Källförteckning

Arnell, Ami & Ekbom, Inger (1996) När mamma eller pappa dricker – en handbok om att arbeta med barn till alkoholister. Stockholm: Rädda Barnen

Bengtsson, Anna-Bodil & Gavelin, Ingegerd (1994) Familjer och missbruk. Om glömda barn och glömda föräldrar. Stockholm, Liber

Bengtsson, Hans & Svensson, Krister (1998) Ansvar och sekretess. Stockholm, Liber

Black, Claudia (1993) Det ska aldrig få hända mig! Om barn till alkoholister. Stockholm: Natur och Kultur

Apoteksbolaget AB (årtal okänt) Apotekets råd om Alkohol och hur du behåller kontrollen, Stockholm, Apoteksbolaget AB

Apoteksbolaget AB (2002) Känner du någon som dricker för mycket? SBU-rapport nr 156/1+2, Stockholm, Apoteksbolaget AB

Bäckman-Mosén, Gunilla. Möller, Åsa. Omsäter, Margareta & Rydén, Birgitta (1984) Barn och Alkohol. Göteborg: Esselte Studium

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN (2003) Drogutvecklingen i Sverige, Stockholm

Christensen, Rita. (1993) Missbrukarnas barn – på daghem och fritidshem, i skolan och vården. Stockholm: Prisma

Cohen, Elsie. (Red.) (1997) Barn och alkohol. Stockholm: Sober i samarbete med IOGT- NTOs juniorförb

42 Holfve, Lena. (1989) Botten upp- en bok om att leva i närheten av alkoholproblem.

Stockholm: Rabén & Sjögren

Utbildningsdepartementet (1998) Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm: CE Fritzes AB Nämndemansgården, www.namndemansgarden.se (2003-12-04, 13:40)

Patel, Runa. & Davidsson, Bo. (1994) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur

Seixas, Judith S. & Geraldine Youcha. (1990) Eftersom mamma/pappa drack för mycket. Stockholm: Prisma

Socialstyrelsen. (1985) Att tala med barn om alkohol. Stockholm: Liber förlag

Woititz, Janet G. (1983) Vuxna barn till alkoholister. Stockholm: Täby Larsson i samarbete med Provita

43 Bilaga 1

Intervjufrågor: Barn till alkoholister

• Personlig information - Hur gammal är du?

- Har du några syskon, i så fall flicka/pojke? - Lever och bor dina föräldrar tillsammans?

- Har de någon gång under din uppväxt levt tillsammans? - Vem av föräldrarna har missbruksproblem?

• Din uppväxt

- Hur länge har du vetat om att problemen har funnits i din familj? - Hur gammal var du när du förstod?

- Hur märkte du det?

- Berätta om hur missbruket såg ut.

- Varför tror du att din mamma/pappa drack? Orsak? Berodde det på något speciellt? - Har det någonsin förekommit våld i familjen?

- Växte du upp på landsbygden eller i stan? - Hur vill du beskriva din barndom?

- Hur vill du beskriva ditt förhållande till din mamma och pappa? - Förhållandet till syskon? Vilka roller har de?

- Hur vill du beskriva dig själv som barn?

- Hur är du? Vilken roll har du? Har du många kompisar?

- Är det någon annan i omgivningen som visste om missbruksproblemet? - Hur såg arbetsuppgifterna ut i familjen? T.ex. handla, tvätta, städa m.m. - Finns det fler alkoholister i släkten?

• Hur ser din situation ut idag?

- Har er familj fått någon hjälp?

- Tycker du att du fått den hjälp du behöver?

- Har du saknat någon hjälp och stöd? Vad tror du själv hade hjälpt dig? - Var genomgick ni i så fall behandlingen?

44 - Är dina föräldrar skilda, vem bor du i så fall med?

- På vilket sätt tror du att din personlighet har påverkats? - Hur reagerar du när det blir konflikter? (allmänt) - Hur ofta tänker du på din barndom?

