Inom forskningsfältet för pedagogiskt arbete ryms en variation av aktörer som är aktiva inom skola och/eller utbildning (Hultman & Martinsson, 2005, s. 26; Markström, 2005, s. 135ff). Enligt Markström (2005, s. 135) är det viktigt att undersöka de situerade handlingar som görs av olika skolaktörer i den lokala skolverksamheten istället för att fokusera på vad som bör ske enligt
s . 77 | 97
exempelvis styrdokumenten. Detta är förenligt med uppsatsens valda perspektiv; delvis på grund av att elevassistenter undersöks som yrkesgrupp; delvis på grund av att uppsatsen uppmärksammar lokala tillämpningar.
Om skolorganisationers praktik ska ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (SFS 2010:800, kap. 1, 5 §) behöver elevassistans undersökas mer. Utifrån den tidigare forskning som presenteras i uppsatsen vilar inte elevassistans som särskilt stöd på en dokumenterad och solid vetenskaplig grund.
Rektorer och andra skolaktörer med organisationsansvar bör kunna använda sig av information i uppsatsen som stöd för beslut kring särskilt stöd. Med en större medvetenhet om processer som påverkar transformationen av elevassistentuppdraget går det att öka inflytandet över elevassistans som medierande redskap. Informationen kan användas för att designa en annan meningspotential för elevassistans.
De situerade handlingar som elevassistenterna utför påverkar också elevassistans som
medierande redskap. Uppsatsens innehåll bidrar till att det finns mer information om elevassistenter som yrkesgrupp. Om elevassistenter genom att ta del av uppsatsens undersökning kan bli mer medvetna om sina organisatoriska förutsättningar, bör de kunna använda informationen till att utveckla sin roll i den lokala skolverksamheten.
Slutligen bidrar uppsatsen förhoppningsvis till att en ökad medvetenhet om fördelarna med ett miljöperspektiv på identifierade skolsvårigheter.
Metoddiskussion
I linje med uppsatsens teoretiska kunskapsperspektiv ses studiens undersökning som kontextuell, där exempelvis varje intervjusituation blir unik och påverkas av en stor mängd situerade
omständigheter (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 66). Trots den teoretiska förankringen i det sociokulturella kunskapsperspektivet är uppsatsförfattaren ansvarig för textens design och argumentation (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 306f). För att öka tillförlitligheten bör en uppsats präglas av transparens (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 297; Larsson, 2005, s. 10f; Trost, 2010, s. 158); i uppsatsen förklaras det teoretiska perspektivet och tillhörande begrepp; tidigare forskning redovisas; datainsamlingsmetoderna beskrivs; och resultatet exemplifieras genom citat från datamaterialet. Kvale och Brinkmann (2014, s. 254f) skriver att ett kvalitetskriterium i kvalitativa intervjustudier kan vara en medvetenhet om perspektivisk subjektivitet. Det som framkommer i uppsatsen präglas därför av vilka perspektiv som exempelvis resultatet har jämförts med eller fördjupats genom (Larsson, 2005, s. 3ff). Det blir därmed tydligt för läsaren vilken information och vilka begrepp som används för att skapa uppsatsens argumentation (Larsson, 2005, s. 21).
s . 78 | 97
För att ytterligare öka tillförlitligheten granskas i detta delkapitel ett urval av de beslut som gjorts i uppsatsen med ett kritiskt förhållningssätt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 289). Meningen med detta är att det ska bidra till en förståelse för på vilka grunder som beslut har tagits. Andra beslut gällande datainsamlingsmetod eller urval skulle resulterat i en annorlunda uppsats. För att belysa detta presenteras alternativa undersökningar som skulle vara intressanta att genomföra under rubriken ”Vidare forskning”.
Uppsatsförfattaren har haft tillgång till ”begränsad mängd relevant forskning” (Eriksson Barajas et al., 2013, s. 26) om elevassistenter i Norden. Detta har påverkat kvaliteten av
litteraturgenomgången när det gäller elevassistenter då tillräckligt stor mängd vetenskapliga texter inte upptäcktes (Eriksson Barajas et al., 2013, s. 27). För att motverka denna brist utökades
litteraturstudierna till att ta del av forskning om organisation av särskilt stöd i allmänhet.
