Riksdagen består för närvarande av sju partier. Dessa är Miljöpartiet, Moderaterna, Folk- partiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Varje parti har sin egen diskurs efter ideologi och uppfattning. I vissa fall antas diskurserna överlappa varandra och skiljelinjerna kan därmed i dess fall suddas ut. Riksdagens majo- ritet beslutar om en gemensam diskurs som sedan ska gälla i och för samhället i övrigt. Den nuvarande partistrukturen har sett likadan ut både före och efter Göteborgskravaller- na.
Demonstrationerna i Göteborg blev ett hett diskussionsämne i Riksdagen och är det fortfarande än idag. Nedan diskuteras de tre huvudbegreppen (noderna), ordning, våld och demokrati och genom dessa påvisa nodernas tecken och struktur. Den första bilden som framträder kan liknas vid en oordning vilket innebär att huvuddiskursen ej kommer att bli synlig förrän på slutet av analysen. Vi vill med detta återknyta till det som nämn- des i teorikapitlet som det diskursiva fältet, där de tecken eller element, vilka senare ute- sluts eller tränger in, tydliggörs.
De riksdagsledamöter som uttalar sig i debatten, i motioner eller propositioner antas ha partiet bakom sig, inga tecken på annat har påträffats. Det kan ibland se ut som att vissa partier eller personer är favoriserade i analysen, varför det bör poängteras att partierna har fått lika stort utrymme i uppsatsen som de har haft i den aktuella debatten. 6.1 Demokrati
I en motion till Riksdagen anför Annelie Enochson (kd): ”Ordningsstörningar och våld av det slag som förekom vid mötet i Göteborg utgör ett angrepp mot vår demokrati, inte minst mot demonstrationsfriheten.”103 Folkpartiet under Lars Lejonborg uttrycker sig som att ”Demokratin är under attack”. De anser nämligen att det som hände i Göteborg var ”missbrukande av den grundlagsstadgade demonstrationsfriheten”. Folkpartiet använder sig av begrepp som ”våldsromantik”, ”utomparlamentariska aktioner”, samt ”antidemo- kratiska handlingar” i negativ bemärkelse och definierar istället demokratin som något man bygger på ”öppenhet” och ”dialogens metod”.104
103 Motion 2003/04:Ju68
Det är intressant att Kristdemokraterna och Folkpartiet ser demonstrationerna i Göteborg som ett utfall emot den grundlagsstadgade demonstrationsfriheten. Våldet och skadegö- relsen som förekom betonas särskilt. Även i en motion från Gustav Fridolin och Helena Hillar Rosenqvist (mp) framhålls händelserna som en ”katastrof” för demokratin och det ”öppna” samhället.105 Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna106 anser att hän- delserna i Göteborg var ett slag mot demokratin, eftersom det våld som förkom under demonstrationerna inte är acceptabelt.
Karl-Göran Biörsmark (fp) menar att polisen borde få befogenhet att avgöra i vil- ka demonstrationer maskering ska förbjudas.107 Kalle Larsson (v) svarar med att ett för- bud från fall till fall kan få väldiga konsekvenser, skiljelinjerna riskerar bli otydliga. Larsson värnar här om demonstrations- och yttrandefriheten, som han anser ska gå fram- för allt annat.108 Inger René (m) ser på demonstrations- och yttrandefriheten på ett annat
sätt än Kalle Larsson och anför:
Det är inte genom att ha godtyckliga befogenheter som polisen ska kunna stoppa och domstolarna bestraffa våldsverkare. Inskränkningar i demonstrations- och mötesfrihet får inte bli svaret på maskerade aktivisters vandalisering. I stället måste rättsstaten ha resurser för att kunna upprätthålla alla medborgerliga friheter.109
Rätten till maskering hos demonstranterna ses här som viktiga inslag i demonstrations- och yttrandefriheten, enligt Vänsterpartiets mening. I argumentationen dras paralleller till ”strejkande kommunalarbetare” respektive kurder som protesterar mot den turkiska sta- ten.110 Vänsterpartiet menar fortsättningsvis att många demonstranters förtroende för den svenska staten skadades under dessa dagar. Vi citerar Kalle Larsson:
Jag såg hur polisen utan någon rimlig anledning stormade Järntorget och genomförde massgripanden. Det var dagar då ungdomar som hade kommit till Göteborg för att de ville ha en bättre värld blev tvingade att ligga med ansiktet i kall, blöt asfalt. De håna- des av maskerade poliser som kallade dem för horor och kommunistsvin och som utde-
