I detta kapitel rekapituleras de resultat som denna uppsats’ undersökning har resulterat i.
Såsom redan omnämnt i Metod och källor har innehållet från tidningsstudien fördelats enligt kategorierna Ungdomslogernas roll, Bildning, Mål och Ungdomssyn. Var kategori
överensstämmer till viss del med en särskild frågeställnings målsättning, men inte helt.
Frågeställningarna utgjorde utgångspunkt, fast ingen kategori är menad att helt besvara just sin fråga. Inte heller är innehållet nödvändigtvis endast hemmahörande i en särskild kategori, då undersökningens material ibland har kunnat redovisas i flera kategorier. I dessa fall har materialet placerats under den kategori där jag anser att den hör mest hemma. För materialet från protokollstudierna har en annan typ av kategorisering valts, då materialet är mycket mindre. Dessa är Aktiviteter under logemöten och Aktiviteter utanför logemöten. Innan det enskilda materialets undersökning redogörs för, både gällande tidningar och ungdomsloger, ges en kort beskrivning av det. Detta görs i detta kapitel och inte i föregående eftersom detta enligt mig gör det enklare för läsaren att tillgodogöra sig helheten på en gång. Efter både tidningsstudien och protokollstudien följer delsammanfattningar för att i korthet summera det undersökta.
Unga Tankar
Unga Tankar var SGU:s egen tidning. Den var populär och lästes även utanför förbundet.
Upplagorna uppgick till en omfattning i nivå med moderorganisationens tidning,
Reformatorn.50 De år under vilka nummer av tidningen har undersökts sträcker sig mellan 1906, för att det är då som SGU grundades, och 1915, för att inte sträcka sig bortom uppsatsens tidsram.
Ungdomslogernas roll
Det finns inte allt för mycket material som direkt påtalar vilken roll som ungdomarna och ungdomslogerna har i godtemplarrörelsen. Oftare är fallet att detta antyds eller underförstås.
En tämligen direkt artikel är emellertid publicerad i Unga Tankars nummer 10, 1910. Artikeln är skriven av Carl Romlin och bär rubriken Ungdomen och nykterhetsarbetet. Romlin söker finna ett sätt att få ungdomen i IOGT mer engagerad i nykterhetskampen. ”Det är varje godtemplares skyldighet – såväl S.G.U:are som icke-S.G.U:are – att göra allt vad i hans eller hennes förmåga står, att föra nykterhetssaken mot det slutliga målet.” Han har dock märkt att ungdomar ibland kunde välja bort SGU-mötena för att i stället gå på andra tillställningar. Han föreslår att för utdragna ceremonier och långrandiga diskussioner kan vara ett skäl till att medlemmarna inte kommer. Mest verkar dock dansbanorna vara det som lockar, helt enkelt för att ungdomarna tycker att de är roligare. Han har svar på det också. ”Ungdom, vakna upp!
Annars kan den dag komma, då du med ånger skall se tillbaka på din förspillda ungdomstid!”51
50 Edquist, 2001, 22
51 Unga Tankar nr. 10, maj, 1910
14 En mer diskuterande artikel som berör logernas funktioner och roll i organisationen finns i nummer 7, 1912, skriven av Eric Ahlström. Det står att det samhällsreformsarbete som SGU driver riskerar att bli för brett. Han menar att om SGU i lika hög grad arbetar för många frågor, som nykterhet och fred, så riskerar de att ta udden av varandra. Medlemmarna kommer att ställa sig bakom det som propageras för av bäst talare, medan det andra, mindre väl
omtalade, kommer att hamna i skymundan. Ahlström skriver att det måste göras en prioriteringsordning, där de viktigaste frågorna ska arbetas hårdast för, i hans mening nykterhetsfrågan.52
I majnumret 1915 kommenteras en anmodan från ordenstemplaren, ledaren för IOGT, av Henning Lind. Ordenstemplaren hade riktat sig till hela orden och i synnerhet SGU och menat att städning i ordens lokaler skulle göras bättre och mer regelbundet. Lind tycker att eftersom förhållandena i vissa lokaler är så dåliga så är detta en god sak. Särskilt ungdomarna ska ta sig an detta arbete. ”Låt SGU:are bli dammtorkare, lövsopare, trädgårdsmästare alt äfter behov och se till att logens möteslokal och platsen däromkring bli så tilldragande som möjligt är.”53
Bildning
