Didaktiska implikationer

Några didaktiska implikationer kan göras av studien. I början av studien har de tre

undervisningstraditionerna inom miljöundervisning: faktabaserad undervisning, normativ undervisning samt undervisning om hållbar utveckling berörts (Sandell et al., 2003; Skolverket 2002; Öhman och Östman, 2019). För flera av de områden där eleverna, enligt studien, visar en lägre grad av medvetenhet om klimatfrågan, skulle en undervisning om hållbar utveckling kunna praktiseras. Det gäller t.ex. kring begreppet ekologiskt fotavtryck. Med detta begrepp kan man i undervisningen få in hållbar utvecklings alla tre dimensioner.

Begreppet ekologiskt fotavtryck ökar elevernas förståelse för vad i deras vardag som orsakar klimatutsläpp; det väcker frågor om energi, dagliga transporter, mat, semesterresor,

konsumtion. Det väcker också frågor om hur utsläppen fördelas mellan sociala grupper inom ett land och mellan länder i världen. Elevernas kunskaper om vilka val som ger mer eller mindre klimatpåverkan ökar; attityder och beteende kommer under lupp och kan diskuteras. Givetvis bör en kritisk diskussion kring begreppets styrkor och eventuella svagheter också rymmas i ett undervisningsupplägg. Jag tror att undervisning kring ekologiskt fotavtryck med fördel kan praktiseras i alla grupper inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det skulle passa bra in i både samhällskunskap och naturkunskap eller i ett eventuellt ekonomiämne.

Liknande upplägg kan göras med begreppet livscykelanalys. Även detta begrepp har en tydlig vardaglig dimension. Som nämnts har de tekniskt inriktade programmen flera skrivningar i sina styrdokument kring en produkts sammantagna miljöpåverkan, d.v.s. sådant som täcks in av begreppet livscykelanalys. Jag tror dock inte att detta begrepp enbart behöver ges en yrkesmässig koppling utan mycket väl kan appliceras på andra mer vardagliga företeelser i elevernas liv. Nära till hands är att göra en livscykelanalys på produkter i elevernas vardag: en dator, telefon, bil, kläder, skor, smink eller schampo. Även i denna fråga kommer elevernas kunskaper om varans totala miljöbelastning att öka; attityder och beteende blir belysta och kan diskuteras. Här ryms såväl globala som lokala perspektiv, liksom ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner; kännetecken för den tradition inom miljöundervisning som kallas undervisning för hållbar utveckling. Här kan eventuellt samarbete mellan

yrkesämnen och naturkunskap kunna fungera.

Miljöskatter är ytterligare ett område som studien berört, och som med fördel skulle kunna ges mer tid och utvecklas pedagogiskt. Studien visar på skiftande kunskaper och attityder bland eleverna kring miljöskatter; sannolikt också en stor osäkerhet. Här tror jag att det är viktigt att man behåller en ekologisk kunskapsgrund i undervisningen. Vilken faktisk effekt på utsläppen av växthusgaser har miljöbeskattning? Finns goda/mindre goda exempel? Och hur fungerar olika typer av ekonomiska styrmedel? När eleverna väl har en sådan kunskapsgrund kan attityder diskuteras. Hur ska miljöeffekterna värderas i förhållande till andra sociala effekter? Vad händer med jobben om miljöbeskattningen blir betydligt högre i Sverige än i

andra länder? Kanske kan här ett samarbete mellan naturkunskap och samhällskunskap vara intressant för att belysa alla delar av denna komplexa fråga?

En annan ekonomisk fråga som kan fördjupas är olika miljö- eller klimatmärkningar. Här kan fakta om de olika miljömärkningarnas innebörd studeras, liksom frågor om prissättning och konsumentbeteende. Ett sådant studium skulle, med fördel tror jag, kunna genomföras som temaarbete i grupp. Studiet av hur miljömärkningar fungerar gör att eleverna får reflektera kring deras eget konsumentbeteende. Av enkäten framgick att kännedomen om ekologiska varumärkningar var relativt god, men att det fanns en tydlig könsbetingad skillnad i

kännedomen om de ekologiska varumärkningarna. Här kan potentiellt killarna/männen behöva stärkas.

