Hur skolorganisationerna utformar och upprätthåller elevassistentuppdraget beskrivs i detta
delkapitel. Elevassistentens uppdrag är enligt resultatet framtaget i ett möte mellan organisationens och EIBASS behov. Love redogör nedan för hur processen att tilldela elevassistans kan se ut:
Beslutsprocessen… Klassläraren måste se att det finns en problematik. Någonting som de inte klarar av. Då tar man upp det på elevhälsoteamet och så tittar vi. Sen får en speciallärare gå in och titta och göra en pedagogisk utredning och se efter om det behövs åtgärdsprogram. Om detta behövs upprättas det, och då undersöker vi ifall det vi har räcker eller om det här behövs en personlig resurs. (Love)
Utifrån resultatet blir beskrivningen i citatet ovan talande för hur elevassistans riktas. Läraren uppmärksammar att det finns något som de inte klarar av med sina nuvarande förutsättningar och elevhälsoteamets aktörer utreder sedan stödbehovet. Om stödbehovet ska mötas med särskilt stöd upprättas ett åtgärdsprogram och i vissa fall väljer de elevassistent som en av stödåtgärderna. Detta leder till att elevassistentuppdraget delvis är beskrivet i åtgärdsprogrammen. Nedan är exempel från Robin och exempel från Kim på hur stödåtgärden kan beskrivas i åtgärdsprogrammen:
Såhär står det i ett [åtgärdsprogram]: vuxenstöd är en form av assistent som arbetar med att förtydliga uppgifter i det sociala samspelet. [EIBASS] fungerar mycket bra i klassrummet. (Robin)
[I åtgärdsprogrammet] står det inte tydligt vad det är elevassistenten ska göra. Det är inte så de är utformande, utan det är mer att det finns en anpassning i klassen. Till exempel står det: assistenthjälp i olika lärmiljöer. Det ligger på den nivån. Sen ligger det ute på lärarna och arbetslagen att utforma elevassistentens arbetsuppgifter. (Kim)
s . 45 | 97
Utifrån dessa två exempel går det att se att elevassistentuppdraget inte alltid är specifikt beskrivet i åtgärdsprogrammen. I det ena exemplet förklaras uppdraget till viss del, då elevassistenten
framförallt ger ett socialt stöd och inte behövs på samma sätt i undervisningen. I det andra exemplet beskrivs enbart att EIBASS har tillgång till assistans, men inte vad assistenten gör. En del av
rektorerna motiverar detta genom att förklara varför åtgärdsprogrammen är ospecifikt formulerade. Ett exempel på detta från Alex nedan:
Formuleringarna [i åtgärdsprogrammet] handlar inte om den här personen är knuten till att man ska få stöd. […] Vi formulerar på det sättet för att det inte ska vara personknutet heller. (Alex)
Elevassistans benämns inte specifikt i alla åtgärdsprogram utan grupperas med andra personer som också ska ge eleven stöd. Flera rektorer berättar att de är försiktiga med att beskriva elevers tillgång till egen eller till specifik elevassistent, eftersom det inte enbart är elevassistenten som ska möta elevens stödbehov. Flera aktörer ska tillsammans samarbeta för att möta stödbehovet. Ospecifika formuleringar som vuxenstöd förklarar respondenterna som en lösning eftersom begreppet kan syfta på lärare, speciallärare och elevassistent samtidigt. På så sätt blir alla parter internt informerade om att de ska vara en del av åtgärderna i åtgärdsprogrammet. Externt berättar en rektor att
formuleringen bidrar till att föräldrar inte ska få bilden att deras barn har elevassistent konstant i alla situationer. Utöver åtgärdsprogrammen är oftast inte elevassistentuppdragen beskrivna i skrift:
Vi har inte en arbetsbeskrivning att det här gör en elevassistent eftersom deras uppdrag är speciellt kopplat till eleven. Det är i dialogen som uppdraget formas: -Att du jobbar på det här sättet gick mindre bra och istället kan du pröva att göra mer av det här. Det handlar om att i handledningssituationerna forma arbetet efter vad som har funkat. (Alex)
På sex av de sju skolorna beskriver rektorerna att det inte finns någon arbetsbeskrivning för tjänsten som elevassistent i deras skolverksamhet. Förklaringar som ges till detta är exempelvis att
elevassistenternas uppdrag skiljer sig åt beroende på EIBASS specifika stödbehov. Skolan med kommunintag av elever med diagnoser inom autismspektrum är den enda skolan med
arbetsbeskrivningar för elevassistentuppdraget. För att forma elevassistentuppdraget till enskilda EIBASS, berättar flera rektorer att de använder sig av individuell handledning av speciallärare/- pedagog, eller att elevassistenten får handledning tillsammans med övrig skolpersonal kring en klass eller grupp. Flera av rektorerna problematiserar samtidigt mängden kompetensutveckling och stöd som elevassistenterna har tillgång till. Kim resonerar om detta nedan när hen berättar om en vidareutbildning:
Elevassistenterna är också en lite bortglömd grupp ute på skolorna. Vi gjorde så att […] vi var på en jättebra föreläsning […] alla elevassistenter och jag åkte med dem på den här
s . 46 | 97
föreläsningen. Den handlade om att vara elevassistent. Riktigt bra, elementär och sådär. De var riktigt glada och stolta att få gå på en konferens tillsammans med mig, och där lärde vi oss ganska mycket. Vi fick upp de här diskussionerna till ytan och då kände de att: vi är viktiga personer. [Elevassistenterna] är jätteviktiga personer, för allt faller… är elevassistenten borta då blir lärarna helt hispiga. (Kim)
Det som framgår tydligt i datamaterialet är att rektorerna väljer olika sätt för att kompetensutveckla sin personal och att det i skolans värld finns många olika vägar att välja mellan som ryms inom verksamheten. Som inledningen av citatet med Kim visar på finns det risk för att elevassistenterna delvis glöms bort när det gäller kompetensutveckling.
Enligt resultatet präglar följande sammanfattning utformningen av elevassistentuppdraget: elevhälsan utreder först EIBASS behov och riktar assistentuppdraget för att möta delar av behovet. Utöver åtgärdsprogrammen beskrivs oftast inte elevassistentuppdraget i skrift. I åtgärdsprogrammen finns en återgiven tendens att undvika detaljer om uppdraget. För att förbättra och upprätthålla elevassistansen får elevassistenterna tillgång till olika former av handledning eller
kompetensutveckling i viss mån. Allt detta kan ses som att skolorganisationerna är intresserade av att själva definiera det individuella elevassistentuppdraget för att elevassistans flexibelt ska kunna formas efter skolans behov.