Den diskuterande demokratin: en diskursanalys av kravallerna i Göteborg

Full text

(1)2005:085 SHU. EXAMENSARBETE. Den diskuterande demokratin En diskursanalys av kravallerna i Göteborg. Anna Maria Andersson Romlid Markus Boman. Luleå tekniska universitet Samhällsvetenskapliga utbildningar Statsvetarprogrammet C-nivå Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap. 2005:085 SHU - ISSN: 1404-5508 - ISRN: LTU-SHU-EX--05/085--SE.

(2) SAMMANFATTNING Makten över ordet, den sanna definitionen och auktoriteten att uttala sig är grunden till uppsatsen, såväl teoretiskt som metodologiskt. Studien är en diskursanalys, vilket ger uppsatsen en tvärvetenskaplig karaktär, en korsning mellan tre vetenskapliga utgångspunkter och angreppssätt: statsvetenskapen, sociologin och lingvistiken. Uppsatsen fokuserar på EU-toppmötet i Göteborg den 14-16 juni 2001, i efterhand även kallat för ”Göteborgskravallerna”. Utifrån denna händelse har vi studerat två aktörsgrupper: demonstranter och myndigheter. Analysen har utgått ifrån tre centrala begrepp, så kallade nodalpunkter (demokrati, ordning och våld) och mot bakgrund av dessa har aktörsgruppernas respektive diskurser, det vill säga samtalsordningar, utlästs. Vi antog inför studien att den vinnande diskursen i samhället utformas i Riksdagen. Därför kartlades och analyserades demonstranternas och myndighetsväsendets respektive diskurser för att jämföra dessa med de uppfattningar som konkurrerade om inflytande i Riksdagen, i avsikt att utreda vilken aktörsgrupp som har vunnit störst gehör bland riksdagsledamöterna. Av resultatet framgår att demonstranterna är den aktörsgrupp vars samtalsordning förlorar i inflytande, samtidigt som myndighetsväsendets diskurs som kan ses som den vinnande. Detta framgår i analysen av Riksdagen som arena, där det diskursiva fältet är mycket tydligt och där maktkampen urskiljs. De aktörer som här framhåller demonstranternas ståndpunkter är Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka själva är så kallade ”dubbelaktörer”, eftersom de också deltog i demonstrationerna. I riksdagsdebatten framgår även att kollektivet och ordningen sätts framför individen, vilket vi grundar bland annat på förslaget till lagändring angående ett maskeringsförbud. Detta är en intressant ideologisk förskjutning, i vilken Vänsterpartiet förespråkar individens rättigheter, medan Folkpartiet det allmänna och kollektiva. Vänsterpartiets kritik av rådande samhällsordning och våldsmonopolet tycks också enbart sträcka sig till en ”mjukare” hållning i frågor däribland exempelvis polisens tjänstevapen, istället för att kräva en radikalt förändrad organisation av samhället. Dessa slutsatser kan tolkas på flera sätt. En tolkning är att partiernas grundideologier antingen håller på att tyna bort eller så är den klassiska vänster- högerskalan inte längre horisontell utan är istället av cirkulär form med flera dimensioner..

(3) INNEHÅLLSFÖRTECKNING sida 1. GÖTEBORGSKRAVALLERNA. 1. 1.1 Syfte. 2. 1.2 Metod. 2. 1.3 Material och källkritik. 5. 1.4 Avgränsningar. 7. 1.5 Disposition. 7. 2. DISKURSTEORIN. 9. 3. DEN DISKUTERANDE DEMOKRATIN SOM ETT METODOLOGISKT ANGREPPSSÄTT 13 4. DEMONSTRANTERNAS DISKURS. 19. 4.1 Demokrati. 19. 4.2 Våld. 22. 4.3 Ordning. 25. 4.4 Sammanfattning. 27. 5. MYNDIGHETSVÄSENDETS DISKURS. 29. 5.1 Demokrati. 29. 5.2 Våld. 33. 5.3 Ordning. 35. 5.4 Sammanfattning. 36. 6. DISKURSER I RIKSDAGEN. 38. 6.1 Demokrati. 38. 6.2 Våld. 42. 6.3 Ordning. 45. 6.4 Sammanfattning. 47. 7. DISKUSSION OCH SLUTSATSER. 48. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING. 57.

(4) FIGURFÖRTECKNING sida 1. GÖTEBORGSKRAVALLERNA 1.2 Metodologiska analysverktyg och ett exempel på en fiktiv diskurs. 4. 1.5 Översikt av uppsatsens disposition. 7. 2. DISKURSTEORIN 3. DEN DISKUTERANDE DEMOKRATIN SOM ETT METODOLOGISKT ANGREPPSSÄTT 3 Illustration över medias påverkan som extern aktör. 16. 4. DEMONSTRANTERNAS DISKURS 4.1 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden demokrati. 22. 4.2 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden våld. 24. 4.3 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden ordning. 27. 4.4 Demonstranternas diskurs. 28. 5. MYNDIGHETSVÄSENDETS DISKURS 5.1 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden demokrati. 33. 5.2 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden våld. 35. 5.3 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden ordning. 36. 5.4 Myndighetsväsendets diskurs. 37. 6. DISKURSER I RIKSDAGEN 6.1 Den vinnande diskursen inom begreppet demokrati. 42. 6.2 Den vinnande diskursen inom begreppet våld. 44. 6.3 Den vinnande diskursen inom begreppet ordning. 46. 6.4 Riksdagens diskurs respektive det diskursiva fältet. 47. 7. DISKUSSION OCH SLUTSATSER 7 Översikt och jämförelse av kämpande respektive vinnande diskurser. 55.

(5) 1. GÖTEBORGSKRAVALLERNA Under EU-toppmötet i Göteborg den 14-16 juni 2001 samlades stora skaror av demonstranter för att säga sitt om EU, globaliseringen, USA och andra internationella frågor i olika forum, föreläsningar och demonstrationer. Statliga myndigheter, politiska partier och media fanns också på plats. Parter, vilka nu skulle komma att konfronteras med varandra. Vi minns Göteborgskravallerna som händelser där demonstranter, mestadels unga, drabbade samman med myndigheterna, främst polismyndigheten, i konfrontation med våld och slagord. Det scenario som utspelade sig föreföll vara en kamp mellan olika parter i deras strävan att ge uttryck för den egna sanningen. De händelser som ägde rum beskrivs idag som ”omskakande” bland annat av den statligt tillsatta Göteborgskommittén1, och de menar att händelserna även har uppmärksammats utanför landets gränser genom såväl media som av politiker.2 Janne Flyghed, docent i kriminologi, har skrivit en artikel om det politiska våldet i Göteborg. Detta citat hör till artikelns inledning: Under en knapp vecka kunde vi bevittna hur såväl demonstranter som poliser utförde en rad för svenska förhållanden exceptionella politiska våldshandlingar. Att det handlade om just politiskt våld när det gäller demonstranterna torde ingen förneka. Men även det statliga våld som polisens våldsanvändning är uttryck för, är politiskt då det syftar till att upprätthålla ett visst givet maktförhållandets ordning och säkerhet.3. Det politiska och statliga våldet, skadegörelserna och kravallerna var några av inslagen i vad som egentligen skulle vara en manifestation mot bland annat den rådande världsordningen, globaliseringen och Europeiska Unionen.4 Det har i den efterföljande debatten diskuterats huruvida det finns skillnader mellan demonstranternas, respektive en majoritet av riksdagsledamöternas syn på begrepp som till exempel demokrati, men det har inte gjorts någon undersökning som varken styrker eller förkastar denna tes. Vi antar att Riksdagen är huvudarenan där diskurserna prövas för att antingen vinna auktoritet och makt eller förkastas. Med utgångspunkt i detta antagande kommer diskursanalys att användas som såväl teoretiskt ramverk som metodo1. I Göteborgskommittén ingick Ingvar Carlsson, Ulf Adelsohn, Malin Berggren, samt Marianne Eliason med flera. 2 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 271. 3 Liliequist, Marianne (2002), Gatans politik, (”När det exceptionella blir normalt”) sid. 59. 4 Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna – vittnesmål, dokument, kommentar, sid. 31-70.. 1.

