Diskurser av ”den andre” som underordnad – sektionschefernas erfarenheter av synen på medarbetare

I intervjuerna berättar sektionscheferna att det inte är helt ovanligt att brukare tror sig ”stå över” omsorgspersonal med annan etnisk bakgrund. De termer som uppkom under detta tema är främst ”oförståelse”, ”rädsla” och ” en generations fråga”. Sektionscheferna talade även i termer av ”tydlighet”, ”särbehandling”, ”acceptans” och ”media”. Anna berättar om sina erfarenheter kring problematiken kring att vissa brukare ser omsorgspersonalen som ”de andra” och hon beskriver brukarnas subjektiva åsikter och deras syn på hur invandring påverkar

verksamheten. Anna reservera sig för att diskutera detta närmre då hon känner att hon inte vill säga för mycket: Dels har vi brukare som ibland är väldigt negativa,

där är människor som har sin syn på invandring, sen ska jag inte säga att det är så för då kanske jag säger för mycket. Sektionscheferna är väl medvetna av de

krav brukarna har på omsorgspersonalen ute i sina verksamheter. De menar att det förekommer att brukare lägger vikt vid vilken etnicitet personalen har och att de talar med och om omsorgspersonalen på ett nedlåtande sätt. Detta behöver inte

enbart handla om personens etnicitet utan det kan som Emma berättar även handla om andra egenskaper som exempelvis för ung ålder:

Vi har en färgad tjej som arbetar mycket, hon är från något afrikanskt land. Jag brukar säga till de här tjejerna som kommer, för det finns de (brukare) som inte är så snälla i språket och sättet de uttalar sig när det kommer en invandrare, men

jag har sagt till dom att dom får försöka att ta in det genom ena örat och ut genom det andra och att brukarna menar inget illa. Det är ju inte så roligt…vi hade ju en tant som sa att där kommer dom hit här i en båt och tar våra jobb, jag

blir vansinnig när jag hör sånt…/…visst det finns en och annan som säger och uttrycker sig att dom vill ha någon som kan svenska, men lika väl kan de säga att

jag vill inte ha någon ung tjej utan en mogen kvinna för ibland tror dom inte att ungdomarna kan.

Schölin (2008) beskriver att etnicitet kan vara subjektiv och symbolisk och skapas av en process som genom föreställningar skapar en etnisk grupp, vars syfte är att särskiljas ifrån andra grupper. Hall (2003) utgår från ett psykologiskt perspektiv vilket innebär att ”de andra” behövs för att bygga sin egen identitet och skapa sig själv i förhållande till andra. Det Emma berättar om några brukares negativa inställning till omsorgspersonal med annan etnisk bakgrund, kan Schölins och Halls resonemang kring hur vissa brukares attityd och inställning särskiljer sig själva från ”de andra”, appliceras på. Sara beskriver också en problematik liknande Emmas beskrivning där vissa brukare har en negativ inställning till personalen som kommer för att hjälpa dem med deras beviljade insatser. Sara tar upp problematiken kring sjal/slöja och rädslan kring det som är annorlunda eller nytt för brukarna: Jag kan ju inte ta bort en person för att man använder sjal…/…

det är liksom en förutfattad mening, skicka inte hit dom, dom är farliga liksom.

Torres (2009) menar att tvärkulturella möten i vård och omsorg kan förklaras med hjälp av kategorisering där vi bearbetar informationen om andra och det blir i denna kategorisering vi urskiljer olika grupper i ett ”vi” och ”de” perspektiv. De föreställningar som finns om ”de andra” menar Ålund (1997) handlar om vad som är normalt och onormalt inom svenska välfärdsorganisationer och detta ligger till grund för att se ”de andra” som kulturellt annorlunda. Av denna

grupperingsprocess belyser Kamali et al (2006) med begreppet ”andrifiering” den process som konstruera ”den andra” som annorlunda och underlägsen ett föreställt ”vi”. Människor och grupper homogeniseras av andrifieringen som social process och andrifieringen visar bara en generalisering av en mycket mer nyanserad verklighet (Coupland 2010). Coupland (a a) lyfter också fram homogenisering av en grupp som är en typ av social stereotypisering och beskriver hur alla människor i en grupp generaliseras och även kan tillskrivas nedsättande egenskaper. Ehn (1993) beskriver essentialismen som ett stöd för främlingsfientliga åsikter där etniciteten ses som en bestående produkt som man mer eller mindre föds med och denna kategorisering av människor kan påverkas av ens egen kulturella bakgrund. Anna berättar att hon tror att det är en generationsfråga bland brukarna hur deras syn på etnisk mångfald är och i hennes hemtjänstgrupp har de bytt personal ifrån brukare som inte accepterat eller på något sätt varit negativa mot personalen: Det

går ju åt rätt håll det gör det, men det är för att vi byter våra brukare, för några år sedan var det rätt så många brukare som kunde vara väldigt elaka .../…jag tror det är en generationsfråga. Sara och Tiffany berättar även om deras erfarenheter

