Dilemmat i att behöva välja mellan reflektionstid och barns trygghet

När vi i intervjuerna diskuterar vad som påverkar om planerings -och reflektionstid faktiskt blir av, så lyfter flera intervjupersoner upp inskolningar och personalnärvaro som faktorer.

“Framförallt personalnärvaro, skulle jag säga. Men också till exempel inskolningar, därför att våra reflektionstider är lagda mitt under dagen. Vilket är lite dumt eftersom då, när det är inskolningar blir det väldigt svårt att… ja men om man vill skapa en relation med ett nytt barn så är det inte jättelätt att då ‘hejdå, nu ska jag gå härifrån en halvtimme’, det är inte jättebra för barnet… och för tryggheten.” (Intervjuperson 2)

Intervjuperson 2, som arbetar på en småbarnsavdelning, talar om att de haft många

inskolningar som gjort att de inte kunnat ta ut sin gemensamma reflektionstid, detta på grund av att det skulle påverka barnets trygghet om alla dess ordinarie pedagoger gick ifrån

barngruppen samtidigt. Här tolkar vi det som att intervjuperson 2 anser sig tvingas välja mellan trygghet och reflektion i dessa situationer, vilket upplevs vara ett dilemma. Under intervjun berättar intervjuperson 2 att hen önskar att den gemensamma reflektionstiden ska läggas på den tiden av dagen då det inte är inskolningar, just för att det då finns en större chans för att det faktiskt blir av då. Fokus här verkar vara på sam-varo (Aspelin, 2013), att läraren vill skapa en relation till barnet som präglas av ömsesidighet och trygghet, samt subjektivitet, (Biesta, 2011), att det enskilda barnet är i fokus för relationen. Planering och reflektionstid är centralt för aspekten kvalificering (ibid.) då det är då själva undervisningen planeras och utvärderas. När planeringstid och reflektionstid riskerar att försvinna som i det beskrivna exemplet, så riskerar även kvalificeringen att försvinna.

5.4. Planering

I våra intervjuer så diskuterar vi planering och planeringstidens roll för undervisning.

Planering är något som samtliga intervjupersoner uttrycker är viktigt för att kunna utföra undervisning och samtliga uttrycker även att de skulle vilja ha mer utsatt tid för planering och reflektion. Vi diskuterar även vad planering innebär för dem och vad de gör under sin

planeringstid. Samtliga intervjupersoner uttrycker att planering innebär att förbereda och planera aktiviteter och undervisning.

“Att kunna förbereda material till barnen och själv kunna läsa på inför kommande projekt och aktiviteter. Jag kanske behöver läsa litteratur. Lösa handledning i olika projekt, exempelvis jobbar vi mycket med värdegrundsarbete, till exempel djuren på djuris som det heter och då börjar man läsa på lite kring innan man börjar projektet med barnen. Det är ju lite planering med att läsa på i förväg och förbereda material, skriva ut, laminera och administrativa sysslor skulle jag nog säga.”

(Intervjuperson 3)

Intervjuperson 3 uttrycker här, när hen beskriver sitt planeringsarbete, att hen kan behöva läsa på inför olika projekt, vilket kan tolkas som centralt för kvalificering i undervisningen. Hen behöver kunskap för att kunna undervisa barnen i ett visst ämne. Intervjuperson 3 berättar även om ett projekt där de arbetar med värdegrund. Att arbeta med värdegrund kan tolkas som

centralt för socialisation i undervisningen då barnen utvecklar en förståelse för normer och socialt samspel.

Det går att tolka det som att planerings- och reflektionstid skapar förutsättningarna för att kunna undervisa. För att kunna undervisa och skapa förutsättningar för att skapa en

undervisning som består av kvalificering, socialisation och subjektivitet så går det att tolka intervjupersonerna som att de menar att det krävs planering (Biesta 2011). Då planering är central för att kunna utföra en undervisning så krävs det även tid för att utföra denna planering.

5.5. Utvecklingsmål

Vi diskuterar med intervjupersonerna olika faktorer som påverkar planering av undervisning.

Intervjuperson 1 som jobbar på kommunal förskola tar upp lokala utvecklingsmål som en faktor som påverkar när hen planerar undervisning.

“Och sen då, kommunövergripande mål, har ju varit… eller, har varit och är fortfarande IKT, alltså digitalt meningsskapande i förskolan. För då har de ju sett att… att det här behövs väl… lite över hela [kommun]. För att det är ju fördel att jobba i en kommunal förskola, tänker jag, där vi har det här uppifrån, som ändå styrs, men vi kan ändå påverka det. Ja, vi kan påverka det såklart, inom ramen för… få med det vi vill men vi har ändå ett mål som vi ska jobba efter.” (Intervjuperson 1)

Det vi fann intressant med detta citat är att intervjuperson 1 berättar om att kommunen hen arbetar i har övergripande mål, så kallade utvecklingsmål, som de styrande anser att alla förskolor behöver arbeta mer med under året. Det finns alltså ett antagande om att alla förskolor i hela kommunen behöver bli bättre på att erbjuda barnen samma läroplansmål, vilket i detta fall är digitalt meningsskapande. Citatet är ett tydligt exempel på förskjutningen av begreppet undervisning till lärande, där elevens lärande står i fokus och läraren ska agera stöttepelare (Biesta, 2005). Det är barnen som behöver erbjudas mer digitalt

meningsskapande, på alla förskolor i hela kommunen. Aspelin (2013) talar om den kunskapseffektiva skolan, att det är samhället och marknaden som bestämmer vad som är viktiga egenskaper för barnen att lära sig. I enlighet med Biestas (2005) kritik mot hur dagens skola är uppbyggd så ligger ansvaret här på pedagogerna att leda och stödja barnen i de olika lärandemålen.

Detta skulle kunna vara ett exempel på en faktor som påverkar förskollärares förutsättningar till att planera och genomföra undervisning, där utvecklingsmålen och kommunens styrning visar på vad som är önskvärt att arbetas mer med. I relation till Biesta kan vi se det som att kvalificering dels bestäms och vägleds uppifrån, medan socialisation och subjektivitet ligger på förskolläraren och arbetslaget att arbeta med. Kvalificering är således kanske den

viktigaste aspekten enligt dagens kunskapseffektiva skola och något som förskollärare inte anses kapabla att bestämma över själva? Samtidigt uttrycker intervjuperson 1 att de även, utifrån sitt systematiska kvalitetsarbete, bestämmer egna utvecklingsmål gemensamt på den enskilda förskolan. Någon slags tro på förskollärarprofessionen finns det alltså, men då utifrån förutsättningen att de följer läroplanen, som skrivits fram för att forma barnen till att så

småningom kunna fungera utifrån samhällets normer och krav.