(6) logiskt tillvägagångssätt för att undersöka om sammandrabbningarna kan ha berott på att de inblandade aktörerna ser olika på begrepp som demokrati, ordning och våld. Diskursteorin ser allt mänskligt samspel som en ständig kamp om vem som har makten att bestämma ordens betydelse. Maktrelationerna finns på såväl mikro-, mesosom på makronivå. En diskurs kan ses som ett regelsystem i vilket vissa synsätt legitimeras, medan andra förkastas. Vem eller vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet bestäms också av diskursen. 1.1 Syfte Uppsatsens huvudsyfte är att göra en diskursteoretisk kartläggning och analys av händelserna i Göteborg 2001. Detta innebär bland annat en kartläggning av maktrelationerna mellan de två huvudsakliga aktörerna, demonstranter och myndigheter. Avsikten är att finna en gemensam och övergripande samtalsordning som representerar de bägge aktörernas respektive diskurser i stort, vilket innebär att varje enskild individs egen diskurs inte kommer att analyseras. Vid analys av Riksdagens debatt, i partiernas propositioner, motioner och slutligen vilka beslut om lagar och regler som tas, samt vilka normer som skapas, urskiljs vilken av diskurserna som blir den rådande i samhället. Detta binds samman genom att i uppsatsen besvara följande specifika frågeställningar: Utifrån händelserna i Göteborg 2001: o Hur ser de inblandade aktörernas diskurser ut och vilka är begreppen som samlas kring deras noder eller även så kallade nodalpunkter5 (demokrati, ordning och våld)? o Vilken är den vinnande diskursen utifrån dessa noder? 1.2 Metod Diskursanalysen är en teoretisk utgångspunkt men samtidigt också ett metodologiskt tillvägagångssätt, i vilket teori och metod är beroende av varandra och sammanförs i en helhetslösning där skiljelinjen mellan det strikt teoretiska, respektive det metodologiska ris-. 5. ”En nodalpunkt är ett privilegierat tecken kring vilket de andra tecknen ordnas och från vilket de får sin betydelse.” - J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 33.. 2.

(7) kerar att bli otydlig.6 Med detta som grundval blir följderna för uppsatsen en gradvis övergång från det abstrakta gentemot det mer konkreta, till skillnad från andra former av studier där dessa avsnitt helt kan separeras ifrån varandra. I de avseenden där gränsen mellan teori och metod kan uppfattas som vag är skillnaden att den teoretiska diskussionen är mera allmän och ser diskursanalysen ur en nästan generell bemärkelse, medan den metodologiska delen fokuserar på hur detta konkretiseras till uppsatsens kontext. Abstraktionsnivån kan därtill sägas vara högre i teorikapitlet än i det metodologiska avsnittet där det istället konkret framställs hur begrepp, tecken och element ges uttryck i det här specifika fallet. Den diskursanalytiska helhetslösningen och den gradvisa övergången från teori till konkretiserad metod innebär också att visst teoretiskt underlag krävs för att ge perspektiv åt själva metoden, vilket i sig förvisso kan ge sken av en lösryckt metod men är likväl nödvändigt för att metoden inte ska uppfattas som ofullständig och som tagen ur ett större perspektiv. Detta samband bottnar i en teoretisk utgångspunkt, ett socialkonstruktivistiskt synsätt där all kunskap, alla begrepp och värderingar betraktas som socialt konstruerade av de interagerande människorna. I samspel skapar grupper av människor diskurser, i vilka de formar sin syn på omvärlden. När olika grupper av människor samspelar, uppstår konflikt mellan de olika diskurserna och en så kallad diskursordning bildas. De mest inflytelserika diskurserna bildar normer och regler i och för samhället, medan övriga hamnar ute i det så kallade diskursiva fältet.7 Diskurserna byggs upp av så kallade begreppskedjor, där de begrepp som innefattas i samtalsordningen står i antingen positiv eller negativ relation till varandra. Dessa begrepp benämns vanligtvis med termerna ”tecken” eller ”element” och kan ha olika betydelse för diskursen.8 De begrepp som är av särskild betydelse för diskursen kallas för ”noder”. Det är kring dessa som samtalsordningen organiseras och de övriga tecknen och begreppen inordnas under.9 Ett exempel på ett sådant centralt begrepp kan vara ”demokrati”, till vilket tecken som exempelvis ”yttrandefrihet” och ”gräsrotsnivå” kan vara positivt relaterade. 6. J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 10. Ibid. sid. 12-14. 8 Torfing, Jacob (1999), New theories of discourse – Laclau, Mouffe and Žižek, sid. 98-99. 9 J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 32-35. 7. 3.

(8) De noder eller så kallade huvudbegrepp som studeras är sådana som i de inblandade parternas resonemang vid upprepade tillfällen framkommer direkt eller indirekt och har en betydelsefull roll i och för samtalsordningen. I vårt fall är dessa begrepp demokrati, ordning och våld. Urvalet av dessa har åstadkommits genom närläsning av det utvalda materialet, där dessa begrepp mer än andra har framstått som centrala och återkommande. Noderna är betydelsefulla, inte enbart för enskilda aktörer utan återfinns genomgående i de flesta resonemang i direkt eller indirekt form. Ursprungligen utgick uppsatsen från sex noder: demokrati, ordning, våld, rättvisa, frihet och ekonomi. Flera av de begreppen passade dock bättre in som tecken eller element, då de antingen saknade tydlig relevans för syftet, överlappades av mera centrala begrepp, eller helt enkelt inte hade den centrala position som de tidigare hade framstått i. En mer detaljerad diskussion kring valet av noder förs i kapitel 3. I själva analysen används citat för att öka genomskinligheten i studien. De citat som väljs ut är främst de allmängiltiga och inte de som avviker från den generella uppfattningen inom respektive grupp. I Riksdagen får dock även de avvikande åsikterna plats i analysen, även dessa exemplifieras med citat. Detta arbetssätt ska underlätta illustrationen av den vinnande samt den förlorade diskursen. Modell 1.2 Metodologiska analysverktyg och ett exempel på en fiktiv diskurs. 4.

(9) Modellerna som används, syftar till att på ett distinkt och tydligt sätt redogöra för hur de olika diskurserna är uppbyggda och hur begreppen förhåller sig gentemot varandra. Den grafiska formgivningen kan ge ett missvisande sken av en hierarkisk ordning mellan de tre huvudbegreppen, noderna. Detta är dock inte avsiktligt, istället hänvisar vi till att det är ett sätt att illustrera sambanden på. I modell 1.2 skildras en fiktiv diskurs som exempel på modellernas användbarhet. Den fiktiva diskursen har ingen relevans för den övriga uppsatsen, utan fungerar endast som tankeexperiment och inspirerande utgångspunkt. Denna grundmodell är uppsatsens analytiska verktyg och återfinns såväl i början som i slutet av analysen för att förstärka samt förklara diskursen. I modellen illustreras samtalsordningens centrala begrepp samt vilka tecken och element som kretsar kring dessa. De tecken som inordnas, hämtas utifrån en närläsning och analys av litteraturen. Modellen påvisar dock ingen åtskillnad mellan tecken som är positiva, respektive negativa i förhållande till noden, eftersom avsikten med modellerna är att visa vilka begrepp som framkommer i olika sammanhang och hur de samlas kring noderna. Tabellerna som återfinns under varje avsnitt kompletterar modellerna genom att visa uppdelningen mellan de positiva och negativa tecknen. Modellen över den huvuddiskurs som framträder i Riksdagen är ett undantag, i vilket endast de vinnande tecknen, det vill säga positiva sådana, är inräknade. Där hamnar de negativa tecknen istället ute i det diskursiva fältet, vilket innebär bland de åsikter som inte finner majoritetens samtycke. 1.3 Material och källkritik Vi har valt att använda oss av redan publicerat material istället för att göra egna intervjuer och undersökningar. Den främsta anledningen till detta är att studien inte fokuserar på hur de inblandade aktörerna uttrycker sig, utan istället på vad de säger och hur de sedan har agerat. Detta för att säkerställa så att ett uttalat synsätt även överensstämmer med individens eller gruppens handlande, vilket styrker eller förkastar den påstådda uppfattningens riktighet. Material för detta finns redan i tillräcklig utsträckning, utan att några behov av egna undersökningar har framkommit. Stor del av materialet som används i uppsatsen är av tydligt partisk karaktär. Detta material ger dock möjlighet att utläsa de aktuella diskurserna, eftersom vi får inblick i. 5.