- Vad upplevde du som jobbigast under din barndom?

- Tror du att det hade varit annorlunda om du varit pojke? (Kompisar, förhållandet till mamma/pappa osv.)

- Hur ser din egen syn ut på alkohol idag?

- Är du rädd för att själv bli alkoholist någon dag? - Brukar du festa? Har du varit full? Hur kändes det?

- Tror du att ditt förflutna kommer att påverka dig i valet av pojkvän?

- Vad tror du att vi som förskollärare kan göra för dessa barn, på ett tidigt stadium? - Vad bör vi som pedagoger tänka på när vi kommer i kontakt med dessa små flickor?

45 Bilaga 2

Intervju med Hanna 20 år

Innan vi berättar om intervjun vill vi få fram att intervjupersonen sedan lång tid tillbaka är känd för oss båda. Detta gjorde det lättare för henne att berätta denna historia för oss.

Hanna är 20 år och bor i Malmö. Hon har tre syskon Daniel som är 25 år, Eva som är 23 år och Sara som är 16 år.

Föräldrarna bor tillsammans men som Hanna säger på nåder och endast för barnens skull. De har livet tillsammans men småbråkar hela tiden.

Mamman har missbruksproblem. Hanna har numera flyttat hemifrån.

Hanna har vetat om problemet länge. Vid tio års ålder visste hon att något var fel. Hanna var för liten för att förstå vad det handlade om men hon poängterade att det märktes tydligt att något var fel.

Hon berättar med förakt i rösten att hon var cirka tolv år när hon förstod att problemet hade med sprit att göra. Hanna och hennes pappa hade hoppat rep när hennes mamma också ville vara med. Hanna tyckte detta var roligt eftersom det så sällan hände, men hon tyckte snart att hennes mamma betedde sig fjantigt och att stämningen försvann. Hennes pappa verkade plötsligt sur och när hon frågade varför hennes mamma var så fjantig snäste hennes pappa av henne med orden:

– Hon är ju full, det fattar du väl?

Hanna vet inte hur mycket hennes mamma drack för hon sov då det hände. Hon berättar ganska tyst att det måste ha varit ganska mycket eftersom hon sov så länge och alla var sura på morgonen. Hon berättar att hon blev rädd en gång när hennes mamma inte ville vakna… det tog lång tid innan hon insåg att hon hade däckat vid alla de tillfällena då hon inte kunnat väcka henne.

Hanna beskriver sin mamma på ett sorgset sätt att hon har alltid var oberäknelig. Ena stunden var hon glad och sa att hon älskade henne, andra gånger kunde hon be henne att dra åt helvete…

46 Hanna berättar sedan om en händelse som hon aldrig kommer att glömma. Det var när hennes yngsta syster Sara kom till henne och sa att hon sett sin mamma genom fönstret då denne stod i vardagsrummet och halsade sprit direkt ur flaskan. Sara frågade då Hanna varför hon gjorde så? Sprit är ju farligt menade Sara. Hanna tyckte det var jobbigt för hon kunde inte svara och tyckte det var hemskt. Hon kommer ihåg att hon länge funderade över detta.

Hanna och hennes syskon växte upp ute på landet i en väldigt skyddad tillvaro. Hon förstod inte att det faktiskt fanns andra som hade samma problem. Hon trodde att hon var den enda. Hanna berättar vidare att hon hade ett bra förhållande med sin mamma när hon var liten men att det blev sämre och sämre ju äldre hon blev och ju oftare hennes mamma drack. Det blir tyst en liten stund sedan berättar hon med någon slags stolthet i rösten att hon numera ignorerar sin mamma helt när denna är full…

Hon fortsätter med att berätta att hon alltid haft ett bra förhållande till sin pappa. Hanna säger att hennes pappa har behövt någon att prata med så att de har pratat ganska mycket med varandra.

