Vår studie bygger på ett fokus på barnen i förhållande till förskolans regelverk och hur barnens uppfattning hur förskolans struktur möjliggör eller begränsar dem utifrån deras perspektiv. I vår genomgång i tidigare forskning har vi inte funnit någon forskning som har fångat barnens perspektiv i relation till förskolans regler. Vår studie syftar till att närma oss
barnens perspektiv i ett försök att fånga deras tankar om förskolans regler och möjlighet att påverka dem.
Förskolan idag är en central plats för många människor och utifrån de som befinner sig i den skapas förskolan på ett differentierat sätt, det finns ingen given generell modell hur den ska se ut. Med tanke på Skolverkets (2014) siffror som visar på att 84 % av alla svenska barn är inskrivna på förskolan, trots den frivilliga skolformen, påvisas en nödvändighet och självklarhet i samhället att barn ska vistas där. Detta resulterar i att flertalet barn spenderar sin större del av sin barndom på förskolan. Men hur ser barnens möjlighet ut att påverka sin dag på förskolan?
I förskolan finns en mängd rutiner och bestämda ordningar som barnen ska förhålla sig till. Detta regelverk är fastställt utifrån föreställningar från de normer och värderingar som råder inom förskolan då allt tolkas olika. Det här är något som barnen ska anpassa sig efter för att fungera i förskolans värld, men beroende på vilket förhållningssätt barnen möter synliggörs deras möjligheter och begränsningar till delaktighet.
Förskolan Gurkan arbetar uttalat med barns inflytande och deras delaktighet. I barnens uttalanden i intervjun och utifrån barnens agerande vid de olika observationerna framträdde en helt annan bild. Barnens uppfattning i intervjun om förskolans regelverk och möjlighet att påverka det tycktes starkt begränsat. Det fanns en tydlig uppfattning från barnen om vem som bestämde och vem som fostrade vem. Barnens åsikt om vad de fick bestämma var att leka, men den fria leken är ännu en aktivitet som är tidsbestämd av pedagogerna. I intervjutillfället ställdes frågan om vad barnen skulle vilja bestämma och det fanns en uppenbar önskan om att få ett större inflytande på förskolan. Ett av barnen svar var att det ville bestämma mer, ett annat barns svar som vi nämnde tidigare var att det ville leka mer. De övriga två svaren från barnen angav att de ville bomba hela förskolan och att gå hem. Detta kan tolkas som en form av vardagsmotstånd från barnen och eventuellt ett uttryck för ojämlikheten i rätten att få bestämma.
Vid observationstillfällena synliggjordes barns uppfattning om deras begränsade möjlighet att påverka genom ett icke verbalt motstånd mot pedagogerna och deras vuxenstyrda aktiviteter. Detta kan tolkas som ett sätt att hantera de regler som barnen inte har möjlighet att påverka, genom att inte lyssna och trotsa pedagogerna. När detta motstånd sker synliggörs maktrelationerna mellan barnen och pedagogerna. Dolk (2013) hävdar att när barnen påvisar motstånd är det inte ett tecken på ett behov av fostran, utan en strävan att nå fram till de vuxna, i rätten till förhandling.
Som vi tidigare nämnde arbetar den här förskolan för barnens inflytande och delaktighet. Kopplat till barnens utsagor och det som utspelade sig mellan barn och pedagoger i observationerna talade för någonting annat. På förskolan finns en mängd pedagoger som har med sig olika kunskapsnivåer in i förskolan. Däri finns bland annat olika tankar om barnet, vem barnet är. Sommer (2011) beskriver barnsyn som ett filter som reglerar hur man ser på barn, ett filter som alla bär med sig. Beroende på vilken barnsyn man har, är inte kunskapen om barn uppdaterad efter senaste forskning, kan det vara svårt att förstå nutidens barn. Risken blir att barnet bedöms utifrån en annan tids värderingar och normer.
Det kan tolkas att det finns en barnsyn som inte är uppdaterad hos de pedagoger vi observerade utan det finns en önskan om ett barn utifrån deras ideal, mer ett barn som ofullkomligt där de vuxna ses som en slutprodukt. Då en av pedagogerna handgripligen lyfter ett barn för att demonstrera sin auktoritära position i förhållande till barnet, påvisar pedagogen för övriga barn vilka bestraffningsformer som delas ut ifall pedagogens planering avbryts. Det här är en bestraffningsform som kan kopplas till ett regelverk som vilar på äldre värderingar och normer, vilket bekräftar den förmodade barnsynen hos de båda pedagogerna vi observerade.
Trots barnens motstånd i de olika samlingsformerna visade pedagogerna ingen vilja till att försöka förstå vad barnen försökte uttrycka. Nordin-Hultman (2009) nämner att det barnen möter i förskolan, i den kultur som är utformad där, formar barnens identitet. Det pedagogerna erbjöd i de situationerna vi observerade motsäger ännu en gång för det förskolan har uttalat sig om angående barns inflytande och delaktighet.