105 Motion 2003/04:Ju379.
106 Snabbprotokoll 2002/03:52 Anf. 2. 107 Snabbprotokoll 2001/02:13 Anf. 197. 108 Ibid. Anf. 216.
108 Snabbprotokoll 2001/02:86, Anf. 200 samt108 Motion 2003/04:JU268. 109 Snabbprotokoll 2001/02:13, Anf. 216.
lade till synes slumpmässiga batongslag och sparkar en natt vid Schillerska gymnasi- et(…).111
Intressant är här att Larsson använder sig av ordvalet ”maskerade poliser” i tydligt nega- tiv bemärkelse, trots att han och Vänsterpartiet annars värnar om rätten till anonymitet för de som demonstrerar men nu alltså uppenbarligen inte för de polismän som är i tjänst. En annan tolkning är att Larsson ser maskering generellt som något negativt, men att situa- tionen med en myndighet som upprätthåller lag och ordning genom anonymt uppträdande fordrar en rättighet för medborgarna att också de uppträda anonymt.
Det intressanta med Göteborgskravallerna i denna fråga var införandet av hjälm- märkning för att minska anonymiteten och istället stärka möjligheterna till identifiering av enskilda tjänstemän. Kalle Larsson (v) menar därmed att detta arbete har misslyckats och att hjälmmärkningen har varit verkningslös.
Vänsterpartiet anser att Riksdagen har ett ansvar att se till att dess förtroende åter- upprättas inför alla, främst de unga som var med och demonstrerade i Göteborg.112
Miljöpartiet genom Gustav Fridolin instämmer i Vänsterpartiets linje och anser att ett maskeringsförbud är onödigt. Han tror snarare på självsanering inom de grupper som har agerat felaktigt i Göteborgskravallerna.113 Miljöpartiet påpekar vidare att det är en demokratisk rättighet att demonstrera och att den rättigheten måste skyddas. Vi citerar:
Värnande om den demokratiska rättigheten att tryggt kunna demonstrera och då påräk- na beskydd från en poliskår som är trygg och tränad och kan bedöma människor, och som i grunden står för demokratiska värden, var sådant som Miljöpartiet på många sätt och genom många kanaler argumenterade för inför Göteborgsmanifestationerna.114
Karin Pilsäter (fp) drar tydliga paralleller mellan det som hände i Göteborg med bland annat terrorattackerna i New York 9/11-01.115 Detta är en kraftig parallell, vilket tyder på
att Karin Pilsäter uttryckligen ser de demonstranter som brukade våld och skadegörelse som terrorister som vi tolkar att hon liknar vid Bin Ladin. Denna åsikt är hon ganska en-
111 Snabbprotokoll 2001/02:86, Anf. 196. 112 Motion 2003/04:JU268.
113 Miljöpartiet, Fråga Riksdagen, 2003-01-29, Maskeringsförbud”. 114 Ibidem.
sam om, även om vi på vissa håll i demokratidebatten återfinner hur både Göteborgskra- vallerna och terrorattackerna i New York tas upp i samma kontext.
Demokratin är nyckeln, och globalisering och öppenhet är motorn för en sådan utveck- ling. När stenkastning, upplopp och nu på senare tid hot om terrordåd hindrar interna- tionella organisationer och valda ledare att träffas för att driva ettutvecklingsarbete är det inte bara ett demonstrationstillfälle för globaliseringsmotståndarna som fryser inne.116
Åsa Torstensson (c) menar att händelser som de i Göteborg leder till att Riksdagen måste se till bristerna i Sveriges demokratiska politiska system, för att: ”stärka de enskilda människornas yttrandefrihet, integritet och deras eget mod att agera i demokratins namn.”117 Det är intressant att Torstensson ser brister i demokratin och även att det som hände i Göteborg var tydliga tecken på detta. Detta går nämligen stick i stäv emot de utta- landen som resterande partier från högerfalangen har uttryckt, eftersom hon ser problem utifrån ett fel i systemet vilket kan förklara demonstranternas agerande.