Samhällsengagemang i klimatfrågan är också en fråga som potentiellt kan arbetas mer med. Ett sätt, som diskuteras i litteraturen om undervisning för hållbar utveckling, är att studera olika miljökonflikter (Sandell et al., 2003; Öhman och Östman 2019). Det kan vara lokala miljökonflikter, men också nationella eller globala. Eleverna får studera vad olika aktörer gör för ställningstaganden i de här miljökonflikterna. De får själva ta ställning, kanske genom att skriva ett debattinlägg eller genom att delta i ett rollspel. En sådan undervisning kan hjälpa eleverna till en större förståelse för hur olika värden och ideologier står mot varandra. Hur värderar man t.ex. arbetstillfällen i förhållande till miljö- och klimatutsläppspåverkan? Kan ekonomisk tillväxt kombineras med hållbar utveckling eller inte? Vilken betydelse för utsläpp och arbetstillfällen har tekniska förbättringar och innovationer? Ett sådant studium kan bidra till att elever får större förståelse för maktförhållanden mellan olika aktörer, men också en större förståelse för vilka eventuella möjligheter vi har som medborgare att påverka i en miljö- och klimatrelaterad fråga. Eleverna tränas i att ge uttryck för egna (eller andras) åsikter och värderingar i samhällsfrågor som har en koppling till klimatfrågan. Det kan säkert också vara en väg att öka kunskapen om de olika partiernas miljö- och klimatpolitik.

Just det senare visade det sig att eleverna hade låg kunskap om. Det gällde även fler fenomen, såsom målen i Parisavtalet. Det är också tydligt att många elever behöver stärka sin nyhetsbevakning beträffande klimatrelaterade frågor. Man kan därför fråga sig om inte en mer faktabaserad undervisning också har sin plats. Är det inte en risk med en

undervisning fokuserad på just hållbar utveckling att vi tappar viktiga grundkunskaper; det må vara grundkunskaper inom såväl samhällsvetenskap som naturvetenskap och ekonomi? Jo, jag tror en faktabaserad miljöundervisning behövs både som grund för eleverna och som komplement till en mer tvärvetenskapligt inriktad undervisning för hållbar utveckling. Det gäller för alla de grupper som här studerats; behovet är möjligtvis, av undersökningen att döma, allra störst på yrkesprogrammen. En faktabaserad miljö- och klimatundervisning har ju också den fördelen att den naturligt passar in i skolans ämnesstruktur: i

naturkunskap/biologi, samhällskunskap och yrkesämnen i första hand, men även andra ämnen kan vara viktiga som framgått av kapitel 3. Några slutsatser om val av innehåll och arbetsformer vid miljöundervisningen i respektive ämne kan dock inte dras från denna studie som har ett tvärvetenskapligt perspektiv. Detta behöver fördjupas i andra studier.

Slutligen, den normerande miljöundervisningen, finns det inte ett utrymme för en sådan i skolan också? Hållbar utveckling är ju, trots allt, en del av skolans värdegrund. Ska inte skolan vara normerande i denna fråga då och föreskriva vilket beteende eleverna bör ha (eller snarare ska ha) i klimatrelaterade frågor? Ja, här får nog olika slutsatser dras för de olika grupper som här studerats. Om man ser till resultaten för just beteendekategorin så hade eleverna i vuxenutbildningen där betydligt högre resultat än eleverna i gymnasieskolan. Jag tror därför att behovet av en normerande undervisning i klimatfrågan i

vuxenutbildningen är lågt. En normerande undervisning passar också dåligt för vuxna personer, som själva förväntas ta ställning och bestämma sitt beteende. För eleverna i gymnasieskolan var resultatet på beteendekategorin lägre; på denna fråga visade också yrkesprogrammen en jämförelsevis högre grad av medvetenhet än på övriga mätkategorier. En förklaring som nämnts till det senare resultatet kan vara att det finns en starkare tradition av normerande undervisning på yrkesprogrammen än på de högskoleförberedande

programmen. Min slutsats är därför att behovet av att stärka en normerande miljö- och klimatundervisning är allra störst på de högskoleförberedande programmen och i yngre årskurser framförallt, även om det också kan ha sin plats på yrkesprogram och i högre årskurser. Undersökningen visar en del frågor där ett normerande inslag eventuellt skulle kunna stärka elevernas beteende. Det kan gälla energibesparing, men även matfrågan, frågor om var och ens ansvar för sitt resande och sina konsumtionsval. Det kan gälla att eleverna ska ta del av nyheter kring klimatrelaterade frågor. Kanske skulle skolan i lägre

årskurser på gymnasiet våga vara mer normerande i enlighet med den läroplan som faktiskt finns?