Med syskonen har hon under barndomen alltid haft en bra relation med, men de snackade aldrig med varandra om mammans missbruk eller som hon sa:

– Det bara fanns där, det snackade man inte om, bara om hon hade skällt på någon av oss. Hon säger att hon alltid bara har varit en i familjen som hon alltid har varit.

Hon berättar att alla inköp, städning, tvättning och andra arbetsuppgifter i hemmet skötte hennes mamma perfekt för hon jobbade inte utan var hemma hos barnen. Bara en gång har hon enligt Hanna haft sönder en tvättmaskin och en skinnjacka när hon var full.

Hon berättar vidare ganska sakligt att hon på senare år varit mer som en mamma för sin egen mamma. Hon har passat henne så att hon inte smyger iväg och dricker och sedan när hon blivit full har hon passat henne så att hon inte tar sönder eller tänder fyr på något. Hon säger: – Det kändes fel i början, så ska det ju inte vara, det vet man ju!

Hon säger att hon var arg på sin mamma förr, nu vet hon att det inte spelar någon roll om hon är arg eller glad, om hon passar henne eller ej, hon dricker ju ändå. Hon säger att hennes äldre syster också har passat henne och hennes pappa gör det fortfarande. Hon själv har bara passat henne i ca fem år säger hon precis som om det var den naturligaste saken i världen.

47 Hon säger vidare en aning föraktfullt att hennes bror hjälpte till väldigt lite, bara när det behövdes. Hon berättar att hennes bror flyttade hemifrån för fyra år sedan och att han inte bryr sig alls längre och att det inte går att prata med honom om det alls.

Hennes minsta syster var för liten för att förstå och när hon blev äldre stack hon hemifrån hela tiden och var hos sina kompisar.

Hon faller tillbaka och berättar att hennes äldsta syster, hon själv och hennes pappa har bråkat väldigt mycket med mamman när hon var full och att det på morgonen inte alls gick att prata med mamman om det för att hon låtsades för att använda Hannas uttryck ”som om det regnade” och kom med tusen ursäkter och bortförklaringar.

Hanna tycker det är konstigt för hon säger att det var precis som om hennes mamma verkligen inte förstod att hon druckit och att hon verkligen inte förstår att hon är alkoholist själv eftersom hon talar väldigt nedsättande om alkoholister i allmänhet.

Hanna berättar att hon alltid haft många kompisar men att ingen av dem visste. Det var bara när någon skulle sova över som Hanna fick varna dem, gjorde hon inte det blev det pinsamt för de fattade ju ändå när de såg hennes mamma full senare på kvällen.

Alla Hannas kompisar som hon har nu vet om det säger hon. Ingen i skolan visste någonting. Hanna säger att hennes släkt inte vet något för att hennes mamma alltid har ”passat” sig vid släktträffarna och aldrig varit full då.

Sedan väljer Hanna att berätta en händelse som gjorde starkt intryck på oss.

Hon berättar att när hon var femton år och gick i högstadiet blev hon en gång hemkörd av fältgruppen för att hon druckit hembränt och var nästan redlöst berusad. När fältgruppen lämnade henne i hemmet var mamman och den äldsta systern berusade. När hon kom tillbaka till skolan på måndagen kallade kuratorn in henne och sa att hennes mamma var alkoholist. Hanna förnekade detta med övertygelse. Socialen blev inkopplade och det gjordes ett hembesök veckan efter. Hennes mamma visste om det eftersom de hade ringt och förvarnat och höll sig därför nykter. Inget mera hände och Hanna säger att hon ångrar att hon inte sa något för då kanske hennes mamma hade fått hjälp att sluta dricka. Hennes pappa har aldrig fått veta något om denna händelse eftersom de inte fick berätta något för honom för sin

48 mamma. Han var på jobbet när det inträffade. När hon berättar detta sjunker stämningen i rummet.

