I detta kapitel behandlas myndighetsväsendet som aktörsgrupp och dess diskurs. Uppläg- get är i regel detsamma som i föregående kapitel, vilket ska förenkla jämförelsen med demonstranterna.
Staten står i denna uppsats definierad som myndighetsväsendet, samt de av Riks- dagen tillsatta verkställande organen, exempelvis Regeringen. Analysen fokuserar dock mest på polis- samt rättsväsendet, eftersom dessa är de instanser som i första hand har konfronterats med demonstranterna. De individer som arbetar inom myndigheterna skall i tjänst verka och handla efter de uppsatta lagarna och reglerna inom respektive yrkesom- råde. Myndigheternas diskurs förefaller därmed vara förutbestämd men eftersom dessa organisationer består av individer antar vi att diskursen i realitet kan se annorlunda ut. 5.1 Demokrati
Polisens koppling till demokratibegreppet härleds genom att myndighetens utövning skall utgå ifrån de lagar som stiftas av folkets representanter i Riksdagen, samt att myndighe- tens styrelse och högre chefer utses politiskt.79 Upprätthållande av ordning och säkerhet i samhället är en av huvuduppgifterna och har koppling till en av de andra huvuduppgifter- na, nämligen att tillse individernas trygghet, skydd och möjligheter att utöva sina grund- lagsstadgade rättigheter, däribland mötesfrihet, demonstrationsfrihet och yttrandefrihet.80
Enligt vår tolkning av polisens synsätt, står begreppen ordning och demokrati i direkt beroende till varandra och utan lag och ordning fungerar inte demokratin. Detta stödjer vi dels på polisens lagstadgade fokus på ordningsbegreppet, men även på citat ur Rikspolisstyrelsens utvärdering av EU-kommenderingen i Göteborg år 2001:
Demonstrationer och andra opinionsyttringar som ägde rum under mötesdagarna kom nästan helt i skymundan av de ordningsstörningar som utspelades på Göteborgs gator81
(…) polisen förmådde värna demonstrationsrätten i så måtto att alla tillståndsgivna de- monstrationer kunde genomföras trots de förhållanden som rådde82
79 § 5 polislagen.
80 § 1 polislagen.
81 Rikspolisstyrelsen (2003), Rikspolisstyrelsens utvärdering av EU-kommenderingen i Göteborg 2001,
sid. 6.
Dialog är ett inslag i polisarbetet som blev väldigt betydelsefullt i Göteborg. Detta skedde främst genom den så kallade Kontaktgruppen, vilken skulle fungera som en förhandlings- länk mellan demonstranterna och polismyndigheten83. Denna metod tolkas främst som ett inslag under demokratibegreppet, eftersom det bygger på verbal horisontell kommunika- tion mellan parterna. Den kan dock även inordnas under våldsnoden, om än i ett negativt förhållande. Detta ställningstagande grundas på en tolkning av dialog som en alternativ metod, snarare än kompletterande sådan i förhållande till våldsanvändningen. Våld och dialog ses därmed som två skilda tillvägagångssätt. Under dagarna kring toppmötet ute- blev dock i vissa fall kontakten mellan aktörerna, vilket ledde till en förskjutning från dialog till våldet. Ett av de konkreta exemplen var de inledande händelserna kring Hvit- feldtska gymnasium, där missförstånd uppstod när polisens kontaktgrupp inte närvarade på plats när en polispatrull anlände för att kontrollera området. Göteborgsaktionen och Attac menade att polisen, genom att inte föra denna typ av ärende genom kontaktgruppen eller någon av demonstranternas paraplyorganisationer, underminerade det förtroende som byggts upp mellan parterna. Polisen hävdade å sin sida att stämningen vid Hvit- feldtska hade upplevts som hotfull och att polisen därför ”(…) såg mycket allvarligt på händelsen”.84
Insatsledningen för polisen valde därefter att på grund av den aktuella hotbilden låta spärra av skolområdet och neka de cirka femhundra boende möjlighet att lämna sko- lan. Enligt bland andra Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, frihets- berövades således dessa personer och fick sina grundlagsstadgade rättigheter kränkta, ef- tersom de inte längre kunde delta i de demonstrationer som skulle hållas under dagen.85 Vi citerar Svenska Helsingforskommittén:
Frihetsberövandet ledde i sin tur till att de personer som befann sig på skolan hindrades att delta i fredliga, tillståndsgivna demonstrationer. Därmed blev en av följdverkningarna att deras grundlagsstadgade demonstrationsfrihet kränktes86
83 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 431-432. 84 Ibid. sid. 522-523.
