Detta kapitel är ägnat åt att ge svar på de frågeställningar som ligger till grund för uppsatsen och som beskrivs i inledningen. Varje fråga behandlas i turordning. På detta följer en
slutdiskussion vari uppsatsens slutsatser kort diskuteras och värderas.
Hur såg rörelsens tidningar på ungdomslogernas roll i organisationen under 1900-talets första årtionden?
I de båda tidningarna uttrycks tanken att ungdomslogernas roll är en förlängning av IOGT:s organisation i stort, men med delvis andra medel. Detta framgår bland annat i artikeln
”Sveriges godtemplares ungdomsförbund (S.G.U.)” i Unga Tankar från 1906. Dock finns det en oklarhet kring exakt hur annorlunda rollerna skulle vara. Godtemplare med olika viljor och perspektiv för diskussion sinsemellan om detta, dock inte, på något sätt som framgår, med de faktiska ungdomarna, som lämnas utanför.
En återkommande diskussion är vilka samhällsfrågor som ska vara viktiga i arbetet inom ungdomslogerna. En tydlig konsensus verkar råda kring att nykterhetsarbetet ska ställas i första rum, men övriga samhällsfrågors vara eller inte vara tycks inte få någon lösning. Detta kan vara ett samtal som även berör IOGT:s samhällsuppgifter och målsättningar i stort, och som endast sipprar ned till ungdomsförbundet, men det framgår inte i materialet.
Trots att ungdomarna i logerna och deras arbete aldrig framhålls som något annat än viktiga för organisationen som helhet finns det inget som tyder på annat än att maktförhållandena mellan föräldraorganisation och ungdomsloger är tydligt till IOGT:s fördel. Det är vuxna godtemplare som sätter diskussionen, och vid de tillfällen som ungdomar tillåts komma med en avvikande åsikt i tidningarna så ges det alltid svar på tal.
Främst i Glimten, där Vadman är redaktör, uppmuntras de vuxna medlemmarna att bidra till att låta ungdomslogerna bli fler, få fler medlemmar och med pengar till att inskaffa
ungdomslokaler. Att detta perspektiv inte är lika tydligt i Unga Tankar är inte märkligt, då Glimten i försa hand är riktat till vuxna medlemmar medan Unga Tankar främst läses av ungdomarna själva.
Harald Vadman liknar vid två separata tillfällen, oktober 1909 och november 1910,
ungdomarnas arbete i nykterhetskampen vid historiska svenska frihetshjältar. Detta är inte en tanke unik för honom utan har förekommit hos och av andra personer inom organisationen.158 Jag urskiljer här en teknik för att styra ungdomarna. Det Vadman gör är att måla upp en bild av en positiv figur som han vet att ungdomarna känner till, och till och med kanske ser upp till, för att sedan likna det ideologiska arbetet i ungdomslogerna med dessas frihetskamp.
Ungdomarna har förvisso all frihet att välja att gå till ungdomslogernas tillställningar för att ha kul, men genom att inte engagera sig i kampen representerar de då inte allt det goda som Vadman målat upp för dem i de historiska idolerna. Det behöver dock inte vara så att Vadman
158 För fördjupning: se Edquist, 2001, 119–123
33 inte tror på det som han skriver. För Vadman kan ungdomarnas verksamhet mycket riktigt vara värd att likställa med både Gustav Vasas och Engelbrekt Engelbrektssons.
Jag finner åtskilliga andra fall av styrning från IOGT i båda tidningarna. Ett exempel är när Henning Lind i Unga Tankar – maj 1915 – skriver om städning av de gemensamma lokalerna, och, förvisso, nämner att det är både ungdomars och vuxnas ansvar att städa men ändå trycker på att det är främst ungdomarnas skyldighet. Maktkonfigurationen mellan moderorganisation och dotterorganisation blir tydlig i den artikeln. Om ungdomar efter att ha tagit del av artikeln väljer att inte städa lokalerna enligt Linds önskemål bryter de mot de regler som har
normaliserats inom organisationen, och således styrs de till en icke uttalad roll.
Vad var det viktigt att barn och ungdomar lärde sig i ungdomslogerna och hur gick IOGT till väga?
Fostran handlar förvisso främst inte om vilka kunskaper som ungdomar lär sig utan om de vuxnas försök att inprägla särskilda ideologier och sätt att tänka i ungdomen. Emellertid syns en stor positivitet gentemot lärdomen i tidningarna. Bildningen är en del av den fostran som IOGT vill ge ungdomen, det tyder mängden på artiklar om, inte minst de som påminner om den stora fördelen en kurs vid en folkhögskola innebär. Med Foucault i åtanke går det här att ana hur skolan kan hjälpa godtemplarna att disciplinera ungdomen: normalisera vissa
värderingar som IOGT värdesätter. Skolor, vare sig de kommer sig av formell, halvformell eller informell styrning förutsätter ju en situation där en lärare, i egenskap av mer kunnig, äger makten att styra in ungdomen i särskilda tankesätt.
