VEM ÄR JAG? - Ett arbete om döttrar till alkoholister

Barn- och ungdomspedagogisk utbildning

Lek-Fritid-Hälsa

VEM ÄR JAG?

Ett arbete om döttrar till alkoholister

Examensarbete

Frida Larsson

Maria Nilsson

Ht 2003

Förskollärarutbildningen

Handledare:

Ann-Sofi Råstam

2

Sammanfattning

I vårt examensarbete ville vi ta reda på mer om barn till alkoholister och då framförallt flickor. Eftersom dessa barn ofta glöms bort av omgivningen och på så sätt själva får hantera sin svåra situation. Alkoholism är vanligare än man tror och barnen som lever i dessa familjer är många.

Vår undersökning speglar situationen för barn till missbrukare ur följande tre perspektiv: - Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss pedagoger ute på förskolan? - Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister under deras tid på förskolan? - Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?

Vi har använt oss av litteratur och intervjuer för att få svar på våra frågor. Vi har intervjuat en förskollärare, en familjeterapeut och tre flickor till alkoholister.

De resultat vi kunnat utläsa genom litteratur och djupintervjuer är just vikten av att vi som pedagoger och vuxna människor i dessa barns närhet reagerar på de symtom som finns och gör något åt saken. Vi kom fram till att kunskapen om dessa barn inte är så stor bland personalen på våra förskolor som man hade velat att den skulle vara.

Signalerna som barnet sänder ut när de inte mår bra kan variera. Det är av betydelse att vi som pedagoger känner till barnet och dess normala utveckling samt hur de reagerar på händelser. Detta gör att vi kan se om det är något som fattas barnet i dess hemmiljö.

De viktigaste slutsatserna vi kan utläsa av detta är att det för barnet är avgörande hur mycket vi som pedagoger uppmärksammar barnet och dess situation och gör vad vi kan för att hjälpa barnet. Det sociala arvet påverkar individen genom dess väg i livet. Om vi som pedagoger bryr oss på ett äkta sätt under barnets tid på förskolan kan detta för barnet vara ett steg i rätt riktning senare i livet.

Sammanfattningsvis skulle vi önska att man uppmärksammade dessa barn mer och satte in större resurser för att hjälpa dem.

3

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till våra intervjupersoner som öppet och ärligt har berättat om sina upplevelser och sina tankar kring sin uppväxt.

Vi vill även rikta ett stort tack till Nämndemansgården för att de ställde upp och deltog i vår forskningsprocess, samt till vår handledare Ann-Sofi Råstam för hennes tips och råd när det som bäst behövdes.

4

Du berättar

om hur du somnade innanför dörren med huvudet på din hund många nätter

hur du cyklade och grät när din hund dog att hunden betydde mer

för dej

än din pappa och din mamma som aldrig var nyktra eller hemma

och som inte visste vad de skulle ha dej till

Det är sorgligt och du gråter

Jag sitter i stolen mittemot dej och jag hinner tänka mycket

för historien är inte kort och det är inte första gången

jag hör den Du berättar och jag sitter och undrar varför du inte säjer nånting om de kvällar när dina barn

inte har vågat somna utan har slunkit runt hörnen

och lurpassat på dej pappa har väl inte börjat

dricka igen hur mår pappa här luktar väl inte

konjak

han dricker väl säkert inte den här natten

Medan du gråter dej till sömns för att det är så synd om dej som hade en pappa som var

alkoholist

så sitter jag och undrar när mitt hat

kommer att bränna dej till vit aska

medan du ligger där och snyftar utan en tanke på

att dina barn ju också har en pappa

Ur Märta Tikkanen Århundradets kärlekssaga

5

Innehållsförteckning

1. Inledning

2. Kunskapsbakgrund

2.1 Vad är alkoholism?

2.1.1 Den ”sjuka” familjen... 8

2.1.2 Alkoholistfamiljens utveckling……….. 9

2.2 Kvinnor och alkohol

2.3 Ärftlighet

2.4 Hur ser det ut i samhället idag?

2.5 Barnens uppväxtvillkor och hemförhållanden

2.5.1 Hur rollerna utvecklas och tar form………... 14

2.5.2 Det ansvariga barnet……….. 14

2.5.3 Det anpassliga barnet………. 14

2.5.4 Medlaren……… 15

2.5.5 Det utagerande barnet………... 15

2.6 Det sociala arvet – hur alkoholism går i arv

2.6.1 Det ansvariga barnet……….. 17

2.6.2 Det anpassliga barnet………. 17

2.6.3 Medlaren……… 18

2.6.4 Det utagerande barnet……… 18

2.6.5 Från förälder till barn………. 19

2.7 Typiska karaktärsdrag för vuxna barn till alkoholister

2.8 Att arbeta med barn till alkoholister

2.8.1 Att prata med barn om alkohol……….. 21

2.8.2 Att tänka på som pedagog………. 22

2.8.3 Tecken och signaler som tyder på att barnet inte mår bra?... 23

2.8.4 Signaler som är utmärkande på förskolan………. 24

2.9 Vad säger läroplanen Lpfö-98

2.10 Sekretess

6

2.11.1 Vad händer efter en anmälan?... 26

3. Preciserat problem

4. Metod

5. Genomförande

6. Resultat

6.1 Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem……….32

till oss pedagoger ute på förskolan? 6.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister………. 33

under deras tid på förskolan (1-5 år)? 6.3 Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?...………….. 34

7. Diskussion

7.1 Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem……….36

till oss pedagoger ute på förskolan? 7.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister……….. 38

under deras tid på förskolan (1-5 år)? 7.3 Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?……… 39

8. Källförteckning

Bilagor

Bilaga 1 – Intervjufrågor barn till alkoholister Bilaga 2 – Intervju med Hanna 20 år

Bilaga 3 – Intervju med Marie 17 år Bilaga 4 – Intervju med Ida 17 år Bilaga 5 – Intervju med en förskollärare Bilaga 6 – Intervju på Nämndemansgården Bilaga 7 – Ett brev till alla som brukar alkohol!

7

1. Inledning

Vi har valt att skriva om barn till alkoholister, och har valt att inrikta oss på hur flickor både socialt och i förskolan påverkas av att växa upp i ett alkoholisthem. Barn till alkoholister lever i en värld som är så fasansfull att vi inte ens kan föreställa oss det. Barnets hela liv skakas i sina grundvalar och påverkas mer än vi kan tro. Dessa barn kommer vi att möta ute i förskolan och i dagens samhälle. Det finns allt fler och fler barn som växer upp under alkoholisthemmets misär, utan att någon vet om det.

När vi valde att inrikta undersökningen på flickor gjorde vi det för att det oftast är de som får den omhändertagande rollen i familjen och det är de ”tysta” duktiga flickorna som ingen lägger märke till.

Syftet med undersökningen är att göra pedagoger ute i verksamheten mer medvetna om detta problem. Hur upptäcker vi flickorna som bär på så mörka hemligheter i ett tidigt stadium på förskolan? Vilka signaler ger flickorna till oss som pedagoger, och hur kan vi hjälpa dem? Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet, eller sprids alkoholismens misär som ringar på vattnet?

Dessa frågor har vi i vår undersökning besvarat för att vi pedagoger i vårt professionella arbete ska kunna stötta, uppmärksamma och hjälpa barn till alkoholister på ett relevant sätt. Vi vänder oss till alla verksamheter som arbetar med barn, med uppmaningen att alkoholism är betydligt vanligare än vad de flesta tror. Det är alkoholisten som får hjälp, men barnen lämnas åt sitt eget öde.

8

2. Kunskapsbakgrund

2.1 Vad är alkoholism?

Det är svårt att definiera alkoholism. Alkoholism är när en individ känner ett tvång till att dricka alkohol. Man förlorar då kontrollen över hur mycket man konsumerar och över sin egen livssituation. En definition som är allmänt rådande är ”När en person trots upprepade smärtsamma konsekvenser fortsätter att dricka”.

