatt och det slutade med att han fick sex års fängelse. Trots detta kan han komma ut tidigare genom gott uppförande eller få frivillig dom och därmed komma ut redan efter fyra år. Kvinnan berättar i artikeln att hon anser detta vara ett hån då hon själv alltid kommer få leva med traumat efter våldet.

Båda brotten är genomförda av en man som har möjlighet att få straffrabatt då de båda är under 21, men reaktionerna ser väldigt annorlunda ut. Andra exempel på hur media särskiljer de olika brotten är att granska hur våldsoffret framställs i media. När media har rapporterat om de som fallit offer för hedersrelaterat våld beskrivs det hur de blivit berövade på sina liv och uppmålas nästan som martyrer (Larsson, 2004). Svenska kvinnor däremot som utsätts för våld eller blir mördade av sin partner kan framställas på ett mer promiskuöst sätt och någon som lever ett mer riskabelt liv. Svenska kvinnor kan också enligt Larsson implicit beskyllas i medierapporteringar och politiska debatter för att de inte lämnade den våldsamma mannen. Larsson (2004) beskriver vidare att framställningen av offret kan påverka läsarnas åsikter om gärningspersonerna. När offret utmålas som vulgär och sexuellt frigjord kan läsarna anse att offret har sig själv att skylla att hon omgav sig med dåligt umgänge medan en kvinna som är en ren och oskyldig individ kan förstärka synen på att män som skadar kvinnor i hederns namn är omänskliga och grymma personer. I en nyhetsrapportering i Exp1 beskrivs hur en kvinna som mördats till följd av heder:

Mördades av sin egen bror när hon vägrade låta sig styras av familjen. [...] [Person 1] drömde om samma liv som hennes syster [Person 2] hade i Stockholm. Drömmen släcktes när [Person 1] lillebror knivhögg henne till döds i en lägenhet i Landskrona. Då hade [Person 1] precis fyllt 19 år. Hon lät sig inte kontrolleras. Hon ville ha sitt eget liv. [...] [Person 2] och hennes mamma fick reda på det när en reporter ringde för att få en kommentar. [Person 2] då 16-årige lillebror greps och fälldes senare för mordet. Tingsrätten dömde honom till åtta års fängelse men hovrätten halverade straffet med hänvisning till hans unga ålder. En straffrabatt som [Person 2] anser är ett hån mot systerns minne. (Exp1, 2011-02-27)

I anslutning till de fem morden på kvinnor som har skett runt om i Sverige våren 2021 har det skett olika rapporteringar om gärningsmännen som ligger bakom morden. Aftonbladet valde att göra en rapportering om de olika gärningsmännen och hur deras liv såg ut innan morden.

Misstänkt på sannolika skäl för mord på en kvinna i 20-årsålder. Var tidigare en lovande fotbollstalang. [...] Enligt uppgifter till Aftonbladet har mannen uppgett att han har hallucinationer, någonting som gör att han skulle kunna ta till våld. [...] [Person] ex-sambo har tidigare berättat för Aftonbladet om sorgen och chocken när han förstod vad som hade hänt. (Aft2, 2021-04-24)

Twana (2004) beskriver att media har en stor påverkan hur läsarna uppfattar verkligheten. Även Kamali (2004) styrker detta påstående och menar att media genomsyras av en västcentrisk diskurs som bidrar till skapandet av “vi och dem” och då även till strukturell och institutionell diskriminering i samhället. Giddens och Sutton (2014) beskriver att media ofta framställer etniska minoriteter så att stereotyper förstärks snarare än ifrågasätts. Även om Giddens och Sutton primärt diskuterar etniska minoriteters representation i nöjesmedia går det att se liknande tendenser i nyhetsrapporteringar. Giddens och Sutton (2014) redogör också för att etniska minoriteter ofta framställs som annorlunda och främmande i relation till den inhemska befolkningen, något som också bidrar till att skapa tydliga differenser mellan ”vi och dem”.

Som tidigare nämnt ska journalister arbeta utifrån pressetiska grundstenar för att på så sätt bidra till att skapa en så välinformerad samhällsdebatt som möjligt (Journalistförbundet, 2020). Genom att göra skillnad på framställningen av olika etniska grupper går det att ifrågasätta om journalisterna till dessa artiklar verkligen tar hänsyn till dessa etiska grundstenar. Istället bidrar denna typ av rapportering snarare till att göra skillnad på olika samhällsgrupper som även kan påverka de politiska debatterna och det rådande samhällsklimatet.