Hon berättar att hennes mamma sagt en gång när hon var full att om hon hade haft en pistol i handen skulle hon ha skjutit först Hanna sedan hennes pappa. Hon säger att hon bara blev ledsen, när detta hände, att hon visste att det var påhittat.

Hon säger att alla familjemedlemmarna utom minsta systern har brukat våld mot hennes mamma, även hon själv när denne har varit berusad. Hanna berättar att det känns mycket dumt… och stämningen sjunker igen.

Hanna tror att hennes mamma dricker för att hon har haft en otrygg barndom. Hennes mamma har bott i fosterfamilj tills hon var sex år och när hon flyttade hem till sin mamma, Hannas mormor hade denna gift om sig med en annan och sedan blev hennes mamma misshandlad tills hon flyttade hemifrån vig sexton års ålder. Sin pappa har hon aldrig varit i kontakt med. Allt detta har hon berättat för Hanna många gånger. Hon säger vidare att hennes mamma har svag karaktär, tar på sig för mycket ansvar och är svag som människa.

Hanna tror inte att det funnits fler alkoholister i släkten.

Hanna tycker själv att hon har haft en lycklig barndom i alla fall fram till hon var ca tolv år. Hon tänker bara på sin barndom när hon ser sin mamma full.

Ingen i familjen har fått hjälp. Hanna säger att mamman är den enda som behöver hjälp och att det enda som kan hjälpa henne är ett behandlingshem. Familjen har redan försökt allt annat. Hon tror att hennes pappa behöver någon att prata med nu när barnen flyttat hemifrån. Hon tycker synd om sin pappa och sin äldsta syster, de var mest utsatta, hon för att hon var mer bråkig. Hanna pratar med sina vänner om det eftersom hon inte klarar av att hålla allt inom sig.

På vår fråga hur hon tror att hon har påverkats av detta svarar hon att hon har blivit bitter och dömande mot fulla människor, att hon blir aggressiv när hon dricker och vid konflikter gör hon allt för att komma därifrån oskadd.

Hon säger att hon aldrig kommer att gifta sig med någon som dricker men att hon har haft många pojkvänner som haft problem med spriten.

49 Hon säger med eftertryck att hon aldrig kommer att bli alkoholist själv, hon är inte rädd för det heller för hon skulle inte tillåta sig själv det. Det ”helvetet” vill Hanna inte leva med! Hanna har druckit mycket innan i gymnasiet, inte så mycket nu längre. Hanna ”passar” sig. Så närmar sig intervjun sitt slut och vi frågar henne vad hon tror att vi som pedagoger kan göra för dessa barn på förskolan?

Hon svarar att det inte finns så mycket vi kan göra för att det inte går att bevisa alkoholism. Hon säger att föräldrarna kommer att förneka det och pratar vi med barnen kommer de berätta det för sina föräldrar. Hon säger vidare att vi inte ska prata med barnen om det för de har inte med det att göra och de skyddar sina föräldrar och vill inte vara annorlunda för det är pinsamt. Hon säger att om vi ser att barnen mår dåligt eller far illa ska vi anmäla det till socialen. Hon säger att vi kan ge dem extra uppmärksamhet men att det inte får bli orättvist mot de andra barnen.

50 Bilaga 3

Intervju med Marie 17 år

Vi träffade Marie 17 år för en intervju hemma i Fridas lägenhet. Efter lite kallprat för att lära känna intervjupersonen lite och för att göra situationen lite mer avspänd började vi intervjun. Under denna intervju behövdes inga frågor ställas då Marie berättade sin livshistoria för oss ganska detaljerat. Det var mycket intressant, en värld vi inte kunnat föreställa oss. Vi ska nu återberätta i en mycket förkortad version.

