Katarina Gustafson
Förord: Barnen i det ”fria skolvalet” – en kommentar till
artikeln1
Det fria skolvalet har diskuterats flitigt redan sedan det infördes i början av 1990-talet men på senare år har debatten intensifierats markant. Numer är det en viktig fråga inte bara i utbildningspolitiska sammanhang utan även i den allmänna sam-hällsdebatten. Debatten har handlat om allt från vikten av valfrihet i sig och förde-larna med att ha möjlighet att gå i en skola med en annan pedagogik och profilering än den närmst belägna skolan som till diskussioner om huruvida skattemedel och skolpeng bör kunna generera stora vinster till riskkapitalister. Sverker Lindblad var tidigt ute med att intressera sig för konsekvenserna av 80- och 90-talets omfattande utbildningspolitiska förändringar och erhöll medel från Socialvetenskapliga forsk-ningsrådet, SFR (se Lindblad m fl 1996) för projektet Från barn till ungdom i ett
sen-modernt samhälle: aktörsperspektiv på barn, uppväxtvillkor och samhällets tjänster
(BUSS-projektet).2 Projektet utformades mot bakgrund av 1980- och 90-talets
utbildnings-politiska förändringar med nya former av styrning och kontroll av skolans verk-samhet, kraftiga besparingar, krav på föräldra- och elevinflytande, ökad konkurrens mellan skolor och större möjligheter att välja skola vilket i sin tur innebar att det svenska skolsystemets tradition med målsättning att ge alla lika möjligheter till ut-bildning utmanades och motverkades (se t ex Lindblad & Popkewitz 1999; Lindblad m fl 2002).
Det är idag en självklar förutsättning för svenska skolor, framförallt i storstads-områden, att de befinner sig i lokala skolmarknader där marknadsföring, hur man presenterar sig och vilka rykten en skola erhåller – ofta förknippat med vilka elever som går i skolan – är mycket väsentligt för en skolas attraktionskraft och överlev-nad (Bunar 2009, 2010; Gustafson 2006, 2011; Kallstenius 2010; Trumberg 2011).
1 Texten som följer detta inledande avsnitt publicerades första gången i: Children’s Geographies. (2011). 9, 2, 185–203. DOI: 10.1080/14733285.2011.562380.
Tack till förlaget Taylor & Francis Ltd, http://www.tandfonline.com för tillåtelse att för denna vänbok återanvända artikeln.
2 Projektet leddes av Sverker Lindblad tillsammans med Héctor Pérez Prieto på Pedagogiska institutionen
Sverige öka markant och idag (2014) går ca 14% av alla barn i grundskolan i
fri-skolor.3 Det varierar mycket mellan olika kommuner, medianvärdet är 4,1% medan
så många som 24% av eleverna i storstadskommuner och 15–16% i storstädernas förortskommuner går i fristående skolor (Skolverket 2014). Detta har i synnerhet i storstadsområden lett till en ökad konkurrens mellan såväl friskolor som kommu-nala skolor och att lokala skolmarknader har uppstått (Bunar 2009). Friskolerefor-men som var avsedd för att gynna skolors kvalitet, pedagogiskt nytänkande och variation har emellertid snarare inneburit en homogenisering av skolor där barn med likartad bakgrund ofta går i samma skolor. Segregationen mellan skolor har ökat, både avseende skolprestationer och elevers bakgrund (Skolverket 2012), mer än vad boendesegregationen har ökat (Östh m fl 2013).
Artikeln No-go-area, no-go-school: community discourses, local school market and children’s
identity work, bygger på resultat från min avhandling (Gustafson 2006) och började i
BUSS-projektet.4 Studien handlar om barns uppväxtvillkor och vardagsliv i en
segregerad förort i Sverige. Fokus har framförallt varit barns identitetsarbete med utgångspunkt från de platser där det sker. Svaren på till synes enkla frågor som ”var barnen bukar vara eller inte vara, vilka som är deras favoritplatser, vad de gör i de olika platserna och tillsammans med vilka” gav inblick i de komplexa processer som identitetsarbete utgör. Identitetsarbete som till exempel, vilket artikelns ana-lyser visar, kan handla om att visa upp sig som svenska medelklasspojkar från egna-hemstadsdelen som inte vill gå i förortens multikulturella skola. Segregationen i för-orten förstärktes av den då nya etableringen av en lokal skolmarknad och för många av barnen och deras familjer blev valet av skola en kamp för att få komma till en skola och slippa en annan. Barnen från (övre)medelklassområdet i den segre-gerade förorten använde sig av aktuella områdesdiskurser och blev delaktiga i att konstruera såväl skolor som områden som ”no-go-areas”, områden och skolor man bör undvika.
