Diakron studie

I det här avsnittet diskuteras resultaten från den diakrona delstudien för att besvara frågeställningen

’hur förändras användningsfrekvensen av nominativt en under perioden 1998-2017?’ Är det fortfarande ett marginellt fenomen eller börjar det ta plats i ett mer allmänt språkbruk?

Användningen av en istället för det generiska pronomenet man är inte en språkförändring som växt fram över tid naturligt, utan är ett aktivt val som görs av enskilda individer i syfte att göra sitt språkbruk mer inkluderande eller könsneutralt. Därför ser man en del blandningar av både en och man i det insamlade materialet, där skribenten använder nominativt en men i vissa fall ändå skriver man, som i exempel 45. Det troliga i sådana här fall är att det helt enkelt är misstag.

45. Och det känns konstigt att säga att en längtar efter helgen när man just nu knappt har en riktig vardagssysselsättning. (BM.2016.291)

I avsnitt 3.2.2 beskrevs bytet från det generiska pronomenet man till en som politiskt eller ideologiskt baserat beslut, vilket innebär att det krävs aktiva val vid varje enskilt tillfälle ett generiskt pronomen ska skrivas och varför det kan uppstå misstag hos den enskilde skribenten, därför får vi också se i materialet att nominativt en och nominativt man förekommer i samma mening, som i 46.

46. smattrande regn på fönster medan en kollar på mysiga filmer med ljus i hela lägenheten, basker och ulljacka samt halsduk som åker på när man promenerar bland höstlöv och vattenpölar till spårvagnen och den lagom kalla vinden som tar tag i ens lockar. (BM.2011.40)

I metodavsnittet 5.1, angavs begränsningarna i materialinsamlingen till denna studie. Några typer av satser som omnämndes var sådana som när ett annat element, exempelvis ett temporalt adverb, står i fundamentet och när subjektet därför hamnar efter verbet, eller när en åtföljs av en negation eller föregås av ett verb i en bisats. Begränsningarna krävdes på grund av studiens omfång; det är mycket

32

tidskrävande att analysera varje enskild förekomst av en eftersom ytformen både kan vara räkneord, indefinit artikel och generiskt pronomen i ackusativ och dessa former har varit inaktuella för studien.

På grund av dessa begränsningar finns skäl att tro att alla förekomster av nominativt en som existerar i blogg-korpusen inte har hittats. Även Skärlund (2017, ss. 174-178) har undersökt en i bloggar som en del av en större kartläggning om hur en växt fram som pronomen i svenskan. Skärlund använde en något annorlunda metod för att få fram sina sökträffar och tog endast med exempel på två typer av nominativt en, där jag har inkluderat fyra typer. Den ena av dessa två är generisk användning, där en i nominal funktion syftar på människor i allmänhet och i denna användning motsvarar man eller vem som helst, dvs. det som i den här studien inkluderas i kategori 1 generisk plural. Den andra är definit användning där en står i nominal funktion och syftar på avsändaren eller mottagaren. Denna användning motsvarar åtminstone en del av kategori 4, definit singular och plural.

Figur 8 Jämförelse mellan Skärlunds (2017) resultat och resultaten i den här studien

I Figur 8 visas resultatet från Skärlunds (2017) delstudie om en i bloggar tillsammans med resultaten från den här studien. Trots att dessa båda studier metodologiskt skiljer sig åt, och att kategoriseringen av giltiga förekomster inte är desamma, så visar ändå figuren en liknande trend.

7.2. Jämförelser

Studien har undersökt de relativa frekvenserna av en och man för att försöka besvara frågeställningen

”Hur förändras bruket av nominativt en i relation till man över tid?”. Det visade sig i 6.2 att även de fåtal förekomsterna av en efter millennieskiftet utgjorde en synbar del av de sammanlagda förekomsterna av det generiska pronomenet. Detta förklarades med att korpusarna var förhållandevis

0 5 10 15 20 25 30

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Skärlunds E4-E5 Nominativt en

33

små under perioden och antalet man i samma material också var få. Trots att andelen en sedan ökade från 2011 och framåt uppgår inte en till mer än en procent av de sammanlagda förekomsterna av det generiska pronomenet någon gång under perioden 1998-2017. Med det lilla antalet datapunkter som finns i dagsläget går det inte heller att spekulera i hur användningen kommer att utvecklas framöver.

7.2.1 Jämförelser mellan olika texttyper

I den här delstudien undersöktes förekomsterna i bloggar från 2017 i relation till förekomsterna på Twitter under 2017, i diskussionsforumet Familjeliv under 2017 och i svenska Wikipedia från 2017, för att försöka besvara frågan ”Hur ser användningen av en och man ut i olika typer av texter?”

