Inledningsvis vill vi informera om att vårt resultat i denna rapport endast bygger på tre intervjuer med barn till alkoholister (flickor), en förskollärare och en familjeterapeut. Resultatet kan därför inte bli tillräckligt för att det skall anses som fakta utan ger bara en fingervisning till hur vårt problemområde kan se ut och utveckla sig.
Vi anser att vi har nått vårt syfte med undersökningen. Med tanke på undersökningens storlek har vi fått fram mer fakta och material än vi hade väntat oss. Litteraturen var lättillgänglig, problemet var att gallra ut det som tillhörde våra frågeställningar. Alkoholen och de problem som följer i dess spår är så omfattande att det är svårt att begränsa sig. De flesta intervjuerna har var och en på sitt sätt utvidgat vår kunskapssyn och gett oss den insikt vi inte trodde var möjlig att få. Vi blev djupt berörda av ämnet som helhet. Alkoholproblematiken är ett tungt ämne som berör många, även om det är ett område som tystas ner i dagens samhälle. Vi fann ett visst motstånd från Lärarhögskolan att välja denna problematik, då det ansågs som ett för svårt ämne. Trots dessa hinder tog vi oss an problematiken med kämparglöd. Detta för att vi tycker att barn till alkoholister har lidit nog och vi endast genom upplysning och att våga se kan hjälpa barn som far illa på förskolan. Om vi är beredda att fråga oss själva vilken hjälp vi kan ge barn till alkoholister inom ramen för vårt professionella arbete har vi tagit det första steget.
7.1 Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss
pedagoger ute på förskolan?
Enligt familjeterapeuten på Nämndemansgården ger redan små barn mycket starka signaler på att allt inte står rätt till i familjen. De gråter mer än normalt och är allmänt oroliga. Det kan även förekomma att barnen knyter sig an till främmande människor på ett sätt som inte är normalt för så små barn. Denna anknytning har vanligtvis barn till sina föräldrar.
Signalerna ses även i form av de fyra rollerna som barnet i familjen tar sig på, genom ett eller annat sätt. Genom djupintervjuerna med de drabbade flickorna har vi funnit ut att det stämmer
37 överens med vad litteraturen sagt. Woititz38 menar att när det lilla barnet växer upp i en alkoholistfamilj utvecklar barnet en överlevnadsroll för att kunna trygga både sin och familjens överlevnad. Detta gör de för att kunna överleva i kaoset som finns i alkoholisthemmet. Det är dessa roller vi som pedagoger bör vara särskilt uppmärksammade på i förskolan och inte bara avfärda dem som ”tysta” och ”bråkiga” barn. Woititz39 säger också att barn till alkoholister utvecklar dessa roller mycket tydligt till skillnad från barn i andra dysfunktionella familjer. Intervjuerna som vi gjorde med de drabbade flickorna visade tydligt vilka roller dessa flickor hade tagit på sig i respektive familj. Det var också tydligt att rollerna skiftar efterhand som familjesituationen ändras precis som Woititz40 säger. Hos en av flickorna märks detta tydligt, när hennes syskon flyttade, övertog hon den ansvariges roll. Både familjeterapeuten och förskolläraren menar att flickorna har en tyst och omhändertagande roll och pojkar har ett betydligt mer utagerande och bråkigt sätt. Det är dessa tysta barn som ofta kommer i andra hand och som ingen lägger märke till på förskolan. Det är detta som vi i vår undersökning ville lyfta fram.
Intervjupersonerna tycker att vi skall vara extra observanta med signaler som: försummelse, misshandel, trötthet och vanvård av olika slag. Enligt Bengtsson & Gavelin41 är detta signaler som barn till alkoholister visar tydligt på förskolan. Bengtsson & Gavelin42 säger vidare att barnen inte vill prata om vad de gjort under helgen på samlingen. I vår undersökning har vi kommit fram till hur viktigt det är att prata med barnen om deras problem hur små de än är. Vi tycker att det är viktigt att som pedagoger verkligen bry oss om barnen och att vi har tålamod att låta tiden utvisa när barnen vill berätta för oss om deras levnadsförhållanden.
38 Woititz, 1983
39 Woititz, 1983 40 Woititz, 1983
41 Bengtsson & Gavelin, 1994 42 Bengtsson & Gavelin, 1994
38
7.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister
under deras tid på förskolan (1-5 år)?