Maries pappa är alkoholist. Hon levde med sin mamma och pappa tills hon var fyra år då hennes föräldrar skildes. Marie var pappas lilla flicka och vid denna tid blev hon arg på sin mamma för att hon inte ville bo med hennes pappa. Marie växte upp tillsammans med sin mamma som efter två år gifte om sig med en annan man. Marie fick tre styvsyskon som i sin tur hade blivit illa behandlade av sin psykiskt sjuka mamma. Marie träffade sin pappa varannan helg. I början levde hennes pappa själv. Under den tiden drack pappan alltid sprit när Marie var där. Han kunde lämna henne själv med massvis av hyrfilmer för att han skulle gå på puben. Om detta visste Maries mamma inget, då Marie ständigt sa att allt var bra hos pappan och att han inte alls drack när hon var där.

Redan som liten bar Marie på mycket aggressioner och fick lätt utbrott. Hon berättar att hon mådde mycket dåligt under hela sin barndom. Hon grät ofta i ensamhet och berättade inte för någon om hur hon kände det. En gång tvingade hennes pappa henne att bevittna när han försökte göra självmord med ett rep, som tur var genomförde han inte hela processen. En annan gång låg han på sjukhus, för självmordsförsök. När Marie kom dit skämdes hon över honom då han låg där och såg ut som en gammal gubbe. Han blev också av med sitt körkort under denna period, han körde full under arbetstid. Hon berättar att hon skämdes för att han snattade så mycket i affärer när hon var med, hon var rädd för att själv bli fast och låtsades många gånger att hon inte kände honom alls. Marie följde med sin pappa på AA-möten, men skämdes då han ljög för dem. En gång hälsade Marie och hennes mamma på pappan då han var på behandlingshem, hon berättar då att han var full när de kom dit. Hon har därefter ingen tilltro till behandlingshem, tror inte att det hjälper. Han var full i kyrkan och var full när han hämtade henne på skolan. När hon var ca tio år gifte hennes pappa om sig med en kvinna som hade sju barn. Familjesituationen ändrades då Maries pappas nya fru tyckte att Marie borde träffa sin pappa oftare, hon blev således tvingad att bo hos sin pappa och hans nya familj

51 under alla lov, inklusive sommarlovet. Hon berättar att pappans nya fru tyckte att hon var en bortskämd unge och att hennes barn i sin tur alltid var elaka mot henne. De tog hennes pappa ifrån för att de inte hade någon. De tyckte att hon var en inkräktare. De hade mycket stränga regler som Marie inte var van vid. Under denna tid pratade hon varje dag med sin mamma i telefon. Marie försökte vara lojal mot båda sina föräldrar. Under denna tid drack hennes pappa mycket. Den här familjesituationen fortgick tills Marie var ca femton år då hennes pappa skilde sig på nytt. Marie blev då ledsen eftersom hans fru pratade skit om hennes pappa, hon blev rädd för honom och vågade inte vara själv med honom efter det. Marie orkade inte mer när hennes pappa gifte om sig med ännu en kvinna som i sin tur hade tre barn som fått bland annat bevittna hur deras pappa våldtog deras mamma. Nu träffar hon sin pappa mycket sällan. Hon vet inte ens var han befinner sig längre. Hon tycker inte att han bryr sig längre.

Numera bor Marie med sin mamma och dennes sambo. Familjen mår mycket dåligt. Hennes styvsyskon har många problem med sig själva då de alla har dåliga erfarenheter i livet. Deras pappa mår inte bra på grund av detta. Det är mycket slagsmål i familjen. Maries mamma trivs inte på sitt jobb. Marie berättar att hennes mamma vill att hon ska bo hemma så länge som möjligt så att mamman slipper bli ensam med sin sambo för han att är så tråkig…

Marie försöker hjälpa sin mamma att må bättre. Hon försöker att inte visa sina känslor för sin mamma om hon mår dåligt, för att mamman har redan så mycket problem. Marie tror inte att det hjälper att prata med någon, hon säger att de inte kan hjälpa henne ändå. För inte så länge sedan dog hennes farfar, Marie såg honom dö, hon berättar att hon tog det mycket hårt, ty han