Alkoholism är en sjukdom som är ingens fel. För att utveckla sjukdomen krävs biologiska, psykologiska och sociala förutsättningar. Sjukdomen alkoholism kan drabba vem som helst oavsett social status. Man räknar idag med att cirka tio procent av befolkningen bär på detta arv. 1

2.1.1 Den ”sjuka” familjen

Många tror felaktigt att det bara är alkoholisten som är den sjuka i familjen. Att om bara alkoholisten slutar att dricka så blir allt bra igen. Så är det inte! När man lever med eller nära en alkoholist insjuknar hela familjen automatiskt i olika roller efterhand som sjukdomen fortskrider. Vanligt är att alkoholistens familj på grund av kunskapsbrist försvarar alkoholistens drickande och beteende och omedvetet förlänger lidandet. Dessa försvarare kallas enligt Holfve2 för Försvarsadvokater. Försvarsadvokaterna hittar på mängder av förklaringar till varför alkoholisten dricker, till exempel att alkoholisten har haft en jobbig barndom, att alkoholisten har det stressigt på jobbet och så vidare. Försvarsadvokaterna kommer på detta sätt att omedvetet ”hjälpa” alkoholisten att dricka för att de tycker synd om denne. Försvarsadvokaterna har nu blivit medberoende och insjuknat själva. De tror av hela sitt hjärta att det är yttre omständigheter som styr alkoholistens drickande. De tror sig själva vara skuld till det hela och anklagar sig själva. Då familjen tror sig vara skuld till problemet kan man förstå varför familjen försöker dölja verkligheten på olika sätt.

1 _{Nämndemansgården, www.namndemansgarden.se (2003-12-04)} 2 _{Holfve, 1989}

9 Familjen ”räddar” nu den sjuke från konsekvenserna av sitt drickande genom att till exempel ringa och sjukanmäla den bakfulla alkoholisten. Familjen gör det möjligt för alkoholisten att dricka och har enligt Holfve3 gjort sig själva till Möjliggörare. På detta sätt fortsätter det och problemen blir större och större.

Alkoholism är förnekelse. Alkoholisten förnekar för sig själv att han är alkoholist och så länge alkoholisten förnekar sin sjukdom kommer han/hon inte att söka vård.4

2.1.2 Alkoholistfamiljens utveckling

Här nedan följer hur händelseförloppet utvecklar sig i en alkoholistfamilj, samt vad som händer med de olika familjemedlemmarna.

• Föräldern börjar nyttja alkohol för att uppnå en känsla av avslappning.

• Föräldern skyller sitt drickande på olika ursäkter som stress, som medicin mot smärtor och så vidare.

• Alkoholisten får enstaka minnesförluster. Partnern börjar reagera på drickandet.

• Toleransnivån ökar. Bortförklaringarna blir fler. Partnern börjar prata om alkohol oftare. Barnen börjar bli aggressiva eller tystnar.

• Beroendet av alkohol ökar. Partnern accepterar bortförklaringarna.

• Den sjuke börjar dricka alkohol fort. Partnern börjar skydda sig från insyn eller tar ut skilsmässa för att makan/maken dricker för mycket.

• Den sjuke saknar förmågan att sluta dricka och känner rädsla och skuldkänslor. De kan få ångestattacker. Partnern förlorar helt perspektivet på sitt eget beteende och går nu in för att ”rädda” den sjuke.

• Den sjuke får fler minnesluckor, förtränger de gamla helt och vägrar diskutera ämnet alkohol. Partnern tar kamp mot flaskorna och mot alkoholisten.

• Den sjuke kommer med fler ursäkter och försvar. Partnern isolerar sig med alkoholisten eller lämnar denna.

3 _{Holfve, 1989}

10 • Den sjuke blir allt mer aggressiv med ständigt dåligt samvete och självkänslan sjunker.

Partnerns roll som make/maka bryts nu helt och den vårdande och övertagande rollen växer. Barnen far illa och förlorar sina förebilder i familjen.

• Den sjuke förlorar kontrollen och sitt ansvar och de andra i familjen tar över den sjukes uppgifter. Barnen blir föräldrar åt sina egna föräldrar.

• Den sjuke lovar att sluta dricka och bryter löftena gång på gång. Partnern lämnar alkoholisten eller ökar sitt medberoende. Barnen blir vittne till mer aggressivitet, våld och tystnadskurer.

• Den sjuke byter arbete, bostad eller på annat sätt flyr geografiskt verkligheten. Partnern flyttar med eller lämnar alkoholisten. Barnen rivs upp genom ständiga flyttningar.

• Den sjuke har inga andra intressen än beroende, sprit och sex. Partnern börjar tycka synd om sig själv och känner sig oälskad. Alkoholisten kan inte älska andra människor, han/hon kan bara vara beroende. Barnen får inte längre någon kärlek.

• Den sjuke undviker alla som skulle kunna bryta ned hans/hennes förnekelse. Partnern som skulle ”rädda” den sjuke lider svårt och känner sig helt misslyckad. Barnen har nu inga föräldrar alls utan enbart en djupt sjuk alkoholist och en lika sjuk medberoende alkoholist. • Familjen får problem med ekonomin. Partnern ”räddar” även den. Barnens ekonomiska

standard sjunker. De börjar fly hemmet och tar på sig olika roller. Barnens skolproblem ökar markant.

• Den sjuke får problem på sitt arbete. Partnerns lojalitet mot alkoholisten avtar och överflyttas till barnen. Barnen tvingas bli förtrogna och kompis med den medberoende och betraktas som vuxna.

• Den sjuke missköter sin föda. Partnern straffar den sjuke och den falska lojaliteten mot barnen ökar. Barnen får veta att de är den medberoendes ”allt”. De finns för någon annans skull.

• Den sjuke undviker alla människor. Partnern upphör med sex, tar eventuellt ut skilsmässa eller också ökar våldet i familjen. Barnen får ofta bevittna våld och blir i bästa fall familjehemsplacerade.

• Hos den sjuke bryts den normala viljekraften helt. Partnern lider svårt av ängslan, oro, aggressivitet och får ta över allt hemma. Barnen lider av aggressivitet, depression och frustration.

• Den sjukes händer ”skakar” och de har ett ständigt återställarbehov. Fysiken försämras och den sjuke är konstant på dåligt humör. Partnern lämnar eller fortsätter att ljuga genom

11 att kalla den sjuke ”nervös”. Partnern går upp och ned i vikt och lider svårt av sitt medberoende.

• Den sjukes alkoholtolerans minskar och han/hon får förgiftningsanfall. Misshandel, brott, moraluppluckring och prostitution kommer in i bilden. Partnern lämnar eller fortsätter att ”rädda” den sjuke nu även hos polisen och tingsrätten.

• Den sjukes intelligens sjunker. Partner och barn kan utsättas för våld och sexuella övergrepp. I bästa fall söker barnen hjälp för att komma hemifrån.

• Den sjuke drabbas av besinningslös rädsla. Partnern och barnen utsätts för ännu mera våld.

• Den sjuke dricker på heltid och alla ursäkter försvinner. Han eller hon dör en våldsam eller plågsam död. Partnern och barnen blir på detta sätt därmed skilda från alkoholisten!5 Tidsperioden under vilket det hela utspelar sig varierar från fall till fall.

2.2 Kvinnor och alkohol

Kvinnor tål ungefär tjugofem procent mindre sprit än män. Det har flera orsaker. Några uppenbara, som till exempel att kvinnor i regel har mindre kroppsvolym och att kvinnokroppen innehåller mindre vatten. Det finns också en skillnad i hur alkoholen omsätts hos män och kvinnor.

När alkohol bryts ner i kroppen bildas ett giftigt ämne (acetaldehyd) som kan orsaka en rad obehagligheter som exempel kraftig rodnad, andnöd, hjärtklappning, huvudvärk illamående och kräkningar. Acetaldehyden bryts så småningom ner, men kvinnor som dricker alkohol får högre koncentration av acetaldehyd än män. Nyare undersökningar visar också att det finns skillnader i acetaldehydhalterna under menstruationscykelns olika faser och när man använder p-piller. Detta skulle kunna förklara varför kvinnor påverkas olika av samma mängd alkohol beroende på var i menstruationscykeln de befinner sig.6

5 _{Holfve, 1989}

12

2.3 Ärftlighet

Det kan finnas ärftliga skillnader mellan kvinnor och män när det gäller alkoholism. Men det som ärvs är inte alkoholismen i sig, utan anlagen för att utveckla alkoholism. Sedan är det påverkan från livsmiljön tillsammans med de ärvda anlagen som avgör om man utvecklar beroende. Undersökningar har visat att kvinnor har lättare att bli alkoholberoende än män.7