I texterna som utgör den svenska forskningen återkommer många referenser internt mellan de olika författarna. Detta kombinerat med att få texter specifikt handlar om elevassistenter gör att det finns stor risk för ”tumble-weed-referencing” (Göransson & Nilholm, 2014, s. 276). Begreppet innebär att resonemang som förs med stöd av tidigare forskning i sig kan bli felaktig eftersom den tidigare forskningens slutsatser eller undersökningar egentligen skulle kunna vara bristfälliga. Detta blir svårare att identifiera när referenserna går i flera led. För att försöka motverka detta har
uppsatsförfattaren försökt identifiera olika grundkällor till viss återkommande information genom att ta del av originalkällan. Exempelvis lästes relevanta delar av SIA-utredningen då detta är en återkommande källa hos flera författare.
Det är motsägelsefullt att skriva en uppsats om elevassistenter och EIBASS, utan att personer som motsvarar dessa roller direkt får bidra till datamaterialet. Undersökningen som rör deras sociala praktiker utforskades utifrån andra aktörers perspektiv. Denna begränsning blev en konsekvens av uppsatsens design, då rektorer har identifierats som nyckelroll gällande organisationen av särskilt stöd (Göransson et al., 2015B, s. 289f). Eftersom det finns få studier om elevassistenter blev ett vidare perspektiv mer relevant, då det finns mer övrig forskning om särskilt stöd där rektorer representerades som respondentgrupp. Studiens design gör också att exempelvis lärares kompetens ifrågasätts, vilket tyvärr inte är helt ovanligt i utbildningsvetenskaplig forskning (Larsson, 2005, s. 10). Uppsatsen har skrivits med en medvetenhet om denna etiska problematik och vidare studier om elevassistans med andra respondentgrupper och andra datainsamlingsmetoder skulle bidra till en mer balanserad bild av skolans olika yrkesgrupper. Utifrån mängden statliga undersökningar som uppmärksammar lärarnas bristande specialpedagogiska kompetens (ex. Skolverket, 2006, s. 66; SOU 1999:63, s. 8; SPSM, 2008, s. 29) kan denna kompetensbrist exempelvis härledas till att lärarutbildningarna inte ger tillräckligt många lärare och rektorer rätt förutsättningar att lyckas med hela sitt uppdrag.
s . 79 | 97
För uppsatsens datainsamling gjordes ett målstyrt urval (Bryman, 2011, s. 350ff). Urvalet präglades till viss del av bekvämlighet då uppsatsförfattaren framförallt eftersökte rektorer som fanns inom några timmars resväg (Bryman, s. 2011, s. 433f). Eftersom respondenterna valdes ut slumpmässigt från ett län hade däremot inte uppsatsförfattaren stort inflytande över exakt vilka rektorer som svarade ja, förutom att de skulle uppfylla undersökningens grundkriterium (se bilaga 1). På detta sätt gjordes delvis en form av slumpmässigt urval efter vissa kriterier, yrkesgrupp och skolform (Bryman, 2011, s. 433ff). Många förfrågningar skickades ut för att få respondenter. Tillräckligt många svarade inte jakande innan den första intervjun hade genomförts. Hur många intervjuer som bokades blev på grund av tillgången till respondenter något godtyckligt. När innehållet i intervjuerna började bli likartat skickades inga fler intervjuförfrågningar ut (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 156ff). Om fler rektorer hade svarat jakande till förfrågningarna skulle med största sannolikhet fler intervjuer varit bokade innan den nuvarande sista intervjun genomfördes. Detta skulle i sin tur kunnat påverka hela uppsatsen.
