Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem

Av våra djupintervjuer med Hanna 20 år, Marie 17 år och Ida 17 år fick vi samma svar på vår fråga. Om vi lär känna barnen ordentligt och bryr oss om dem på ett riktigt sätt så märker vi när barnen mår dåligt. Signalerna kan variera men vi har funnit ut att alla de tre flickorna vi intervjuade har varit tillbakadragna som barn. Tysta flickor, som alla smälter in i mängden. Ett drag som alla tre flickorna har gemensamt är att de har förstått att det varit något fel i familjen och ofta känt sig ensamma och ledsna, de har aldrig pratat med någon om det. Ingen av dem har förstått att anledningen till varför de mådde så dåligt var att de levde tillsammans med en alkoholist, detta blev klart för dem först när de blev äldre. De har alla lidit i det tysta och inte vågat visa sina känslor för någon, inte ens för sig själva.

Alla flickorna har förträngt verkligheten på olika sätt som barn, genom att ta på sig olika roller i familjen. Vi har av detta funnit ut att flickor oftast tar på sig den omhändertagande rollen, att trösta andra, ta hand om andra och smälta in i mängden. De vill inte vara annorlunda än andra. Ingen av flickorna har varit barn i ordets rätta bemärkelse. De har erfarenheter av livet som ett barn inte kan förstå. De har alla känt sig annorlunda än sina jämnåriga kamrater, inte kunnat vara lika sorglösa som sina kompisar.

Av detta drar vi slutsatsen att dessa flickor på förskolan utmärker sig från de andra. Detta borde vi som pedagoger vara mycket uppmärksamma på och ställa oss frågan vad detta kan

33 bero på, inte bara avfärda det som ett tillbakadraget barn eller tro att ”hon” eller ”hon” är sådan.

Av förskolläraren och familjeterapeuten på Nämndemansgården fick vi reda på att barn till alkoholister oftast är mycket bråkiga och okoncentrerade. De är utåtagerande på ett eller annat sätt. Vad gäller flickor fick vi svaret att de ofta tar på sig rollen som omhändertagande. De vill ta hand om de mindre barnen på förskolan. Både förskolläraren och familjeterapeuten sa att ju äldre barnen är desto lättare är det att uppfatta signaler om att något inte står rätt till hos barnet.

Signalerna kan också visas genom lek, då de ofta spelar ut vad de har varit med om hemma, i leken, eller också där har de den omhändertagande rollen. Både förskolläraren och familjeterapeuten sade precis som flickorna att det var mycket viktigt att lära känna barnet och observera barnet för då kan vi lättare upptäcka om barnet mår dåligt. Familjeterapeuten på Nämndemansgården sa att flickorna oftast stänger in sina känslor. Vi har funnit ut av det de tre flickorna berättade stämmer överens med övriga intervjuer.

Alla våra intervjupersoner tycker det är viktigt att lära känna barnen ordentligt i barngruppen. Just för att upptäcka avvikande beteende samt att flickor ofta tar den omhändertagande rollen, har svårt att visa känslor och är tillbakadragna. Dessa är de starkaste signalerna på att det finns alkoholism i familjen och att flickorna far illa av det.

6.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister

under deras tid på förskolan (1-5 år)?

Efter att ha genomfört djupintervjuerna med de tre drabbade flickorna, Hanna 20 år, Marie 17 år och Ida 17 år, förskolläraren och familjeterapeuten kunde vi dra följande slutsats.

Vi som pedagoger kan för barn till alkoholister i första hand anmäla situationen så fort som möjligt till de sociala myndigheterna, så att de i sin tur kan reda ut hur pass illa barnet far i sin hemmiljö. Om barnet efter det är kvar på förskolan ska vi bry oss om barnet med sann kärlek. Barnet i fråga får inte så mycket av den varan i hemmet. Vid alkoholism i familjen får barnets behov komma i andra hand. Det är viktigt att vi som pedagoger uppmärksammar detta och ger barnet bekräftelse.

34 Vi drog också slutsatsen att det är av yttersta vikt att prata med barnet om hur de har det hemma och hur barnet mår. Det är viktigt med tålamod då barnets förnekelse är stor och bekännelsen kommer först efter att tilliten mellan pedagogen och barnet har infunnit sig. Barn till alkoholister litar inte på vuxna, det är viktigt att vi som pedagoger bevisar motsatsen. Vi ska alltså prata med barnet hur litet det än är och försöka få barnet att förstå att det inte är deras fel att föräldern missbrukar alkohol. Är barnet för litet för att sätta ord på verkligheten bör vi som pedagoger ändå tydligt visa att vi förstår vad de känner.

Vidare har vi dragit slutsatsen att vi inte ska ge barnet negativ kritik utan istället stärka barnets svaga sidor i förskolan. En annan slutsats vi kunde hitta som var tydlig i intervjuerna var hur viktigt det var att vi som pedagoger ger barnet en chans att få uttrycka sina känslor, både genom lek, ord och skapande verksamhet.

Föräldrakontakten tog alla intervjupersonerna upp. Det är viktigt för barnet att vi pedagoger vågar möta föräldrarna på ett ärligt sätt. Barnet måste känna att vi tycker om deras föräldrar. Vi ska tänka på att allt ska göras på förskolan för barnets bästa. Det är barnet vi ska ha i fokus.

6.3 Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?

Detta är ingen fråga som går att besvara. Det är många faktorer som påverkar hur individen kommer att utvecklas, såsom hemmiljön, om barnet har haft en nära relation med en vuxen och hur barnet i sig reagerar på enskilda händelser. Denna fråga kan bara belysas med våra spekulationer.

Slutsatsen vi kan dra efter att ha gjort djupintervjuerna med de tre drabbade flickorna är att det är av yttersta vikt att barn till alkoholister får hjälp så tidigt som möjligt. Vi ser tydligt att flickorna är påverkade av sin uppväxt. De tankar och erfarenheter som de tre flickorna delar är för människor utan deras erfarenheter okända. Hur detta senare kommer att påverka dessa flickor kan vi bara gissa oss till. Familjeterapeuten på Nämndemansgården menar att vi som pedagoger definitivt kan påverka det sociala arvet. Genom att vi under barnets tid på förskolan verkligen bryr oss om och vågar möta barnet på dess nivå, kommer de för resten av

35 livet bära med sig en positiv bild av vuxna. Barnen kommer alltid att minnas att vi fanns där, att vi förhoppningsvis gick att lita på och att de hade någon som de kunde uttrycka sina känslor och tankar inför.

Familjeterapeuten menar på att det mönster hon kan se hos sina patienter är att barn till alkoholister dras under sin uppväxt till det de känner igen. Detta innebär att om man som liten har komplicerade förhållanden hemma kommer man även under sin uppväxt dras till dessa förhållanden. Detta gör inte barnets liv enklare, utan försvårar endast situationen. Genom medvetenhet kan barn till alkoholister få hjälp och hindra att de själva blir alkoholister eller kanske gifter sig med en alkoholist. Detta är vad vi som pedagoger kan hjälpa till med och på så sätt påverka det sociala arvet.

36