85 Östberg, Erik (2002), Göteborgskravallerna och rätten – Några iakttagelser människorättsperspektiv,
sid. 9.
Följande citat illustrerar Göteborgskommitténs syn på problemet med oklarheter i dialogen mellan polis och demonstrationsarrangörer:
Kontaktgruppens mandat var oklart såväl inom gruppen som i förhållande till demonstra- tionsarrangörer. Det oklara mandatet ledde bl.a. till misstroende bland demonstranter och andra då polisinsatsen mot Hvitfeldtska gymnasiet genomfördes och det skadade därmed relationen mellan parterna.87
Hovrätten ansåg dock att eftersom kommenderingschefen, Håkan Jaldung, trodde sig ha rätt enligt polislagen att vidta denna åtgärd, handlade denna insats inte om ett olaga fri- hetsberövande. Johan Rönnblom, medlem i Attac, har följt rättegången och tolkar hovrät- tens utslag som att domen legitimerat en insats där alla personer inom ett område har gri- pits, även om de inte hade gjort sig skyldiga till någonting annat än att sitta ned för att markera avståndstagande till våldet. Han menar vidare att det inte har varit fråga om nå- gon individuell bedömning av de misstänkta från fall till fall. Advokat Stig Centerwall som har försvarat flera av de aktivister som åtalats i samband med ”Göteborgskravaller- na” anser att domen legitimerar felaktiga polisiära handlingar så länge dessa fattas i god tro.88
En tolkning av detta är att det föreligger en tendens inom myndighetsvärldens diskurs att prioritera ordningen i samhället och därmed också det kollektiva framför indi- viden. Denna prioritering sker uppenbarligen inte bara i det snabba händelseförloppet på gatan utan även i eftertanke vid domstolsinstans, något som ger legitimitet åt tidigare be- skrivet handlande. Myndigheternas samsyn, likartade begreppsanvändning och priorite- ring tyder även på en likartad diskurs. Detta är dock i sig ingenting anmärkningsvärt, då all myndighetsutövning skall utgå från de formella lagar och förordningar som samhället genom de beslutande församlingarna skapar. Problem kan dock uppstå i de fall där flera myndigheter på liknande sätt frångår lagstiftningen och skapar en egen diskurs där det finns utrymme för sådan. Därmed kan frågan ställas om systemet i sådant fall verkligen styrs av folket eller av så kallad egen maskin? Det är dock för tidigt att dra några slutsat- ser om detta resonemang stämmer in i även i det här fallet.
87 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 22. 88 Dagens Nyheter (2004), Jaldung friad även i hovrätten.
Demokrati som nod i myndigheternas och statens samtalsordning tycks därmed innebära ett ställningstagande för majoriteten och det stora flertalet. Väsentliga tecken under de- mokratibegreppet är de grundlagsstadgade friheterna, rättssamhället, samt maskeringsfe- nomenet. Maskeringen kan dock även sorteras in under våldsnoden där fenomenet som sådant blir positivt gentemot våldet, men som uppfattas som negativt av myndigheterna. Detta gäller dock bara den maskering som bars av demonstranter. Polisens egen maske- ring genom uniformssystem och skyddsutrustning såsom hjälmar och sköldar nämns säl- lan i detta sammanhang.
