De två identifierade diskurserna, Det främmande våldet samt Den mediala rapporteringen av
distinktionen mellan olika våld, är de som har redovisats i resultatavsnittet. Dessa diskurser
kommer att diskuteras nedanför utifrån teorier, begrepp och tidigare forskning. De vetenskapliga teorierna och begrepp som kommer hanteras är Laclau och Mouffes diskursteori (Winther Jørgensen & Phillips, 2018) samt postkolonial feminism (De los Reyes, 2011). Efter resultatdiskussionen följer metoddiskussion samt resultatets betydelse för yrkesutövare inom socialt arbete. Till slut kommer förslag på framtida forskning beskrivas samt studiens slutsatser.
7.1 Resultatdiskussion
I resultatet så framkom det att det finns en särskiljning i den mediala rapporteringen av olika våld. Hedersrelaterat våld beskrivs som ett kollektivt problem som har ökat i samband med den ökade invandringen från mellanöstern, medan etniskt svenska mäns våld mot kvinnor ofta förklaras som något impulsivt som ofta har en social bakomliggande faktor i form av missbruk, psykisk ohälsa eller skiftningar i hierarkin mellan mannen och kvinnan (Larsson, 2004). Även offer till olika våld beskrivs varierande i svenska dagstidningar. Medan kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld beskrivs som oskyldiga och “rena” beskrivs kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer som att de har sig själva att skylla för att de inte lämnat mannen tidigare eller att kvinnan har provocerat fram våldet genom felaktigt beteende (Larsson, 2004). Det framkom också under resultatet att gärningsmännen till olika våld beskrivs annorlunda i svenska dagstidningar. Män som utsatt kvinnor för våld i nära relationer hade reportage som beskrev deras liv innan våldsdådet samt beskrev att det fanns en stor ånger hos gärningsmännen när de insett vad de gjort. Detta var inte fallet för de som utövat hedersrelaterat våld. Utav de artiklar som samlades in för studien fanns det inte någon artikel som hittades som beskrev männens känslor för det hedersrelaterade våldet eller om de hade pressats till att utföra handlingen av övriga familjemedlemmar. Detta trots att det finns information om att flera unga män som utför hedersrelaterat våld hotas och tvingas till det, alternativt att de fostras till att tro att det de gör skyddar de kvinnliga familjemedlemmarna (Bredan, 2011; Darvishpour, 2010). Genom denna särskiljning av representation av gärningsmän i media så finns det en större möjlighet för främlingsfientliga partier att upprätthålla en felaktig syn på etniska minoriteter vilket också underlättar retoriken om att etniska minoriteter som grupp är ett problem i det svenska samhället (Kamali, 2004).
Det framkom också i det insamlade materialet att det finns två extremer i diskussionen om hedersrelaterat våld. Det finns de som anser att hedersrelaterat våld i grund och botten är ett problem som uppstått som resultat av patriarkala strukturer, liksom allt våld mot kvinnor, och att det därför inte bör särskiljas från andra våldshandlingar som män utsätter kvinnor för. Dock så finns det de som uttrycker motsatsen och anser att det är viktigt att beskriva vilken sorts våld det är som utförs.
7.1.1 Våld är våld, oavsett orsak
I resultatet nämns en debattartikel från DN (DN1, 2013-08-12) som uttrycker att det inte behövs en förklaring till orsaken bakom våldet då det kan bidra till differentiering mellan olika samhällsgrupper där vissa blir kollektivt utpekade som ett problem, medan andra grupper ”kommer undan” stämpeln. Författaren till debattartikeln uttrycker också att det blir problematiskt att associera hederskulturen till enbart Mellanöstern då det är ett fenomen som har framkommit, och framkommer, i flera andra kulturer även i västvärlden. Eliasson (1997) beskriver att det finns likheter mellan det som anses vara hederskultur och den kristna kulturen. Kristna kvinnors sexualitet kontrolleras, men kanske inte med våld utan snarare med rädsla för att bli kallad slampa eller hora. Kvinnors klädsel kontrolleras också inom kristendomen där kvinnan ska klä sig på ett försynt sätt som inte avslöjar för mycket av hennes figur. Även liknande tendenser går att se i rättsfall gällande våldtäkter där det kvinnliga offret har blivit ifrågasatta av försvaret vilken klädsel hon hade under våldtäkten och att det kan ha bidragit till att mannen inte kunde hejda sig (Nordborg, 2019). Eliasson (1997) uttrycker att det finns en norm att mannen ska dominera kvinnan, vilket upprätthålls genom diverse lustigheter om våldtäkter och våld över lag. Detta anser Eliasson (1997) bidra till att kvinnan skräms till sin underlägsna position i samhället då hon räds för vad som kan hända om hon inte följer de patriarkala normerna. Detta går också att likna med det hedersrelaterade våldet där det beskrivs att kvinnor fostras till en mer underlägsen position inom familjen för att på så sätt inte riskera att bli uteslutna eller utsatta för våld.