(10) parternas egna resonemang, ordval och definitioner av de begrepp man använder sig av. En diskussion om objektivitet i de olika källorna är därmed inte intressant för denna studie, eftersom det är just de specifika språkbruken, ordvalen och definitionerna som är föremål för analysen. Vi hänvisar istället till den brittiske professorn Ian Parker som framlade följande resonemang: ”Lagtexter är inte sannare eller närmare än ’verkligheten’ liggande än intrigen i en dokusåpa, vilket innebär att dessa material och studieobjekt mycket väl kan analyseras med hjälp av samma analytiska hjälpmedel.” 10 Detta innebär att tydligt partiska källor kan användas på samma sätt som exempelvis offentliga utredningar, eftersom de bägge gör anspråk på verkligheten, fast sett ur olika diskurser.11 Alltså är den så kallade objektiviteten ointressant eftersom diskursteorin utgår ifrån att omvärlden är politiskt konstruerad och är ”(…) avlagrad makt där spåren av makt har utplånats.”12 Materialunderlaget till uppsatsen kommer både från polisen, andra myndigheter, politiska partier, fristående organisationer och från enskilda demonstranter. Materialet från demonstranterna kommer huvudsakligen från boken ”Göteborgskravallerna”, skriven av Erik Wijk13. Detta verk samlar drygt 250 vittnesmål och kommentarer från såväl demonstranter som poliser. Den innehåller även dokument, pressmeddelanden och uttalanden från organisationer som deltog i Göteborg. Bland övriga källor nämns Micael Björks ”Vid politikens yttersta gräns”14, samt Marianne Liljequists ”Gatans politik”15. I denna har vi främst fokuserat på artikeln ”Gatans politiska teater” av Marianne Liljeqvist, vilken inriktar sig på unga aktivisters egna erfarenheter från Göteborg. Från Göteborgskommitténs rapport ”Göteborg 2001” har deras intervjuer, beskrivningar och analyser av de olika organisationerna brukats. Denna rapport har även använts vid analys av myndigheternas ageranden. Vid skildringen av myndigheternas diskurs har primärkällor från bland annat Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Västra Götaland använts. I fokuseringen kring rättsfallet Håkan Jaldung har även en artikel från tidskriften Dagens Nyheter inhämtats. 10. Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner – en sorts metodbok, sid. 16. Ibidem. 12 J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 45. 13 Erik Wijk är verksam som frilansjournalist, författare, förläggare och tidningsredaktör. 14 ”Vid politikens yttre gräns” innehåller 8 forskaruppsatser som bland annat tar upp dialogen mellan polis och demonstranter. 15 ”Gatans politik” är en antologi där forskare vid Umeå universitet ger ett tvärvetenskapligt perspektiv på vad som hände i Göteborg 2001. 11. 6.

(11) I analysen av riksdagsdebatten är materialet hämtat i huvudsak från olika debatter, propositioner, motioner samt interpellationer. Även artiklar från media samt pressmeddelanden har använts för att förtydliga eller förstärka debatten. 1.4 Avgränsningar Uppsatsen fokuserar på att genom analys av aktörernas argumentation kartlägga gruppens samtalsordning. Därför ges inte någon komplett beskrivning av händelseförloppet i Göteborg, eftersom det inte faller inom ramen för syftet. Uppsatsen bortser från analys av medias rapportering, eftersom medias påverkan eventuellt endast styr hur aktörerna utformar sina diskurser efter händelserna. Vår strävan är att tyda demonstranternas och myndigheternas diskurser under toppmötet, samt riksdagsledamöternas ställningstaganden efter dessa händelser. Medias rapportering skulle förvisso ha varit intressant för hur diskurserna i Riksdagen har utformats, men samtidigt är vi primärt intresserade av hur diskurserna ser ut, samt interagerar med varandra och inte vilka aktörer som har bidragit till dess uppkomst. Denna problematik diskuteras vidare i kapitel 3. Medias inverkan skulle ändå vara intressant att undersöka i en framtida rapport. Vissa artiklar från media har dock inhämtats för att bekräfta enskilda händelser eller uttalanden, som exempelvis i det tidigare nämnda fallet Håkan Jaldung. Diskursanalysen är därmed avgränsad till två aktörsgrupper: demonstranterna och myndigheterna. Riksdagen fungerar som en arena där diskurserna ställs emot varandra. 1.5 Disposition Modell 1.5 Översikt av uppsatsens disposition. 7.

(12) Avsikten med denna modell är att klargöra uppsatsens upplägg och vilken relation olika kapitel och avsnitt har till varandra. I uppsatsens introduktion, kapitel 1, presenteras Göteborgskravallerna, liksom en kortfattad beskrivning av den teoretiska utgångspunkten. Mot bakgrund av dessa förutsättningar formuleras därefter uppsatsens syfte. I ett inledande metodavsnitt förklaras hur det teoretiska resonemanget kommer att tillämpas i analysen. Teorikapitlet, kapitel 2, ger en djupare inblick i diskursteorin och dess företrädares resonemang. Skiljelinjen mellan det teoretiska respektive metodologiska kan här uppfattas som diffus men teorikapitlet har högre grad av abstraktion i angreppssättet, jämfört med den mer konkretiserade metodologiska delen, kapitel 3. Detta kan, som tidigare nämnt, ge intryck av att vara en oklar övergång, samtidigt som det teoretiska underlaget i vissa avseenden återkommer i metodkapitlet. Förklaringen är den analytiska helhetslösningen, i vilken teori och metod hänger samman och är svåra att åtskilja från varandra. I kapitel 3 presenteras det tillvägagångssätt, på vilket analysen baseras. Detta sker bland annat genom analys av resonemanget kring valet av aktörsgrupper och noder. Viss teoretisk återkoppling följer också det metodologiska kapitlet för att ge en helhetsbild åt perspektivet. I den analytiska prövningen, (kapitel 4, 5 och 6) studeras de olika aktörsgrupperna och deras diskurser. Varje avsnitt i kapitlen sammanfattas med tabeller och avslutas med en övergripande modell som påvisar aktörsgruppernas respektive diskurser. Uppsatsen avslutas i kapitel 7 med en övergripande diskussion där slutsatser och resultat klargörs.. 8.

(13) 2. DISKURSTEORIN I detta kapitel kommer vi att redogöra för diskursteorins underlag, belysa begrepp och tillvägagångssätt. Nedan diskuteras bland andra teoretiker som Ernesto Laclau, Chantal Mouffe och Michel Foucault, vilka är några av diskursteorins förgrundsgestalter. Denna genomgång skall ligga till grund för förståelsen av analysen. Återigen vill vi påminna om att skiljelinjen mellan teori och metod kan framstå som diffus, vilket beror på att diskursteorin och dess begrepp också ligger till grund för det metodologiska. Dock är detta kapitel mer beskrivande om teorierna som sådana, vilka sedan sätts in i ämnets sammanhang i nästföljande kapitel. Diskursteorin kan man säga är en förståelse av det sociala som diskursivt och konstruktivistiskt, där alla sociala fenomen i princip kan analyseras med det diskursanalytiska redskapet. Sociala fenomen är aldrig färdiga eller totala. Detta kan liknas vid en trappa, med olika sociala nivåer (trappsteg), där strävan blir att etablera entydighet i det kollektiva samspelet.16 Det är inte enbart de specifika orden som teorin fokuserar på, utan även själva språket i sin helhet, hur det uttrycks och i vilket sammanhang ordvalen sker. Det är dock viktigt att förstå att enligt diskursteorin är verkligheten inte något som enbart beskrivs i språket, utan att detta i hög grad också används för att skapa och forma verkligheten.17 Diskursteorin är ett av många socialkonstruktivistiska tillvägagångssätt. Vivien Burr18 har utvecklat fyra premisser som binder ihop det hela socialkonstruktivistiska fältet, vilket även diskursteorin följer: -. Den kritiska inställningen till självklar kunskap, där kunskapen om världen inte omedelbart kan betraktas som objektiv sanning. Burr menar att vi kategoriserar verkligheten och därigenom blir vår kunskap och våra världsbilder inte spegelbilder av verkligheten utan endast en produkt av kategoriserade värden.. -. Burr ser människan huvudsakligen som en historisk och kulturell varelse och därmed blir vår syn på kunskap densamma, historiskt och kulturellt influerad. Vår uppfattning blir därför specifik och begränsad. Burr representerar en syn som är. 16. J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid 31. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, sid. 221-222. 18 Burr, Vivien är lektor i psykologi på avdelningen för Beteendevetenskap vid Huddersfields universitet.. 17. 9.