2.4 Hur ser det ut i samhället idag?

Det finns ingen tillgänglig statistik som på något sätt belyser utvecklingen av alkoholmissbruk i Sverige. Begreppet som berör missbruk är vid och beroende på vilken definition som används (alkoholberoende, alkoholmissbrukare, alkoholist, storkonsument, alkoholproblematiker osv). Antalet kan variera avsevärt.8

Alkoholproblem är mycket vanliga i Sverige. Man räknar med att fler än 450 000 yrkesverksamma människor är beroende. Endast ca tre procent av dessa är kända inom socialtjänsten, försäkringskassan eller på personalavdelningar. Det är dubbelt så många barn som idag lever och växer upp i alkoholisthem. De övriga är vad man kallar "dolda missbrukare". Förutom de svåra kroppsliga skadorna får beroendet ofta allvarliga sociala, psykologiska och ekonomiska följder för individen själv och dess närstående. Den samhälleliga kostnaden är enorm, 130 miljarder kronor om året enligt vissa beräkningar. Självmord, våld, rattfylleri och social utslagning följer många gånger i spåren av alkoholberoende och missbruk. En betydande del av sjukvårdens resurser används för vård av sjukdomar som hänger samman med alkohol, var fjärde sjukhussäng upptas av någon med en alkoholrelaterad skada eller sjukdom. Inom socialvården läggs mycket tid, kraft och pengar på att ta hand om de sociala och ekonomiska följderna av alkoholproblem. Sammantaget leder det kemiska beroendet och missbruket till att företag, förvaltningar och samhälle drabbas av stora ekonomiska förluster, pengar som till exempel skulle kunna läggas på barnomsorgen.9

7_{Broschyr, Apoteksbolaget}

8 _{Rapport CAN, 2003}

13

2.5 Barnens uppväxtvillkor och hemförhållanden

Barn till alkoholister växer upp under likartade hemförhållanden. Det finns skillnader på ytan och enstaka händelser kan variera i olika familjer, men det som händer är i princip detsamma som i alla alkoholisthem. Generellt sett liknar det ena hemmet det andra hemmet med ständiga undertoner av spänning och oro. Händelserna varierar och är olika men de får samma konsekvenser för barnen, de orsakar alla smärta och samvetskval. Att vara barn till alkoholister är att leva i ständig ovisshet. Barnen vet aldrig vad de kan vänta sig av sina föräldrar. Det lilla barnets värld speglas av oro, otrygghet, ångest, besvikelser, lögner, rädsla och mycket ofta också av misshandel och övergrepp. Barnen har så mycket känslor inom sig, de känner sorg och ilska, en sorg och ilska som antingen vänds inåt mot barnet själv eller utåt mot barnets omgivning.

Barndomen avbryts för dessa barn i förtid. De tvingas ta hand om sig själva och kanske också yngre syskon. Barn och föräldrarollerna blir ombytta. Dessa barn tvingas ofta ta hand om den alkoholiserade föräldern/arna när denne är full eller bakfull och när han/hon är nykter anpassa sig efter rådande situation. Finns det en medalkoholist i familjen är barnets roll ofta den förtrognes. Praktiska göromål såsom att städa, handla, laga mat och att ta hand om sina yngre syskon är ofta ett ansvar som barn i en missbrukarfamilj får överta. Ett stort ansvar som barn inte har förutsättningar för att ta på sig, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det lilla barnet känner sig inte så som ett barn inuti trots det faktum att de ser ut som barn. De har ingen aning om vad det vill säga att ha ett barns känslor. Ett barn är sorglöst, alkoholistbarnet är inte det! Skillnaderna ligger i hur det enskilda barnet reagerar på händelser i det vardagliga livet. Ett alkoholistbarn tar till sig händelser på ett avvikande sätt och beter sig därmed annorlunda än andra barn.

Andra människor kan beskriva ett alkoholistbarn mycket tydligt beroende på den roll barnet intar i familjen. Barn i alkoholisthem tar på sig roller precis som barn i alla dysfunktionella familjer gör. Barn till alkoholister utvecklar dessa roller mycket tydligt.

Andra vuxna i barnets omgivning lägger märke till det men inser inte alltid vad det betyder.10

10 _{Woititz, 1983}

14

2.5.1 Hur rollerna utvecklas och tar form

När det lilla barnet växer upp i en alkoholistfamilj utvecklar barnet en överlevnadsroll för att kunna trygga både sin och familjens överlevnad och trygghet. Detta gör de för att kunna överleva i kaoset som finns i alkoholisthemmet. Rollerna är inte självklara eller renodlade utan många gånger kan det hända att barnen i familjerna kommer att växla mellan olika roller allt eftersom situationerna skiftar. I allmänhet talas det om fyra olika roller.11

2.5.2 Det ansvariga barnet

Den ansvariga eller Hjälten som han också kallas är oftast det äldsta barnet i familjen eller ett barn som växer upp utan syskon. Det är nästan alltid en flicka som tar på sig denna roll.

Hjälten får ta över ansvaret hemma, de blir så kallade små vuxna som inte har tid att vara barn. Han eller hon städar, handlar, lagar mat, passar sina småsyskon och så klart, de tar hand om sina berusade föräldrar. De är ambitiösa och duktiga barn. De har kontroll över allt som händer i familjen och sköter skolan perfekt. Detta barn sätter alltid andras behov före sina egna. Barnet lär sig tidigt att den enda man kan förlita sig på är sig själv. Barnet blir mycket ensamt och har inte många kompisar då han eller hon inte har förmågan som andra barn att slappna av och ha roligt då det har för mycket att tänka på. Det ansvariga barnet har mycket svårt för att visa känslor eftersom det inte har tid att tänka på sina egna känslor och behov. De är oftast mycket stela små människor och är i kontakten med andra slutna. De känner sig utanför och annorlunda. 12

2.5.3 Det anpassliga barnet

Det anpassliga barnet också kallat Clownen är oftast ett yngre barn i familjen. Detta barn har genom sin oroliga uppväxt blivit otroligt skicklig på att anpassa sig. De har aldrig fått en stabil grund att stå på och har aldrig fått utveckla nära relationer med vuxna. Barnet har fått lära sig hemma att de omöjligt kan veta vad som ska hända härnäst. De har ingen riktning att

11 _{Woititz, 1983}

15 gå efter i livet. De vet inte när saker tar sin början eller slutar. Barnet har utvecklat en flexibilitet och spontanitet och kan hoppa direkt in i händelsernas mitt. Detta barn får oftast höra hur lätta de är att ha att göra med då de snabbt och lätt anpassar sig till nästan vilken situation som helst. Det anpassliga barnet drar uppmärksamheten till sig genom att vara rolig och skoja bort problemen. Barnet är oftast mycket vilse och har ingen kontroll över sitt liv de är därför väldigt okoncentrerade och hyperaktiva. Barnet tröttnar fort på sina projekt, de är för oroliga för att kunna avsluta något i lugn och ro. Bakom masken döljer sig ett barn som känner sig otillräckligt och betydelselöst. 13

2.5.4 Medlaren

Medlaren också kallad Tapetblomman är oftast ett yngre barn i familjen. Det är oftast flickor som reagerar på familjens problem på detta sätt.

Medlaren är det barn i familjen som är upptaget med att ta hand om alla andras känslomässiga behov. Det är det mest omtyckta barnet i familjen för de har en varm och generös utstrålning. Han eller hon är en mycket bra lyssnare och är väldigt omtänksam. De dras till de människor i dess omgivning som är lidande och gör sig själva osynliga. Dessa barn verkar oftast blyga och tillbakadragna. De försöker smälta in i sin omgivning och är ganska bra på det. De ställer aldrig till bråk utan ger sig själv hellre skulden vid konflikter så att allt ska bli bra igen. Dessa barn vågar inte visa sina känslor, inte ens för sig själva. De förväntar sig inget utav sin omgivning utan lever i sin egen lilla fantasivärld med låtsaskompisar. De har inga jämlika förhållanden då medlaren alltid är den som ger för mycket. De betjänar andra på sin egen bekostnad och medlaren blir på så sätt avskuren från andra och känner sig mycket ensam i livet.