I ytterligare en debattartikel som nämns i resultatet (Arb1, 2013-08-22) så nämns det att etniska minoriteters våld mot kvinnor härstammar i en kvinnoförtryckande kultur, medan etniskt svenska mäns våld mot kvinnor förklaras på en individuell nivå. Detta bidrar till att etniskt svenska män har möjlighet att särskilja sig från våldet då det framför allt anses vara
grupperas som ett större kollektivt problem vilket leder till att gruppen, snarare än de felande individerna, får stämpeln att de är anormala och oförmögna att anpassa sig till de svenska normerna (Englund, 2004; Kamali, 2004).
Något som var intressant under studiens gång var att framför allt personer som identifierar sig som politiskt vänsterinriktade anser att det är problematiskt att särskilja våld i nära relationer och hedersrelaterat våld. Före detta partiledaren för Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ Gudrun Schyman har flertalet gånger gått ut och sagt att allt våld som kvinnor blir utsatta för av män är patriarkalt oberoende av den bakomliggande orsaken (Schlytter & Rexvid, 2016). Vänsterpartiet har även på senare år fått kritik av andra partiledare från mer högerinriktade partier för att de inte vill uppmärksamma hedersrelaterat våld som ett samhällsproblem (Grutzky & Åberg, 2013). Vänsterpartiet har motiverat detta med att de inte vill särskilja på våldet då det i grund och botten är våld mot kvinnor och därmed bör behandlas på samma sätt oavsett våldets ursprung.
7.1.2 Skillnad på våld och våld
Som tidigare nämnt i bakgrunden gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ut i en partiledardebatt 2021 och uttryckte att mäns våld mot kvinnor är ett “importerat problem”. Även i resultatet går det att läsa sig till att Börje Brandhill, en aktiv politiker inom Sverigedemokraterna, skrivit i en debattartikel att kvinnoförtryck är en “‘utländsk’ kulturyttring” (VLT1, 2014-10-06). Dessa åsikter reflekterar primärt de mer högerinriktade politiska partiernas retorik kring hedersrelaterat våld. I resultatet finns det också en ledare (AIP1, 2016-06-10) som nämner att Anna Kinberg, före detta partiledare för Moderaterna, har sagt att personer med andra värderingar hotar de svenska. Även om det inte explicit uttrycks i artikeln så finns det en förståelse för att Kinberg menar de kulturer som inte tillhör de etniskt svenska.