Enligt styrelsen för psykologiskt försvar existerar dock en uppfattning bland en- skilda poliser om att den maskering och uniformering som den enskilde polisen blir fö- remål för, resulterar i en avidentifiering som kan provocera fram våldshandlingar. Huru- vida detta är en representativ respektive specifik uppfattning kan dock inte besvaras på grund av bristen av primärkällor.89
Med erfarenhet av det tidigare toppmötet i Malmö den 21 april 2001, beslutade polisen om införandet av en detalj för ökad möjlighet till identifiering av enskilda maske- rade polismän - hjälmmärkning. Detta skulle motverka så kallad avidentifiering av tjäns- temännen och istället stärka rättssamhället och demokratin. Enligt polismyndigheten i Västra Götaland fungerade dock inte märkningen tillfredsställande, då den användes för att rikta koncentrerad våldsanvändning mot enskilda poliser, samt att själva betecknings- systemet som sådant hade svagheter.90 Vi citerar:
Vid de efterkommande utredningarna beträffande de brottsmisstankar som rests mot en- skilda polismän har det framkommit att hjälmmärkningens utformning har en svaghet. Det fyrsiffriga numret kan användas av samtliga 21 polismyndigheter. I kombination med länsbeteckningen blir numret individuellt. Erfarenheter från Göteborg visar att enskilda personer som gjort iakttagelser av hjälmmärkningen bättre kommer ihåg siffrorna men inte alltid länsbeteckningen.91
Demonstranternas maskering ställer sig myndigheterna uttalat negativa till. Polismyndig- heten i Västra Götaland driver i sin utvärdering från kommenderingen i Göteborg ett för- slag om förbud mot att uppträda maskerad vid allmän sammankomst.92 Samtidigt som
89 Granström, Kjell red (2002), Göteborgskravallerna, sid. 47.
90 Polismyndigheten i Västra Götaland (2002), EU 2001-kommenderingen, sid. 163. 91 Ibidem.
vissa demonstranter, bland annat medlemmar i nätverket AFA ser maskering som en ga- rant för att kunna uttrycka sina demokratiska åsikter, ser alltså polisen och myndighetsvä- sendet maskeringen som ett stort problem och hot mot demokratin. Den statligt tillsatta Göteborgskommittén föreslår i sin slutrapport att Sverige bör införa ett generellt maske- ringsförbud, dels vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, men även under andra, särskilda förutsättningar. Detta med hänvisning till att det i Göteborg före- kom flertalet våldsamma upplopp som resulterade i både person- och egendomsskador, där ett stort antal av de inblandade uppträdde maskerade. Göteborgskommittén väger ett maskeringsförbuds eventuella ”nytta” ifråga om färre och mindre upplopp och skadegö- relse, mot behovet av skydd åt företrädare för en viss politisk åsikt, som omaskerad riske- rar utsättas för repressalier från dem som företräder annan politisk åsikt och ideologi. Slutsatsen från kommitténs sida är dock att detta inte föranleder något godtagbart skäl att tillåta maskering under demonstrationsmöten, även om rapporten fastslår att vissa av de demonstranter som i Göteborg uppträdde maskerade hade rimliga skäl att göra så.93
Tabell 5.1 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden demo- krati
Positiva tecken under noden demokrati
Negativa tecken under noden demokrati Myndighetsväsendet Dialog Trygghet Skydd Individuella rättigheter Maskering 5.2 Våld
Statens inställning till våldet kommer från två utgångspunkter. Den ena härrör från det så kallade våldsmonopolet, det vill säga myndigheternas sista medel för att få fram sin vilja gentemot individerna i samhället.94 Användningen av våld är således ett av statens och
polismyndighetens tvångsmedel för att kunna upprätthålla den allmänna säkerheten och ordningen i samhället. Våld får dock endast användas när det är absolut nödvändigt och
93 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, 741-743, samt sid. 749-752.
94 Nationalencyklopedin, Lundquist, Lennart (2005-02-03) – Förvaltningsverksamhetens innehåll och om-
när alla andra medel anses otillräckliga.95 Detta regleras bland annat i 10 § polislagen96, första stycket.
En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till om- ständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd om, 1. han möts med våld eller hot om våld
--
3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller fara för liv, hälsa eller vär- defull egendom eller för omfattande skada i miljön,
--
7. åtgärden i annat fall är oundvikligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.97
Den andra utgångspunkten för statens inställning till våldet utgår från det våld som ut- övas mot staten själv. Myndighetsväsendet ser detta våld som negativt, eftersom det är den egna organisationen och instansen som angrips. Myndigheten ser även hur demokra- tin i samhället hotas, vilket framgår nedan i citatet från polismyndigheten i Västra Göta- land:
De organiserade och beväpnade aktivisterna som planerade sabotage och bl a med hjälp av Internet anstiftade och anförde våldsamma upplopp, deltog i våldsamma upplopp, skadade polismän, förstörde och slog sönder egendom, gjorde sig skyldiga till allvarli- ga brott som ytterst måste betraktas som angrepp på demokratin. Dolda bakom en reto- rik om en direkt demokrati och en besvikelse över orättvisorna i världen anföll aktivis- terna det svenska samhället och lyckades störa den allmänna ordningen och säkerheten med personskador och egendomsförstörelse som följd.98
Trots att våldsutövningen är ett vid lag förankrat medel i polisens samtalsordning är det i alla fall formellt ett negativt sådant. Denna slutsats grundar vi på 10 § i polislagens ut- formning om att våld endast får användas om alla andra medel anses otillräckliga. Det har dock spekulerats i om att polisen vid flera tillfällen skulle ha gjort sig skyldiga till över-
95 Östberg, Erik (2002), Göteborgskravallerna och rätten – Några iakttagelser människorättsperspektiv,
sid. 8-9.