Ändå är det, som det påpekas i många artiklar, sant att det inom IOGT är viktigare att ”lära sig tänka” än att lära sig kunna. I januarinumret 1910 finns inte mindre än två artiklar som trycker på denna tes. Att ungdomarna ska lära sig att tänka själva hindrar dock inte att det finns människor, som exempelvis Berndt Lundquist, författare till en av artiklarna, som vet vad det innebär att tänka ”rätt”. Detta är ett tydligt exempel på liberal styrning i praktiken.
Sådant som är dåligt och som ungdomarna, trots sin frihet, ska undvika om de önskar vara del av framtidens folk är åtskilligt. Först och främst kan motvilja mot att studera ses som en annan sak som godtemplarna, genom sin bildningspositivitet, pekar ut som ett icke önskvärt karaktärsdrag. I ännu högre grad uttalat är dock kritiken mot bruk av alkohol, IOGT:s huvudfråga, tobak, kortspelande, spänningsromaner, biografer, ovårdat språk, allmän
ohövlighet och sådan dans som inte hör till den traditionella vanlig. Ungdomen ska också föra sig ”städat och ordentligt”, som Algot Johanson uttrycker det under Ekeby Sjtärnas 6-årsdag 1910.
Jag menar att det är i ljuset av Harald Vadmans Glimten-artikel i januarinumret 1911 som dessa ämnens kritik ska läsas. Vadman är i artikeln mycket bestört över hur ungdomar i några loger beskrivs med orden: ”De sutto inne i salen med mössorna på”, ”rökte och spottade omkring sig” och ”sågo ostädade och ohyfsade ut”. Han förmanar å det skarpaste ungdomen att skärpa sig, för hur ska arbetarklassens ungdom kunna växa ur sin klass och bli framtidens människor om de saknar disciplinen. Sådant som kan tyckas vara ovidkommande detaljer är symboler för allt vad IOGT bekämpar.
I protokollstudiens material nämns ingenting om de studiecirklar som det talas om i
tidningarna, men diskussioner hålls enligt protokollen sporadiskt. Dessa har dock få likheter
34 med de cirklar som exempelvis beskrivs av Carl Södergren i Unga Tankar i januari 1910. Det är särskilda diskussionsfrågor som ställs av intendenten, vilket innebär att de saknar den deltagarpåverkan som idealbilden uppmålar. Det finns dock inga skäl att överdriva detta här i uppsatsens diskussion, då studiecirklar och logemöten inte är samma typ av verksamhet inom föreningarna. Däremot får det konstateras att intendenterna styr de ideologiska samtal som förs under mötena. Normer formas där dessa tankar är de förväntade. Även de ideologiska innehåll som kan skönjas ur texterna som läses högt under mötena kan förstås med denna utgångspunkt.
Det bör också nämnas någonting om ungdomarnas villighet att delta i och fostras av
ungdomslogernas aktiviteter. Materialet ger inte tydliga svar, men i och med en svårighet för intendenten i Pyrola att få ungdomarna att betala medlemsavgiften kan det tolkas som att ungdomarna inte tog henne eller mötena på särskilt stort allvar, i alla fall i den logen. Av incidenten i april 1914, då en pojke i logen ville utgå ur ungdomslogen men inte tilläts av sina föräldrar går det att sluta sig till att i alla fall inte hela ungdomslogens medlemmar var där av egen fri vilja, utan för att familjen ville att de skulle vara där. Familjen räknas, likt
organisationer som IOGT, som en typ av informell kontroll. Om påtryckningarna hemifrån att ta del av godtemplarnas aktiviteter var stora, då kan inte ungdomen sätta sig upp mot detta.
Slutligen är det ytterst tillbörligt att nämna någonting kort om faktumet att intendenterna i både Ekeby Stjärna och Pyrola var kvinnor. Om det ansågs av IOGT att kvinnor var bättre lämpade än män när det kom till uppfostran av barn och unga så har detta inte kunnat klarläggas i denna uppsats. Det kan finnas många skäl till att just kvinnor blev intendenter, någonting som senare forskning med fördel kan studera närmare. Det är dock helt klart intressant att kvinnor får en så omätbart viktig uppgift inom organisation, för fostran av ungdomen syns ingenstans uppfattas som en enkel bisak inom IOGT.
Vad var enligt IOGT målsättningen med ungdomslogerna? Var de en rekryteringsbas eller fanns det andra mål?
Det kan inte helt avvisas att IOGT använde ungdomslogerna som en rekryteringsbas för att så småningom fylla på de vuxna leden i framtiden, Det finns artiklar som talar om ett kommande generationsskifte och behov att stärka sviktande led. Dock läggs vanligen andra skäl fram till varför SGU existerar.