Det förekommer en del artiklar om bildning och studier under åren, och alla är positiva till det. Det finns också samtal om vad egentligen förmågan att tänka innebär för ungdomen och konkreta råd för hur denna förmåga ska uppnås. Ett exempel, med rubriken Studiearbetets huvuduppgift – att lära oss tänka, finns i år 1910:s första nummer. Den är skriven av Carl Södergren, studieledare för SGU Skånes distrikt. I den ger han råd för hur SGU:s studiecirklar bör läggas upp. Han menar att ungdomslogens studiecirkel först ska bestämma ett schema med en mängd olika ämnen, där varje medlem sätter sig in i ett särskilt ämne som de sedan vid givet datum ska gå igenom med resten av cirkeln. I diskussionerna kring ämnet lär sig sedan ungdomarna att sätta ord på sina tankar. Han är kluvet inställd till överdrivet
bokläsande i cirklarna. ”Det är dock inte meningen att blott sitta och hänga över en bok, ty folk kunde tänka långt innan böcker funnes,” skriver han. Det är viktigt att läsa och kunna ha förtjänst av det lästa också.54
I samma nummer finns en artikel av Berndt Lundquist med ett snarlikt namn: Lär dig tänka där han skriver om vikten av att uppöva sitt tänkande. Att tänka är enligt Lundquist inte en egenskap att födas med utan något som behöver övas. Om ungdomar i tid lär sig dess tekniker kan hen undvika många missräkningar och motstånd i livet, och kanske rentutav bli stora tänkare och uppfinnare. Det en ungdom behöver göra är att när den har några timmar till övers
”[g]å ensam miltals på ensliga skogsstigar eller ute på fjällens öde vidder”. Det är i ensamheten som tankarna börjar vandra, och när personen sedan återvänder till vardagens arbete så kommer den se på världen som den är, och med nya idéer att sätta i verket. ”Allenast i tysta ensamheten kan den skapande konstnären – ej kopisten, avtecknaren – samla de i människovimlet mottagna intrycken till en tavla”.55
52 Unga Tankar nr. 7, juli, 1912
53 Unga Tankar, nr. 5, maj, 1915
54 Unga Tankar nr. 1, januari, 1910
55 Unga Tankar nr. 1, januari, 1910
15 Vanligt förekommande är artiklar som kopplar bildningen till samhällsproblem. En Hilding Svensson skriver i marsnumret 1913 att barns uppfostran har stora problem. I de högre klasserna är föräldrarna nämligen knappt hemma och överlåter därför ansvaret på ammor och husor. I de lägre klasserna är förhållandet inte bättre, och i städerna ”är uppfostran
överlämnad åt gatan”. Saknaden av ett ordentligt hem, menar Svensson, påverkar barnen menligt. Ansvaret överlämnas i stället på lärarna, som har nog att stå i med 30–40 elever. Och när barnen tuktas av lärarna tar föräldrarna barnets parti. ”Vi behöva hem, där man barnens fostran grundar folkets framtid!” avslutar han.56 Somliga godtemplare uppfattar också en bildningsfientlighet hos vissa ungdomar. I numret från oktober 1915 finns en kort artikel av
”And. W-n.”. Utbildningsmotståndet får där exemplifieras i en ungdom från ett religiöst ungdomsförbund som tycker att kunskap är meningslöst och tycker att kvinnor som har studerat vid högskola borde ha stannat i hemmet i stället.57
Jalmar Furuskog sammanfattar i septembernumret 1915 en föreläsning som han hållit under sommaren i olika ungdomsloger. Rubriken är Nutida bildningsarbete. Han börjar med att förklara varför bildningsrörelsen är en självklar del inom nykterhetsrörelsen. ”Ty nykterhet är djupare sett, icke blott att vara avhållsam från sprit, utan att avstå från allt som förgiftar och att söka allt som förädlar och förbättrar.” Han har en positiv syn på böcker, och menar att de är det bästa sättet att skaffa sig kunskap på, men varnar för den så kallade
”billighetslitteraturen”. Bildning är främst till för självutvecklingens skull, och därför behöver läsaren vända sig till ädelt innehåll. Han varnar också för tanklöst nöje. Han menar att
ungdomen då riskerar tappa intresset för djupare studier. En som är bildad kan dock finna stort nöje i ensamheten och tystnaden. 58 Furuskog sträcker sig till att ana att en ny
livsåskådning kommer att växa fram bland allt fler i samhället. Han skriver:
Den första grundvalen för den nya tro, varpå tiden ängsligt väntar, måste bli den orubbliga vissheten att människan inom sin egen själ äger krafter att tillåta henne att forma livet med egna händer till ett harmoniskt konstvärk, att således äga gåvan av själens självutveckling och självbefrielse.59
Furuskog är inte den enda som ser det tanklösa nöjet som ett hot mot den bildade ungdomen.
