Den preventiva trenden

I Sverige har polisen och Säkerhetspolisen givits utökade lagbefogenheter att vidta straffprocessuella tvångsmedel innan en förundersökning i spanings- och underrättelseverksamhet. De uppgifter som inhämtas kan, om de överhuvudtaget tas med in i förundersökningsmaterialet, undanhållas den misstänkte på grund av sekretess i en potentiell rättegång.

En stor del av den brottslighet som Säkerhetspolisen har till uppgift att förebygga, förhindra och avslöja är gränsöverskridande. Detta beror delvis på att världen har blivit alltmer globaliserad och att hot inte på samma sätt som förr går att lokalisera till ett bestämt land. Enligt departementspromemorian En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet kan dessa hot bara förebyggas och bekämpas genom internationellt samarbete.167 Att säkerhetspolitiken numera bedrivs till stor del utifrån internationellt samarbete har enligt Richard Dearlove, tidigare chef för brittiska säkerhetstjänsten MI6 förändrat begreppet nationell säkerhet så att det nu är komplexare än någonsin.168 Naarttijärvi konstaterar att vad han benämner ”det dunkla säkerhetsbegreppet” är beroende av sin kontext och att det finns mer än en betydelse av begreppet.169 Begreppet nationell säkerhet har alltid, såväl i internationella som nationella konstitutionella dokument, ansetts som ett sådant berättigat intresse som kan motivera mycket ingripande straffprocessuella tvångsmedel och inskränkningar i mänskliga rättigheter.170 Signalspaningslagen samt lagförslaget om att polisen ska få tillgång till uppgifter från signalspaning utan att tillåtelse getts att använda dem i sin brottsutredande verksamhet är ett exempel på åtgärder som både utgör en inskränkning i rätten till

167 Ds. 2005:30, s. 45 ff.

168 Dearlove, s. 34 ff.

169 Naarttijärvi, s. 121.

privatliv enligt art. 8 Europakonventionen och, enligt mig, även rätten till en rättvis rättegång enligt art. 6 Europakonventionen.

Det kan ifrågasättas hur en lag som i praktiken tillåter ett åsidosättande av rättegångsbalkens partsinsynsbestämmelser, polisens rapporterings- och förundersökningsplikt samt andra fundamentala rättssäkerhetsbestämmelser överhuvudtaget kan föreslås i rättsstaten Sverige. I en tid där hot förväntas avvärjas innan de tagit en konkret form, i kombination med en ökad oro för globala hot får dock intresset av nationell säkerhet en enorm dignitet och räckvidd, som ställer sig överordnat de flesta invändningar om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Dessutom har som nämnts de nationella lagstiftarna och domstolarna en avsevärd ”margin of appreciation” vad gäller just nationell säkerhet, vilket talar för att Europadomstolen inte kommer ifrågasätta lagförslaget.

Naarttijärvi ger i sin avhandling För din och andras säkerhet – konstitutionella proportionalitetskrav och Säkerhetspolisens preventiva tvångsmedel exempel på hur lagstiftningsretoriken utvecklats till att inta en alltmer positiv inställning till preventiva åtgärder vilket har resulterat i att etablerade rättssäkerhetsprinciper inte längre framställs som särskilt skyddsvärda.171 Tidigare talade lagstiftaren om ”potentiellt oskyldiga”,172 för att senare benämna dem som ”presumtiva brottslingar”.173 Naarttijärvi menar att resonemangen i förarbetena antyder en utveckling som gått från en motvillig eller tveksam inställning till de preventiva tvångsmedlen, till en syn där de ses som naturliga metoder i den preventiva verksamheten och som drabbar personer vars personliga integritet ändå inte framställs som skyddsvärd. Han anser att detta kan ha sin grund i att synen på den potentiella effekten av fullbordade risker har förändrats. Brott kopplade till terrorism motiverar särskilt att på ett tidigt stadium vidta preventiva åtgärder eftersom konsekvenserna av ett sådant brott kan vara mycket allvarliga och omfattande.174 Säkerhetspolisen har dessutom gällande sitt preventiva arbete mot terrorism betonat att regeringen inte accepterar terrordåd på svensk mark varför Säkerhetspolisen kan vara tvungen att ingripa i ett tidigt skede för att avstyra sådana hot, trots att bevisläget inte är tillräckligt starkt för att ligga till grund för åtal.175 En sådan nollvisionsretorik motiverar 171 Se t.ex. Naarttijärvi, s. 494 ff. 172 Prop. 1988/89:124, s. 44. 173 Prop. 2005/06:177, s. 46. 174 Naarttijärvi, s. 196 f. 175Se Säkerhetspolisen, Årsbok 2011, s. 44.

att det ställs krav på mycket långtgående preventiva verktyg för Säkerhetspolisens verksamhet, något som vi sett och ser en utveckling av.176 Naarttijärvi menar att det utifrån ett sådant nollvisionsinriktat resonemang är svårt att undgå det faktum att det skett en övergång mot effektivitet i den preventiva verksamheten som det prioriterade övergripande målet.177

Den preventiva utvecklingen inom straffrätten åskådliggörs även genom det faktum att fler brott kriminaliserats på ett tidigt skede, såsom stämplings- och förberedelsestadiet.178 Asp beskriver en preventiv trend som förflyttar fokus från att straffa en brottsling för ett fullbordat brott till att förhindra brottens fullbordan genom att straffa handlingar som presumeras leda till ett sådant fullbordande.179 Asp förklarar att den preventiva trenden avseende straffprocessuella medel, som han benämner ”preventionism”, bygger på föreställningen om att en avsaknad av brottslighet utgör normaltillståndet. Vidare sker den preventiva ansatsen enligt honom utifrån en logik där rättssystemets effektivitet och framgång mäts utifrån huruvida brottsligheten ökar eller minskar och hur väl det lyckats förhindra brott, snarare än att reagera på de brott som begås.180 Cameron anser att det parallellt med preventionismen allt oftare sker ett kringgående av straffrättsliga och straffprocessrättsliga grundprinciper.181 Enligt Asp och Cameron finns flera risker med en alltför preventiv och riskorienterad utgångspunkt i straffrätten. Bland annat anför de att det kan öka risken för att det görs undantag från rättvisestandarder och att det kan leda till felaktiga fällande domar.182 I nästkommande delkapitel avser jag fördjupa analysen beträffande de risker som jag anser är förknippade med den utveckling vi ser inom straff- och straffprocessrätten idag.

176 Se t.ex. beskrivna lagar under delkapitel 3.1.

177 Naarttijärvi, s. 196.

178 Se t.ex. 4 § lag (2003:148) om straff för terroristbrott och 4 § och 5b § lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.

179Se allmänt Asp, 2013, s. 23–46.

180 Asp, SvJT 2007 s. 69–82, (s. 70 f.).

181Cameron, SvJT 2007s. 83 (s. 87).