Ett annat perspektiv från tidningarna på rekryteringen är att ungdomen, liksom alla andra, också är en del av samhället, och då behövs ungdomslogerna för att locka dem till IOGT.
Reformationen ska nå ut till alla samhällets delar. Det uttrycks i vissa artiklar en oro för de barn och ungdomar som inte lyckas bli uppfångade av organisationen utan måste leva i rusdryckens land. Målet - att rädda ungdomen – är alltså klart.
Återkommande talas det för att vuxen- och ungdomsdel är två delar av samma rörelse, men med samma specifika mål, nämligen att utrota bruket av rusdrycker i samhället. Den
ungdomens kraft som talas om av tidens tänkare, som Ellen Key, ses som ett potent redskap att använda i denna kamp. Det framkommer också i vissa texter, som hos Edward Warwinsky i Unga Tankars januarinummer 1911, en skräck för om dessa redskap skulle hamna i orätta händer.
35 Väl inne i organisationen är det enklare att för IOGT att utföra den styrning som krävs för att inpränta de ideal som ska forma framtidens människor. Den informella kontrollen kan inte utövas innan en maktkonfiguration har uppstått.
Att framföra att ungdomarna och de vuxna inte skiljer sig så mycket från varandra och inte är två helt från varandra skilda grupper kan också vara ett sätt att utöva disciplinering. Det innebär nämligen att normerna och förväntningarna blir desamma på alla. Men det är de vuxna som bestämmer normerna och värderingarna; ungdomarna får helt enkelt acceptera vad de ska rätta sig efter.
Vilka ideal framkommer som återspeglar rörelsens syn på ungdomen?
Ungdomen tillskrivs många positiva värden i de båda tidningarna. Många av orden är nästan liktydiga, som tro, entusiasm och hänförelse. Det sistnämnda är så ofta återkommande att mitt intryck är att det mest är hänförelsen som IOGT fascineras av och vill använda. Det är genom hänförelsens drivkraft som ungdomen kommer att förändra världen säger de. Vanligt är dock att skribenter i artiklar beklagar sig över att denna så viktiga egenskap inte är så stark bland alla ungdomar. Erik Lundströms artikel i Unga Tankar 1910 talar om hur förnuftet är en hänförelsens fiende, vilket till viss del går stick i stäv med många andra artiklar som menar att förnuft och bildning är en förutsättning för ungdomens framgång.
Över huvud taget är det vanligt att ungdomarna tycks sakna de egenskaper som de i fina ordalag tillskrivs, och i stället får de negativt betonade egenskaper som oftare tillskrivs ålderdomen, som konservatism och inaktivitet. På samma vis verkar äldre individer kunna uppfyllas av ungdomlighet och anamma dess positiva kännetecken. Ändock tycks
förhoppningen snarare vara att fostra ungdomen till godtemplare än att främst låta de vuxna ordensmedlemmarna inspireras av de yngre.
”Ungdomskungen” Harald Vadman, som arbetat så mycket med ungdomsmötena i Värmland, skriver ofta om ungdomen i Glimten, och vid ett tillfälle också i Unga Tankar. Även han kunde finna ungdomen efterleva andra ideal än de han helst såg hos dem.
Det framgår alltså tydligt att trots all lovprisning av ungdomens många kvaliteter, och trots att den kan tyckas naiv, så var ingen som skrev artiklar i tidningarna blinda för ungdomens tänkbara baksidor. Det är här styrningen kommer in i bilden. De ideal som tillskrivs
ungdomar, och som återkommande hävdas handla om entusiasm och inställning kan läras ut genom fostran. Att hantera dessa negativt uppfattade aktiviteter är vad de flesta
fostransbegrepp menar att fostran ska åstadkomma, att motverka dåliga normer hos barnen och kulturellt och ideellt forma dem till nya mönster.
Slutdiskussion
Björn Lundberg påpekar är ett av de stora problemen med styrning att det är omöjligt att helt låta de som fostras vara fria och samtidigt få dem att anamma en förbestämd lista med egenskaper och perspektiv, i alla fall om målet är att nå ut till fler än de redan frälsta. De uttalade målen kan måhända vara att de som fostras enligt liberala tankegångar helt av egen fri vilja ska välja fostrarens normer, men någon form av tvång eller förmaning kan vara svår att undvika för att uppnå målen. Dessutom ska inte en uttolkare av fostran bortse från att social kontroll även kan ske genom informella grupper. Om fostraren har skapat en maktstruktur där den står högre i hierarkin än de som fostras förlorar de mycket av den
36 valmöjlighet som de annars skulle ha haft.159.Jag håller med om detta, och har också sett i materialet hur IOGT försöker handskas med just dessa problem.