Resultatet av jämförelsen mellan texttyper visade att nominativt en var allra vanligast på Twitter, med 45 förekomster per en miljon token, vilket är mer än dubbelt så vanligt som i bloggar, sex gånger så vanligt som i diskussionsforumet Familjeliv och 900 gånger så vanligt som i svenska Wikipedia.

Hypotesen i studien var att användningen av nominativt en skulle vara vanligt i bloggar på grund av att det är en relativt informell texttyp. Men användningen är mycket vanligare på Twitter, som också är en informell typ av text. Det är dessutom i mångt och mycket en politisk arena, och valet att använda nominativt en är politiskt motiverat. Twitter består av 140 tecken långa utsagor, och är i många fall närmare talspråk än de andra texttyperna, se exempel 47.

47. ah ändå glad att jag såg qotsa på cirkus för några år sen , är ju eXtreeemt tvek på om en orkar grönankaoset så att säga (TW.2017.169)

Familjeliv, som är ett diskussionsforum som i första hand riktar sig till föräldrar, hade knappa sju förekomster per en miljon token. Många av träffarna, som exempel 48, från Familjeliv handlar om relationer, kön, feminism eller genusmedvetet föräldraskap, vilket kanske är föga förvånande med tanke på att det är ett diskussionsforum som riktar sig till föräldrar.

48. Menar du att andra ska få bestämma vilket kön en har och inte en själv?(FL.2017.28)

7.3. Grammatiska funktioner

I den följande diskussionen kopplas tidigare forskning samman med de resultat den här studien redovisat under 6.3 för att försöka besvara frågan: Har en samma grammatiska och semantiska egenskaper som man, och används de på samma sätt? I den här delstudien undersöktes referenterna till förekomsterna av nominativt en. De grupperades utifrån egenskaperna specificitet, definithet och

34

numerus hos referenten i olika kategorier: generisk, icke-specifik indefinit, specifik indefinit singular och plural, definit singular och plural.

Kategori 1, som bestod av nominativt en när referenten till det var allmängiltig och vag referens till alla människor, förekom upprepade gånger i hela materialet. Det svåra med kategorin var att avgränsa den från kategori 2, där referenten är en icke-specifik indefinit grupp av individer. Är påståendet i exempel 49 allmängiltigt eller gäller det endast en viss grupp av individer? I detta fall kanske läsarna i bloggen?

49. Bild från min extremt artsyfartsy instagram , som i övrigt är privat , men som en är välkommen att följa (BM.2013.128)

Det vill säga, kan man på något sätt avgränsa referenten i en mening till en grupp eller är det finns det evidens som talar för att uttalandet gäller för alla. Skärlund (2017, s. 137) uppger att det är svårt att kategorisera alla förekomster av man i kategorierna 1-4. Detta är det stora skälet till att det inte finns några kvantifierade resultat från den här delstudien. Alltför många av förekomsterna skulle ha hamnat utanför på grund av bristande kontext.

I Skärlunds (2017) undersökning hänvisar de flesta definita exempel på man till skribenten själv, och då ofta tillsammans med ett jag med samma syftning. Samma mönster kan ses här med den nominativa användningen av en, som i exempel 50.

50. Så en får tacka för det receptet, det har jag inte lagat för sista gången. (BM.2013.107)

Skärlund (2017) anger också att det var särskilt problematiskt att avgöra om man endast refererar till avsändaren själv, eller om påståendet också kan inkludera andra i samma situation, dvs om uttalandet är kategori 4 med definit referens, eller kategori 2 med icke-specifik indefinit referens. I exempel 51 är frågan om skribenten menar bara sig själv som behöver struktur, eller om det kan gälla andra som är egna.

51. Det gäller nämligen att ha struktur när en ska vara fri och egen har jag insett. (BM.2013.195)

Dahl (2013) gör iakttagelsen att de som använder en istället för man av politiska skäl gör det rakt av, utan att ta hänsyn till olika begränsningar som vanligtvis finns för den dialektala användningen av en.

De svenska dialekter som använder en gör en distinktion mellan att använda en, som bara kan användas generiskt (motsvarande kategori 1), och att använda personliga pronomen som de/di eller dom för den definita användningen av det generiska pronomenet MAN (som motsvarar kategori 4)

35

(Dahl, 2013). I den här studien har vi mycket riktigt sett att den normkritiska användningen av en inte följer samma begränsningar som den dialektala eller talspråkliga användningen av en. Förekomster för alla typer av referenter och kontexter har varit representerade i materialet, även om det har varit enklare att hitta förekomster från kategori som ofta varit förekomster i fasta uttryck, och kategori 4 och då särskilt när den definita referenten har varit avsändaren själv.