Grutzky och Åberg (2013) beskriver att det finns problematik i att inte skilja på hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Det främsta problemet som de nämner är att det inte kommer uppstå någon lösning mot våldet om inte den bakomliggande orsaken till våldet uppmärksammas. En annan aspekt som de nämner är att genom att enbart kalla det våld mot kvinnor så skulle kvinnors prestation för mer jämställda villkor förminskas. Grutzky och Åberg (2013) nämner också att det är viktigt att bryta ner våldet i mindre termer för att det på så sätt ska bli lättare för offer att kunna identifiera sig om de blir utsatta för våld. Grutzky och Åberg anser att termen “våld” är för bred och att en majoritet
betraktar våld primärt som fysiskt i form av slag och sparkar, vilket kan göra det svårt för någon som är utsatt för förtryck eller psykiskt våld att identifiera sig med begreppet våld. I en av artiklarna som nämns i resultatet har en av medlemmarna i gruppen “Glöm aldrig Pela och Fadime” intervjuats (Tte1, 2013-06-01). Medlemmen kritiserar de vänsterpolitiska partierna och uttrycker att det snarare är rasistiskt att inte uppmärksamma skillnaderna mellan olika våld. Hen beskriver vidare att det skulle innebära att personer som tillhör etniska minoriteter skulle ha någon form av “rabatt” på de mänskliga rättigheterna och att deras våldsamma handlingar lättare skulle gå att rättfärdiga. Att inte uppmärksamma en våldshandling som enbart en minoritet blir utsatt för kan leda till att offer känner sig ignorerade av det svenska välfärdssystemet. Brist på uppmärksamhet kan också bidra till en form att rättfärdigande att den typen av våld inte anses vara lika allvarlig som det etniskt svenska våldet där primärt etniskt svenska kvinnor är våldsoffer (De los Reyes, et al., 2019).
7.1.3 Sammanfattande diskussion
Det som klart framkommit under studiens gång är att det finns delade åsikter om ifall hedersrelaterat våld ska kartläggas som ett skilt problem från våld i nära relationer eller inte. Därefter skapas två separata diskurser som båda bär politisk laddning. De vänsterpolitiska partierna anser att det inte ska benämnas annorlunda än mäns våld mot kvinnor, då det i grund och botten härstammar från de patriarkala strukturerna som existerar. Dessa menar också att det är problematiskt att uppmärksamma en form av våld som primärt hänvisas till en viss samhällsgrupp då det kan bidra till negativa fördomar och främlingsfientliga åsikter. Dessa partier anser också att särskiljning av olika våld kan skapa en kedjereaktion där hedersrelaterat våld associeras med en större folkgrupp, till skillnad från våld i nära relationer som primärt betraktas på en individnivå (De los Reyes, et al. 2019). De högerinriktade politiska partierna uttrycker att det är viktigt att uppmärksamma hedersrelaterat våld och skilja det från våld i nära relationer. Argumenten som de nämner är att det inte går att finna någon lösning på problemet om inte den bakomliggande anledningen identifieras. Dock så går det att ifrågasätta om detta är argument som, istället för att ha godtyckliga motiv, snarare används för att dölja partiernas verkliga retorik om främlingsfientlighet. Det går också att ifrågasätta huruvida diskussionen kring hedersrelaterat våld förflyttar fokuset från de våldsutsatta kvinnorna till att göra det till en
vara relaterat till någon specifik kultur eller etnicitet (Twana, 2004). När uppmärksamheten förflyttas från det verkliga problemet, som i det här fallet är kvinnor som blir utsatta för våld, till att män från etniska minoriteter är farliga och misogyna så uppstår ingen lösning på problemet. Istället så väljer de olika vingarna på den politiska skalan att kasta begreppet ”rasist” mellan varandra. Oavsett om hedersrelaterat våld ska särskiljas från våld i nära relationer eller inte så krävs det att politiker förflyttar tillbaka blicken mot att det är våld som drabbar kvinnor, oberoende av det bakomliggande motivet.