Resultaten ovan bekräftas av en nyligen presenterad studie av hur föräldrar i Sverige väljer skola för sina barn (Malmberg m fl 2014). Deras resultat visar att bo-stadsområdets karaktär och sammantagna utbildningsmässiga och socio-ekono-miska standard har större betydelse för hur föräldrarna resonerar kring val av skola än enskilda familjers tillgångar. I områden som domineras av högutbildade hushåll med god ekonomi tenderar man att i högre grad använda sig av möjligheten att välja skola. I områden med lägre utbildningsnivåer och socio-ekonomisk standard är det däremot färre familjer som väljer andra skolor än de närmast belägna (se även Pérez Prieto m fl 2003; Bunar 2010 för liknande grannskapseffekter). Malmberg (m fl 2014) visar också att inte bara det egna grannskapet utan att även närliggande områdens demografi och socio-ekonomiska sammansättning spelar
3 På gymnasiet går ca 26% av alla elever i en friskola och i storstäderna är det inte mindre än 50% av alla
elever på gymnasienivå som tillhör en friskola (Skolverket 2014).
4 I projektet ingick även studier av olika vuxna i barnens skolvardag som föräldrar, lärare och övrig
skol-personal som fritidspedagoger, skolmåltidsskol-personal, skolsköterskor och vaktmästare (Anderson, Gustaf-son, Lindblad & Pérez Prieto 1998; Gustafson & Pérez Prieto 1999).
fattiga hushåll och ensamstående mödrar ökar föräldrars benägenhet att välja en annan skola än den närmaste. Detta kan sägas spegla föräldrars oro för att skicka sina barn till socialt och etniskt blandade skolor.
I debatten och forskningen om skolan och valfriheten saknas emellertid fortfa-rande alltför ofta barnens perspektiv på och erfarenheter av skolvalsfrågorna. Min och andras forskning (t ex Bunar 2009; Kallstenius 2010) har som tidigare nämnts visat att valet av skola ofta är en mycket central fråga för barn. Vilken skola du väljer att gå till, från, stanna kvar i, eller vilken skola du blir tvångsplacerad i då din valda skola saknar plats eller lagts ned, har stor betydelse för barns vardagliga identitetsarbete. När det fria skolvalet upprätthåller och förstärker segregationen i skolan så är detta något som barn är tvingade till att förhålla sig till och delta i. I detta finns ingen valfrihet! När barn berättar om sina erfarenheter av och tankar kring skolvalet, ser vi hur barnen använder rankinglistor, mediala beskrivningar och rykten när de beskriver sig själva och den skola som de går i likväl som när de beskriver jämnåriga och deras skolor. Barnen visar tydligt hur den skola de går i och var den ligger blir en stor del av deras identitetsarbete.
Det fria skolvalet innebär alltså att barn är tvungna att delta i processer som le-der fram till den sociala, ekonomiska, religiösa och etniska segregeringen i den svenska skolan. När det är dags att välja skola är barn ofta engagerade och delaktiga i familjens diskussioner om valet. Vilken skola de ska välja är viktigt för barn och något som de diskuterar intensivt med sina kamrater. Det är heller inte ovanligt att barnen har stort inflytande över vilken skola som föräldrarna sedan väljer. Att välja skola är med andra ord inte enbart en fråga för föräldrarna, vilka förvisso har det formella ansvaret, utan i allra högsta grad även en aktuell fråga för barnen. För barn finns det ofta en klar koppling mellan skola och identitet - ”tala om vilken skola du går i och jag ska säga vem du är”. Barnen berättar om erfarenheter av att uppfatta sig som vinnare eller förlorare på valfrihetens arena. Därför är det dags att upp-märksamma att det inte enbart är föräldrar som fått axla ansvaret för att göra de bästa möjliga val av skola för sina barn, utan att skolvalet idag även är ett ansvar som skolbarn själva tar ansvar för. Ett ansvar som barn har mycket olikartade re-surser att hantera och som har stor betydelse för deras framtida liv.
Introduction
Everyday children spend many hours in school but also in the neighbourhood where they live. These are of course different contexts but also closely connected and it is important to emphasise that school is not an isolated island but rather part of a larger social and geographical context with a dynamic relation between school, neighbourhood and society (Christensen & O’Brien 2003). The surrounding society is important for how relations and processes in school are constructed, and life for children in school is very often intimately connected with life outside. For instance issues of safety and danger in public spaces have great importance in the
(Karsten 2005; Lareau 2003; Leonard 2006; Matthews et al. 2000).