Hans positiva förhoppningar om framtiden delas dock inte nödvändigtvis av alla godtemplare, för artiklarna om moral tenderar att vara synnerligen negativa i ton. I nummer 8, 1910, skriver en anonym skribent under pseudonymen ”(Skåning) L-n” om kortspelandets ihållighet i samhället och hur det inte är förenligt med ett nyktert levnadssätt. ”Kortlapparne tillhöra de punsch- och rökfyllda lokalerna där ruset och vinningslusten dominera sinnena.” Ungdomarna råds att finna andra medel för att roa sig. Kortspelet kan göra dem slöa och likgiltiga.60
Edward Wawrinsky har till nummer 9, 1915, skrivit en artikel som heter ”Svärje” och svärjandet. Han börjar med att beklaga sig över hur mycket det svärs i ungdomslogerna, och att det är en skam för landet och orden. Han övergår sedan till att prata om annat inkorrekt
56 Unga Tankar nr. 3, mars, 1913
57 Unga Tankar, nr. 10, oktober, 1915
58 Unga Tankar nr. 9, september, 1915
59 Unga Tankar nr. 9, september, 1915
60 Unga Tankar nr. 8, mars, 1910
16 beteende, som cigarrökning och ”modärna danser”. Artikeln sträcker sig över en hel
tidningssida.61
I maj 1915 skriver Richard Janson i en artikel med namnet ”Barn och biografer” om de negativa effekter som biograferna har på ungdomen. Han skriver att han först hade hoppats på biografen som ett billigt folknöje för dem som inte haft råd till teater, men att detta visat sig inte stämma. ”[Ungdomen] depraveras för att gå ut i livet med en nöjes och sensationshunger, som tar sig uttryck i vad som hälst utom i en allvarlig strävan äfter värklig ungdomsglädje.”
Han menar alltså att bion fördummar ungdomen. Han skriver också att biobesöken litar hårt på familjens ekonomi och rent utav är farlig för barns hälsa:
Att kväll äfter kväll känna närvkraften anlitas och kroppskraften avmattas i ett halvmörkt rum där den osunda luften och det ojämna filmljuset är i omgivningen, tar mer på förut svaga, undernärda krafter än ett kroppsarbete ute i en vedbod.62
När det kommer till ämnet skötsamhet finns det i nummer 4, 1910, en intressant artikel.
SGU:arna Agda Östlund och C. A. Jacobson från ungdomsloge 1 i Stockholm har skrivit en protest mot en artikel som redaktör Erik Lundström skrivit i ett tidigare nummer. I den
artikeln beklagade sig Lundström över hur ungdomarna i logen betett sig illa på en restaurang vid namn Freja och sökt få ungdomarna att bättra sig och ”reformeras”. Östlund och Jacobson menar dock i sin artikel att det endast var ett fåtal medlemmar som betett sig illa och att Freja inte längre hade några problem med dem. Snarare vänder de sig mot Lundström och undrar om hans artikel inte ”tyder för övrigt mindre på reformiver än på ett obehärskat
temperament.” De menar att hans artikel vållat både deras loge och restaurang Freja skada, eftersom anklagelserna gett dem dåligt rykte.63
Denna protest får svar från Erik Lundström. Han backar inte ett steg från sina anklagelser, eftersom han menar att det inte bara är han utan även ungdomar från andra loger och organisationer som uppmärksammat logemedlemmarnas beteende, tidigare och också
fortfarande. Han poängterar att han låtit ungdomarnas protest stå i tidningen precis såsom den skrevs, för det hade de önskat, men han tyckte att den var dåligt skriven. Ändock är det viktigt att ungdomarna ska få sin röst hörd. Som exempel på ungdomarnas dåliga anseende på Freja skriver han en anekdot. En man som inte var nykterist hade talat om ungdomarnas beteende och ”med fullt fog karakteriserade några av de kvinnliga kamraternas förhållande till de manliga eller de ’manliges’ till de ’kvinnligas’ med ett nog så betecknande ord”. Detta ord framgår inte. Lundström tillägger i en fotnot att det inte är nödvändigt.64
I samma artikel tar Lundström upp en annan händelse som har haft med SGU:s ungdom att göra, där mycket omoralisk dans hade utförts.