Bristen på vetenskaplig litteratur om elevassistenter riskerade även intervjuernas tillförlitlighet. God ämnes- och bakgrundskännedom är viktigt för att kunna följa upp trådar under en intervju (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 84f). För att kompensera för detta har intervjuaren använt sina egna erfarenheter från att ha arbetat som elevassistent och med elevassistenter. Inför intervjuerna gjordes även en noggrann läsning av hur särskilt stöd ska organiseras enligt styrdokumenten. Efter den första intervjun kunde dessutom uppsatsförfattaren använda sig av intervjuerfarenheten vid nästkommande intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 359). Detta bidrar till intervjuernas kvalitet, då vi enligt ett sociokulturellt perspektiv anpassar oss i samtal efter vår tolkning av de andras förkunskaper (Säljö, 2013, s. 50). I uppsatsen användes därför uppsatsförfattarens
erfarenheter för att föra in intervjuerna på djupare områden där intervjuare och respondenter har förståelse för att de är insatta inom samma område (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 150f). Därmed kunde intervjusamtalet nå längre under den avsatta tiden.
Intervjuförfarandet har varit en explorativ process där nya aspekter har tillkommit under resultatinsamlingens gång (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 154f). Inför intervjutillfällena har
intervjuaren försökt ta hänsyn och bygga upp förståelse för den sociala praktik som en intervju kan utgöra, för att vara medveten om de olika kulturella rollerna som förs vidare och återskapas i intervjuerna med respondenterna (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 122f). Intervjuer består av en växelverkansprocess där alla deltagare är delaktiga i skapandet av nytt innehåll och nya tankar.
För att förebygga de negativa konsekvenserna av ledande frågor designades intervjuguiden för att frågorna inte skulle ha förutbestämda svar. Däremot hade frågorna olika karaktär, där några var mer som påståenden och där några var mer kritiska. Syftet med att variera typen av frågor var att öka variationen på intervjuernas innehåll (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 208ff). För att motverka att
s . 80 | 97
få förutbestämda svar var intervjuaren istället noggrann med att förklara att det finns stora olikheter mellan olika skolor. Detta är en teknik för att motverka att respondenten censurerar sina svar i rädsla för att dessa ska vara kontroversiella eller felaktiga (Trost, 2010, s. 106f). Eftersom vitt skilda åsikter kring elevassistans som önskad insats för särskilt stöd förekom, har intervjuaren lyckats förhålla sig tillräckligt nyanserad under intervjutillfällena.
I en intervjusituation, likt andra sociala samspel, förekommer det olika former av
maktasymmetrier. En medvetenhet kring maktasymmetrier kan delvis bidra till att motverka dem (Trost, 2010, s. 91). I undersökningen har intervjuaren stort tolkningsföreträde gällande
intervjumaterialet som skapas, eftersom de både designar intervjuguiden och har någon slags idé om vilka svar som eftersöks under intervjusituationerna (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 52f).
Förhoppningen har varit att delvis väga upp för detta genom att följa Vetenskapsrådets etiska överväganden.
Respondenterna har setts som experter som bär på viktig information (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 187f; Schreier, 2012, s. 23). Rektorerna kan mycket mer om sitt fält och sitt område än vad intervjuaren kan. De äger också informationen om den lokala skolverksamheten. Respondenterna är mer utbildade, äldre och har en högre maktposition i skolans värld än vad intervjuaren har utanför sitt uppdrag som magisterstudent. Det är med all respekt för personerna, som har varit generösa nog att ställa upp på intervju, som deras bidrag sedan har tolkats och använts i uppsatsen.
KIA härstammar från den realistiska kunskapstraditionen (Schreier, 2012, s. 46f). KIA är dock en flexibel kvalitativ metod som går att underordna en mer situerad kunskapssyn på innehåll och strukturer (Schreier, 2012, s. 49). Tillämpningen av KIA kan därför underställas den sociokulturella kunskapssynen. KIA som metod har varit en teknik för att närma sig Kvale och Brinkmanns (2014, s. 254f) perspektiviska subjektivitet, där olika frågor och perspektiv i form av kategorier har använts för att studera intervjuerna. Detta induktiva förfarande har använts för att undvika att datamaterialet enbart stärker en förutbestämd tes (Bryman, 2011, s. 355f). Databearbetningen leder till att en ny betydelse av materialet framträder för kodaren, genom att denna kan se vilka kategorier som växer fram och hur de relaterar till varandra (Schreier, 2012, s. 14f). KIA kräver ett gediget
tolkningsarbete av de olika segmenten, där en mening ska förstås och kategoriseras (Schreier, 2012, s. 178). Datamaterialet kan därför inte betraktats i ett perspektivfritt vakuum, utan har tolkats utifrån uppsatsförfattarens perspektiv som är format av teoretisk kunskapssyn, tidigare erfarenheter och tidigare forskning (Larsson, 2009, s. 4).