In this article global issues in today’s era of neo-liberalism, when education goes to market (Beach, Gordon & Lahelma 2003), are especially of importance in children’s everyday lives and identity work in school and neighbourhood. Therefore we must underline the necessity to study school in its local context in order to understand both the school as an institution and the children as agents in the school. This article focuses on how 11 year old children in a segregated Swedish suburb at the time of choosing school for Year 6 in the nine-year compulsory school used current community discourses in their identity work, while construc-ting an us in relation to them. The segregation in the suburb was strengthened by the local school market, with competition among the schools, and even if the formal choice was made by the parents this study shows how the choosing process was also an important part of the children’s identity work.
The theoretical starting point is a perception of children as social agents who take part in constructing their own social geography and identity work as a relational process constructed in interaction in different contexts. The concept identity work implies that identities are something we do rather than something we have and, in line with Elliot Mishler (1999), I view narratives as identity performances as well as socially situated actions. Like Mishler’s questions to his informants in his narrative research about how they would like to perform, who they relate to and what identity claims they make, I ask the same type of questions in this ethnographic research when analysing the children’s agency and narratives. The focus on situated identity work implies conducting close and thorough studies where identity work is actually taking place. The spatial aspect is of vital importance to the social interaction of young people and their construction of identity. Regarding children as social agents taking part in constructing their own everyday life and conditions thereof (like Corsaro 1997; James, Jenks & Prout 1998; Löfdahl & Hägglund 2007; Zeiher et al. 2007; Qvortrup 2007) also means regarding them as implicitly taking part in constructing space and, in addition, that places are affected by those who are present (Christensen & O’Brien 2003; Hemming 2007; Holloway & Valentine 2000; Karsten 2005; Wridt 2004). Answers to what might seem like simple questions, such as where children like to spend their time (or not), what their favourite places are, what activities they do and who they do them together with, have in this research provided insight into the complexity of the processes of identity work as well as of the local school market in a segregated suburb. Segregation in a broad sense becomes a central question in a work like this one, and I understand segregation as a process by which different agents, including children, take part in reconstructing spatial divisions between groups (Andersson 2001; Thorne 1993; van der Burgt 2008). In a recent British study of social division from children’s perspective, Liz Sutton (2009) shows the importance of segregation in children’s lives and identities.
While the field work for this study was being carried out in the late 1990s, residential segregation was increasing dramatically in Swedish suburbs (Andersson
where the Swedish welfare model was successively being decentralised and deregulated. Within the school system there were new forms of educational governance, budget cuts, new demands for parental and student participation in schooling and increased competition among schools, particularly influenced by the new voucher system whereby parents and students were given greater opportunity to choose the school they wished to go to. Sweden has a tradition of inclusive educational reforms, assuring access to equivalent education for everyone regardless of ethnic and social background or place of residence. But the above-mentioned changes have challenged and contradicted many of these integration principles (Lindblad et al. 2002; Beach et al. 2003). The right to select the school of one’s choice became a relevant reality for many parents, children and school classes. In the suburb I studied, choice of school was an issue of top priority.
Several studies show that school segregation in Sweden has increased since increased scope for choosing a school was introduced in the early 1990s (J-E. Gustafsson 2006; Pérez et al. 2003; The Swedish National Agency for Education 2003). As in other countries (Ball 2003; Olmedo Reinoso 2008; Reay 2007; Reay et al. 2008) in Sweden it is also in many aspects the middle-class families who are good at navigating and accomplishing in the processes of choosing the best school for their children (J-E. Gustafsson 2006; Gustafson 2006). Some critical voices have been raised saying that the above-mentioned dominant research – on freedom vs. equity in school choice – has not paid enough attention to the already existing segregation in schools (Wolford 2008; Lindbom 2007). Another aspect is when residential segregation and school choice in some Swedish suburbs has led to the rise of a local school market which in turn has led to decreases in the number of students in the multicultural suburbs, as parents choose other schools in the inner city for their children (Bunar 2009). As underlined by Stephen Ball (2003) the question of school choice is shaped by social networks and local geographies and it is therefore necessary to emphasise the local aspect of the school choice. The varying contexts are important in understanding these processes, as I will show in the following analyses of how children (especially middle-class) in this segregated suburb are part of and explicitly using current community discourses in this process. The focus in earlier research has been mainly on parents’ choice and strategies, with some exceptions (like Bunar & Kallstenius 2006; Reay & Lucey 2000) that focus on children’s perspectives and experiences of school choice. In this paper I make a point of underlining the importance of the question of school choice in children’s everyday lives and situated identity work.