96 Regleras även i Brottsbalken 24:1, 2, 5 samt 6.
9710 § polislagen, första stycket, citerat i: Östberg, Erik (2002), Göteborgskravallerna och rätten – Några
iakttagelser människorättsperspektiv, sid. 8-9.
våld i Göteborg. Det har dock i de fall där anklagelserna lett till åtal inte kunnat styrkas vilka enskilda poliser som har gjort sig skyldiga till respektive handlingar.99
Tabell 5.2 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden våld
Statligt våldsmonopol Våld riktat mot staten Myndighetsväsendet Icke önskvärt, om än nödvän-
digt
Negativ inställning
5.3 Ordning
Ordningsbegreppet har stor betydelse för statens samtalsordning och betraktas som en grundläggande förutsättning för att samhället i övrigt med sina demokratiska funktioner skall kunna fungera och för polisens del innebär upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet en av huvuduppgifterna.100
Enligt svensk lag får under allmän sammankomst till och med de grundläggande fri- och rättigheterna som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och demonstra- tionsfrihet, åsidosättas och begränsas under sådana förutsättningar att ordning och säker- het i samhället hotas.101 Säkerheten är ett av de tecken som inordnas under ordningsbe-
greppet. Detta förklaras med hänvisning till den nära kopplingen till ordningsbegreppet i 1 § och 2 § polislagen.
En tydligt negativ koppling mellan noden ordning och begreppen civil olydnad och maskering kan också urskiljas, vilket bland annat framgår ur Göteborgskommitténs slutrapport.102 En starkt positiv horisontell länk finns istället mellan ordningsbegreppet och noden demokrati.
Förhållandet mellan ordning och våldsbegreppet är tudelat. Vålds- och tvångsme- del ses av staten som ett nödvändigt sista medel för att kunna uttrycka sin vilja gentemot medborgarna och därigenom att upprätthålla ordningen. En positiv koppling finns således mellan det myndighetsutövade våldet och upprätthållandet av ordningen. Men myndighe- ternas samtalsordning rymmer även en negativ inställning mellan våld och ordning, näm-
99 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 666-674.
100 Liljequist, Marianne (2002), Gatans politik, sid. 68, samt § 10 polislagen, första stycket. 101 2 kap § 1 första stycket och 2 kap § 14 Regeringsformen.
102 Göteborgskommittén (2002) Göteborg 2001, sid. 735-736, samt Polismyndigheten i Västra Götaland
ligen det våld som utövas av demonstranterna gentemot polisen och myndighetsväsendet själv.
Tabell 5.3 Tabell över positiva respektive negativa begrepp i samband med noden ord- ning
Positiva tecken under noden ordning
Negativa tecken under noden ordning
Myndighetsväsendet Säkerhet Civil olydnad
Maskering
5.4 Sammanfattning
I modellen nedan förklaras diskursen hos myndighetsväsendet. Här sätts ytterligheterna mot varandra som exempelvis det positiva tecknet ”lag och ordning” mot det negativa tecknet ”civil olydnad” respektive det positiva tecknet ”våldsmonopol” mot det negativa tecknet ”demonstranternas våld”. Om vi jämför demonstranternas modell 4.4 med denna ser vi många olikheter, bland annat att myndigheterna av demonstranterna ses som illegi- tima i sina handlanden, samtidigt som myndighetsväsendet ser sig själv som direkt under- ställt den demokratiska kontrollen.
Modell 5.4 Myndighetsväsendets diskurs
I nästa kapitel kommer demonstranternas och myndighetsväsendets diskurser prövas i analysen av diskurserna i Riksdagen. Det är då intressant att ha både modell 4.4 samt 5.4 i åtanke.