Enligt vår tolkning av Folkpartiets och Moderaternas synsätt var händelserna i Göteborg inte demokratiskt legitima, detta inkluderat inte bara själva kravallerna utan även utomparlamentariska metoder och civil olydnad i generell benämning. Vänsterparti- et är dock av en annan uppfattning och anser att Riksdagen behöver arbeta tillbaka sin legitimitet hos demonstranterna. Detta kan bero på att såväl Vänsterpartiet som Miljöpar- tiet är dubbelaktörer i frågan, eftersom de representerar stor del av demonstranterna som deltog i Göteborg.
116 Snabbprotokoll 2001/02:13, Anf. 219. 117 Ibid. Anf. 218.
Tabell 6.1 Den vinnande diskursen inom begreppet demokrati
6.2 Våld
Kalle Larsson (v) tar upp polisens beväpning som ett problem och vänder på problemati- ken. ”Frånvaron av skjutvapen kan paradoxalt nog vara en skyddsfaktor.”118 Karl-Göran Biörsmark (fp) är av en annan åsikt och menar att det var de stenkastande demonstranter- na som provocerade fram våldet, inte polisen.119 Dessa två synsätt representerar två olika tecken, där Biörsmark inte ser statens (här polisens) våldsmonopol som ett problem, där Kalle Larsson mer ser det som att medborgarna eller demonstranter i just detta fall måste skyddas från polisens grövre vapen. Detta ser vi dock inte som en kritik mot det rådande våldsmonopolet utan snarare en linje för en mjukare politik rörande polisens tjänsteva- pen. Polistjänstemännens ensamrätt till innehav av skjutvapen kan förvisso tolkas som ett slags reellt våldsmonopol, eftersom det lyfter våldet till en högre dimension, samtidigt som aktören har ensamrätt på detta utövande. Men även om reglerna kring tjänstevapnet skulle förändras kommer ordningsmakten genom bland andra polismyndigheten ändå att
118 Snabbprotokoll 2001/02:86 Anf. 196. 119 Motion 2003/04:JU268.
Den vinnande diskursen: Angrepp mot demokratin, kravaller- na ej demokratiskt legitima, demo- krati ska byggas på öppenhet och dialog, maskeringsförbud
Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna Socialdemokraterna
Det diskursiva fältet:
Förlorad diskurs
Brister i Sveriges demokratiska sy- stem
Centerpartiet
Det diskursiva fältet:
Delvis förlorad diskurs
Kravallerna ses som en katastrof mot demokratin och det öppna sam- hället, negativa till ett maskerings- förbud eftersom rätten till maskering ses som en demokratiskt rättighet
Miljöpartiet
Det diskursiva fältet:
Förlorad diskurs
Negativa till ett maskeringsförbud eftersom rätten till maskering ses som en demokratiskt rättighet
ha ett lagstadgat monopol kring våldsutövningen. Det är detta som inte ifrågasätts i debat- ten.
Yvonne Oscarsson (v) menar att övervåldet från polisens sida måste utredas. Vi citerar: ”Demonstrationsrätten och yttrandefriheten måste ständigt försvaras, och allt övervåld från polisens sida måste alltid noga utredas.”120
Gustav Fridolin och Helena Hillar Rosenqvist (mp) tar upp det oprovocerade vål- det från polisens sida (inklusive övervåld) som har förekommit, vilket de betraktar som ”frihetsberövande”. Representanterna från Miljöpartiet anser att det har fört med sig känslor som ”skräck ” och ”rädsla” bland demonstranterna.121
Kia Andersson (mp) anför i riksdagsdebatten: ”Det har lagts en våt filt över dessa händelser. Det har framkommit att ungdomar som kom till Göteborg och var engagerade – också politiskt – blev mycket illa behandlade.”122 Vänsterpartiet och Miljöpartiet upp-
lever alltså en avsaknad av deras perspektiv i riksdagsdebatten gällande vad som förekom under demonstrationerna. Detta påvisar att deras tecken eller moment är de som kämpar ute i det diskursiva fältet, där polisvåldet är ett negligerat tecken.
Folkpartiet tar avstånd från allt som de kallar ”politiskt våld”. Det spelar ingen roll för deras skull om det ”politiska våldet” kommer från vänstern eller högern.123 Det är just politiskt våld som enligt Folkpartiet definierar demonstranternas agerande under de- monstrationerna. Även Moderaterna lade motioner i frågan:
Politiskt våld skall varken som idé eller som metod accepteras. Att bekämpa detta hot mot demokratin är inte att undertrycka ungdomars eller någon annans politiska enga- gemang. Rättsstaten och demokratin skall inte ge den typen av engagemang spelrum el- ler legitimitet.124
Enligt Folkpartiet och Moderaterna är politiskt våld något som inte är önskvärt i det svenska demokratiska systemet. Detta utläses även hos de andra riksdagspartierna även om de inte direkt använder begreppet eller tecknet ”politiskt våld”.
