4. SVENSK KLIMATPOLITIK OCH LAGRUMMET RUNT KLIMATANPASSNING
4.3 Det regionala och lokala lagrummet gällande klimatanpassning
De förslag som ges i klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande gäller främst hur ansvarsfördelningen skall se ut bland myndigheter och hur man inom olika myndigheter kan jobba med frågor som berör anpassning till ett förändrat klimat. Regeringens klimat- och sårbarhetsutredning föreslår först och främst att ansvaret för att en samhällsanpassning till framtida klimatförändringar bör ligga hos både enskilda, kommuner och hos statliga organ83. Det huvudsakliga ansvaret för varje region föreslås av utredningen tilldelas varje länsstyrelse, där det ska finnas en klimatanpassningsdelegation. Denna delegation föreslås i utredningen utföra regionala analyser av hur regionen kommer att påverkas av klimatförändringarna samt att vara ett stöd till kommuner, näringsliv och regionala sektorsmyndigheter i deras klimatanpassningsarbete. Länsstyrelserna föreslås också i utredningen bidra till en kunskapsgrund i regionen när det gäller klimatanpassningsfrågor samt informera och initiera bildandet av arbetet på olika håll i regionen84. SMHI är en annan myndighet som föreslås få en huvudroll i arbetet genom att få ansvaret som kunskapsförsörjare om klimatförändringar och även som informationsspridare till andra myndigheter och kommuner. Naturvårdsverket bör enligt utredningen få rollen som kontrollerande och uppföljande organ och inrapporterare av hur arbetet med klimatanpassning fortgår i länet men också på en internationell nivå. Förutom dessa huvudaktörer så föreslår utredningen att nästintill samtliga berörda myndigheter, på ett eller annat vis, skall delta i ett klimatanpassningsarbete. Några av de myndigheter som förväntas stödja och bistå länsstyrelserna i deras arbete är främst, förutom SMHI och Naturvårdsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (före detta räddningsverket), SGI och Boverket. I kapitel 5 redovisas mer genomgående hur Länsstyrelsen i Uppsala läns klimatarbete ser ut.
4.3 Det regionala och lokala lagrummet gällande klimatanpassning
Det finns ett antal lagar och regler som reglerar vilken hänsyn som skall tas till anpassningsåtgärder för ett förändrat klimat. De ovan nämnda myndigheter som har ett huvudansvar har gemensamt upprättat en klimatanpassningsportal för att underlätta arbetet för Länsstyrelse och kommuner. Att Länsstyrelsen skulle bli den myndighet som har det regionala ansvaret beror på flera saker. Länsstyrelsen är den myndighet som enligt miljöbalken har regional tillsyn för naturvård och miljöskydd. Länsstyrelsen har också ett ansvar att bistå kommunerna med material till deras miljöarbete. Enligt lag har också Länsstyrelsen granskning och prövningsrätt av den fysiska planering i kommunerna av områden som omfattar mellankommunala eller statliga intressen85. Eftersom klimatproblematiken med till exempel översvämningar eller ras och skredrisker ofta är ett problem som uppstår på en mellankommunal nivå i fysisk planering så var det en naturligt följd att även ansvaret för klimatanpassning på regional nivå skulle ligga på Länsstyrelsen. På kommunal nivå så finns det ett flertal verksamheter där ett klimatanpassningsarbete bör äga rum, som till exempel i vatten- och avloppsverksamhet, energianläggningar, avfallsanläggningar och kanske
83
SOU 2007:60 a.a. s.644
84
SOU 2007: 60 a.a. s.37
85
SMHI Klimatanpassningsportalen: Tillgänglig [ONLINE] 2010-05-30:
30
framförallt inom den fysiska planeringen86. De lagar som framförallt påverkar ett arbete med klimatanpassning är Plan- och bygglagen, Lag och tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, miljöbalken, Lag om skydd mot olyckor, Lag om extraordinära händelser samt förordning om krisberedskap och höjd beredskap87. Nedan redovisas några av dessa lagar och vad de säger när det gäller hänsyn till klimatanpassning.