(14) antiessentialistisk, vilket innebär att bara för att den sociala världen konstrueras socialt och diskursivt betyder det inte att dess karaktär är bestämd av yttre förhållanden eller är givna på förhand. -. I sociala processer utvecklas vårt sätt att se på världen, där kunskapen frambringas i social interaktion, där gemensamma sanningar byggs upp och där det hela tiden finns en kamp om vad som är sant respektive falskt.. -. Burr hävdar att olika världsbilder kategoriserar handlingar olika. Vissa handlingar ses som naturliga, medan andra betraktas som osannolika. Därför leder olika sociala världsbilder till olika sociala handlingar, vilka är gjorda av kunskap och ”individens” sanning, dessa handlingar kommer alltid att få sociala konsekvenser.19. Michel Foucault20 intresserade sig för den invecklade relationen mellan makt och kunskap. Centralt i hans tankesätt var utestängningssystemet, vilket innebär att den som innehar den dominerande diskursen även har makten att utestänga andra ifrån den. Denna process är dock föränderlig över tiden, där makten flyttas mellan de olika aktörerna.21 Makten är mångfasetterad och finner sitt uttryck i ord, kropp och kunskap. Förmågan och möjligheten att definiera orden och begreppen är detsamma som kampen om att urskilja vad som är sant, respektive falskt. Tillträdet till verkligheten går därför alltid genom språkbruket. Foucault menade att det är genom denna makt som vår sociala omvärld skapas. 22 Ernesto Laclau och Chantal Mouffe är politiska teoretiker som 1985 skrev boken ”Hegemony and Socialist Strategy” som är ett av huvudverken inom diskursteorin. Deras teori bygger på två stora teorier, marxismen och strukturalismen/poststrukturalismen, där marxismen kommer att fungera som en utgångspunkt för tänkandet och det sociala och strukturalistiska ger en teori av betydelse. De använder sig av tecken för att tyda och särskilja de sociala processerna. Dessa tecken får sin betydelse i språkbruket och de utvecklas i integration med andra sådana.23 Vissa av tecknen är mångtydiga och omtvista19. J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 11-12. Foucault, Michel var en fransk idéhistoriker och filosof 21 Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner – en sorts metodbok, sid. 34. 22 J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 20-21. 23 Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, sid 31-32. 20. 10.

(15) de. Detta gäller inte minst politiska diskurser där flertalet tecken har varit omtvistade i tusentals år. Demokrati är ett sådant begrepp. De tecken som utsätts för ständig omprövning, nya definitioner och betydelser benämns som element. En diskurs förhåller sig antingen positiv eller negativ till sådana begrepp.24 Ett exempel är diskursen demokrati som kan förhålla sig negativ till politiskt våld, men positiv till statligt våldsmonopol respektive dialog. Laclau och Mouffes definition av diskurs respektive nodalpunkt: En diskurs uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän. Alla tecken i en diskurs är moment; de är knutar i fisknätet, och deras betydelse fixeras genom att de skiljer sig från varandra på bestämda sätt. (…) Alla tecken är moment i ett system och tecknens betydelse bestäms av deras relation till varandra.25 En nodalpunkt är ett privilegierat tecken kring vilket de andra tecknen ordnas och från vilket de andra tecken ordnas och från vilket de får sin betydelse. (…) I den politiska diskursen är ’demokrati’ en nodalpunkt, och i den nationella diskursen är ’folket’ det privilegierade tecknet.26. Dessa två definitioner hjälper oss att se diskursen som en helhet, där dess entydighet bestäms genom att olika tecken i tävlan med varandra och där vissa tecken utesluts, skapas det som senare förefaller som gällande. Utanför diskursen finns det diskursiva fältet, i vilket vi finner de tecken som diskursen utesluter. Men eftersom diskursen alltid skapas i förhållande till andra, riskerar diskursen alltid att de uteslutna begreppen tränger in och benämns som element. Dessa är mångtydiga och på grund av detta kan de förändra diskursen.27 Ett exempel är om statligt våldsmonopol visar sig vara en form av politiskt våld. Mångtydlighet tränger därmed in i diskursen och förändrar synen på tidigare antagna och fastställda begrepp. En ny definition som alltid kommer att omprövas träder fram och detta påverkar hela diskursen, som nu varken kan ställa sig tydligt positiv respektive negativ till begreppet politiskt våld. Diskurs är alltså en växelverkan mellan till exempel läsare och författare men kan även vara summan av växelverkan, där samspelet sker inom en viss institution som utgör 24. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys sid. 228-230. 25 J rgensen, Winther Marianne (2000) Diskursanalys som teori och metod, sid. 33. 26 Ibidem 27 Ibid. sid. 34-37.. 11.

(16) diskursen.28 Diskurs är även en överenskommelse, en social överenskommelse inom en specifik ram, till exempel en politisk sådan.29 En politisk diskurs kan vara partipolitisk men kan även ligga på nätverksnivå, såväl som på andra organisationsnivåer. Som redan nämnt såg de politiska teoretikerna Laclau och Mouffe de politiska processerna som de viktigaste, där politiken har företräde. De menade att det är från politikernas retorik som vi hämtar inspiration till hur vi tänker och handlar, något som slutligen leder till hur samhället skapas. Den sociala organiseringen är resultatet av de politiska processerna. Ekonomins roll är däremot nästan helt borttagen från diskursteorin.30 Denna nedtonade roll har förvisso betydelse, eftersom aktörernas respektive ekonomiska resurser inte tas med i analysen. Samtidigt är detta irrelevant då det enbart bidrar till att förklara hur en aktör vinner inflytande på en arena, snarare än hur diskurserna ser ut. Vi har valt denna teori och analysram eftersom vår målsättning är att belysa hur aktörsgruppernas respektive diskurser ser ut, samt undersöka vilken av dessa som vinner konkurrensen om uppmärksamhet och gehör i Riksdagen som arena. Makten som ett konkurrerande synsätt åskådliggörs i språkbruket hos de olika aktörerna och liknas vid makten över tanken, en kamp mellan olika definitioner där slutligen den ena vinner och därigenom tar makten. I nästkommande kapitel påvisas hur det teoretiska ramverket fungerar som ett metodologiskt verktyg och hur det appliceras på empirin.. 28. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, sid. 223. 29 Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner – En sorts metodbok, sid.20. 30 Ibid. sid. 41-43.. 12.

(17) 3. DEN DISKUTERANDE DEMOKRATIN SOM ETT METODOLOGISKT ANGREPPSSÄTT I detta kapitel klargörs den metodologiska delen av diskursteorin, men även hur den tilllämpas i analysen av empirin. Här presenteras såväl kritik som försvar och lösningar på problem inom diskursteorin. En diskussion förs även om alternativa analysverktyg. Som i de flesta metodologiska tillvägagångssätt finns det såväl för- och nackdelar som kritik respektive försvarstal. Att använda sig av just det diskursanalytiska redskapet i statsvetenskapliga studier har gett många intressanta forskningsresultat. Bland annat har statsvetaren Eva Haldén använt sig av diskursteorin i hennes avhandling ”Den föreställda förvaltningen” och statsvetaren Ulf Mörkenstam i sin avhandling Om ”Lapparnas privilegier” – Föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik 1831-1997. Den avhandling som kanske ligger närmast denna uppsats är Dennis Westlinds avhandling Politics of Popular Identity vilken undersöker populismen hos två partier, Ny Demokrati samt Ross Perots Reformparti. Westlind har i huvudskak använt sig av Laclau och Mouffes teorier, något som denna uppsats har inspirerats av.31 Diskursteorin som metod hjälper oss att förstå det politiska livet, samhället, nutiden och dess kontext. Denna tvärvetenskapliga metod har sina rötter i sociologin och statsvetenskapen men även i lingvistiken. Användandet av det diskursanalytiska redskapet ger möjlighet att urskilja maktstrukturer i samhället på alla nivåer. En intressant infallsvinkel är att lyfta upp maktperspektivet till en diskursanalytisk nivå, och se hur ordets makt eller kampen om den ”sanna” definitionen blir rådande i den politiska omvärlden. Dock finns det problem med diskursanalysens sätt att behandla maktbegreppet, då forskaren ser makten som allt, vilket leder till frågan: ”(…) existerar tillstånd utan makt?”32 Enligt Göran Bergström och Kristina Boréus finns det fem generella problem med diskursanalysen, vilka kritiker har vänt sig emot. Dessa är: 1. En vetenskaplig, diskursiv rapport kan genom sitt ställningstagande mot att förenkla frågor om identitet till den materiella nivån, själv riskera hamna i en idealistisk position där verkligheten endast är en illusion, konstruerad av begrepp och idéer. Diskursteoretiker har svarat med att det visst finns en verklighet. De tar av31. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, sid 242-247. 32 Ibid., sid 256.. 13.