2.5.5 Det utagerande barnet

Det utagerande barnet eller Syndabocken som han också kallas är det barn i familjen som genom att dra uppmärksamheten till sig själv på ett destruktivt sätt försöker att dölja familjens problem. Detta är ofta ett yngre barn i familjen som tar på sig denna roll. Det utagerande

16 barnet gör allt för att skapa problem runt sig själv, allt för att dölja hur det verkligen står till. Detta barn är mycket medvetet om sin vrede mot omgivningen, men är inte alls bekant med sina andra känslor. De vet inte varför de mår så dåligt. Det utagerande barnet är oftast mycket påfrestande för dess omgivning och de tycks vara på kant mot vuxenvärlden. Detta är bråkstaken i förskolan/skolan och andra reagerar oftast med vrede och frustration mot detta barn. De reagerar sällan på positiva föredömen och blir oftast socialt isolerade. Om de har några kompisar är detta ofta likasinnade. Under den tuffa ytan känner sig det utagerande barnet utstött, oälskad och otillräcklig. De har en nästan obefintlig självkänsla. 14

2.6 Det sociala arvet – hur alkoholism går i arv

Vilken roll barnet än växer in i, antingen om de har drag av alla fyra rollerna, av två roller, om de växlar mellan olika roller eller om de särpräglar en roll växer barn till alkoholister upp med luckor i deras utveckling. Luckorna är känslomässiga och psykologiska tomrum som uppstår till följd av den oförutsägbara och inkonsekventa omvårdnaden som råder i ett alkoholisthem. För de flesta barn handlar luckorna i deras liv mest om kontroll, tillit, beroende, identifikation och om att kunna utrycka sina egna känslor och behov.

Alla dessa faktorer kommer att påverka dessa barn i vuxenlivet. Faktorerna påverkar deras förhållanden till andra människor särskilt deras kärleksförhållanden, det kan leda till allvarliga depressioner, dessa barn stannar ofta kvar i destruktiva kanske alkoholistiska förhållanden eller kan det leda till att de så småningom blir alkoholister själva. Människor som växer upp med alkoholism har alla tänkt samma sak –Det ska aldrig få hända mig! De har uttalat orden, trott på dem med riktig övertygelse och ändå har det slutat med att de själva blir alkoholister, att de gifter sig med en alkoholist eller utvecklar känslomässiga och/eller psykologiska mönster som kan ge upphov till allvarliga problem i vuxenlivet, både privat och i deras förhållanden till sin partner och till sina egna barn.

För att få en bättre förståelse till varför det blir på detta sätt så har vi studerat vad som händer när barn till alkoholister växer upp. Vi har studerat vilka problem som kan uppstå beroende på

14 _{Black, 1993 & Cohen, 1997}

17 vilken roll barnet har spelat i barndomen och när denna roll följer med individen in i vuxenlivet.15

2.6.1 Det ansvariga barnet

Det ansvariga barnet till alkoholister lierar sig ofta med människor som låter dem fortsätta att vara den som har ansvaret, kontroll på allt som händer och låter dem vara allvarliga och känslodöda. Antingen det eller också förblir det ansvariga barnet också i vuxen ålder socialt isolerad från andra människor. Det är lätt att förstå varför många ansvariga barn till alkoholister växer upp och blir deprimerade, mycket ensamma, ångestladdade, spända och rädda. De mår inte bra men de vet inget annat sätt att leva sitt liv på. Som barn gavs de aldrig några alternativ.

Om de dricker sprit (det gör de flesta eftersom de växte upp nära alkohol) påverkar alkoholen dessa nu vuxna barn på ett helt annat sätt än en vanlig sällskapsdrickare. Med alkoholens hjälp finner de ansvariga en helt annan värld. De blir mindre stela och kan koppla av, de blir inte fullt så allvarliga och de kan visa sina känslor. För ett vuxet barn till en alkoholist kan alkohol vara den enda vägen till lindring. De får vänner och blir bemötta på ett helt annat sätt i sitt berusade jag så det är inte svårt att förstå att den ena drinken leder till den andra och den tredje… Även om de inte blir alkoholister förstärker alla dessa positiva känslor deras behov av att dricka och det kan skapa ett psykologiskt beroende hos individen.16

2.6.2 Det anpassliga barnet

Det anpassliga barnet har upplevt sitt liv som en berg-och-dalbana. De är så vana vid att anpassa sig att de inte kan tala om vad som verkligen händer i deras liv. De utforskar inte heller sina känslor för de har inte lärt sig hur man gör det, de har lärt sig att förtränga dem. De kommer som vuxna att ha förhållanden med andra människor som är lika känslomässigt slutna som de själva är. Detta begränsade umgänge är det enda som känns tryggt för dem. Det anpassliga barnet hittar partners som skapar kaos, samma kaos som har varat hela deras liv

15 _{Black, 1993}

18 upprepas nu och blir deras trygga zon. Den anpassliga förnekar sig själv och det slutar med att individen känner sig deprimerad, isolerad och ensam.

För den anpassliga individen kan alkoholen vara lindrande. Med alkoholen i kroppen får de känslan av makt över sitt eget liv, de får lättare att fatta beslut, lättare att känna och lättare att kunna prata om det verkliga problemet. Alkoholen ger dem ökat självförtroende och för att upprätthålla denna nya känsla verkar det vettigt att dricka mer. Det kan resultera i att de blir alkoholister eller också blir de psykologiskt beroende av drogen alkohol.17

2.6.3 Medlaren

Medlaren som har trängt undan sina egna behov för att ta hand om alla andra fortsätter oftast med att ta hand om andra. De vet ju inget annat. Dessa nu vuxna medlare hamnar oftast inom de vårdande yrkena. De går genom vuxenlivet utan att någonsin fundera på vad de vill, vad de behöver för att må bra. De får aldrig ut något av livet på detta sätt. Deras överlevnadsstrategi hänger kvar upp i vuxen ålder. Om de ständigt tänker på vad andra behöver, behöver de aldrig ta tag i vad de själva känner. Det är lätt att förstå varför medlaren lätt blir deprimerade som vuxen. De känner sig ensamma och övergivna. De kan inte prata om sina egna känslor och ger ständigt för mycket av sig själv till andra.

Alkohol uträttar underverk för medlarna, de får större självförtroende, de känner och de blir arga när de är berusade. Detta slår an positiva strängar hos medlaren och de behöver alkohol för att stötta sina känslor. Att dricka för medlaren blir ett sätt att lösa problem. De dricker mer och mer och blir antingen alkoholister själva eller så utvecklar de ett osunt förhållande till alkohol och blir psykologiskt beroende. De behöver helt enkelt alkohol för att må bra.

2.6.4 Det utagerande barnet

Det utagerande barnet fortsätter som vuxen att vålla problem, både för sig själv och för andra. De möter konflikter var de än befinner sig och saknar förmågan att bry sig om sig själv. De kan inte uttrycka sina behov och få dem tillfredställda för de har som barn aldrig lärt sig hur

17 _{Black, 1993}

19 man gör för att uppnå detta. Dessa barn dras till personer med liknande karaktärsdrag.

De kommer tidigt i kontakt med alkohol, droger och kriminalitet. Alkohol och för vissa även droger ger ju dessa barn självförtroende och en förmåga att tycka om både sig själva och livet. Hamnar de på någon institution tidigt har de svårt att bryta sig ur den banan senare i livet. Det utagerande barnets tidiga kontakt med missbruk gör dem ofta väldigt tidigt till alkoholister själva. Om ingen ingriper och hjälper dem att tillfriskna kommer dessa barn att dö en tidig död på grund av sjukdomens snabba förlopp.

Oavsett om de utagerande barnen blir alkoholister eller ej kommer de att på grund av sitt dåliga uppförande att få problem som vuxna. De har oftast ingen högre utbildning, de kan inte kontrollera sin vrede mot världen, vilket i sin tur leder till att de förlorar sina jobb och att deras förhållanden knakar i fogarna. Eventuella barn har de oftast inte förmågan att ta hand om. Det utagerande barnet har oftast drag av den anpassliges karaktärsdrag också, vilket leder till en ännu större känsla av maktlöshet över sitt eget liv. 18

2.6.5 Från förälder till barn

Dessa barn, alla med problem i vuxenlivet gifter sig så småningom och skaffar egna barn. Cirkeln är sluten. De har oftast inga förebilder, de vet inte hur de ska kunna ta sig ur den uppsjö av problem som deras bristande uppväxt vållat dem. De vill inte att samma sak ska hända deras barn men de kan inte förhindra det heller. Det går att bryta detta mönster men det krävs att man inser sina problem och själv söker proffesionell hjälp.

