Efter lunch hade avdelningen läsvila som en daglig aktivitet. Alla barn hade åter samlat sig i rummet där pedagogen Anna tidigare hade haft samling. Pedagogen Sofie satte sig på golvet med en bok i handen, en bok som hon hade valt att läsa för barnen. Boken som Sofie valde hade ett barn valt på biblioteket, men det barnet var inte närvarande denna dag. Sofie började läsa ur boken och avbröts konstant av att hon måste tillrättavisa barnen om hur de skulle sitta och hur hon skulle visa bilderna i boken för barnen. Trots tillsägelser från Sofie betedde sig barnen oroligt.
Sofie: Näää, vet du vad! Backa och sätt er på era platser! Sofie: Backa du också David!
Sofie: Du också backa! Backa! Britta: Olivia du backar inte! Sofie: Men du!
Ahmad: Jo, men jag backar! Ahmad: Jag backat! Siri: Jag ser inte! Sofie: Nä, backa Ahmad! Siri: Bara säga till honom nu! Siri: Jag ser inte nu!
Sofie: Kom fram nu solen….
Sofie: Men vet du vad, bara för att jag slutar läsa ska ni inte flytta fram igen. Ahmad: Jag flyttar inte fram!
Sofie: Nä, men jag såg! Backa igen! Så ja! Sofie: Kom fram nu solen ropar Billy….
Likt samlingen tidigare under dagen kan det tänkas att det även i den här samlingsformen fanns en önskan av struktur från pedagogen Sofie, hennes agerande påvisade en tydlig fostrarroll. Enligt Emilsson (2008) tolkas ofta fostran och socialisation som något synonymt, men fostran är en del av socialisationsprocessen. När pedagogen Sofie
tillrättavisade barnen att de skulle backa undan när hon läste kan tolkas som att hon ville skapa en social ordning så att alla barn skulle se bilderna i boken när hon visade dem. Markström (2013) beskriver social ordning som de regler om hur vi bör och kan handla i olika situationer. Dessa tillrättavisningar kan även ses som ordningsregler då hon påtalade barnen att de skulle placera sig på sina rätta platser. Barnen visade på ett tydligt motstånd genom att till exempel inte backa, en form av vardagsmotstånd (Dolk 2013), vilket Sofie sade till om vid ett flertal tillfällen till både enskilt och flertalet barn. Utifrån sina egna självregleringar tillrättavisade båda barnen Britta och Siri andra barn om hur de skulle göra. De övriga barnen som inte gavs tillsägelser kan förmodas ha kollektivt självreglerat sig själva till pedagogens önskade struktur.
Då läsvilan var över tillfrågades barnen om vad de önskade göra efter läsvilan. Förslagen haglade och det var ett antal barn som ville spela på Ipad. Pedagogen Sofie förde ingen lång diskussion med barnen, utan valde att besluta om vad och vilka som skulle göra vad.
Sofie: Nä, det är inte så många Ipad. Siri: Jag vill spela Ipad!
Sofie: Nej, vet du vad! Då gör jag så här! Björn: Jag vill spela med Edwin!
Sofie: Nä, vet du vad! Nu bestämmer jag så här! Sofie: En, två, tre, fyra, fem! (pekandes på barnen) Sofie: Jag vet inte ifall det är fem, ni fem kan spela Ipad. Sofie: Ni andra får ta och göra någonting annat.
Sofie: Lugnt, sitta ned och göra någonting lugnt.
Efter läsvilan ställde pedagogen frågan om vad barnen önskade göra efteråt. Därmed gav hon barnen inflytande på sin vardag, vilket även Arnér (2011) nämner om att barns röster ska göras hörda, idag ett krav från dagens samhälle. I och med att man lyssnar på barnen skapas en känsla av delaktighet. Utav någon anledning togs möjligheten ifrån barnen att bestämma och deras inflytande begränsades abrupt. Med sin auktoritära fostrarroll bestämde pedagogen vilka barn som fick spela på Ipaden och de resterande barnen skulle sitta ned och göra något lugnt. Bland de barn som räknades upp och fick möjlighet att spela på Ipaden, fanns även barn som från början inte hade önskat spela på Ipad. En sådan
barnsyn, där barn inte ges möjlighet till rätten att bestämma kan kopplas till den barnsyn som den tidigare pedagogen som omnämndes i de andra sammanhangen kan förmodas ha.
I intervjun med de fyra barnen fick de frågan om vad de ansåg om läsvilan.
Majken: Jag tycker det är tråkigt med sådan där uppevila! Sånt slappt som vuxna säger. Jag tycker det är jättetråkigt!
Eva: Uppevila? Vad betyder det för något? Vad gör man då? Majken: Då läser man bok och har musik.
Eva: Vill ni inte det eller? Manuel: Absolut inte!
Eva: Varför vill ni inte det? Att läsa? Alla barnen: Nä!
Mikaela: Måste man vara med på det då? Olivia: Mmmm.
Mikaela: Och lyssna på bok? Britta: Ja, fröknarna säger det.
Eva: Får ni bestämma vilken bok ni ska läsa? Manuel: Nej, nej, nej!
Ur barnens utsagor synliggjordes en ovilja att delta vid läsvilan, att inte delta fanns inte som något alternativ. Utifrån det barnen berättade i intervjun blev den här samlingsformen tvingande ur dessa barns perspektiv. Barnen går kontinuerligt tillsammans med pedagogerna till biblioteket där de får bestämma vilka böcker de ska låna till läsvilan. Vid den här läsvilan valde pedagogen boken, vilket även barnen intygade i intervjun att det är fröknarna som bestämmer vilken bok som ska läsas. Boken som lästes denna dag hade valts av ett barn som inte befann sig på förskolan under läsvilan. Utifrån den känslan som barnen avspeglade angående den tvingande samlingen kan en del av barnens ogillande till läsvilan ligga i att barnen fråntas möjligheten att välja bok. Dessutom kan ogillandet eventuellt förstärkas ytterligare då pedagogen väljer en bok som ett barn har valt på biblioteket och det barnet inte ens är närvarande.
Den barnsyn som pedagogen förmodas bära med sig där barn inte ses som fullvärdiga motsäger den barnsyn där det kompetenta barnet finns i fokus. Arnér och Sollerman (2013)
menar att om barn ska ses som fullvärdiga så ligger fokus på de inneboende möjligheterna som barnen har. Von Wright (2003) nämner vikten av att pedagogen ser barnet som subjekt i alla sociala interaktioner. Begreppet subjektivitet är en produkt utifrån de sammanhang och praktiker som individen möter och erbjuds. Nordin-Hultman (2009) menar att barn som subjekt befinner sig i ett kontinuerligt vardande, ett vem och inte ett vad.
8 Sammanfattning och diskussion
I avsnitt 8.1 presenteras en sammanfattning av studien, därefter diskuteras resultat och metod i avsnitt 8.2 och 8.2.1. I diskussionen avhandlas implikationer av förskolans regelverk. I metoddiskussionen avhandlas vald metod och potentiella felkällor och avslutningsvis presenteras framtida forskningsfrågor i avsnitt 8.3.