Diskursanalysen beskriver hur sanningen inte är objektiv utan att det finns lika många sanningar som det finns individer (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Detta innebär att den sanning som media vill förmedla inte nödvändigtvis behöver vara den korrekta sanningen av en situation. Dock uppmärksammar också Winther Jørgensen och Phillips (2018) att vissa grupper i samhället besitter makt för att avgöra vad som ska uppfattas som sant eller inte. De menar också att samhället är uppbyggt på ett sätt så att det är en struktur som inte är föränderlig, vilket innebär att om något har beskrivits som sanning så är det svårt att förändra det. Foucault ansåg att det fanns diskursiva formuleringar som skapar en förståelse för vad som är accepterat eller inte accepterat i ett samhälle (Börjesson & Palmblad, 2013). Detta är relevant för studien då det avslöjar varför grupper i samhället får olika stämplar för liknande beteenden eller händelser. Även den postkoloniala feministiska teorin bidrar till att uppmärksamma och kartlägga de olika hierarkiska positionerna i samhället där etniska minoriteter oftare hamnar längre ner (De los Reyes, 2011). De los Reyes och Molina (2006) samt Winther Jørgensen och Phillips (2018) redogör för hur inställningen till jämställdhet är en del i den svenska kulturen, vilket kan ge falska uppfattningar och hur det svenska samhället faktiskt är uppbyggt. Även om Sverige återkommande framställer landet som jämställt mellan könen så finns det fortfarande tydliga åtskillnader mellan kvinnor och män i form av olika lön och föräldraledighet. Istället anser De los Reyes och Molina (2006) att denna inställning om jämställdhet snarare bidrar till en stigmatisering av etniska minoriteter och skapar en känsla av “vi mot dem” där grundtanken är att etniska minoriteter är oförmögna att anpassa sig till de normer som existerar i det svenska samhället. Genom att betrakta det svenska samhället ur det postkoloniala feministiska perspektivet skapar det en större förståelse varför etniska minoriteter oftare pekas ut som ett kollektivt problem än vad den etniska majoriteten gör då det är majoriteten som har skapat normerna och ramarna i samhället. Montoya och Rolandsen Agustín (2013) belyser också detta när de i deras studie presenterar hur de som
tillhör etniska minoriteter har högre krav på sig i relation till den etniska majoriteten för att klassas som likvärdiga i godhet och prestation.
7.2 Metoddiskussion
Innan studien påbörjades har tidigare producerade diskursanalyser om andra ämnen lästs igenom. I majoriteten av fallen har författarna valt att använda sig av ett fåtal större dagstidningar. Trots att hedersrelaterat våld och våld i nära relationer är omskrivna ämnen har det varit svårt att begränsa antalet tidningar då majoriteten av artiklarna som lästes igenom innan urvalet framför allt diskuterade olika kvinnojourers arbete samt hur socialtjänsten behöver få större kunskap om våld. Dessa artiklar ansågs inte vara relevanta för studien då det inte nödvändigtvis speglar hur olika våld representeras i media och därför inte av betydelse för studien. Det finns både för- och nackdelar att använda sig av flera tidningar, något som det finns vetskap om. En av nackdelarna är att igenkänningsfaktorn minskar då studien innefattar tidningar som skrivits runtom i landet. Dock kan det vara en fördel att använda material från fler dagstidningar då det finns en större chans att få inblick i hur problemet beskrivs runtom i landet.
Analysverktyget som användes under analysen gjorde det lättare att orientera vägen. Det insamlade materialet genomgick en fördjupad analys utifrån analysfrågorna som är beskrivna i metodavsnittet. Dessa frågor underlättade att kartlägga de fyra diskurser som har presenterats i arbetet.
De diskurser som uppkommit i studien är enbart en sida av sanningen. Enligt diskursanalysen finns det ingen objektiv sanning, utan det finns lika många sanningar som det finns personer (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). De olika diskurserna är därmed inte avsedda att ses på som en objektiv representation av populationens åsikter, utan framställer enbart den analys som har genomförts av de utvalda tidningsartiklarna.
För studien valdes till en början 141 tidningsartiklar ut, varav 107 var om hedersrelaterat våld och 34 var om våld i nära relationer. Då samma antal artiklar inte samlades om de olika våldsdåden kan det bidra till en feltolkning av det insamlade materialet (Bryman, 2018). Under materialinsamlingen upplevdes majoriteten av artiklarna om hedersrelaterat våld ha liknande åsikter och samma sak gällde även artiklarna om våld i nära relationer. Detta bidrog till att de insamlade artiklarna kändes tillräckliga som underlag för studien.
Det uppkom ett tydligt utrymme för tolkning av artiklarna och författaren gjorde sitt bästa för att i stor utsträckning tolka innehållet och diskurserna med hjälp av referensmaterial. Metoden som använts till studien valdes då det ansågs vara relevant till studiens syfte och frågeställningar. Den postkoloniala feminismen uppmärksammar och kritiserar det västerländska tänkandet om vad som är rätt eller fel (De los Reyes, 2011). Då beslut togs att göra en studie på hur olika sorters våld, som ofta förknippas med olika samhällsgrupper, representeras i media och om det finns någon skillnad så ansågs det finnas relevans att använda detta perspektiv. Diskursanalys ansågs också vara relevant för studien för att kunna granska hur media bidrar till att skapa sanningar som påverkar invånarnas åsikter samt det politiska klimatet.