Vi har ju den här äldre klicken kvar som inte accepterar invandrare. Är där då svensk personal som kommer får de mycket mer beröm och mycket mer cred för vad de gör. Alla gör ju samma saker…/…den här lilla klicken som är kvar jag tror

det är en sån här dörr eller en sån här tröskel liksom. Den här äldre äldre generationen som är, jag säger inte att alla är så, där är många som tycker det är

jätte roligt när det kommer andra människor som har annat att berätta liksom. Där finns en del som tycker att, det finns ett motstånd (Sara).

Jag tror ju att de äldre om man säger de över 90 år har mer fördomar än de som är 80, det tror jag att de har och att vi måste vara väldigt tydliga, nu är det så här

och det är den som kommer och jobbar, det kan ju bli problem (Tiffany).

Saras, Tiffany och Annas resonemang angående att synen på etnicitet är en generationsfråga kan ses som en social konstruktion, genom att sektionscheferna medvetet kategoriserat de äldsta brukarna och på så sätt gjort en kategorisering att det är åldersrelaterat istället för individuellt att resonera som ovan nämnda citat (Hacking 2000). Sektionschefernas resonemang får stöd av Mellas (2007) resultat som visar att de mest negativa attityderna kring etnisk mångfald är hos äldre människor. Detta förklarar Coupland (2010) genom att homogenisering av en grupp som en typ av social stereotypisering och beskriver hur alla människor i en grupp generaliseras och även kan tillskrivas nedsättande egenskaper.

Tiffany tar även upp media perspektivet påverkan av en negativ syn på människor med annat etniskt ursprung. Tiffany menar att media är en stor anledning till varför de äldre brukarna är negativa inställda till omsorgspersonal med annan etnisk bakgrund:

Brukarna läser så mycket i tidningar och får negativa bilder och det är synd. Du ska bilda dig en egen uppfattning av den personen…/…jag har sagt att tidningarna är skuld till mycket, de läser att invandrarna är skuld till detta och

det är dom som gjort detta…det är lite synd, det är det faktiskt.

När Tiffany berättar om medias påverkan på brukarna, beträffande deras synsätt på invandrare, kan detta förklaras av Christensens et al (2005) beskrivning av en organisationskulturs påverkan av yttre krav. Media kan ses som en yttre påverkan på äldreomsorgen och färga dess kultur. Medias legitimitet bland svenska folket varierar beroende på vilken form av media det rör sig om och vilken

trovärdighetsfaktor som föreligger. Men det som skrivs i tidningar eller hörs på radio och tv ser många människor som en sanning och ifrågasätter inte fakta. När det handlar om äldreomsorgen som är skattefinansierat höjs det många röster då det är någon som är missnöjd eller ett fel har begåtts. Den effekt verksamheten får från bland annat media kan färga brukarna att tänka och agera på ett visst sätt gentemot omsorgspersonalen med en annan etnisk bakgrund. Detta kan ses som en social konstruktion att omsorgspersonal med annan etnisk bakgrund är och uppträder på ett visst sätt. Hacking (2000) förklarar detta med att det krävs sanning, fakta och verklighet och den primära användningen av en social konstruktion är att skapa medvetenhet. Schölin (2008) menar att i samband med arbetet kring etnisk mångfald beskrivs ledarskapet som centralt och ett

organisationsklimat som erkänner och värderar varje medarbetares speciella egenskaper och potential (Tham & Johansson 2001). Tiffany menar att

de brukare i hemtjänstområdet som inte accepterar alla medarbetare på grund av deras etnicitet:

För jag som chef tycker jag att du ska förklara (för brukaren) att jag har ett förtroende för den här kvinnan och jag vill att du också ska ha ett förtroende och

jag tror att går man ut och gör sig tydlig så är det lättare att acceptera en människa, nu ska hon jobba här och du får också hälsa henne välkommen precis

som jag har gjort, de måste också få en chans…/…Jag tror ju att vi har lite svårare där inte brukaren själv kommer ifrån ett annat land så de svenska äldre brukarna har svårare att acceptera och då är det väldigt viktigt att man går med

och förklarar att hon ska jobba här så att det blir bra ifrån början.