Den andra frågeställningen handlar om vilka faktorer förskollärarna upplever påverka deras förutsättningar till att planera och utföra undervisning. Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) presenterar en bild av att storleken på barngruppen spelar stor roll när det gäller det pedagogiska arbetet och kvaliteten på förskolan. Denna bild syns även i resultatet av vår studie, där alla intervjupersoner uttrycker att stora barngrupper är en faktor till svårigheter att genomföra planering. Även svårigheter med barngruppens sammansättning är något som kommer fram i vårt resultat.
I Kwons (2004) artikel om förskolor i Sydkorea skrivs det fram att de sydkoreanska förskolorna har mycket planerad och lärarstyrd undervisning, samt att pedagogerna och styrdokumenten vill ha mer fri lek för barnen i förskolan. Orsaker till detta är bland annat vårdnadshavarnas höga förväntningar på att deras barn ska förberedas för skolan.
Intervjupersonerna i vår studie uttrycker att vårdnadshavarna inte har så höga förväntningar på undervisningen i den svenska förskolan och samtidigt så önskar intervjupersonerna mer tid att planera undervisning vilket i praktiken speglar en önskan om mer planerad undervisning.
Biesta (2011) beskriver utbildning idag som ett konsumtionssamhälle där eleven är konsumenten och utbildningen är varan. Om det i förskolans fall istället ses som att
vårdnadshavaren är konsumenten så går det att tolka det som att vårdnadshavaren avgör vad för utbildning hen vill “köpa” till sitt barn. I Sydkorea önskar vårdnadshavarna en förskola som är lärarstyrd och förbereder för skolan och i Sverige önskar vårdnadshavarna en förskola med trygga relationer där barnen “har det kul”. Pedagogerna både i Sverige och i Sydkorea uttrycker en frustration över denna verklighet, och även Biesta är kritisk till detta sätt att se på utbildning. Med detta perspektiv så går det att tolka det som att vårdnadshavarnas
förväntningar på förskolan är en viktig faktor för förskolans förutsättningar. I praktiken så går
det att tolka det som att pedagogerna inte har kontroll över den undervisning de utför utan det är konsumenten som styr.
Aspelin (2016) skriver om begreppet relationskompetens, som innebär att läraren utvecklar omsorgsfulla och stödjande relationer med eleverna utifrån sin lärarkompetens. I våra intervjuer talar en majoritet av intervjupersonerna om trygga relationer mellan både barn-personal och i barngruppen som en förutsättning för barns lärande och utveckling. Det går ihop med den tidigare forskning vi redogjort för, där Ebbeck & Yims (2009) studie visar på att en trygg omsorgsrelation med en pedagog bidrar till barns emotionella utveckling. Den enda skillnaden var att studien utgick från ett system med enbart en omsorgsperson i relation till barnet, medan förskollärarna i våra intervjuer talade mer om en trygg barngrupp som helhet. Bortsett från detta landar det i samma utfall, att barn får bra förutsättningar till utveckling och lärande av att ingå i trygga relationer med pedagogerna på förskolan. Att fokusera på att skapa en trygg barngrupp innan man planerar utifrån läroplansmålen kan således ses som en påverkande faktor för förskollärares förutsättning till att planera och utföra undervisning.
Det framkommer även att inskolningar påverkar huruvida reflektionstiden kan bli av eller inte, eftersom förskollärarna i vår studie uttrycker att barnens trygghet kommer i första hand. I Persson & Tallberg Bromans (2019) studie talas det om att barn och personal ingår i flera relationskonstellationer som de inte alltid har någon kontroll över, vilket även förskollärare i vår undersökning vittnar om. Att behöva lämna det nyinskolade barnet med vikarier eller okända pedagoger tar bort den goda omsorgen, kontinuiteten och kan således påverka barnets trygghet på förskolan. Det kan argumenteras för att det uppstår ett dilemma i valet mellan trygga enskilda barn och gemensam reflektion, som även denna påverkar förutsättningen till planering och utförande av undervisning.
6.3. Slutsats
Vi har vi vårt examensarbete undersökt förskollärares syn på barns intressen i förhållande till planerad undervisning samt vilka faktorer som påverkar deras förutsättningar att planera den pedagogiska undervisningen. Resultatet i vår studie bekräftar på många sätt den tidigare forskning som presenteras i vår uppsats. Vi ser i resultatet att förskollärare prioriterar barns intressen när de planerar undervisning, men det är inte det enda som påverkar. Även faktorer som till exempel lokala utvecklingsmål påverkar. I resultatet understryks även att barn inte
behöver ha ett intresse för något från början utan intresse är något som man som förskollärare kan skapa. I vårt resultat går det även att se att förskollärare upplever att de krav som ställs inte är i proportion till de förutsättningar som ges. De pekar specifikt på vikten av trygga relationer och att det är svårt att uppnå på grund av orsaker som barngruppsstorlek. Vårt resultat visar även att förskollärare då de ser de trygga relationerna med barnen som så centrala prioriterar det framför planeringstid och reflektionstid. En konsekvens av detta kan vara att pedagogisk undervisning riskerar att försvinna.
6.4. Metoddiskussion
Vi har i vår studie intervjuat fem förskollärare. Vi utförde semistrukturerade intervjuer och utgick från en förutbestämd intervjuguide, men öppnade även för egna inslag och möjlighet till att ställa följdfrågor (Alvehus, 2019). Under våra intervjuer följde vi intervjuguiden med förbestämda frågor, men samtidigt var intervjuerna semistrukturerade där följdfrågor ansågs nödvändiga för att få en djupare förståelse. Att enbart använda sig utav en intervjuguide kan göra att man går miste om intressanta sidospår. När man använder intervju som
forskningsmetod innebär det att intervjupersonerna delar med sig utav sin egen sanning. Detta innebär att det de berättar är subjektivt, det vill säga, en personlig åsikt eller tanke (Lantz, 2013). Våra intervjupersoners upplevelser är personliga och subjektiva vilket resulterar i att vårt resultat riskerar att vara subjektivt. Så detta resultat som vi presenterar går inte att tolka som universellt, utan ger mer en bild av vad förskollärare kan tänka och uppleva angående planering av undervisning i förskolan.
Alvehus (2019) skriver om mättnad, vilket innebär att det efter ett visst antal intervjuer inte uppkommer ny information. Under sista intervjuerna upplevde vi mättnad till en viss del.
Flera intervjupersoner delade med sig av samma tankar så vi började uppleva att vi hade uppnått mättnad. Alvehus (ibid.) skriver dock att även att om man upplever mättnad så kan det innebära att man som intervjuare inte ställer tillräckligt med följdfrågor och inte låter nya insikter komma fram. Detta är något som även riskerar att påverka vårt resultat då vi skulle kunnat ställa fler och andra frågor för att få ett mer varierat resultat. Vi upplevde dock även under våra intervjuer att varje intervjuperson hade unika och egna tankar som vi försökte fånga.