Diskussion

Samtliga barn och ungdomar i studien levde i fattiga familjer, det vill säga familjerna hade varit beroende av försörjningsstöd för att klara sitt uppehälle längre än tio månader. Även om barn tillhör och är en del av sin familj räknas de idag enligt barnkonventionen och lagstiftningen också som en egen individ med egna rättigheter. I socialtjänstlagen uttrycks vikten av att utgå från barnets bästa vid ärenden och insatser som är direkt inriktade till barnen och deras familjer och vid beslut som rör ekonomiskt bistånd ska barnens situation beaktas (Socialstyrelsen 2015).

När det gäller att leva i fattigdom pekar forskning på skilda konsekvenser för barns utveckling beroende på hur lång perioden har varit (bla. Andersson 2008, Unger 2011). En skiljelinje i materialet gick mellan en familj som varit beroende av försörjningsstöd i nära 20 år vilket innebär att ungdomarna i denna familj hade vuxit upp i fattigdom och flera familjer där försörjningsstödet, visserligen varit långt, men där det enligt materialet ändå verkade vara tidsbegränsat. Situationen för barnen varierade från exempel på familjer som beskrev att de inte hade råd med kalas, någon menade till och med att pengarna inte räckte till saft för besökande lekkamrater till barnen. Medan andra beskrev att barnen fick fickpengar regelbundet och någon familj avsatte barnbidraget för skolbarnets räkning. Detta visar på en större variation än i tidigare studie från Sollentuna där de familjer som beskrev att de inte hade råd med kalas, fickpengar etc var i klar majoritet (Arnsvik & Eriksson 2012).

Det har inte varit möjligt, och inte heller önskvärt att analysera barnens situation på individnivå utan analysen har legat på gruppnivå utifrån fyra åldersgrupper – förskolebarn, skolbarn, ungdomar och unga vuxna. Genom denna indelning blir det tydligt att familjernas knappa ekonomi fick olika konsekvenser för barnen beroende av deras ålder. De allra yngsta barnen hade, enligt föräldrarna, ingen uppfattning om familjens ekonomi men det fanns exempel på yngre skolbarn i materialet som hade en god inblick i familjens ekonomiska situation och också ett stort engagemang kring hur familjens skulle kunna förbättra den (jmf. Fernqvist 2012).

För de äldre skolbarnen och ungdomarna kunde bristen på pengar innebära att de riskerade att hamna utanför den sociala gemenskapen med sina jämnåriga genom att de inte alltid hade råd att följa med sina kompisar när de skulle gå ut på café och liknande. Några beskrev även hur de bar på en ständig oro för om pengarna skulle räcka eller inte. För någon kunde tillfälliga lån från äldre syskon ge en möjlighet för ungdomen att ändå kunna vara tillsammans med sina jämnåriga vänner och delta i deras aktiviteter. Andra beskrev hur de noga planerade sina inköp för att inte riskera att pengarna inte skulle räcka till.

Forskning visar att barns upplevelser av fattigdom eller knappa ekonomiska förhållanden rör just känslan av att inte kunna ha samma standard som sina jämnåriga när det gäller materiella saker som till exempel kläder eller att inte kunna ta med jämnåriga hem eller delta i fritidsaktiviteter. En uppväxt i fattigdom kan innebära att barnen hamnar utanför kompisgemenskapen och framstår som mer ensamma än andra barn (jmf. Fernqvist 2013, Arnsvik & Eriksson 2012).

För att få en djupare förståelse för barnen och ungdomarnas situation har ett utvecklingspsykopatologiskt perspektiv använts med begrepp som risk-och sårbarhetsfaktorer samt skyddande faktorer tillsammans det processbeskrivande begreppet resiliensce. Under teman som familj, släkt och sociala nätverk, hälsa, ekonomi, förskola/skola samt fritid har bilden av livssituationen för barnen och ungdomarna i de aktuella familjerna vuxit fram. Vid en närmare granskning visade det sig att fattigdom var en av flera faktorer som kan kategoriseras som risk- och sårbarhetsfaktorer vilka tillsammans formade bilden av barnen och ungdomarnas livssituation. Andra faktorer som blivit synliga är, trångboddhet och bristande sociala nätverk, arbetslöshet, fysiska funktionsnedsättningar hos barnet, upplevelser av våld i nära relationer, flyttar inom Sverige men även migration samt psykisk problematik hos både barn och föräldrar. I bilden fanns även ljusare nyanser vilka kan kategoriseras som skyddande faktorer.

Dessa faktorer bestod av starka familjeband, individuella drivkrafter och uppfinningsrikedom, nya sociala nätverk men också exempel på hur nya familjepraktiker formades.

Starka familjeband och fungerande sociala nätverk bestående av äldre syskon och andra vuxna kan fungera som förebilder och, delvis kompensera brister hos föräldrarna samt ge barnet möjligheter att utveckla en positiv självbild. En genomgående tråd när det gäller skyddande faktorer, där både barn och föräldrar var överens, var vikten av att ungdomarna satsade på utbildning. Skolan är en central del av ungdomars liv och att fullfölja gymnasiet med fullständigt betyg är också en viktig grund för möjligheten att få en framtida sysselsättning. Fullgången utbildning räknas också som en viktig skyddande faktor (t.ex. Andersson 2008, Hjern, Berg, Rostila, Vinnerljung 2103)

Avslutningsvis vill vi påpeka att de risk-och sårbarhetsfaktorer samt skyddande faktorer som uppmärksammats i analysen har en teoretisk förankring men huruvida de var en skyddande respektive en riskfaktor för enskilda barn eller ungdomar i familjerna är inte möjligt att avgöra utifrån det aktuella materialet. Utifrån ett utvecklingspsykopatologiskt perspektiv kan vi förstå hur dessa faktorer kan samverka med varandra. I några familjer var en bristande ekonomi en konsekvens av till exempel upplevelser av våld i nära relation som medfört flera flyttar och även svårigheter att behålla de sociala nätverken intakta. I andra familjer har migration, psykisk ohälsa hos barn eller hos föräldrar bidragit till en försämrad ekonomisk situation. I ytterligare ett steg har vi sett exempel på hur en försämrad ekonomisk situation påverkat boendet med trångboddhet – för flera familjer även i oroliga eller oattraktiva bostadsområden som följd. Detta har i sin tur försämrat den totala livssituationen för barnen. Ett annat samspel i en positiv riktning som blivit synligt är hur skyddande faktorer kan kompensera brister och kanske även stärka barnen. I materialet finns exempel på hur nya sociala band kan skapas med professionella inom skola och socialtjänst men också med privatpersoner vilka kan bli till viktiga personer för barnen och ungdomarna. En stabil skolsituation tillsammans med ett bra boende i en trygg närmiljö kan kompensera för föräldrars och barnets egna bristande språkkunskaper och vara en väg in i ett nytt samhälle.

Det som framförallt blir synlig i analysen av barnen och ungdomarnas livssituation är hur sammanflätade deras situation var med föräldrarnas

situation. Hur föräldrarnas situation såg ut och hur de uppfattade sina barns situation är temat för nästa kapitel.