7.3 Relevans för socialt arbete
Diskurser skapas av och bidrar till hur individer ser på olika händelser. Inom det sociala arbetet är det väsentligt att kritiskt kunna granska hur samhällsgrupper framställs för att dels få kunskap om att media kan representera olika grupper på olika sätt, dels för att kunna motarbeta egna, och andras, stereotyper vid mötet av olika grupper. I majoriteten av de artiklar som använts som underlag finns det en underförståelse för att hedersrelaterat våld är ett problem som är relaterat till den icke-svenska kulturen, och det förknippas framför allt till islam (Altinbaş, 2013). Dock finns det forskare om ämnet som menar att hederskultur finns inom alla kulturer, framför allt i de med en starkare patriarkal samhällssyn (Twana, 2004). Detta påvisar relevansen av att yrkesutövare inom socialt arbete ska besitta kunskap om hur media väljer att framställa en grupp personer och kritiskt granska detta för att kunna erbjuda alla individer den hjälp som de söker. Utan denna insikt finns det en risk att samhällsgrupper generaliseras och får felaktigt bemötande. Då Baianstovu (2017) beskriver att en stor mängd socialarbetare inte vågar ingripa när det finns en risk att det finns en bakomliggande heder så är det ännu viktigare att det inte finns någon generalisering av samhällsgrupper för att på så sätt öka chansen att alla får den hjälp som de behöver.
Det är även viktigt för socialarbetare att besitta kunskap om hur mäns våld mot kvinnor ser ut, oavsett vilken kontext våldet utförs i, för att kunna hjälpa de kvinnor som är utsatta. Enander och Nilsson (2019) menar att det finns bristande möjligheter för socionomstudenter att utbilda sig om våldsutsatta kvinnor och hur de olika vålden kan porträtteras. Flera lärosäten runt om i landet erbjuder inte studenterna kunskap om ämnet,
men det är något som Enander och Nilsson hoppas förändras inom en snar framtid då mäns våld mot kvinnor är ett så pass stort nationellt problem.
7.4 Vidare forskning
Denna studie uppvisar bland annat att det finns en tydlig särskiljning på hur de olika våldsdåden framställs i nyhetsrapporteringar. För att få en djupare förståelse för hur detta påverkar synen av olika etniska grupper, behövs det mer djupgående studier av ämnet. Ett exempel skulle kunna vara att intervjua flera personer som tillhör de utsatta grupperna samt att intervjua yrkesutövare inom olika myndigheter för att undersöka ifall deras bemötande och insatser skiljer sig åt beroende på vilken etnicitet en person har då olika kulturer förknippas med olika våldsbrott. Det skulle också vara intressant att få tillgång till hur många som söker hjälp för att komma bort från de olika vålden och hur många av dessa som blir beviljade insatser i form av stöd från socialtjänsten eller anmälan hos polisen. En annan intressant ingång skulle vara att genomföra en studie där journalister intervjuas för att kunna undersöka varför det sker en så skiftande rapportering om de olika våldsdåden. För en framtida studie hade det kunnat genomföras en liknande diskursanalys inom annan media, som till exempel sociala medier eller internetforum för att få en större inblick i hur gemene man beskriver och särskiljer våldet och personerna bakom åsikterna inte behöver förhålla sig till de etiska grundstenarna som journalister har.
Något som uppmärksammades under studien var bristen på hederskultur inom andra kulturer och religioner än islam. Eliasson (1997) och Twana (2004) beskriver att mannen historiskt och kulturellt alltid har haft makten i både samhället och familjen, oavsett religion eller kultur. Därför hade det varit av intresse att genomföra en studie om hur hedersrelaterat våld och förtryck ser ut i andra kulturer. Detta dels för att minska risken för att en specifik grupp blir utpekad, dels för att uppmärksamma de som fallit offer för hederskultur inom de icke-stereotypiska samhällsgrupperna.