Plan och Bygglagen 1987:10
Den första Plan- och bygglagen (PBL) trädde i kraft den 1 juli 1987. Efter detta så har ett flertal ändringar gjorts, den senaste propositionen lämnades in till riksdagen under våren 2010. Enligt nuvarande PBL så ska varje kommun upprätta en översiktsplan som ska innehålla de för kommunen övergripande planeringsfrågorna med en redovisning av bland annat bebyggelseutveckling och riksintressen. Där det behövs skall kommunen också upprätta detaljplaner, detta måste göras för att till exempel närmare pröva markens lämplighet för bebyggelse och för olika regleringar av bebyggelsemiljön. Ett av de stora grundkraven i PBL är att utifrån allmän synpunkt så ska mark vara lämplig att få bebyggas. Denna lämplighet skall bedömas vid planläggningen och vid bygglovsprövningen. I den kommunomfattande översiktsplanen ska de miljö- och riskfaktorer redovisas som bör tas i beaktning vid beslut om användning av mark- och vattenområden. Riskfaktorer kan t.ex. vara översvämningar, skred, ras och erosion88. I januari 2008 kom ett tillägg till PBL när det gäller planering vid riskområden. Ändringen innebar att ökad hänsyn skall tas till risk för olyckor, översvämningar och erosion i kommunal planering, som bakgrund till dessa ändringar hänvisas till vikten av att konsekvenserna av klimatförändringen tas med i planeringsprocessen89. I den senaste propositionen som lämnades in till riksdagen den 18 mars 2010 så föreslår regeringen att ett antal förändringar skall göras när det gäller hur man i planering skall hantera allmänna och enskilda intressen. Regeringen tycker bland annat att klimataspekter skall läggas till som ett tillägg för ett allmänt intresse när man planerar ett område. Många av de remissinstanser som har svarat på detta håller med men tycker att det på ett tydligare sätt borde skrivas ut i lagen om hur hänsyn skall tas till klimatet i planering och att behovet av anpassning till långsiktiga klimatförändringar skall tas med90.
Miljöbalken 1998:808
Miljöbalken syftar till att varje generation skall främja för att en långsiktig hållbar utveckling skapas så att både nuvarande och kommande generationer försäkras att få en hälsosam och god livsmiljö. För att uppnå en långsiktig hållbar utveckling så krävs det att människan inser
86
SMHI Klimatanpassningsportalen: Tillgänglig [ONLINE] 2010-05-30:
http://www.smhi.se/klimatanpassningsportalen/roller-och-ansvar/vem-har-ansvaret/lokalt-1.5988
87
SMHI Klimatanpassningsportalen: Tillgänglig [ONLINE] 2010-05-30:
http://www.smhi.se/klimatanpassningsportalen/roller-och-ansvar/lagar-och-regler/sverige-1.6271
88
Von Sydow, Karin (2009) Klimat- och Sårbarhetsanalys för Uppsala län 2009: Framtida klimatförändringar
och dess konsekvenser. Länsstyrelsens meddelandeserie 2009:11, Miljöenheten Uppsala län. s.42
89
Von Sydow, Karin (2009) a.a. s.42
90
Regeringens proposition 2009/10:170 En Enklare Plan och Bygglag. Miljödepartementet Tillgänglig [ONLINE] 2010-05-30: http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/22/10/081017f1.pdf s.156-157
31
att naturen och miljön har ett skyddsvärde som skall förvaltas på ett ansvarsfullt sätt91. I miljöbalken framhålls även att försiktighetsprincipen alltid skall användas när ny verksamhet eller förändring av en verksamhet sker92.
Lag om skydd mot olyckor 2003:778 och Lag om extraordinära händelser samt förordning om krisberedskap och höjd beredskap 2006:554
Både lag om skydd mot olyckor och lag om extraordinära händelser samt förordning om krisberedskap och höjs beredskap så är det kommunen som är den instans som har huvudansvaret för att skydda kommuninvånare mot olyckor eller mot krissituationer i fredstid. Kommunen skall vara den huvudman som samordnar olycksförebyggande och skadebegränsande verksamheter som sker inom kommuner. De extraordinära händelser som kan ske ska sedan enligt lag sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys93. Att dessa två lagar är relevanta för klimatanpassning är för att kommunen också måste räkna med att ta hänsyn till olycksrisker i samband med framtida översvämningar, ras, skred och erosion, vilket gör framtida klimatscenarion något som är högst relevant att undersöka.
91
Svensk författningssamling. Miljöbalken 1998:808. Tillgänglig [ONLINE] 2010-05-08: http://62.95.69.3/SFSdoc/98/980808.PDF s.3
92
Svensk författningssamling. Miljöbalken 1998:808 a.a. s.4
93
32