Methodological approach and research settings
This paper originated in an ethnographic study in which I followed 48 children for more than two years in their everyday lives in their school and neighbourhood in a
traditional ethnographic field methods like participating observations and inter-views but also worked with other methods. One of the consequences of my view of children as agents, taking part in their own social geography, is the simultaneous view of children as co-constructors in the research process. In this I have consciously had the ambition to try to grasp the children’s perspectives and narratives, for instance in asking them to take photos and work with maps as well as in interviews (Clarke & Moss 2001; Christensen & O’Brien 2003; Rasmussen 2004; Tucker 2003). The children themselves also took the initiative to contributing knowledge they considered important, thereby acting as reflecting agents in the research process as well (see also Christensen & Prout 2002; Hemming 2007). In the analyses I understand children’s agency and narratives – interviews as well as photos and maps – as identity performances, in which the children tell where they spend their time as well as perform their identity (Gustafson 2009).
The suburb
The children in the study live in a suburb that consists, from a socio-economic and ethnic aspect, of very segregated and separated neighbourhoods.
Figure 1. The schools in the suburb, A-D. A: Pine Tree School, B: Centre School, C: Hill School,
D: Oak Tree School
The western neighbourhood, Pinebay (Tallvik), consists almost exclusively of privately owned houses with high-income households, highly educated and mostly native Swedish inhabitants. Pinebay is a homogenous Swedish middle class - or rather upper middle class - neighbourhood. In the north-eastern neighbourhood,
Woodhill (Skogskullen), there are many different kinds of housing areas, from large
5 For reasons of anonymity names and details of places and children have been changed in the texts, maps
flats.6 In line with many other Swedish neighbourhoods built in 1960’s and 70’s the separate housing areas are quite homogenous according to socio-economic and ethnic backgrounds (Andersson et al. 2010). This means that even if Woodhill as the whole is heterogeneous neighbourhood the different housing areas are geographically very close but also clearly separated. The number of immigrants is much higher in the municipally owned rental areas than in the areas with co-operative flats, terrace-houses or detached houses.7 The tenure forms vary in Woodhill, but rental flats dominate, and the households’ income is low in general and few native Swedes live in the population in the centre of Woodhill and close to the Pinebay area. These parts of Woodhill has relatively high levels of social problems, one example of the reputation of the neighbourhood being that an advertisement for wanting to rent a flat in the local newspaper often ends up with “not [interested in] Woodhill”.8 The Pinebay area, although physically close to Woodhill, has a good reputation and is regarded as a high status area. Pinebay is in many ways a totally separated area from Woodhill but there are some connections. For example there are public services and schools situated in Woodhill that the inhabitants from Pinebay are dependent upon.
The organization of the schools in the suburb implies that the children from the two neighbourhoods, Pinebay and Woodhill, have two schools to choose between when it is time to transfer into next school and both these schools are situated in Woodhill. The choice of schools more or less includes only the suburb, since other schools at this time was not of immediate interest depending on the tradition of transferring to a school near your home, even though the possibility to choose another school existed. One exception is a private school located in the inner city where you can start from Year 7. In the suburb the transfer to next school is in question for Year 6 for the children from Pine Tree School (A on the map above) in Pinebay and in Year 7 for the children in Hill School (C) in Woodhill.9
Traditionally all Hill School children have transferred to Oak Tree School (D), located in the eastern end of Woodhill neighbourhood, and it has been fifty-fifty whether the children from Pine Tree School have transferred to Oak Tree School or to Centre School (B) located just by the shopping mall in the centre of Woodhill. The competition between the schools was now a new phenomenon and the
6 Three forms of tenure dominate Swedish cities: home ownership (usually single houses), co-operative
housing (traditionally multi-family houses but lately also terrace-houses) and rental houses (mostly in multi-family buildings in large housing estates, often publicly owned and constructed in the 1960s and early 1970s). Social housing in the way it exists in the UK or USA does not exist in Sweden. The publicly owned rental flats are available to all households (Andersson 1999).
7 This pattern forms the basic elements in the spatial segregation processes in most Swedish cities. Immigrants are overly represented in the publicly owned rental flats and tend to remain in such housing for longer periods than the Swedish-born population, even if their economic resources improve (Andersson 1999; Bråmå 2006).
8 This type of advertisements is not unusual, see for example Irena Molina’s study of the Swedish suburb
Gottsunda (Molina 1997).
class families from Pinebay, including the children as I will show later.
The suburb in the children’s maps