Jag var en gång på en avdelnings- och högtidsfäst på Runan – Stämningen var verkligen fin både under den allvarligare delen, som sedermera under den nöjsamma ända till man tog itu med en negerdans som var, ja förlåt mig kamrater, vämjelig –
61 Unga Tankar nr. 9, september, 1915
62 Unga Tankar, nr. 5, maj, 1915
63 Unga Tankar nr. 4, februari, 1910
64 Unga Tankar nr. 4, februari, 1910
17
oartikulerade skrik och djuriska gester fyllde salen från samma ungdomsskaror som nyss entusiasmerats av kampen för idéerna.65
Mål
I denna uppsats tidigast undersökta nummer av Unga Tankar, nummer 4, april 1906, inleds tidningen med en artikel med rubriken Sveriges godtemplares ungdomsförbund (S.G.U.). Den saknar undertecknade, men ansvarig utgivare för tidningen är vid den tiden Abel Frank. I artikeln står det kort om att SGU har bildats som ett eget förbund och att alla föreningar uppmanas att ansluta sig. Det står att organisationen inte vill splittra ungdomen med detta nya förbund, och inte heller att göra stor åtskillnad mellan vuxna och unga. Förbundet har bildats för de ungas och för nykterhetskampens skull. ”Låt oss komma ihåg, att vi i främsta rummet äro godtemplare, och att vi äro skyldiga denna organisation all vår energi och arbetskraft för att få ungdomen intresserad av dess idéer.”66
I julnumret från 1907 skriver en A. T. en förtydligande artikel om vad SGU är och vad förbundets mål är. Han menar att förbundet tillkom som ett resultat av den snabbt växande ungdomsrörelsen i landet. Vissa godtemplare undrade dock, menar han, att SGU riskerade bli en ”’stat i staten’”, varför han skriver följande för att reda ut förbundets plats:
G.T.-orden är organiserad för lång tid tillbaka, och dess organisationsformer äro ej, trots att flera reformationer genomförts, tillräckligt tilltalande för ungdomens lynne, som fordrar frihet från föråldrade lagar och frihet att använda nya, kraftigare medel för att intressera ungdomen i den strid som förr eller senare skall totalt utrota rusdrycksbruket i alla dess former.67
Vad ungdomslogernas uppgift ska vara orsakade en del debatter i Unga Tankar. Bland annat i nummer 4, 1910, skriver Oscar Olsson om en som han menade sig ha orsakat mellan honom och bland annat tidningens redaktör. Olsson har åsikten att SGU ska verka mer inom ramarna för IOGT och inte ”skapa ett från logen och studiecirkeln isolerat nöjesliv och
upplysningsarbete”. Exakt vad detta innebär framgår dock inte i artikeln.68 Diskussionen verkar inte vara löst två år senare, för då, 1912, har redaktör Wenzel Björkhagen skrivit artikeln En samlingslinje för all ordens ungdom, detta som summering och ytterligare ett ord i debatten om vad om SGU är och vill. Han urskiljer några huvudlinjer. Vissa menar att den ska ta fasta på det reformistiska i ungdomsgodtemplarrörelsen och se till så att orden i helhet utvecklas och följer med i tiden, detta genom att övervaka distrikts- och storlogemöten. Andra att rörelsen borde handla utåt som en politisk ungdomsorganisation, och hos medlemmarna väcka ansvarskänsla och önskan att arbeta med politiska frågor. Åter några tycker att rörelsen ska fokusera mer radikalt på en särskild fråga, som fredsfrågan, och försöka genomdriva den.
En sista linje representeras av dem som tycker att SGU främst ska verka för att skapa
sammanhang och nöje för ungdomen. Björkhagen menar att alla dessa linjer har rätt, men inte helt och hållet. Han framhåller att förhållandena över landet kan skilja sig så mycket från plats till plats och att arbetets fokus på en ort kan te sig annorlunda från en annan, och att detta är i
65 Unga Tankar nr. 4, februari, 1910
66 Unga Tankar, nr. 4, april, 1906
67 Unga Tankar, Julen, 1907
68 Unga Tankar, nr. 4, februari, 1910
18 sin ordning. Det viktigaste arbetet enligt Björkhagen är dock att arbeta ”[f]ör vår ordens styrka utåt!”. Det är för rekryteringsarbetet och att hålla ungdomslogernas möten levande och intressanta som alla, oavsett ort, kan arbeta.69
En tydlig linje förblir dock under hela perioden att kampen mot rusdryckerna i samhället är en uppgift även för de unga, och att de kan göra skillnad i den kampen. I artikeln Må vi aldrig, som påminner starkt om en dikt, skriver Ruben Johansson: ”Må vi, vi unga, aldrig upphöra med våra anklagelser mot alkoholen […] Må vi aldrig upphöra med att påvisa den förbannelse rusdryckerna utgöra”. Han skriver vidare att ”[v]ad ungdom vill och ungdom drömmer skall varda värklighet en gång”. 70 När A. Symonds-Ohlin ska ange nio skäl till att kvinnor ska bli godtemplare, detta i artikeln Varför våra kvinnor bör ansluta sig till nykterhetsrörelsen i kvinnosaksnumret 1914, då är också kampen mot kampen mot alkoholen ett viktigt argument.