En sak vi reflekterade speciellt över var att det oftast tog väldigt lång tid från det att pedagogerna på förskolan uppmärksammade att allt inte stod rätt till med barnet fram till den dagen de anmäler till socialen, och verkligen tar tag i problemet. Beror detta på att många förnekar och blundar för signaler som barnen sänder ut i tron att allt ska bli bra snart? Vi har i förskolan anmälningsplikt vid misstanke om att ett barn far illa. Det är en skyldighet att vi med en gång anmäler. Ju fortare vi gör detta desto fortare kan barnet få hjälp.
Det är enligt Black43 av yttersta vikt att de som kan hjälpa barn inte underskattar det inflytande de har över dem, även om de tycker att både deras förmåga att förändra barnens situation och den tid de kan lägga ned på barnet är begränsad. Vi tror att det är mycket som bidrar till att pedagogerna blundar för de problem som finns. Det kan vara pedagogernas egen barndom som har varit så traumatisk att de förnekar vad de ser.
Det vi genom våra intervjuer och litteraturstudier kommit fram till är att vi som pedagoger skall lägga ner tid på att verkligen bry oss om barnet. Att våga se och möta barnet där det befinner sig. Att inte vara rädd för att prata med barnet om det som sker, hur hemskt det än kan vara för oss som pedagoger. Att vara professionell i sitt arbete betyder här att man kan lägga upp en handlingsplan för det enskilda barnet, där vi kan stärka barnets identitet och stötta barnet där deras utveckling brister. Enligt familjeterapeuten på Nämndemansgården kan barn klara mycket om det har någon som lyssnar och förstår, någon plats där barnet kan få vara sig själv, på ett sätt som inte är tillåtet hemma.
Vi kan göra mycket för barn till alkoholister på förskolan, bara vi inser våra möjligheter och inte bara ser till våra begränsningar.
43 Black, 1993
39 Enligt våra intervjupersoner är en nära relation med barnets föräldrar mycket viktig. Barn till alkoholister läser av situationer på ett sätt som många andra inte kan. De fångar upp negativa spänningar i luften. Märker barnet att vi som pedagoger tycker att det är något fel på deras föräldrar måste det ju vara fel på barnet självt också. Förnekandet av sjukdomen alkoholism är stor också hos barnet. Det är svårt att förstå om man inte har varit med om det själv. Enligt Black44 har barn till alkoholister en förmåga att hamna bland de vårdande yrkena. Risken att det finns någon i arbetslaget som själv är ett vuxet barn till en alkoholist är därför ganska stor. Detta kan vara en tillgång i arbetslaget.
7.3 Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?
Pedagogerna kan definitivt påverka det sociala arvet genom att bry sig om barnen. På så viss kommer barnen alltid att minnas att vi fanns där, de hade någon de kunde lita på, prata med och framförallt någon som de kunde uttrycka sina känslor inför. De första åren är avgörande för ett litet barn, beroende på hur de skall hantera svåra situationer i det kommande livet. Detta är viktiga faktorer menar familjeterapeuten och säger samtidigt att det finns mycket vi pedagoger kan göra för barn till alkoholister under deras tid på förskolan. Det som är betydelsefullt för andra barn är desto mer värdefullt för barn till alkoholister, så som kärlek, tillit och ärlighet.
Barn till alkoholister dras till det som de känner igen från sin barndom. De dras till likasinnade. Vi tror att om vi visar barnen uppriktighet, kärlek, tålamod och ger dem bekräftelse är det kanske detta de kommer att känna igen och dras till senare i livet, inte bara till destruktiva förhållanden.
Vi har i vårt arbete tittat på vad som händer med barn till alkoholister när de växer upp. Vi har studerat vilka förödande konsekvenser de fyra överlevnadsstrategierna (det ansvariga, det anpassliga, medlaren och det utagerande barnet) kan ha för individens fortsatta väg genom livet. Vi kan nu förstå varför barn till alkoholister oftast själva blir alkoholister, gifter sig med en alkoholist och/eller får ett osunt förhållande till drogen alkohol senare i livet, allt detta
44 Black, 1993
40 kommer i sin tur påverka deras egna barn.45 När vi förstår detta och är medvetna om hur det sociala arvet kommer att ha för betydelse för ”det” eller ”det” barnet på förskolan kanske vi inte avfärda situationen lika lätt. Vi är då medvetna, det är vår uppgift som professionella pedagoger i arbetet med barnen att göra vad vi kan för att påverka detta. Vi tror att ytterst få som har den kunskap vi nu förvärvat som inte kommer att stanna upp och tänka till på vilken roll de har i barnets liv och fortsatta utveckling. Vi kan alltså påverka det sociala arvet och bör göra det. Barn till alkoholister är de ”glömda” barnen, kanske kan detta arbete bidra till att några fler barn får hjälp på sin väg. Det var en svår fråga att besvara men inte desto mindre viktig.
45 Black, 1993
41