Det finns många undantag. Det finns barn till alkoholister som mot alla odds klarar sig riktigt bra här i livet. Dessa barn brukar kallas Maskrosbarn. De tycks ha en otrolig inre styrka och de har förmågan att förvandla sin bristande barndom till något bra, till en erfarenhet. Oftast har maskrosbarn haft en bra och nära relation med en utomstående vuxen under deras uppväxt.

Det är viktigt att vi som pedagoger och alla andra som kommer i kontakt med dessa barn verkligen ser dem, förstår dem och har modet att våga hjälpa dessa barn. Ju tidigare desto bättre.19

18 _{Black, 1993}

20

2.7 Typiska karaktärsdrag för vuxna barn till alkoholister

Den amerikanska psykologen Woititz20 skriver i sin bok om typiska karaktärsdrag som hon funnit att barn till alkoholister har gemensamma.

Alla vuxna barn till alkoholister utvecklar inte alla karaktärsdragen. Författaren har även skrivit i sin bok hur dessa vuxna barn till alkoholister kan göra för att bryta detta mönster. • Vuxna barn till alkoholister gissar sig till vad som är normalt.

• Vuxna barn till alkoholister har svårt för att fullfölja projekt.

• Vuxna barn till alkoholister ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning. • Vuxna barn till alkoholister dömer sig själva utan förbarmande.

• Vuxna barn till alkoholister har svårt att ha roligt.

• Vuxna barn till alkoholister tar sig själva på mycket stort allvar. • Vuxna barn till alkoholister har problem med nära relationer.

• Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar de inte har kontroll över. • Vuxna barn till alkoholister söker ständigt godkännande och bekräftelse.

• Vuxna barn till alkoholister uppfattar sig själva som annorlunda.

• Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga. • Vuxna barn till alkoholister är extremt lojala även mot dem som inte förtjänar det.

• Vuxna barn till alkoholister är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring, självförakt och kontrollförlust. Enormt mycket tid går åt till att försöka reda ut konsekvenserna av gjorda misstag. 21

2.8 Att arbeta med barn till alkoholister

Ett barn med alkoholproblem i hemmet söker knappast upp en förskollärare för att berätta om sin oro för föräldrarna eller om de svårigheter som det upplever med mammans eller pappans användning av berusningsmedel. Många barn skulle uppfatta det som att lämna ut sina

20 _{Woititz, 1983}

21 föräldrar och de är rädda för att omgivningen ska missuppfatta. Goda och dåliga upplevelser existerar sida vid sida, och barnet tycker om sina föräldrar. Barnet står inför problem som kräver en lösning. Problemen ligger inte hos barnet, och barnet kan inte heller lösa dem. Hela familjen formas av alkoholistens problem. Parallellt med skamkänslan som familjen ofta kämpar med, utvecklas en rädsla för att problemen ska bli kända. Föräldrarna säger ofta till sina barn att de inte skall berätta om problemen för andra, och de kan också komma med hot i det sammanhanget.22

På förskolan skall vi göra följande för ett barn som lever i närheten av alkoholister: • Att barnen får möjlighet att i barngruppen skapa nya relationer.

• Att barnen blir sedda, respekterade och bekräftade.

• Att barnen får en trygg plats med upplevelse av regelbundenhet och rytm.

(Alla har behov av regelbundenhet och mönster i livet. Barnen i alkoholistfamiljen lever i kaos hemma. Viktiga mönster i gruppen är hälsningsfasen och avslutningsfasen. Att man som pedagog tänker på att göra detta på ett liknande sätt varje dag för att skapa trygghet.) • Att barnen får hjälp att utrycka och bearbeta svåra upplevelser, tankar och känslor

tillsammans med andra. • Att barnen får ha roligt.23

2.8.1 Att prata med barn om alkohol

Uppfattningen idag är att vi inte ska prata med små barn om alkohol. De är inte tillräckligt gamla för att förstå. Konsekvensen av detta blir att de lämnas att själva bilda sig en uppfattning av det som de ser på gator och torg, på fester och i TV-serier.24

22_{Hansen, 1995}

23 _{Cohen, 1997} 24 _{Cohen, 1997}

22 Om personalen misstänker att något av barnen i en grupp har problem med alkohol hemma, så kan det kännas ännu svårare att prata på ett naturligt sätt om varför vissa dricker för mycket. Vad säger man när ett barn anklagar ett annat för att hans mamma är en fullis?

Det vanligaste är att man försöker tysta ner frågan, för att inte barnet ska behöva skämmas för sin mamma. Konsekvensen av det blir att barnet i ännu högre grad får bekräftat att det som händer hemma är så skamfullt att det inte går att prata om. Även små barn uppfattar dessa signaler. Det förskolepersonal kan göra är att prata öppet om problemen när barnet tar upp dem, visa att det går att prata om dem. Man behöver och ska inte ha speciella temasamlingar kring alkohol i förskoleåldern, men tar barnen upp frågor och påståenden kring alkohol måste personalen finnas där och ge svar på frågorna. Funderingar och oron försvinner inte för att man låtsas som om problemen inte finns. Det är lätt att tro att man utsätter barnen för lojalitetskonflikt när man pratar om dessa frågor. Barnen till alkoholister uppfattas ofta som mycket lojala med sina missbrukande föräldrar. De ställer upp och försvarar sina föräldrar när de känner att de misstänkliggörs eller hotas. Det är därför viktigt att man inte pressar information om föräldrarnas alkoholvanor ur barnen.

Det är däremot tillåtet att prata med barnen om hur de upplever situationen hemma. Visa dem att man bryr sig, att det inte är deras fel att föräldrarna beter sig som de gör. Upplever barnet att man försöker pressa information ur dem så tystnar de. Barnen känner klart om det handlar om att nerklassa deras föräldrar eller om personalen verkligen bryr sig om deras situation. Man får aldrig glömma att dessa barn är beroende av sina föräldrar, att de älskar dem. Och precis som alla andra barn har de behov av att känna sig stolta över sina föräldrar.

Om personalen på förskolan bekräftar barnens känslor, lyssnar på dem och visar att det går att prata om problemen, ökar förutsättningarna för att barnen ska känna tilltro till sina egna upplevelser. De vågar lita på sig själva och ser att det är möjligt att leva på ett annat sätt än sina föräldrar.25

2.8.2 Att tänka på som pedagog

Många barn i missbrukarmiljöer lever i en mycket oberäknelig tillvaro och har därför stort behov av fasta rutiner för att känna trygghet. Ofta protesterar de mot regler, vilket innebär att

23 regler inte är dåligt för dem. Alla barn behöver gränser. Rutiner på förskolan kan därför ge dem känslan av att åtminstone på förskolan ha en möjlighet.26

Det viktigaste när det gäller alkoholfrågan inom barnomsorgen är att man bara tar upp och bearbetar det som barnen själva har behov av och att man uppmärksammar när barnen signalerar detta behov. Man måste i första hand försöka få en bild av barnets tankar. Barns funderingar följer inte alltid samma resonemang som vuxnas. Därför kan deras funderingar ofta vara utan sammanhang för oss vuxna även om de för barnet är helt logiska.27

2.8.3 Tecken och signaler som tyder på att barnet inte mår bra?

Barn reagerar olika på påfrestningar. Det nyfödda och lilla barnet under dess första år visar mestadels med hela sin kropp, att det inte har det bra. Barnet sover oroligt. Det har svårt att koppla av, blir skrikigt och lättstört. Det går inte upp i vikt, blir hängigt och kanske lättinfekterat, blekt och inte riktigt engagerat i kontakten med andra.

Hos något äldre barn märker man oro och ett okoncentrerat och rörigt beteende och svårighet att börja tala - språket utvecklas inte som det borde. Klängighet och alltför påtagliga svårigheter att tillfälligt lämna föräldern kan också vara tecken på att det inte är som det borde vara. Ju äldre barnet blir, desto mer varierar reaktionerna alltefter svårighetsgrad och barnets eget sätt att vara. Det kan vara förhållningssättet till andra såsom överdriven rädsla, ängslan och svårighet att lyssna. Vid svåra störningar kan barnet få omotiverade aggressionsutbrott, bete sig förvirrat och svara nyckfullt på kontaktförsök.28

Barn kan också visa att de har det svårt genom att bli okoncentrerade när de skall uträtta någonting. De har inget självförtroende, de har svårt att göra någonting färdigt och svårt att hålla sig till en uppgift. Det finns också många barn som reagerar med ont i magen, ont i huvudet och illamående och andra symptom som till exempel kissar i sängen eller går med ständiga, besvärande bajsfläckar i byxorna.29

26 _{Christensen, 1993}

27 _{Socialstyrelsen, 1985} 28 _{Bäckman – Mosén…, 1984} 29 _{Arnell & Ekbom, 1996}

24

2.8.4 Signaler som är utmärkande på förskolan

• Inte vill berätta på samlingen vad de gjort under helgen.