Skälen hon ger är följande: 1. ”För att skydda sig själva.” 2. ”För att skydda det kommande släktet.” 3. För att hjälpa mannen mot alkoholfrestelsen.” 4. ”För att bevara hemmet mot alkoholens inflytande.” 5. För att den äldre generationens kamp måste gå i arv. 6. För att ungdomens glöd behövs i arbetet. 7. Allt eftersom den äldre generationen går bort behöver leden fyllas på. 8. Nykterhetsarbetet är givande för individen. 9. För att inte missa chansen att ha deltagit i kampen innan den har vunnits.71
Rekrytering och påfyllnad av leden förblir även det ett återkommande argument. I nummer 4, 1915, skriver Bror Eriksson i artikeln Ett ord i såningstid bland annat om att många ungdomar som tidigare varit ”goda godtämplare” övergett sina nykterhetslöften. Han är förbryllad över detta, eftersom det borde vara mycket enklare att vara nykter i den moderna tiden tack vare nykterhetsrörelsens tidigare framgångar. Han anar att felet ligger i ”tanklöshet” hos
ungdomarna. Han uppmanar ungdomarna i ungdomslogerna att tala om nykterhet och rekrytera andra ungdomar så mycket de kan. Han är rädd för att den nyktra generationen annars kommer att dö ut och ersättas av ungdomar som aldrig svor nykterhetslöften och som
”ta vid äfter de gamla spritslavarna”.72
Ungdomssyn
Hänförelse är ett ord som ofta återkommer i artiklar där godtemplarna skriver om ungdomens styrkor. Skribenterna tycks uppfatta det som ett vagt begrepp och har svårt att definiera det. I nummer 11, 1910, har redaktören, Erik Lundström, skrivit en artikel som heter Ungdom och hänförelse. Han lovprisar hänförelsen men skriver: ”Någon definition på vad ordet hänförelse känna vi ej – vi ha endast bevittnat dess undergörande makt med enskilda individer, med hela lager av befolkningen, ja, med hela folk.” Han försöker ändå finna någon typ av beskrivning.
”[H]änförelse utan tro på framtiden är en omöjlighet […] Vi veta endast att den, hänförelsen, är outsläcklig och evig som kärleken, ty den är kärleken själv”. Hotet mot denna hänförelse, som enligt Lundström ungdomen kan använda för att forma världen, det verkar vara förnuftet,
69 Unga Tankar nr. 7, juli, 1912
70 Unga Tankar, nr. 3, mars, 1913
71 Unga Tankar nr. 4, april, 1914
72 Unga Tankar, nr. 4, april, 1915
19 som ”så småningom borttager genom sina ständiga beräkningar allt modigt handlande, all ande”. Detta ska ungdomen vara på sin vakt för.73
Nina Forsberg skriver vidare om hänförelsen 1912. Hon menar att det blivit mode att se ned på och motarbeta entusiasmen, som hon ser som nyckeln till hänförelsen, särskilt bland ungdomen. Hon är rädd för att glöden slocknar hos många unga entusiaster och beklagar sig.
”Tala om för oss, ni anti-entusiaster, huru nykterhetsrörelsen, arbetare-, freds och kvinnorörelsen skulle gått framåt utan hänförelse!”74 I majnumret 1915 skriver redaktör Wenzel Björkhagen att ”[u]ngdom och hänförelse äro två begrepp som också allt som oftast […] anföras som oskiljaktiga.” Detta är inte en ställning som han motsätter. Han skriver att hänförelse är viktigt inte bara för diktare utan också för politiker, detta eftersom de senare behöver entusiasm när de ska lösa de stora samhällsfrågorna.75
På samma tema men från andra hållet skriver Jalmar Furuskog om Likgiltigheten, detta i nummer 3, 1913. Han hävdar sig se likgiltigheten varje dag, hur folk är nöjda med vad de har och likt ”väl konstruerade automater” går till sitt arbete. De söker inget nytt. Furuskog liknar dem vid levande lik och talar om den andliga döden. ”Att leva i vår tid, kanske den största och
På samma tema men från andra hållet skriver Jalmar Furuskog om Likgiltigheten, detta i nummer 3, 1913. Han hävdar sig se likgiltigheten varje dag, hur folk är nöjda med vad de har och likt ”väl konstruerade automater” går till sitt arbete. De söker inget nytt. Furuskog liknar dem vid levande lik och talar om den andliga döden. ”Att leva i vår tid, kanske den största och