(18) stånd från idealismen och menar istället att den politiska maktkampen inte kan reduceras till endast en begrepps- eller idévärld utan finner sin kontext även bland texter, institutioner och praktiska exempel. 2. Diskursanalysen är relativistisk. Med detta menar kritikerna att om allt är präglat av språket finns det inga yttre kriterier att relatera diskursen till. Allt är då egentligen bara en konstruktion. Historiska händelser som krig och konflikter skulle därmed lätt kunna avfärdas med att de inte finns med i rådande diskurser och därmed inte ha ägt rum. Diskursanalytikerna menar till teorins försvar att ett objekt, även om det analyseras diskursivt, kan granskas kritiskt och betraktaren kan således avgöra vad som är falskt respektive sant inom diskursen. 3. Kritiker hävdar att diskursanalytikerna endast arbetar med att beskriva diskursiva förändringar och aldrig nämner något om varför dessa förekommer eller vad de beror på. Diskursanalytikerna anser att de själva tillhör ”förståelsetraditionen” och inte ”förklaringstraditionen”. 4. Diskursteorins kritiker lyfter även fram att teorin saknar förklaring av mänskligt beteende, såväl hur människor fungerar som individer som hur de fungerar i grupp. Teorins försvarare hävdar dock i likhet med föregående resonemang att diskursteorin endast tillhör ”förståelsetraditionen”. 5. Det sista problemet är svårigheten att särskilja det diskursiva med det ickediskursiva fältet, där det kan vara komplicerat att skilja dessa från varandra. Detta är ett problem som diskursteoretikerna är väl medvetna om men samtidigt inte har någon direkt lösning på.33 För att förstärka valet av metod diskuteras nedan för- och nackdelar med andra samhällsvetenskapliga analysmetoder. Det finns ett flertal olika metoder för att genomföra samhällsvetenskapliga textanalyser, såsom genom innehållsanalys, argumentationsanalys, idé- och ideologianalys, samt lingvistisk textanalys. I innehållsanalysen hade analys och resultat präglats av en kvantifiering av olika företeelser där dessa skulle räknas eller mätas. Ett exempel på detta är hur många gånger. 33. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, sid 256-258.. 14.

(19) ordet demokrati nämns i Miljöpartiets motioner. En sådan studie förefaller för vårt syfte ointressant, då vi inte är intresserade av hur många gånger ordet demokrati nämns, utan på vilka grunder och varför begreppet brukas.34 I argumentationsanalysen skulle undersökningen inrikta sig på enskilda aktörers argumentationsteknik och retorik. Intressanta resultat skulle troligtvis urskiljas i exempelvis riksdagsdebatten, dock skulle det vara komplicerat att tyda enskilda individers retorik i löst sammansatta nätverk eller grupperingar som exempelvis AFA.35 Idé- och ideologianalys är närbesläktad diskursanalysen. Dock ger den inte samma utrymme för tvärvetenskaplighet som diskursteorin, vilket ger analysen bredd och förståelse av bland annat det socialkonstruktivistiska synsättet, samt att myndighetsväsendet antagligen skulle ha uteslutits ur analysen då myndigheterna skall förhålla sig opolitiska.36 Lingvistisk analys påminner om den kritiska diskursanalysen men använder sig istället för noder och tecken av metaforer och meningsuppbyggnader för att urskilja dolda ideologiska budskap. Denna metod blir mer funktionell vid ren textanalys, eftersom den endast fokuserar på vad som skrivs eller sägs. Diskursteorin ger istället ett helhetsperspektiv med utrymme för analys av såväl text som handling.37 Dessa alternativ, samt ovanstående kritik till trots har vi valt diskursanalysen, eftersom vi bedömer att den ger ett större djup och en bättre bredd till analys av det formulerade syftet än andra metodologiska ansatser. Vi är väl medvetna om kritiken som lyfts fram, främst problemet som formulerades under den femte punkten, som i huvudsak är relevant i analysen av Riksdagen. Aktörerna är indelade i två kategorier, demonstranterna respektive myndighetsväsendet. Riksdagen blir huvudarena där dessa aktörsgrupper konkurrerar om att få inflytande. Med denna indelning undviks att i analysförfarandets inledande skede, förhastade och subjektiva slutsatser dras. Därför delas inte aktörsgrupperna upp i förutfattade underliggande kategorier, vilket var fallet i Mats Börjessons exempel vid SOM-institutets opinionsmätning om Göteborgskravallerna, där demonstranterna delades in i kategorier som ”militanta aktivister” respektive ”demonstranter”. Vi tolkar Börjessons resonemang som att man i detta exempel redan i förväg graderat den demokratiska delaktigheten i en viss 34. Bergström, Göran (2000), Textens mening och makt –Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys kapitel. 2. 35. Ibid. kapitel 3. Ibid. kapitel 4. 37 Ibid. kapitel 5. 36. 15.

(20) aktivitet och ur betraktarens synsätt fabricerat en diskurs, istället för att se objektivt och låta aktören själv definiera sin samtalsordning.38 Media kan ses som en tredje aktörsgrupp. Flera uppsatser har dock redan innan behandlat medias betydelse för synen på händelserna i Göteborg.39 Eftersom avsikten är att analysera de rådande diskurserna i riksdagen och inte primärt vilka externa aktörer som haft inflytande på processen, anser vi det dock inte som tvunget att medias roll ytterligare granskas. Det är dock viktigt att inte förkasta medias roll i det socialkonstruktivistiska synsättet, vilket ser media som en ständig extern aktör som påverkar våra individuella värderingar och åsikter. Modell 3. Illustration över medias påverkan som extern aktör.. En diskurs är detsamma som ett försök att skapa länkar mellan betydelsefulla begrepp och på så vis ge mening och innebörd åt en hel samtalsordning. De noder, kring vilka diskursen kretsar, kännetecknas av att de är inflytelserika gentemot övriga begrepp i samtalsordningen. Noderna behöver därmed inte vara betydelsefulla som enskilda ord, utan har istället en förmåga att samla övriga begrepp, tecken och element, kring sig själva och på så vis styrka sin definition av och innebörd åt sammanhanget.40 De kringliggande tecknen utgör fragment av aktörernas sanningar och tydliggör deras syn och mening utifrån noderna. Givet detta val av metodologisk ansats är en operationalisering i vanlig mening inte möjlig gällande bestämningen av relevanta centralbegrepp. Detta blir istället en återkopplingsprocess, i vilken materialet analyseras och där återkommande begrepp av vä38. Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner – En sorts metodbok, sid 107-109. Bland annat: Liljeqvist Marianne (2002), Gatans politik – Göteborgsdemonstrationerna juni 2001, ur mediernas, polisernas och demonstranternas perspektiv, samt Sundell Weine, Nyhetsmedierna och Göteborgskravallerna - En fallstudie av ideologi och indoktrinering och social reproduktion i svenska nyhetsmedier. 40 Torfing, Jacob (1999), New theories of discourse – Laclau, Mouffe and Žižek, sid. 98. 39. 16.