• Är observanta på föräldrarnas beteende, när föräldrarna kommer för att hämta.

• Drar sig undan eller är alltför aktiva vid lekar som har med fest och skållande att göra. • Är mycket duktiga och ”mogna” med tidigt ansvar för föräldern.

• Är överaktiva eller har koncentrationssvårigheter • Har bristande tillit till vuxna

• Är destruktiva mot sig själv eller mot andra • Är trötta eller hungriga efter helgen

• Är smutsiga och försummade30

2.9 Vad säger läroplanen Lpfö-98

Förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen skall barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas.

Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för att barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.

Den pedagogiska verksamheten skall anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktigt, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn skall få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.

Förskolan skall ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med egna erfarenheter som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening. De vuxna skall ge barnen stöd i att utveckla tillit och självförtroende. Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen skall uppmuntras och deras vilja och lust att lära skall stimuleras. I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och

30 _{Bengtsson & Gavelin, 1994}

25 barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner, historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa.

Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan skall barnen möta vuxna som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och gruppen.

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att utrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.

Lärandet skall baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen skall ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan skall ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer.31

Det är viktigt att vi som pedagoger följer det som står i läroplanen. Det ingår i vårt professionella arbete att vi alltid håller läroplanen levande i vårt dagliga arbete med barnen. I vårt möte med barn med olika uppväxtvillkor möter vi ofta barn med behov av särskilt stöd däribland barn till alkoholister. Vi har tagit upp det som vi tycker är extra viktigt ur läroplanen med anknytning till vårt problemområde.

2.10 Sekretess

I sekretesslagens 7 kap. 4 § behandlas sekretess med hänsyn till enskild persons personliga förhållanden.

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller honom någon närstående lider men. Sekretessen gäller dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.32

Förskolepersonalens sekretess gäller alla utomstående till exempel personalens anhöriga eller de andra barnens föräldrar. Sekretessen gäller också mot andra myndigheter, så förskolan och skolan får inte ta upp saker sinsemellan. Men däremot gäller den inte inom samma myndighet

31 _{Läroplan för förskolan, 1998 s.8} 32 _{Bäckman – Mosén…, 1984, s.70}

26 så personalen kan diskutera saker som gäller arbetet med varandra. Det finns undantag i sekretessen och det är när man har föräldrarnas samtycke. Om till exempel föräldrarna tycker att det finns något om deras barn som skolans rektor bör veta så kan föreståndaren tala om det. Lagstiftningen bygger på samarbete mellan föräldrar och förskoleverksamhet.33

2.11 Anmälningsplikt

Enligt socialtjänstlagens 71 paragraf är det förskolepersonalens skyldighet att bryta mot lagen om man misstänker att barnet mår dåligt inom familjen till exempel på grund av sexuella övergrepp eller föräldrarnas drogmissbruk. Då ska man genast anmäla det till socialnämnden, det vill säga en socialsekreterare vid familjerättsenheten som i sin tur är skyldig att snarast göra en utredning. För att socialnämnden överhuvudtaget ska kunna ingripa, krävs att den vet om att barnet i fråga är i farozonen.34

I socialtjänstlagen 71 § finns reglerna om anmälningsplikt till barns skydd.

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning.35

2.11.1 Vad händer efter en anmälan?

Varje anmälan måste leda till en utredning av socialnämnden om vilken grund som kan finnas för uppgiften och vilket det eventuella behovet av åtgärder kan vara. Vid denna utredning har den anmälde rätt att få reda på vem som har gjort anmälan, om den är gjord i tjänsten. Endast privatpersoner kan få vara anonyma. Personal i barnomsorgen kan till exempel aldrig vara anonyma i sådana fall.36

33 _{Bengtsson & Svensson, 1998} 34 _{Arnell & Ekbom, 1996} 35 _{Arnell & Ekbom, 1996, s.35} 36 _{Bäckman – Mosén…, 1984}

27

3. Preciserat problem

1. Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss pedagoger ute på förskolan? 2. Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister under deras tid på förskolan

(1-5 år)?

28

4. Metod

4.1 Val av metod

För att få ett så brett perspektiv av vårt problemområde som möjligt valde vi att använda oss av två metoder, litteraturstudier och intervjuer. Vi började med att göra en litteraturstudie för att läsa in oss på ämnet (se litteraturförteckningen).

För att kunna få svar på våra frågeställningar på ett så bra sätt som möjligt insåg vi att vi måste komma nära dessa unga flickor som har levt tillsammans med alkoholmissbrukare. Detta för att förstå vad de har gått igenom. Genomförandet av vår empiriska undersökning har skett via djupintervjuer, dels med unga flickor som är drabbade men även med en förskollärare och en familjeterapeut. Detta för att få en så djup insyn som möjligt. Fördelen med att intervjua anser vi har varit att man får mer ingående svar och att man kan ställa följdfrågor direkt till personen man intervjuar. Vi har använt oss av följande bok för att vår empiriska undersökning skulle bli så korrekt som möjligt.37

4.2 Val av undersökningsgrupp

Vi valde att göra en djupintervju med en vuxen kvinna som har levt med en alkoholiserad mamma. Detta för att få ett vuxet perspektiv på problemet och för att en vuxen kvinna oftast ha förmågan att på ett öppet sätt reflektera över sin barndom.

Till våra frågeställningar tyckte vi det var viktigt att även göra djupintervjuer med barn. Detta för att få barnens perspektiv och syn på missbruket. Vi har haft fördelen att få göra djupintervjuer med två tonåriga flickor, varav den ena fortfarande lever tillsammans med sin alkoholiserade mamma. I vanliga fall kan det anses känsligt att göra djupintervjuer med barn eftersom de inte har utvecklat distans och kunnat reflektera över sin barndom på ett moget sätt. För att kunna intervjua minderåriga krävs tillit och förtroende för intervjuaren. I detta fall hade vi tillgång till personliga kontakter och tog därför tillfället i akt och gjorde två

37 _{Patel, 1994}

29 djupintervjuer med tonårsflickor. Detta var till stor hjälp i vårt arbete, vi fick insikt och förståelse om mycket.

Undersökningsgruppen bestod också av en förskollärare. Dels för att få hennes syn på problemet och även för att dela den erfarenhet hon har samlat på sig under hennes yrkesverksamma år ute på förskolan.

Vi har kontaktat Nämndemansgården som är ett behandlingshem för alkoholmissbrukare och deras anhöriga. Vi blev hänvisade till en familjeterapeut och gjorde intervjun med henne för att kunna ge ett så sanningsenligt svar som möjligt och även för att få svar på vår frågeställning om det sociala arvet.

4.3 Utformning av intervjufrågorna

Vi beslutade oss för att forma intervjufrågor med så enkla, raka och lättbesvarade frågor som möjligt. Detta för att få en klar och tydlig bild av våra intervjupersoners upplevelser och tankar kring deras uppväxt samt deras erfarenheter. Vi ville att frågorna skulle vara enkla att förstå och svara på för att ämnet är så pass känsligt i sig.

Intervjufrågor: Barn till alkoholister (se Bilaga 1) Intervjufrågor: Förskolläraren (se Bilaga 5)

30

5. Genomförande

När vi hade litteraturbakgrunden klar och våra preciserade problem framför oss var det dags att ställa sig frågorna; hur ska vi gå tillväga för att få svar på våra frågor? Vem ska vi intervjua?

Vi beslutade oss för att göra djupintervjuer med tre flickor. Vi tog kontakt med flickorna per telefon och frågade om de ville göra det. De ställde upp och berättade för oss. Vi kände två av flickorna sedan tidigare och den sista flickan var en kompis till en av dessa så det gjorde det hela enklare. Vi beslöt oss för att även ringa och fråga två förskollärare om de kunde tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter. Vi valde ut två förskolor slumpvis och dessa ville ställa upp. Vi beslöt oss sedan för att även ringa till Nämndemansgården för att få svar på alla våra frågor. Även de ville att vi skulle komma dit, de blev glada att två blivande förskollärare ville få information från dem. Vi bokade tider med dem alla. En av förskollärarna ringde emellertid och avbokade på grund av sjukdom, vid det tillfället hade vi redan så mycket material att vi beslöt oss för att bara göra en intervju med en pedagog.