I de observerade situationerna fanns ett tydligt barnperspektiv, men genom perspektivväxling till att istället inta ett barns perspektiv hade pedagogerna synliggjort barnens subjekt och barnens uppfattningar. Som vuxen kan man inte fullt ut ta ett barns perspektiv, men genom att närma sig det ökar förståelsen om deras livsvärld. Att inta ett barns perspektiv är något som ska ske kontinuerligt. Barn är redan från födseln meningssökande varelser som försöker konstruera mening, finna och upptäcka sammanhang (Sommer 2011). I motsats till den barnsyn som pedagogerna förmodas ha finns det kompetenta barnet, som von Wright (2003) förklarar som ett barn i vardande, något som vi alla människor befinner oss i. I alla interaktionsprocesser är vi i en ständig förändring.
Våra forskningsfrågor rörde barns perspektiv utifrån deras upplevelser om hur de uppfattade förskolans regelverk och möjligheten att påverka den. Väljer man att se barnet som kompetent handlar det inte om att barnet ska ta lika stort ansvar som pedagogerna på förskolan. Det handlar mer som det Sommer (2011) nämner om att vuxna på förskolan ger barnen möjlighet att få ta ansvar och vara delaktiga i beslut som rör deras vardag. För att det ska fungera måste det finnas en jämbördig symmetri och i och med det möjliggörs barns rätt till att få bestämma och förhandla om förskolans regelverk. Med ett sådant förhållningssätt på förskolan kan pedagogerna motivera reglers existens och därmed blir reglernas syfte meningsfulla.
Som framtida pedagoger har den här studien ökat vår medvetenhet om vikten av att inta barns perspektiv kontinuerligt. Vidare har den här studien även bidragit till att än mer öka förståelsen om vilken kunskapsbredd förskolorna rymmer. Vikten av att man i arbetslagen synliggör varandras förhållningssätt och tolkningar av olika teorier och styrdokument är avgörande om vi ska kunna möta barnen som jämbördiga. Förskolan är en komplex verksamhet där många subjekt möts och beroende på vad som erbjuds dem formas de därefter. Barn befinner sig alltid i en underordnad position mot vuxna. Men hur mycket utrymme är vi villiga att ge dem och framför allt se dem? Vilka barn vill vi se i framtiden? Några bra frågor att ta med sig in i vår framtida yrkesprofession.
8.2.1 Metoddiskussion
I vår studie har vi använt oss av kvalitativ intervju och observation vilket vi har funnit varit rätt verktyg för att närma oss våra forskningsfrågor utifrån tidsaspekt och skrivutrymme. Då vårt syfte var att synliggöra vad som sker i samspelet mellan barn och pedagoger på förskolan var den kvalitativa metoden lämpligast. Hade vi valt den kvantitativa metoden så hade vi inte synliggjort det som skedde i det relationella samspelet och fångat barnens perspektiv, då våra teoretiska utgångspunkter var ur ett relationellt perspektiv och barns perspektiv.
Vid observationstillfällena valde vi att vara passiva deltagande observatörer, men likt det Johansson och Karlsson (2013) nämner så är det omöjligt att inte påverka det som sker i miljön vilket även påverkar de övriga relationerna. Då vi besökt förskolan tidigare var vi kända för barnen. Vid observationerna noterade vi i anteckningsblock samt spelade in alla samtal som ägde rum mellan pedagoger och barn. I intervjun använde vi oss av de konkreta händelserna från våra tidigare observationer under dagen för att närma oss barns uppfattningar rörande våra frågeställningar kopplat till syftet. Dessa konkreta händelser som vi observerat hade vi som underlag för intervjun och det gjorde att vi delade de gemensamma upplevelserna, detta menar Doverberg och Pramling Samuelsson (2007) skapar ett förtroende mellan oss som forskare och barnen. Vi valde att intervjua barnen i grupp för att se hur de relationellt skulle påverka varandras tankar och funderingar då svaren kunde ge följdfrågor, både för barnen och oss. Vi försökte i största mån ställa öppna frågor och vänta in barnens svar, men vid transkribering av allt insamlat material kunde vi se att många av frågorna var ledande. Detta beror på, anser vi, en ovana i att ställa öppna frågor.
När vi transkriberade inspelningarna och sammanställde våra anteckningar fann vi en svaghet med inspelningsförfarandet. I det relationella samspelet är kroppsspråket en oerhört viktig del vilket inte synliggörs i ljudinspelningar. Det är svårt att minnas tillbaka exakt från våra anteckningar då vi tolkar olika. En styrka i inspelningsmomentet är att dialogen ordagrant dokumenteras, vilket stärker reliabiliteten i studien.
Då vi utifrån våra tidigare upplevelser av motsägelser om hur barn och pedagogers uppfattningar ser ut om förskolans regelverk på förskolan, synliggjorde vi för varandra vad vi tänkte och tyckte om ämnesområdet innan vi besökte förskolan. Det går aldrig att fullt ut vara objektiv utan vi var medvetna om att våra åsikter på något sätt skulle färga av sig på vårt besök. Vi är även medvetna om att vårt val av förskola påverkades av vår medvetenhet om att de arbetade med inflytande och delaktighet. Hade studien haft andra teoretiska utgångspunkter och frågorna utformats annorlunda hade det påvisat ett annat resultat. Samma sak gäller om vi besökt förskolan vid ett annat tillfälle eller en helt annan förskola. I frågan om studien är replikerbar är omöjligt att svara på.
Vi hade ingen avsikt att hitta en generell sanning om ett visst fenomen, detta är ett utsnitt av en verklighet bland många. Men genom observation och intervju med barn ville vi försöka närma oss en förståelse om hur barnen upplever sin möjlighet till inflytande på regelverket på förskolan.