I denna uppsats har IOGT:s fostran av ungdomen under perioden 1905–1915 undersökts, och av vad som har framgått rörde sig inte godtemplarrörelsen bortanför de teorier som har lagts fram. IOGT hade en liberal syn på sin fostran, och uppskattade och uppmuntrade därför den fria tanken och viljan hos människan, i synnerhet hos den så högt prisade ungdomen. Men uppfattningen om vilka negativa tendenser hos befolkningen som skulle motarbetas var mycket stark. Arbetet mot rusdryckssamhället beskrevs av många som en kamp och strid och som har konstaterats under undersökningens gång innefattade det nyktra samhälle som IOGT ville skapa mer än enbart frånvaro av alkohol. De hårda ordalag som används i tidningarna om de ungdomar, både innanför och utanför rörelsen, som bröt mot ordenslöftet eller deltog i icke önskvärda aktiviteter klargör en stark ovilja att förstå eller kompromissa med det som gick utanför normen. Fostrandet av ungdomen var inte vilken samhällsuppgift som helst, utan ett krig för framtiden, om än med fredliga medel.
Det konstaterades redan i uppsatsens första kapitel att forskningen hittills inte har intresserat sig mycket för IOGT:s fostran av ungdomen under denna tid. Sociologen Göran Sidebäck undersöker i sin avhandling fostrandet av barn och ungdomar inom framför allt
frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen och gör knappt mer än nämner i förbigående
nykterhetsrörelsens fostransarbete.160 Martin Stolare, som både geografiskt och ämnesmässigt står nära denna uppsats, gör heller han inte mer än berör godtemplarordens
ungdomsverksamhet. Fokus där ligger snarare på ungdomsmötena som organiseras av IOGT och som var en av de gemensamma nämnarna för de andra rörelserna som undersöks i avhandlingen.161 Ej heller Edquist eller Gunnerius Karlström går djupare in på
ungdomsrörelsen.162
Det jag hoppas att denna uppsats har åstadkommit är att påvisa att IOGT:s arbete med ungdomen ingalunda endast kan ses som en förlängning av godtemplarnas arbete för ett nyktert samhälle, som om den skulle nå ut till alla även innefattade ungdomen. Ungdomen betydde någonting särskilt för rörelsen, var en kraft som inte kunde ignoreras utan behövde räddas. Ungdomen sågs också som en kraft att använda i just detta arbete att nå ut till
samhället med sitt budskap. Och för att uppnå detta tog rörelsen till med ett redskap som den vid det laget blivit alltmer förtrogen med, folkbildningen.
Ingenting av det som uppsatsen har kommit fram till motsäger eller motsägs av den tidigare forskningen. Förhoppningsvis kan uppsatsens resultat ses som ett bidrag till helhetsbilden av IOGT som rörelse och dess påverkan på och av sin omvärld och samtid.
Hade denna uppsats fått andra resultat än den nu har om tillvägagångssättet vore annorlunda?
Det är möjligt. Metoden för att ge svar på denna uppsats’ frågeställningar har framför allt varit den tidningsstudie som gjorts av Unga Tankar och Glimten, där artiklar som har berört
159 Lundberg, B. 2018, 38–40
160 Sidebäck, 1992, 11–14
161 Stolare, 2003, 33–34
162 Edquist, 2001, 37–38, Gunneriusson Karlström, 2004, 15–17
37 ungdom och uppfostran har analyserats. Studien saknar den bredd som skulle behövas för att ge ett garanterat svar på frågeställningarna. Det är tänkbart att exempelvis studium av en annan lokaltidning än Glimten hade återspeglat helt andra tankegångar om ungdomar och ungdomsrörelsen. Det är också möjligt att studium av Reformatorn, IOGT:s rikstidning, hade gett perspektiv som fattas i denna uppsats, exempelvis på de interna konflikter om SGU:s mål som endast antyds i Unga Tankar. Framför allt är det möjligt att en undersökning av fler ungdomsloger, i protokoll och andra källor, spridda över ett större geografiskt område, hade kunnat ge andra svar än vad som nu har kunnat ges. Värmlandsanknytningen - förvisso inte helt omotiverad i och med Vadman och ungdomsmötesrörelsen där - leder till att materialet inte är så allomfattande som kanske är önskvärt. Att avgränsa sig till endast två föreningar leder också till frågan om huruvida de kan sägas vara representativa. Kanske är dessa
ungdomsloger inte ens representativa för Värmlands distrikt, och än mindre för hela Sverige.
Detta är exempel på vad denna uppsats inte är, eller vad den borde ha varit men inte lever upp till. Det finns gott om utrymme att fylla luckor i forskningsläget även efter denna,
förhoppningsvis blygsamma, ansats till klarläggande.
38