(21) sentlig funktion efter hand kan betecknas som centrala. Om ett alltför stort antal noder framträder, kan vissa av dessa eventuellt skalas bort från den fortsatta analysen om deras relevans för syftet är svag. Syftet i denna uppsats är dock utformat på ett sådant sätt att diskursanalysen utgår från noderna och inte tvärtom, vilket innebär att ett kritiskt begrepp endast kan skalas bort om det inte längre kan betecknas som centralt i eller för diskursen. En översiktlig granskning av materialet tycktes ursprungligen ge möjlighet för sex tänkbara noder. Dessa var demokrati, ordning, våld, frihet, rättvisa, samt ekonomi. Vid närläsning av litteraturen trädde dock vissa av dessa begrepp tillbaka medan andra stärktes. Två av de begrepp som försvagades i sin roll som centralbegrepp var frihet och rättvisa. Dessa benämndes också uteslutande i samband med antingen demokrati eller ordning och framfördes därtill inte i tillräcklig utsträckning för att kunna ses som kritiska för diskurserna. Ekonomi avfördes också, då begreppet endast figurerade i demonstranternas diskurs i samband med världsordningen och dess ekonomiska mekanismer. Begreppet hamnar därmed i en position, underställd ordningsnoden. I övriga parters resonemang berördes det ekonomiska perspektivet i stort sett inte alls i betydande omfattning. Kvar var därefter demokrati, ordning och våld som samtliga framstod som väsentliga i de olika parternas diskurser. Noderna tycktes också ha en stark inbördes koppling mellan varandra, vilket tydde på att de tillsammans utgjorde en klar avgränsning inom det diskursiva fältet. Demokratibegreppets väsentlighet i sammanhanget kan exemplifieras genom att det av vissa både åberopas som en rättighet, men att det också samtidigt framhålls råda demokratisk brist i samhället. Andra hävdar att demokratin utnyttjas och undermineras i ickedemokratiska syften, samtidigt som demokratin har ett överordnat värde som måste försvaras. Demokrati är alltså ett sedan länge omtvistat begrepp och kan inte ges någon klar och enkel definition, vilket innebär att det också har en idealistisk position som nod, då det ger utrymme åt respektive aktörsgrupp att ge sin bild av begreppet. Ordningen framträder också i central position, eftersom dess betydelse för demokratins möjligheter av flera anses som avgörande. I Göteborg spelade ordningen stor roll både för att skydda dels de tillståndsbelagda demonstrationerna, men även för att skydda samhället i övrigt undan eventuella våldsyttringar från demonstranternas sida. Ordningen omnämns bokstavligt främst i material från myndighetsväsendet och har där en stark. 17.

(22) koppling till demokratibegreppet. Även om ordningen inte berörs i direkt, bokstavlig form i samma utsträckning i Riksdagen eller i demonstranternas diskurs, måste begreppet ändå förstås som kritiskt mot bakgrund av dess betydelse för demokratin respektive våldet. Våldet närvarade i Göteborg och fick avgörande betydelse eftersom det utövades av bägge aktörsgrupperna och ställdes i direkt konflikt med ordningen. Uppsatsen fokuserar primärt på det politiska våldet, det vill säga våldsanvändning i syfte att uppnå ett politiskt mål. Det politiska våldet kan i sin tur delas in i två dimensioner med specifik tilllämpning på händelserna i Göteborg. Den första är det våld som härrörde från demonstranterna och den andra kategorin utgörs av det statliga, monopoliserade våldet. Janne Flyghed, vars artikel har berörts tidigare, hävdar att det statliga våldsmonopolet inte bara har som syfte att upprätthålla ordningen i samhället, utan även det rådande maktförhållandet. På så vis blir den statliga våldsutövningen också en form av politiskt våld.41 Våldsbegreppet och det politiska våldet som fenomen i Göteborg berörs av de olika parterna i sådan utsträckning att det kan betraktas som väsentligt för aktörsgruppernas respektive diskurser. Våldet ställs mot ordningen kontra demokratin och blir därmed ett centralt begrepp för diskursanalysen, sett även från de andra nodernas perspektiv. Hur dessa kritiska begrepp får betydelse och flätas samman exemplifieras här genom ett citat från polismyndigheten i Västra Götaland: De organiserade och beväpnade aktivisterna som planerade sabotage och bl a med hjälp av Internet anstiftade och anförde våldsamma upplopp, deltog i våldsamma upplopp, skadade polismän, förstörde och slog sönder egendom, gjorde sig skyldiga till allvarliga brott som ytterst måste betraktas som angrepp på demokratin. Dolda bakom en retorik om en direkt demokrati och en besvikelse över orättvisorna i världen anföll aktivisterna det svenska samhället och lyckades störa den allmänna ordningen och säkerheten med personskador och egendomsförstörelse som följd. De störde mötesfriheten och demonstrationsfriheten under de aktuella dagarna och utsatte samhället för en påfrestning som hittills inte förekommit i vårt land.42. Våldet benämns här i ett sammanhang där både demokrati och ordning ingår. Detta förstärks med användande av begrepp som ofta förknippas med demokratin, såsom mötesoch demonstrationsfrihet. I följande kapitel analyseras demonstranternas diskurs.. 41 42. Liliequist, Marianne (2002) Gatans politik, sid. 59-60. Polismyndigheten i Västra Götaland (2002), EU 2001-kommenderingen, sid. 150.. 18.

(23) 4. DEMONSTRANTERNAS DISKURS I detta kapitel studeras demonstranternas samtalsordning. Detta sker genom analys utifrån begreppen demokrati, ordning och våld, de så kallade noderna. Analysen underlättas med hjälp av tabeller och citat i den löpande texten och avslutas sedan med en modell, vilken kan ses som en sammanfattning av noderna som presenterats för att tydliggöra den framträdande diskursen. Demonstranterna har definierats som en grupp i sammanhanget, bestående av de nätverk, organisationer och enskilda individer som deltog i Göteborg för att framföra sina politiska ståndpunkter. Att beskriva demonstranterna som en enda aktörsgrupp blir väldigt komplext, eftersom det rör sig om en stor skara människor med sina respektive politiska åsikter och ageranden. Aktörsgruppen kan dock ses som homogen, utifrån det perspektivet att alla deltog för att protestera mot exempelvis den rådande världsordningen, fast med olika metoder och skilda betoningar. I likhet med Riksdagen består demonstranternas sammanslutning av många skilda uppfattningar, vilka tillsammans antas forma en uppsättning politiska åsikter av gemensamma nämnare, den allmänna diskursen. 4.1 Demokrati Även om demonstrationerna samlade organisationer som representerade vitt skilda åsikter i ett flertal frågor ser vi dock vissa gemensamma nämnare. Motståndet till den rådande världsordningen, globaliseringen, EU och USA och själva EU-toppmötet som sådant är några exempel.43 En annan, om än sammanhängande gemensam nämnare är känslan av frustration över att makten till förändring inte längre upplevs finnas i händerna på folket, utan i företag, hos organisationer och politiker. Vi citerar Göteborgsaktionens program för manifestationen: ”Vi protesterar mot EU som är odemokratiskt och vi säger nej till grundlagsfästningen av den nyliberala politiken i EMU (…)”44. Syndikalisterna, SAC, hade en liknande utgångspunkt: ”Det samhälle vi eftersträvar ska vara demokratiskt och federalistiskt – byggt på lokalt självbestämmande. (…) Så långt som möjligt ska direkt-. 43. Björk, Micael (2002) Vid politikens yttersta gräns, sid. 58-60, samt Wijk, Erik (2001) Göteborgskravallerna, sid. 33, 39, samt sid. 41-66. 44 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 464.. 19.

