Direkt våld

Då respondenterna fritt fick reflektera över ordet Våld bildades ett visst samförstånd kring dess betydelse. De pekade på just det direkta våldet som första innebörd, till exempel diskuterade 4 bomberna över Syrien (435) och tillsammans med 1 kuppförsöket i Istanbul (675) där flera människor dog på grund av polisvåld och hårda tag från regeringens sida. Respondent 4 märkte dock aldrig av våldet personligen, utan befann sig i en annan del av staden (388–389), till skillnad från Respondent 1 som hamnade i fängelse på grund av protester mot bygget och mot regeringen. Respondent 2s första tanke var våldet som vi utsätter djur för dagligen då vi använder maskiner som är skadefulla mot dem (372–374), vilket hen var ensam om att ta upp. Respondent 3s första tanke var våld som tar sig i uttryck på två olika vis: fysiskt och verbalt. Detta tankesätt skiljer sig till viss del från de andra då hen pekar på hur man kan utföra en våldshandling mot någon genom uttryck och språkbruk (279).

Respondent 1 tog istället upp våld i hemmet som första tanke då ämnet kom på tal, och då främst män mot kvinnor (623). Denna våldsform ansåg hen ha varit mer acceptabel förr i tiden i Turkiet då strukturerna i samhället såg annorlunda ut jämfört med nu, och då kvinnor accepterade hegemonin i familjen som mannen eftersträvade genom att använda våld (633–635). På detta vis kan man även koppla ihop det med strukturellt våld, men då hen pekar på själva våldshandlingarna mot kvinnor valdes denna kod istället. Dock påpekade Respondent 1 att hens pappa tros ha varit våldsam mot sin fru innan hen och hens syskon föddes, men då detta inte upplevts av respondenten klassas detta som strukturellt våld (638–640). Detta kommer istället att diskuteras närmare under den underkoden.

En aspekt som nämndes av Respondent 4 var hur hen anser att det direkta våldet har minskat, men att ”hidden ways of violence” (529–530) har ökat, vilket på så vis motsäger de inledande tankarna kring våld.

Under denna del av intervjun, tema våld, samlades data in gällande deras egna erfarenheter av våld. Då militärtjänstgöring i Turkiet är obligatoriskt för alla män antogs av forskaren att respondenterna, eller någon av deras familjemedlemmar, hade någon form av erfarenhet av väpnat våld. Detta var dock knappt fallet; ingen av respondenterna hade någon gång upplevt väpnat våld personligen. Alla utom Respondent 4 hade dock en familjemedlem som hade tjänstgjort i militären men som inte hade upplevt någon form av väpnat våld av olika anledningar (2:398, 3:298). 4s pappa hade haft möjligheten att betala en summa till regeringen istället

29

för att tjänstgöra (559–560).

För att få en bredare förståelse för deras syn på våld, ombads även respondenterna att reflektera över ordet Konflikt. Denna del av analysen kodades i efterhand in under det direkta våldet, då respondenterna främst reflekterade över våld som kan klassas som direkt. Detta resulterade i en tanke där konflikten mellan Israel och Palestina togs upp:

And the reason of this conflict is just a matter of soil, gain more power in the region. But it’s, I mean it’s not a big deal for these countries, it would be very easy to solve this conflict. Other countries, neighboring countries like Turkey, Arab States, involves in this conflict that’s why (Respondent 2:390-393).

På detta viset tar hen ställning till konflikten och samtidigt definierar ordet som en form av direkt våld. Hen nämner exempelvis inte den religiösa eller etniska aspekten i konflikten, men nämnvärt är att hen tar upp att det även är andra stater som är involverade och har intressen i.

Respondent 4 är av en annan uppfattning då hen beskriver det som två parter som diskuterar inför en publik där de båda får uttrycka sin åsikt och uppfattning. Hen har även en positiv inställning då: ”I really want to see that conflict is something… What do you say, solve-able or whatever. You can solve the problems or at least state your own opinion in an adult and democratic way” (Respondent 4:449-451).

Respondent 1 berättade om en kille från sitt kvarter hemma i Istanbul som blev skjuten under en vapenövning som hen tror kan ha berott på att hen var i en hetsig diskussion med någon annan i armén, vilket aldrig bevisades men var högst troligt enligt hen.

Samma person tog även upp den kurdiska situationen i landet, och då hen hör ordet konflikt är det kurdiska vapen, Kalasjnikovs, som hen anser porträtterar ordet;

It’s because that’s the effect and the impact of the media probably, cause we never see how (the) conflict is kind of fulfilled buy the Turkish government but we always see Kalasjnikovs on the screens since we just send them balloons and presents but they shoot us so…” (Respondent 1:662–665).

Detta sas med en ironisk underton för att understryka sin syn på saken, och tar även upp hur de har hindrats att exempelvis starta sina egna politiska institutioner (Respondent 1:650–651). Hen fortsätter att resonera kring det regionalt utbredda våldet mot kurderna och berättar om hur militären 1970–80 kom till de kurdiska

byarna och hämtade/kidnappade deras barn, som många familjer aldrig har återsett efter det (1:679–689). Media togs återigen upp, och därmed globaliseringen och de ökade kommunikationsmöjligheterna som detta fenomen har medfört, då man till exempel vet om att terrorgruppen Boko Haram existerar i Nigeria vilket man inte gjorde förr då nyheter inte spreds på samma sätt som idag (1:750–752). Hen pekade även på att många reportrar har hamnat i fängelse, detta kom dock att kodas under Strukturellt våld och tankarna kring Politisk Aktivism.