Britta Lejon (s) ser det demokratiska systemet som ett dialogiskt samarbete och menar att våld aldrig kan accepteras varken som metod eller som ett verktyg i dialogen. 120 Snabbprotokoll 2001/02:86, Anf. 143. 121 Motion 2003/04:JU379. 122 Snabbprotokoll 2001/02:86, Anf. 165. 123 Motion 2003/04:Ju68. 124 Motion 2003/04:K24.
Kritiken mot globaliseringen har under senare år vuxit, och nya politiska organisationer har organiserats för att dessa frågor ska lyftas fram i rampljuset. På många håll har det lyckats bra. En dialog mellan globaliseringsförespråkare och –kritiker har utvecklats. Men händelserna i Göteborg är ett exempel på när det fullständigt spårade ur. Demo- kratin måste kännetecknas av dialog och deltagande på lika villkor. Våldet kan aldrig accepteras som metod.125
Miljöpartiet är inte bara en aktör i Riksdagens diskurs utan deltog även under demonstra- tionerna i Göteborg. Därför är det viktigt att påvisa hur partiet som dubbelaktör ser på våldsbegreppet. ”(…) Fred skapas inte med våld; därför är den gröna rörelsen radikal, men inte revolutionär. (…) Vi lät trycka upp ett stort antal T-tröjor med texten ICKE VÅLD att delas ut och användas under demonstationerna, (…).”126
Ickevåldsperspektivet är Riksdagens gemensamma nämnare, då inte något av riksdagspartierna förespråkar utomparlamentariskt våld, även så kallat politiskt våld. De ser istället det statliga monopoliserade våldet som en av demokratins stöttepelare. Våldet måste alltså begränsas till en aktör under allmänhetens demokratiska kontroll.
Tabell 6.2 Den vinnande diskursen inom begreppet våld
125 Snabbprotokoll 2001/02:13, Anf. 223.
126 Miljöpartiet, Reportage 2001-07-03, Våld är aldrig legitimt!.
Den vinnande diskursen: Politiskt våld från demonstranterna (främst från moderaterna och folk- partiet), statligt våldsmonopol, icke- våld, dialog, anti-demokratiska handlingar, våldsromantik och ut- omparlamentariska handlingar från demonstranterna. Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna Socialdemokraterna
Det diskursiva fältet:
Delvis förlorad diskurs
Polisiärt övervåld, frihetsberövande, skräck och rädsla från demonstran- ternas sida, icke-våld.
Miljöpartiet
Det diskursiva fältet:
Förlorad diskurs
Frånvaro av polisens skjutvapen, polisiärt övervåld.
6.3 Ordning
Kalle Larsson (v) hävdar i riksdagsdebatten 2001/02:86 att det endast var ett fåtal av de- monstranterna i Göteborg som var våldsamma och brukade skadegörelse. Dock markerar han att Vänsterpartiet tar avstånd till gruppen av våldsbrukande demonstranter. I sitt an- förande pekar han på att polismakten inte kunde hantera händelseutvecklingen som där- igenom ledde till som han uttrycker det, ”allvarliga misstag”. 127
Det är tydligt att Vänsterpartiet genom Kalle Larsson anser att polismakten är den organisation i samhället som ska upprätthålla ordningen. Han framhåller även att den största gruppen av demonstranterna, som vi tolkar det, agerade fredligt.