Uppsatsens resultat innehåller tolkningar i form av ett urval av vad som bäst beskriver det centrala innehållet i datamaterialet utifrån uppsatsens syfte (Braun & Clarke, 2006, s. 94). KIA används som en ad hoc-teknik för att bearbeta datamaterialet till en mer koncis form (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 282). Detta är ett eklektiskt förfarande där KIA inte är en enskild metod för att
s . 81 | 97
skapa den slutgiltiga resultatsammanställningen (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 284f; Schreier, 2012, s. 57). Utöver databearbetningen via KIA behövdes ytterligare reduceringar genomföras utifrån vilken information som bäst skulle gagna möjligheten att besvara studiens frågeställningar (Bryman, 2011, s. 620f). Detta går inte att undvika i kvalitativa intervjustudier (Kvale &
Brinkmann, 2014, s. 210ff). Det som är viktigt i presentationen av en kvalitativ intervjustudie är tilliten till att uppsatsförfattaren presenterar de citat som bäst kan bidra till undersökningens frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 67; Larsson, 2005, s. 21ff).
Triangulering kan vara en metod för att stärka tillförlitligheten i en kvalitativ studie (Larsson, 2005, s. 21). Det innebär att innehållet stärks genom att det jämförs med andra data/tidigare studier/teoretiska perspektiv. Uppsatsens innehåll har jämförts med tidigare studier och har betraktats genom ett teoretiskt perspektiv. Däremot skulle innehållet ha stärkts ytterligare av
datatriangulering i form av att använda andra datainsamlingsmetoder och andra respondentgrupper. Uppsatsens syfte är omfattande då mycket data och text kan användas till att besvara
frågeställningarna. Uppsatsens längd kan därmed bli ett argument för att syftet inte var tillräckligt avgränsat. Trots att uppsatsens undersökning innehåller många aspekter har följande tillämpats för att höja uppsatsens kvalité (Larsson, 2005, s. 7ff): bakgrunden ger läsaren information som gör att de får en grund i ämnet; studierna som presenteras i litteraturgenomgången har betydelse för uppsatsens diskussion och analys; innehållet som presenteras i resultatet återkommer i senare kapitel; den teoretiska grunden används för att analysera innehållet; och alla frågeställningar undersöks.
Kvalité i kvalitativ forskning kan bland annat baseras på ett pragmatiskt kriterium (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 364; Larsson, 2005, s. 24). Detta kriterium uppfylls genom att innehållet i uppsatsen beskrivs på ett sätt som gör att läsaren kan ta ställning till om innehållet skulle vara relevant i deras egna kontextbundna situation (Larsson, 2009, s. 14f). Uppsatsens innehåll kan både sägas bidra till en vetenskaplig diskussion (Larsson, 2005, s. 14) och till att aktörer inom utbildning kan få nya perspektiv på fenomen inom sin praktik (Larsson, 2005, s. 25).
Det skulle behövas fler studier för att ge mer information om alla de komplexa omständigheter som präglar elevassistenters sociala praktik. Det finns en myriad av vidare studier som skulle vara av intresse för att ytterligare belysa ämnet. I nästa kapitel presenteras förslag på olika andra studier som skulle kunna genomföras för att bidra till mer forskning om elevassistans. Dessa förslag blir också ett exempel på att föreliggande undersökning har sina begränsningar då förslagen nedan inte har blivit undersökta eller utforskade.
s . 82 | 97