När vi hade beslutat vem vi skulle intervjua och fått klartecken från de olika individerna började vi skriva våra intervjufrågor. Vi beslöt att ha öppna, raka frågor som inte var för känsliga och inte styrande på något sätt. Vi frågade oss själva vad vi behövde ställa för frågor till intervjupersonerna för att få svar på våra preciserade problem. När vi väl hade börjat skriva frågorna var det lätt. Det blev fler frågor än vi hade räknat med, det fanns mycket vi ville ha svar på för att få en så bred syn på problematiken som möjligt.

Vi började med att genomföra djupintervjuerna med flickorna. Vi gjorde intervjuerna hemma i Fridas lägenhet. Situationen var avspänd, vi kallpratade en stund innan vi började och det hela avlöpte bra. Den första intervjun var emellertid lite okomfortabel då det var första gången och ämnet är känsligt. Vi skrev och skrev och försökte få svar på våra frågor. Vi använde oss av papper och penna. Under de två andra intervjuerna skrev vi stödord och lyssnade istället ordentligt. De frågor vi inte fick svar på under intervjun ställde vi efteråt. Intervjuerna blev mer givande för båda parterna då.

31 Intervjun med förskolläraren var givande och vi fick svar på våra frågor. Det verkade emellertid som de tyckte att det var jobbigt att vi kom dit, ingen hade tid och förskolläraren som vi skulle intervjua var ute på gården med barnen, så det tog ett tag innan hon kunde gå ifrån. Vi blev också lite nervösa då mottagandet inte var direkt välkomnande. Vi satt i personalrummet och genomförde intervjun och blev avbrutna ett par gånger. De var inte intresserade av att veta varför vi skulle intervjua dem och det blev pinsamma tystnader mellan frågorna. Samtalet avlöpte väldigt fort, så vi ställde en del följdfrågor, då vi märkte att det inte tog mer än en kvart. Vi använde oss av papper och penna, en ställde frågorna och den andre antecknade. Vi har inte använt oss av bandspelare vid intervjuerna då vi ansåg att ämnet var känsligt nog i sig och att en bandspelare kunde påverka intervjupersonernas svar.

Vi gjorde intervjun med familjeterapeuten på Nämndemansgården sist. Där blev vi varmt välkomna och vi satt avskilt i ett litet rum med familjeterapeuten. Det var mycket lönsamt, då samtalet var ett givande och tagande. Vi fick även information vi inte frågade efter. Vi använde oss även här av papper och penna och skrev bara stödord så att vi kunde lyssna ordentligt. Det var roligt att komma till Nämndemansgården, dels för att se hur det såg ut på ett behandlingshem och för att få vår undersökning bekräftad av någon professionell person inom ämnet.

Vi hade avsatt obegränsad tid till alla intervjuerna. Djupintervjuerna tog lång tid så det var bra att vi utförde dem under kvällstid så att vi hade tiden framför oss. När vi fått in allt material kunde vi börja sammanställa resultatet och därefter skriva diskussionen.

32

6. Resultat

Efter att ha genomfört våra djupintervjuer med våra tre flickor som alla har växt upp med en förälder som är alkoholist. Vår intervju med en förskollärare med erfarenhet av barn till alkoholmissbrukare. Och vår intervju med en familjeterapeut på Nämndemansgården, ska vi nu sammanställa vårt resultat och redovisa vad vi har fått för svar på vårt preciserade problem.

6.1 Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss

pedagoger ute på förskolan?

Av våra djupintervjuer med Hanna 20 år, Marie 17 år och Ida 17 år fick vi samma svar på vår fråga. Om vi lär känna barnen ordentligt och bryr oss om dem på ett riktigt sätt så märker vi när barnen mår dåligt. Signalerna kan variera men vi har funnit ut att alla de tre flickorna vi intervjuade har varit tillbakadragna som barn. Tysta flickor, som alla smälter in i mängden. Ett drag som alla tre flickorna har gemensamt är att de har förstått att det varit något fel i familjen och ofta känt sig ensamma och ledsna, de har aldrig pratat med någon om det. Ingen av dem har förstått att anledningen till varför de mådde så dåligt var att de levde tillsammans med en alkoholist, detta blev klart för dem först när de blev äldre. De har alla lidit i det tysta och inte vågat visa sina känslor för någon, inte ens för sig själva.

Alla flickorna har förträngt verkligheten på olika sätt som barn, genom att ta på sig olika roller i familjen. Vi har av detta funnit ut att flickor oftast tar på sig den omhändertagande rollen, att trösta andra, ta hand om andra och smälta in i mängden. De vill inte vara annorlunda än andra. Ingen av flickorna har varit barn i ordets rätta bemärkelse. De har erfarenheter av livet som ett barn inte kan förstå. De har alla känt sig annorlunda än sina jämnåriga kamrater, inte kunnat vara lika sorglösa som sina kompisar.

Av detta drar vi slutsatsen att dessa flickor på förskolan utmärker sig från de andra. Detta borde vi som pedagoger vara mycket uppmärksamma på och ställa oss frågan vad detta kan

33 bero på, inte bara avfärda det som ett tillbakadraget barn eller tro att ”hon” eller ”hon” är sådan.

Av förskolläraren och familjeterapeuten på Nämndemansgården fick vi reda på att barn till alkoholister oftast är mycket bråkiga och okoncentrerade. De är utåtagerande på ett eller annat sätt. Vad gäller flickor fick vi svaret att de ofta tar på sig rollen som omhändertagande. De vill ta hand om de mindre barnen på förskolan. Både förskolläraren och familjeterapeuten sa att ju äldre barnen är desto lättare är det att uppfatta signaler om att något inte står rätt till hos barnet.

Signalerna kan också visas genom lek, då de ofta spelar ut vad de har varit med om hemma, i leken, eller också där har de den omhändertagande rollen. Både förskolläraren och familjeterapeuten sade precis som flickorna att det var mycket viktigt att lära känna barnet och observera barnet för då kan vi lättare upptäcka om barnet mår dåligt. Familjeterapeuten på Nämndemansgården sa att flickorna oftast stänger in sina känslor. Vi har funnit ut av det de tre flickorna berättade stämmer överens med övriga intervjuer.

Alla våra intervjupersoner tycker det är viktigt att lära känna barnen ordentligt i barngruppen. Just för att upptäcka avvikande beteende samt att flickor ofta tar den omhändertagande rollen, har svårt att visa känslor och är tillbakadragna. Dessa är de starkaste signalerna på att det finns alkoholism i familjen och att flickorna far illa av det.

6.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister

under deras tid på förskolan (1-5 år)?

Efter att ha genomfört djupintervjuerna med de tre drabbade flickorna, Hanna 20 år, Marie 17 år och Ida 17 år, förskolläraren och familjeterapeuten kunde vi dra följande slutsats.

Vi som pedagoger kan för barn till alkoholister i första hand anmäla situationen så fort som möjligt till de sociala myndigheterna, så att de i sin tur kan reda ut hur pass illa barnet far i sin hemmiljö. Om barnet efter det är kvar på förskolan ska vi bry oss om barnet med sann kärlek. Barnet i fråga får inte så mycket av den varan i hemmet. Vid alkoholism i familjen får barnets behov komma i andra hand. Det är viktigt att vi som pedagoger uppmärksammar detta och ger barnet bekräftelse.

34 Vi drog också slutsatsen att det är av yttersta vikt att prata med barnet om hur de har det hemma och hur barnet mår. Det är viktigt med tålamod då barnets förnekelse är stor och bekännelsen kommer först efter att tilliten mellan pedagogen och barnet har infunnit sig. Barn till alkoholister litar inte på vuxna, det är viktigt att vi som pedagoger bevisar motsatsen. Vi ska alltså prata med barnet hur litet det än är och försöka få barnet att förstå att det inte är deras fel att föräldern missbrukar alkohol. Är barnet för litet för att sätta ord på verkligheten bör vi som pedagoger ändå tydligt visa att vi förstår vad de känner.

Vidare har vi dragit slutsatsen att vi inte ska ge barnet negativ kritik utan istället stärka barnets svaga sidor i förskolan. En annan slutsats vi kunde hitta som var tydlig i intervjuerna var hur viktigt det var att vi som pedagoger ger barnet en chans att få uttrycka sina känslor, både genom lek, ord och skapande verksamhet.