Annelie Enochson (kd) anser även hon att polisen måste planera mer inför liknan- de händelser som Göteborg än vad de gjort under kravallerna 2001. Dock anser hon att polisen först och främst måste få större befogenheter, som till exempel skyddade fordon och även vissa ändringar i polislagen, vi citerar: ”(…) polisens möjligheter att genom yt- terligare maktmedel förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar utan att de- monstrationsrätten äventyras.”128
Gustav Fridolin och Helena Hillar Rosenqvist (mp) framhåller att det är viktigt att granska och diskutera polisens roll, om inte så: ”(…) sanktionerar man fördomar och un- dergräver legitimiteten hos polisen”. Fridolin och Rosenqvist ser både fristående poliser och de citat ”stenkastande huliganerna” som ansvariga för händelseutvecklingen.129
I en fråga till justitieministern Thomas Bodström skriver Gustav Fridolin: ”(…) Händelserna i Göteborg juni 2001 borde ha lärt oss att det inte alltid går att lita på polisi- ärt godtycke utan att lagar och regler bör vara tydliga och klart definierade. Ett maske- ringsförbud är en inskränkning i demonstrations-friheten.”130 Detta citat visar att tecknet maskering likväl kan inordnas under noden demokrati som under ordning. Som tidigare nämnt flyter ofta noderna ihop i respektive diskurser.
Dock anser Miljöpartiet att det kanske kan vara en idé att ge polisen ökade befo- genheter, vi citerar: ”Att svensk polis får bättre konfliktlösningsträning och utbildning i demokrati, samt eventuellt ökade befogenheter (dock inte tårgas eller någon praxis att
127 Snabbprotokoll 2002/02:86 Anf. 196. 128 Motion 2003/04:JU268.
129 Motion 2003/04:Ju379.
skjuta skarpt!), så att demonstrationer och festivaler kan genomföras utan våld och ska- degörelse och att de demokratiska fri- och rättigheterna inte blir chimärer.”131
Det vi ser i Vänsterpartiets, Kristdemokraternas och Miljöpartiets argumentation är att de alla tre är överens om att det saknades förberedelser och planering från polisens sida. Ingen av de tre aktörerna pekar ut demonstranterna som grupp som skapare till oordningen, men kristdemokraterna anser det att det krävs lagändringar för att det i fort- sättningen ska vara hanterligt för polisen att upprätthålla ordning i liknande situationer. Även Moderaterna132 och Folkpartiet133 är för lagändringar som ska ge polisen större be- fogenheter.
I juni 2004 lade Socialdemokraterna ett lagförslag vilket innebar ett maskerings- förbud vid demonstrationer, politiska möten och sammankomster. Detta, menar Social- demokraterna, skulle stärka ”demonstrations- och mötesfriheten”.134 Detta citat hör när-
mast hemma till noden demokrati, men är även viktigt i detta sammanhang för att belysa Socialdemokraternas syn på maskering och hur detta leder till ökad befogenhet till poli- sen.
Tabell 6.3 Den vinnande diskursen inom begreppet ordning
131 Reportage (2001-07-03), Våld är aldrig legitimt!.
132 Tolgfors, Stig, Pressmeddelande (2001-06-18), Maskering bör förbjudas. 133 Motion 2003/04fp015.
134 Pressmeddelande (2004-06-17), Justitiedepartementet, Maskeringsförbudet stärker demonstrationsfrihe-
ten.
135 Dagens Nyheter, (2003), Linander (c): ”Väl avvägd rapport”
Den vinnande diskursen: Mer befogenheter till polisen: Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna Socialdemokraterna Centerpartiet135
Det diskursiva fältet:
Delvis förlorad diskurs
Eventuellt mer befogenheter till polisen:
Miljöpartiet
Det diskursiva fältet:
Förlorad diskurs
Samma befogenheter till polisen som innan Göteborg 2001:
6.4 Sammanfattning
Modellen 6.4 är utformad annorlunda än de två övriga presenterade modellerna i analy- sen, eftersom vi även vill visa det diskursiva fältet. Modellen tydliggör maktkampen mel- lan de olika partierna om vilket som är sant respektive falskt. I ringen visas det vinnande, det vill säga tecken som har en positiv koppling till respektive noder, samtidigt som den förlorade diskursen delges i det diskursiva fältet. Den vinnande diskursen men även den förlorade kommer att diskuteras vidare i kapitel 7, Diskussioner och slutsatser. Därför lämnar vi denna modell och återkommer till de olika tecknen senare.
Modell 6.4 Riksdagens diskurs respektive det diskursiva fältet
Nu har aktörsgruppernas diskurser presenterats, liksom deras konkurrens om inflytande i Riksdagen. Analyserna har presenterats och tydliggjorts med hjälp av citat, tabeller och modeller. I nästa kapitel presenteras analysens slutsatser, liksom en diskussion om ämnet i stort. En avslutande diskussion om diskursanalysen som ett metodologiskt verktyg och tillvägagångssätt, samt dess användbarhet kommer även att föras.