(24) demokrati tillämpas (…)”.45 Göteborgs ickevåldsnätverk är ytterligare en grupp som kritiserar EU:s legitimitet: ”Vi anser att EU-toppmötet är odemokratiskt och inte är representativt för människorna i Europa”46 Dessa är några av de organisationer och nätverk som deltog vid demonstrationerna, vilka har som gemensam utgångspunkt att makten i samhället inte får flyttas ”längre bort” än vad som är fallet idag. Tecken som ”direktdemokrati”, ”gräsrotsnivå” och ”lokalt självbestämmande” används i positiv bemärkelse, samtidigt som nyliberalism och ekonomisk globalisering blir negativa element i sammanhanget.47 I synen på organisationsform går åsikterna och begreppsanvändningen isär mellan de olika grupperna. Några förespråkar decentraliserade, lösa organisationsformer genom så kallade nätverk, andra är uppbyggda enligt principerna traditionellt centraliserade hierarkier. Vad som karaktäriserar de nya rörelserna är just de decentraliserade horisontella nätverken (exempelvis AFA och Vita overallerna)48, samtidigt som politiska partier som Vänsterpartiet och KPML(r) kännetecknas av den mer traditionellt centraliserade, hierarkiska formen. Maskering är ett omstritt begrepp i demonstranternas diskurs men sorteras under noden demokrati, eftersom maskering ofta omnämns i samband med diskussionen om demonstranternas demokratiska rättigheter. De två stora paraplyorganisationerna Göteborgsaktionen, samt Nätverket Göteborg ställde sig båda negativa till användandet av maskering. Göteborgsaktionen valde dock att inte förbjuda maskering under sina demonstrationer men rekommenderade deltagarna att inte uppträda i sådant tillstånd. Varken Nätverket Göteborg eller Göteborgs Ickevåldsnätverk tillät maskering överhuvudtaget under sina planerade demonstrationer.49 AFA tillhör det motsatta blocket och anser att maskering under dess aktioner ska vara tillåtet. Anledningen uppges vara misstankar om registrering av medlemmar från polisens och högerextremas sida.50. 45. Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid. 62. Ibid. sid. 56. 47 Ibid., sid. 33, 39, 41-46, 56-59, samt sid. 61-68. 48 Ibid., sid. 41 och 64-67. 49 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 460-467, respektive Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid. 56-57. 50 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 475. 46. 20.

(25) ”Det svarta blocket” är en samlingsbenämning på de demonstranter och aktivister som anses vara beredda att ta till våld i sina protester för att försvara sig själva mot polisen. Enligt Göteborgskommittén härrör rörelsen från Tyskland och har funnits där sedan 1980-talet. De som ur detta nätverk deltog i Göteborg bar också maskering, eftersom detta ingick i gruppens enhetliga klädsel och kultur.51 Några menar att den allmänna synen på dem som maskerar sig i samband med demonstrationer har förändrats till det negativa i och med Göteborg, även inom de egna leden bland övriga demonstranter.52 Vi tolkar dessa uppgifter som att det under demonstrationerna fanns två huvuduppfattningar i frågan om maskering, en positiv och en negativ sådan. En majoritet av deltagarna i Göteborg ställde sig dock bakom antingen organisationer eller tillställningar där maskering inte tilläts eller uppmuntrades. Det är svårt att definiera maskering som antingen ett positivt eller negativt element under demokratinoden, eftersom de som inte uppträdde maskerade i regel ändå respekterade de maskerades ståndpunkt om anonymitet. En tydligare koppling i positiv eller negativ bemärkelse kanske kan urskiljas under en antingen vålds- eller ordningsnoden, vi återkommer till detta. Några av de grupperingar som har analyserats, däribland ”Svarta Blocket”, är problematiska att kategorisera under demokratinoden, eftersom rörelsen grundar sig på en anarkistisk ideologi.53 Parlamentarismen och den representativa demokratin som politisk form avvisas nämligen av de flesta anarkister.54 Bristen på primärkällor från det svarta blocket innebär dock att deras exakta ståndpunkt i denna fråga inte kan utläsas.. 51. Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 492. Liljequist, Marianne (2002), Gatans politik, sid. 44, samt Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 491-492. 53 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 492-493. 54 Nationalencyklopedin, Ambjörnsson, Ronny (2005-02-03) – anarkism 52. 21.

(26) Tabell 4.1 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden demokrati Positiva tecken under noden. Negativa tecken under. demokrati. noden demokrati. Göteborgsaktionen, Göteborgs icke-. Direktdemokrati. EU. våldsnätverk, Nätverket Göteborg, SAC. Gräsrotsnivå. Maskering. Politiska nätverk/partier/grupper. Lokalt självbestämmande AFA. Maskering Direktdemokrati. 4.2 Våld Våldet som begrepp och medel är något de flesta organisationer tar avstånd ifrån. De flesta väljer att inte ens diskutera ämnet djupare än genom ett strikt avståndstagande. Göteborgsaktionen, Nätverket Göteborg, Attac och Rättvisepartiet Socialisterna tar samtliga avstånd från allt våld och förespråkar istället en metod baserad på ickevåld.55 Syndikalisterna, SAC, skrev exempelvis följande i ett pressmeddelande som gick ut efter händelserna i Göteborg: Sedan i torsdags har mediabilden från aktiviteterna runt EU-toppmötet präglats av poliser, våld, kravaller och stenkastande personer. Lyckligtvis är detta bara en liten del av det som hänt under veckan. Merparten av alla aktiviteter har varit fredliga, seriösa och lyckade. De som kastat sten och uppträtt våldsamt är enskilda individer. Det är ingen organisation som ligger bakom detta. SAC och alla andra organisationer som ingår i nätverket Göteborgsaktionen tar avstånd från våldet såväl från polisers och individers sida.56. Flera av de organisationer och individer som deltog i demonstrationerna vände istället på begreppen. Göteborgs ickevåldsnätverk och Vita overallerna var två av dessa organisationer. De bägge delar en grundsyn om att ”våld föder våld”57 och att våld från demonstranternas sida, ur allmänhetens perspektiv även kommer att legitimera våld från polisens sida, vilket i sin tur skulle ta fokus från själva manifestationen. För att istället stävja associationerna mellan demonstranter och våldsbegreppet förordar organisationerna filosofin ”ickevåld”, inom vilken ”civil olydnad” och dialog blir medel. Den civila olydna-. 55. Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 466-467, 458-459, 486, samt sid. 480. Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid. 63. 57 Ibid. Sid. 56. 56. 22.

(27) den innebär bland annat att åtagande av olagliga handlingar legitimeras med den fredliga karaktären hos dessa. Göteborgs ickevåldsnätverk exemplifierar detta: Vi vill också komma in på konferensområdet för att tala med de politiker som över våra huvuden fattar beslut som formar allas vår framtid. Om vi inte släpps in kommer vi att försöka klättra in med fredliga metoder såsom repstegar och mänskliga stegar.58. Nätverket Antifascistisk Aktion, AFA, säger sig ta avstånd från ”våldet”, men tar samtidigt inte avstånd ifrån själva händelserna vid de våldsamma upploppen. AFA hävdar att ”våldet” istället är en symbol för den rådande världsordningen, som kräver våldets ständiga närvarande för att kunna upprätthållas.59 AFA har i efterhand istället använt sig av begreppen ”motstånd” och ”självförsvar” för att beteckna det agerande som demonstranterna använde i sitt handlande gentemot polisen. Kravallerna som uppstod i samband med toppmötet, anser AFA beror på en känsla av ”maktlöshet” och ”frustration” hos de ”(…) grupper av människor som lever i utanförskap och marginalisering.”60 Huruvida detta är ett uppriktigt synsätt eller endast ett medel hos AFA kan dock diskuteras när det på nätverkets hemsida, strax efter händelserna i Göteborg, med stora bokstäver står att läsa ”Mission Accomplished.”61 Detta kan uppfattas som att våldet från polisens sida framprovocerats av organisationer som AFA just för att kunna legitimera ytterligare ”motstånd” hos demonstranterna, vilket felaktigt skulle kunna ge sken av en sådan världsbild såsom AFA beskriver. Nätverket Göteborg ansåg att AFA uppmuntrade till just sådana provokationer genom att på sin hemsida uppmana till ”sabotage och våldsaktioner under toppmötet.”62 I efterhand dras dock slutsatsen att de oroligheter som hade befarats, uteblev under själva demonstrationerna, men att kravaller istället förekom vid sidan av de i förväg organiserade manifestationerna.63 De som vid dessa tillfällen har tillgripit våld avfärdas i regel från organisationerna som enskilda individer utanför de egna nätverken, alternativt som handlande utan godkännande från deras organisationer.. 58. Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna,. 57. Ibid. Sid. 41-46. 60 Ibid. sid. 41-46. 61 Ibidem. 62 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 458. 63 Ibid. sid. 441. 59. 23.

