De senaste 40 årens debatt om demokrati och yttrandefrihet har starkt präg-lats av Jürgen Habermas tankar om det offentliga samtalet och det offentliga rummet53.
I Habermas kanske mest kända bok Borgerlig offentlighet54, koncentrerar han sig på hur det offentliga politiska samtalet ägt rum i de borgerliga eliterna sedan 1700-talet fram till våra dagar. Han menar att detta samtal uppstod i Europas städer då en ny självständig och ekonomiskt oberoende borgarklass uppstod som en följd av städernas uppkomst och en aktivare handel. Denna borgarklass kunde inte knytas till staten, kyrkan eller militären och inte heller till det feodala samhället. Habermas använder framför allt begreppet det offentliga rummet (ty. Bürgerliche Gesellschaft eller Öffentlichkeit, eng. the Public Sphere) för att definierar den arena där det framväxande borgerskapet diskuterar, formulerar och sedan kommunicerar med eliterna och där det politiska samtalet sker offentligt i den meningen att alla deltagare har tillgång till innehållet. Det offentliga rummet blir en abstraktion av både samtalens fysiska form och de salonger, kaféer, tehus, teatrar och kulturella evenemang, där samtalen om det dagsaktuella och framtida politiska frågor diskuterades och även i viss mån avgjordes.55 Han fokuserar på den transformation som sker av identiteten hos det allmänna eller offentliga (the public) i och med att tryckta medier sprids under upplysningstiden. Offentligheten blir en virtuell gemenskap av läsare, skribenter och tolkare.56
Habermas menar att samhället kan delas in i två områden – statligt och privat och att den privata kan delas in i ett ekonomiskt liv (marknad, produk-tion, ”social sfär”) och familjelivet (”intimsfär”)57. Det var således den ekonomiska sfärens utveckling tillsammans med den nya borgerliga klassens bildning som enligt Habermas möjliggjorde att en ny samhällsklass också fick ett politiskt inflytande.
Kanske är den svenska översättningens förord, skrivet av Mats Dahlkvist, nästan lika känt i Sverige som bokens övriga delar. Dahlkvists analys, för-klaringar och i viss mån även (i detta sammanhang intressanta) kritik av Habermas verk, blir på så sätt också betydelsefullt för den svenska tolkningen och den svenska begreppsapparaten. Främsta invändningen mot Habermas är att han, enligt Dahlkvist, underskattar det som Habermas utesluter i sin bok – den form av offentligt samtal som sker bland vanligt folk på ”värdshus eller bystämmor, i bondeuppror, gesällföreningar, folkrörelser eller i arbetarrörel-sen”. ”Jag tänker också på matrasterna i manskapsbodarna eller gemensam-heten på arbetsplatserna. Där frodas ju en folklig offentlighet som Habermas inte verkar ha en aning om! Den finns bara inte för honom.”58
Habermas begränsade definition av det offentliga rummet kommer inte att räcka till som definition av den arena som ungdomar använder när de ger
offentlighet åt känslor och tankar på Internet. Möjligen kan man hos Dahl-kvist ana en önskan om ett vidgat begrepp.
Eliterna
Något som direkt knyter an till Habermas definition av det offentliga rummet är givetvis definitionen av ett lands samhällseliter. Författaren och debattören Anders R Olsson beskriver eliterna så här i boken IT och det fria ordet:59
Alla samhällen, oavsett styrelsesätt, har sina eliter – ett tunt socialt skikt i vilket människor har både ambitionen och de materiella resurserna att med kraft påverka samhällsutveck-lingen. Eliterna är flera, de drar ofta åt olika håll, men har i vart fall det gemensamt att de inte behöver informationsfri-het som medborgerlig rättiginformationsfri-het. De kan betala för att komma över information när den inte är fri. De kan avtvinga männi-skor i beroendeställning (skattebetalare, bidragsmottagare, anställda, bostadssökande etc) information. De kan köpa plats i offentlighet för att ge ”sina” uppgifter spridning. Och de har råd med de bästa advokaterna när det blir problem. (Men att de inte behöver informationsfrihet betyder inte nödvändigtvis att de försöker avskaffa den)
Olsson, A R (1996). IT och det fria ordet - sid. 14
Men trots att den sista meningen satts inom parentes i citatet, så tycker Olsson att det finns många tecken som tyder på att vår informationsfrihet och yttrandefrihet är hotad. Han menar att det finns en konflikt mellan medborga-re och elit och uttrycker det som att ”Med kunniga och aktiva medborgamedborga-re, med starka och livaktiga folkrörelser, blir eliternas manöverutrymme mindre. Om det bland medborgarna å andra sidan sprider sig en känsla av maktlöshet, om samhället avpolitiseras, stärks eliternas position.”60 Han menar alltså att det finns ett dialektiskt förhållande mellan eliternas makt och vanliga med-borgares kunskap och engagemang och att det rör sig om en kamp mellan klassintressen. En av utgångspunkterna i hans samhällskritik är också att eliterna varit mest framgångsrika i kampen om informationen och yttrande-friheten under senare år.
Begreppet eliterna är knappast en vetenskaplig term i den bemärkelsen att det finns en vedertagen eller bestämd definition av begreppet. I någon mån stämmer ändå Olssons definition av begreppet rätt väl med Habermas
borger-skap som på grund av sitt ekonomiska oberoende också kunde få inflytande över hur en stat styrdes. Men omvänt närmar sig också Olssons definition av eliter, att vara de som har makt att styra andra genom sitt informationsöver-tag, alltså ett inte helt genomfört cirkelresonemang.
Medborgarpubliken
Carsten Ljunggren diskuterar mediernas förhållande till skolan i sin avhand-ling Medborgarpubliken och det offentliga rummet – om utbildning, medier och demokrati61. Som rubriken antyder är det mediernas relation till skolan som står i fokus. Men Ljunggren diskuterar också hur och i vilken grad som skolan i sig kan vara ett, med anknytning till Habermas, offentligt rum. Han menar att:
En viktig utgångspunkt för tolkningen av the public sphere är att se detta uttryck som ett analytiskt begrepp som inte omedelbart kan återföras till empiriska mått och bestäm-ningar. En ur avhandlingens synpunkt motiverad översätt-ning av public sphere är social handlingssfär, där ’social’ främst skall uppfattas i betydelsen politiskt moralisk.
Ljunggren (1996) sid. 15
Ljunggren har definierat sitt eget begrepp medborgarpublik som något som skapas och återskapas i de sociala handlingssfärer som medier och utbildning utgör.
Med utgångspunkt från John Dewey (se vidare under Pedagogik nedan), menar Ljunggren att även publikbegreppet går att diskutera. Publiken går att ses som betydligt mer aktiv än vad ett närbesläktat uttrycket åskådare beskri-ver. En publik är således, till skillnad från en åskådare, en mer aktiv part i den sociala handlingssfären. 62
Även hos Ljunggren har alltså the public sphere eller det offentliga rum-met mer med ett offentligt samtal som relaterar till demokratinbegreppet att göra, hur vi tillsammans kan lösa gemensamma moraliska eller praktiska problem. Detta bekräftar att begreppet kan vara upptaget eller inmutat för just denna mer snäva definition.