Föräldrakontakten tog alla intervjupersonerna upp. Det är viktigt för barnet att vi pedagoger vågar möta föräldrarna på ett ärligt sätt. Barnet måste känna att vi tycker om deras föräldrar. Vi ska tänka på att allt ska göras på förskolan för barnets bästa. Det är barnet vi ska ha i fokus.

6.3 Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet?

Detta är ingen fråga som går att besvara. Det är många faktorer som påverkar hur individen kommer att utvecklas, såsom hemmiljön, om barnet har haft en nära relation med en vuxen och hur barnet i sig reagerar på enskilda händelser. Denna fråga kan bara belysas med våra spekulationer.

Slutsatsen vi kan dra efter att ha gjort djupintervjuerna med de tre drabbade flickorna är att det är av yttersta vikt att barn till alkoholister får hjälp så tidigt som möjligt. Vi ser tydligt att flickorna är påverkade av sin uppväxt. De tankar och erfarenheter som de tre flickorna delar är för människor utan deras erfarenheter okända. Hur detta senare kommer att påverka dessa flickor kan vi bara gissa oss till. Familjeterapeuten på Nämndemansgården menar att vi som pedagoger definitivt kan påverka det sociala arvet. Genom att vi under barnets tid på förskolan verkligen bryr oss om och vågar möta barnet på dess nivå, kommer de för resten av

35 livet bära med sig en positiv bild av vuxna. Barnen kommer alltid att minnas att vi fanns där, att vi förhoppningsvis gick att lita på och att de hade någon som de kunde uttrycka sina känslor och tankar inför.

Familjeterapeuten menar på att det mönster hon kan se hos sina patienter är att barn till alkoholister dras under sin uppväxt till det de känner igen. Detta innebär att om man som liten har komplicerade förhållanden hemma kommer man även under sin uppväxt dras till dessa förhållanden. Detta gör inte barnets liv enklare, utan försvårar endast situationen. Genom medvetenhet kan barn till alkoholister få hjälp och hindra att de själva blir alkoholister eller kanske gifter sig med en alkoholist. Detta är vad vi som pedagoger kan hjälpa till med och på så sätt påverka det sociala arvet.

36

7. Diskussion

Inledningsvis vill vi informera om att vårt resultat i denna rapport endast bygger på tre intervjuer med barn till alkoholister (flickor), en förskollärare och en familjeterapeut. Resultatet kan därför inte bli tillräckligt för att det skall anses som fakta utan ger bara en fingervisning till hur vårt problemområde kan se ut och utveckla sig.

Vi anser att vi har nått vårt syfte med undersökningen. Med tanke på undersökningens storlek har vi fått fram mer fakta och material än vi hade väntat oss. Litteraturen var lättillgänglig, problemet var att gallra ut det som tillhörde våra frågeställningar. Alkoholen och de problem som följer i dess spår är så omfattande att det är svårt att begränsa sig. De flesta intervjuerna har var och en på sitt sätt utvidgat vår kunskapssyn och gett oss den insikt vi inte trodde var möjlig att få. Vi blev djupt berörda av ämnet som helhet. Alkoholproblematiken är ett tungt ämne som berör många, även om det är ett område som tystas ner i dagens samhälle. Vi fann ett visst motstånd från Lärarhögskolan att välja denna problematik, då det ansågs som ett för svårt ämne. Trots dessa hinder tog vi oss an problematiken med kämparglöd. Detta för att vi tycker att barn till alkoholister har lidit nog och vi endast genom upplysning och att våga se kan hjälpa barn som far illa på förskolan. Om vi är beredda att fråga oss själva vilken hjälp vi kan ge barn till alkoholister inom ramen för vårt professionella arbete har vi tagit det första steget.

7.1 Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss

pedagoger ute på förskolan?

Enligt familjeterapeuten på Nämndemansgården ger redan små barn mycket starka signaler på att allt inte står rätt till i familjen. De gråter mer än normalt och är allmänt oroliga. Det kan även förekomma att barnen knyter sig an till främmande människor på ett sätt som inte är normalt för så små barn. Denna anknytning har vanligtvis barn till sina föräldrar.

Signalerna ses även i form av de fyra rollerna som barnet i familjen tar sig på, genom ett eller annat sätt. Genom djupintervjuerna med de drabbade flickorna har vi funnit ut att det stämmer

37 överens med vad litteraturen sagt. Woititz38 menar att när det lilla barnet växer upp i en alkoholistfamilj utvecklar barnet en överlevnadsroll för att kunna trygga både sin och familjens överlevnad. Detta gör de för att kunna överleva i kaoset som finns i alkoholisthemmet. Det är dessa roller vi som pedagoger bör vara särskilt uppmärksammade på i förskolan och inte bara avfärda dem som ”tysta” och ”bråkiga” barn. Woititz39 säger också att barn till alkoholister utvecklar dessa roller mycket tydligt till skillnad från barn i andra dysfunktionella familjer. Intervjuerna som vi gjorde med de drabbade flickorna visade tydligt vilka roller dessa flickor hade tagit på sig i respektive familj. Det var också tydligt att rollerna skiftar efterhand som familjesituationen ändras precis som Woititz40 säger. Hos en av flickorna märks detta tydligt, när hennes syskon flyttade, övertog hon den ansvariges roll. Både familjeterapeuten och förskolläraren menar att flickorna har en tyst och omhändertagande roll och pojkar har ett betydligt mer utagerande och bråkigt sätt. Det är dessa tysta barn som ofta kommer i andra hand och som ingen lägger märke till på förskolan. Det är detta som vi i vår undersökning ville lyfta fram.

Intervjupersonerna tycker att vi skall vara extra observanta med signaler som: försummelse, misshandel, trötthet och vanvård av olika slag. Enligt Bengtsson & Gavelin41 är detta signaler som barn till alkoholister visar tydligt på förskolan. Bengtsson & Gavelin42 säger vidare att barnen inte vill prata om vad de gjort under helgen på samlingen. I vår undersökning har vi kommit fram till hur viktigt det är att prata med barnen om deras problem hur små de än är. Vi tycker att det är viktigt att som pedagoger verkligen bry oss om barnen och att vi har tålamod att låta tiden utvisa när barnen vill berätta för oss om deras levnadsförhållanden.

38 _{Woititz, 1983}

39 _{Woititz, 1983} 40 _{Woititz, 1983}

41 _{Bengtsson & Gavelin, 1994} 42 _{Bengtsson & Gavelin, 1994}

38

7.2 Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister

under deras tid på förskolan (1-5 år)?

En sak vi reflekterade speciellt över var att det oftast tog väldigt lång tid från det att pedagogerna på förskolan uppmärksammade att allt inte stod rätt till med barnet fram till den dagen de anmäler till socialen, och verkligen tar tag i problemet. Beror detta på att många förnekar och blundar för signaler som barnen sänder ut i tron att allt ska bli bra snart? Vi har i förskolan anmälningsplikt vid misstanke om att ett barn far illa. Det är en skyldighet att vi med en gång anmäler. Ju fortare vi gör detta desto fortare kan barnet få hjälp.

Det är enligt Black43 av yttersta vikt att de som kan hjälpa barn inte underskattar det inflytande de har över dem, även om de tycker att både deras förmåga att förändra barnens situation och den tid de kan lägga ned på barnet är begränsad. Vi tror att det är mycket som bidrar till att pedagogerna blundar för de problem som finns. Det kan vara pedagogernas egen barndom som har varit så traumatisk att de förnekar vad de ser.

Det vi genom våra intervjuer och litteraturstudier kommit fram till är att vi som pedagoger skall lägga ner tid på att verkligen bry oss om barnet. Att våga se och möta barnet där det befinner sig. Att inte vara rädd för att prata med barnet om det som sker, hur hemskt det än kan vara för oss som pedagoger. Att vara professionell i sitt arbete betyder här att man kan lägga upp en handlingsplan för det enskilda barnet, där vi kan stärka barnets identitet och stötta barnet där deras utveckling brister. Enligt familjeterapeuten på Nämndemansgården kan barn klara mycket om det har någon som lyssnar och förstår, någon plats där barnet kan få vara sig själv, på ett sätt som inte är tillåtet hemma.

Vi kan göra mycket för barn till alkoholister på förskolan, bara vi inser våra möjligheter och inte bara ser till våra begränsningar.

43 _{Black, 1993}