(28) En vanlig missbedömning är att det ”svarta blocket” är liktydigt med AFA och anarkister i allmänhet, samt att dessa grupper därför i regel samtliga är våldsförespråkare.64 Annika Tigerryd, Göteborgsaktionen, har liksom företrädare för AFA framfört att inget våld från demonstranternas sida hade planerats i förväg. Tigerryd anser istället att polisen vid exempelvis Kungsportsavenyn provocerade fram våld från demonstrationernas sida.65 Flera källor menar just detta, att det politiska våldet från demonstranternas sida utfördes autonomt av enskilda individer eller mindre grupperingar utan förbindelse med de större organisationerna. Detta bekräftas av Göteborgskommittén, men också från flera av de organisationer som deltog i demonstrationerna.66 Företrädare för Attac har i efterhand uppgett att nätverkets diskussioner som föregick Göteborg var ”häftiga” och att vissa grupperingar inom rörelsen förespråkade våldsanvändning som legitim metod i uppsåt att stoppa EU-toppmötet, då detta ansågs vara illegitimt och odemokratiskt. Attac hävdar dock att detta synsätt om positiv inställning till våldsanvändning endast delades av en minoritet och därmed inte heller fick något stöd av organisationen som sådan.67 Tabell 4.2 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden våld Politiska nätverk/partier/grupper AFA. Positiva tecken under noden. Negativa tecken under no-. våld.. den våld.. Självförsvar. Maktlöshet. Motstånd. Frustration Utanförskap Marginalisering. Göteborgs ickevåldsnätverk,. Icke-våld. Våld föder våld,. Vita overallerna/Ya Basta, Attac,. Civil olydnad. Våld legitimerar andra aktö-. KPML(r), Syndikalistiska ungdoms-. Dialog. rers våld, exempelvis polisens. Göteborgsaktionen, Nätverket Göte-. Icke-våld. Våld och skadegörelse. borg, Rättvisepartiet Socialisterna.. Dialog. förbundet SUF. 64. Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid.491-492. Ibid. sid. 466. 66 Ibid. sid. 625-632, samt från Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid. sid. 50 och 63. 67 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 584. 65. 24.

(29) 4.3 Ordning Själva ordningsbegreppet nämns av demonstranterna sällan bokstavligt i sin direkta form. Vi väljer dock att trots detta analysera ordningens betydelse fast utifrån de tecken som enligt vår tolkning har koppling till noden. Anledningen till valet av tecken under ordningsbegreppet är att de har som gemensamma nämnare att de ur demonstranternas perspektiv karaktäriserar det rådande samhället och därmed också ordningen för detta. Ett av dessa element, den så kallade ekonomiska globaliseringen, återfinns i negativ association bland annat i programmet för Attac, liksom som i parollen för plattformen Göteborgsaktionen.68 Kapitalism, EU, EMU och George W Bush är andra exempel på tecken som benämns i sammanhanget och som samtliga ses i negativ bemärkelse om än i olika utsträckning.69 Schengenavtalet är något som också har kritiserats och bland annat återfinns direkt i Göteborgsaktionens paroll.70 Schengenavtalet som sådant innebär enligt Nicholas Busch, föredragare vid Platform Fortress Europe och medverkande i Göteborg 2001, en prioritering av allmän ordning och säkerhet framför de individuella demokratiska rättigheterna.71 Ur detta synsätt blir Schengen ett tecken, positivt gentemot själva ordningsbegreppet, men samtidigt ett negativt fenomen i demonstranternas samtalsordning. Den civila olydnaden är ett tecken som av många demonstranter har klassats som ett sätt att försöka motsätta sig ordningen i samhället utan att ta till våld, därmed ett begrepp med negativ inställning gentemot ordningen. Några av de nätverk som i Göteborg tydligt förordade denna metod var De vita overallerna och Göteborgs Ickevåldsnätverk. Politiska partier som har ställt sig positiva till civil olydnad var bland andra Vänsterpartiet72 och Miljöpartiet73. Den civila olydnaden innebär att genom ett aktivt brott mot de bestämmelser och lagar som man anser är felaktiga, och att därefter vara villig att ta sitt straff för det, manifesterar man sitt missnöje mot den rådande samhällsordningen.74 Den civila olydnaden är 68. Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid. 46, respektive sid. 33. Ibid. sid. 33, 39, samt Björk, Micael (2002) Vid politikens yttersta gräns, sid. 67-68. 70 Björk, Micael (2002) Vid politikens yttersta gräns, sid. 60. 71 Busch, Nicholas (2001), Schengen och demokratiska rättigheter. 72 Vänsterpartiet (2004), Makten till folket 73 Miljöpartiet (2002-01-08), Demokrati 74 Wijk, Erik (2001), Göteborgskravallerna, sid 56-59, och. sid. 64-67, Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 483-484. 69. 25.

(30) alltså i hög grad en symbolisk metod. Det är dock viktigt att poängtera att civil olydnad inte förespråkades av alla demonstranter som medverkade i Göteborg. Några konkreta exempel på civil olydnad var dels vid avvecklingen av det så kallade ”tältlägret” den 12 juni men även inbrytningsförsöken vid Svenska Mässan. Tilläggas bör dock att dessa händelser även har kännetecknats av dialog mellan polis och företrädare för deltagarna.75 Många av dem som deltog på tältlägret valde att stanna kvar efter att tidsfristen gått ut. På förmiddagen den 13 juni avvecklades tältlägret av polisen under överinseende av Nordenstam. 39 personer omhändertogs med stöd av 13 § polislagen. Allt gick lugnt tillväga och i enlighet med den överenskommelse som träffats.76 Ett antal personer gjorde på fredag morgon en symboliskt iscensatt ’komma-in-aktion’ genom att ta sig över staketen vid Svenska Mässan vilket, utan intermezzon, stoppades av polis med biträdande av ett par personer ur kontaktgruppen.77. Tecknen som kategoriseras in under noden är enligt vår tolkning några av de medel som av demonstranterna används antingen för att ge uttryck åt eller att motsätta sig ordningen. De tecken som har en positiv koppling till denna upplevs som negativa av demonstranterna, samtidigt som de flesta av de tecken som står i konflikt med ordningsbegreppet upplevs som positiva av demonstranterna. Synen på polisen och dess roll i samhället går kraftigt isär bland de olika demonstrationsgrupperna. Vissa ansåg att dialog skulle föras för att inte skapa osäkerhet mellan parterna, samtidigt som andra såg polis och andra myndigheter som en naturlig fiende mot de så kallade autonoma grupperna, eftersom de i sin tur ansåg sig betraktade som fiender av polisen.78 Detta utläser vi som att den allmänna diskursen inte har någon tydlig uppfattning om detta förhållande, annat än det vi kommer att resonera kring senare gällande dialogens betydelse.. 75. Björk, Micael (2002) Vid politikens yttersta gräns, sid. 94. Ibid. sid. 95. Uppgifterna bekräftas även av: Polismyndigheten i Västra Götaland (2002), EU 2001kommenderingen, sid. 62 och 63. 77 Björk, Micael (2002) Vid politikens yttersta gräns, sid. 95. 78 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 494.. 76. 26.

(31) Tabell 4.3 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden ordning Politiska nätverk/partier/grupper. Positiva tecken under noden. Negativa tecken under. ordning. noden ordning. Attac, Göteborgsaktionen, Nätverket. Ekonomisk globalisering. Göteborg. EU. Vänsterpartiet, Miljöpartiet. Civil olydnad. Ekonomisk globalisering EU EMU. Vita overallerna, Göteborgs ickevålds-. EMU. nätverk. George W Bush. 4.4 Sammanfattning I modell 4.4 visar sig demonstranternas totala diskurs till skillnad från i tabellerna där diskursen endast har visats genom en nod i taget. Det bör poängteras att det ur modellen inte framgår om tecknen ställer sig positiva respektive negativa gentemot de centrala begreppen. Vissa av tecknen är även grafiskt positionerade på olika, förmodade avstånd från noderna, vilket tillkännager de fall där det förefaller otydligt vilket centralt begrepp som ett tecken har starkast relation till. Det framgår att modellen i helhet åskådliggör en klar bild, där demonstranterna som aktörsgrupp vill att de offentliga politiska besluten ska utgå från folket, inte bara genom folkvalda politiker som det är idag utan direkt från ”gräsrotsnivå”. De ser även i stort ”våld” som ett negativt begrepp och förespråkar istället ”icke-våld” och i vissa fall även ”civil olydnad”. Det är även tydligt att det föreligger en frustration inte bara från själva demonstrationerna och kravallerna utan även från det rådande världsläget. Det är en tydlig ”vi mot dom känsla” som framträder. Trots att de våldsamma upploppen och handlingarna fördöms av flertalet av demonstranter, finns det även en förståelse för maskering och utomparlamentariska aktioner.. 27.

No results found