Diskussionen behandlar först en återkoppling till studiens syfte och
frågeställningar, för att sedan behandla studiens resultat och vad materialet betyder. Sist i diskussionsavsnittet så presenteras vilka kunskaper som fattas och rekommendationer på framtida forskning.
Syftet med studien har varit att analysera den tillit och sårbarhet som
myndigheter kommunicerar till medborgare under covid-19 pandemin, samt så har syftet varit att synliggöra och problematisera samspelet mellan tillit och sårbarhet och vilken roll dessa spelar i relation till de beslut som myndigheter fattar. Detta har studerats genom de pressträffar som myndigheterna har hållit i. Med hjälp av studiens teoretiska ramverk och de metodologiska verktygen har myndigheternas kommunikation undersökts. Datan som används kan ses som mer “naturligt förekommande” då den inte har haft möjligheten att påverkas av forskaren mer än vid den teoretiska analysen.
Detta avsnitt ger svar på frågeställningarna och verkar för att ge en överblick över det slutgiltiga resultatet. Den första punkten i frågeställningen lyder “Hur kommer begreppen tillit och sårbarhet till uttryck i den kommunikation som myndigheterna förmedlar?”, denna behandlas i resultatanalysen där det går att urskilja att begreppen ofta förekommer tillsammans. När de kommunicerar sårbarhet så uppmanar de till tillit och när de kommunicerar tillit så sker det ofta i relation till ett förändrat sårbarhetsläge. Något annat som går att urskilja när man går igenom både pressträffarna och de valda citaten är att ordet
sårbarhet används mycket oftare än ordet tillit som ofta ersätts med ordet “lita”. Det är dock väldigt synligt att mycket av den kommunikation som
myndigheterna delar med sig av grundar sig i den sårbarhet som covid-19 medför eller synliggör.
Den andra punkten i frågeställningen är “På vilket sätt används sårbarhet som motivering till de myndighetsbelsut som förmedlas under covid-19
pressträffarna?”, denna besvaras i resultatanalysen där det framgår att alla sårbarhetens delar gick att koppla till myndigheternas pressträffar. Det som är synligt i resultatanalysen här är att det finns ett beroende hos medborgarna vilket i sig leder till att de delvis är beroende av myndigheternas arbete
samtidigt som att detta ställer krav på att det finns tillit mellan parterna och att detta lättare uppnås genom att det finns gemensamma mål för både myndighet och medborgare. Sårbarhetsdelen oförutsägbarhet är även denna synlig i pressträffarna och påverkar tilliten mellan beslutsfattare och medborgare genom att det finns en osäkerhet i människors agerande, vilket leder till att osäkerheten inte bara finns hos myndigheterna och vilka beslut de ämnar att fatta, men det finns även en osäkerhet hos medborgarna och deras framtid samtidigt som det framgår att myndigheterna använder sig av en viss grad kontroll och styrning när de förmedlar sina rekommendationer.
Den tredje och sista punkten som ingick i frågeställningen är “Vilken motivering har tillit på de beslut som svenska myndigheter förmedlar under covid-19 pandemin?” vilket även den förklaras i resultatanalysen, där det visar sig att tillit har en stor påverkan på myndigheternas beslut som de
kommunicerar till medborgarna. Besluten har en stark koppling till både tillit och sårbarhet, detta då tilliten används som ett svar på sårbarhet eller möjlig framtida sårbarhet. Tilliten har en lindrande effekt i hanteringen av sårbarhet, den spelar även en nyckelroll i myndigheternas kriskommunikation, fattande av beslut och framförallt i deras vilja att få medborgarna att följa deras beslut. Analysen visar på att det finns tydliga inslag av tillits- och sårbarhetsbaserad kommunikation, begreppen tycks ofta vara en bakomliggande faktor i både
kommunikation och beslut. Den kommunikation som grundar sig i sårbarhet framkommer ofta i form synonymer eller ord som är väldigt nära besläktade med ordet sårbarhet. Detta har gjort att det inte har varit just orden tillit och sårbarhet som jag har letat efter i pressträffarna, det är istället kommunikation som uttrycker tillit och sårbarhet som har varit i fokus. Att de svenska
myndigheternas kommunikation grundar sig i tillit och sårbarhet framgick tydligt och överlag kan man anse att sårbarhet under en pandemi är mer av ett normaltillstånd än någonting unikt, vilket gör att majoriteten av
myndighetskommunikationen under covid-19 pandemin grundar sig i
sårbarhet. Detta gör kopplingen till tillit viktigare då den agerar som en motpol till sårbarhet och att denna kan synliggöra responsen på sårbarheten lättare med tanke på den lindrande effekt den har samt att den svenska responsen i stor del grundar sig i rekommendationer och tillit.
Utifrån resultatanalysen så går det att avgöra i vilken grad begreppen tillit och sårbarhet kommer till uttryck, vilket tolkas som att de förekommer i allra högsta grad. De är ständigt närvarande under alla pressträffar, sårbarhet är synligast under genomgången av den uppdaterade lägesbilden och vid nya rekommendationer. Tillit förekommer oftast när myndigheterna ger
rekommendationer som går ut på att medborgarna behöver agera annorlunda i vissa situationer eller under nya förhållanden, det förekommer inget tvång utan det finns en förväntan från myndigheterna att medborgarna följer de nya direktiven.
En intressant iakttagelse är att mycket av informationen myndigheterna förmedlar ser olika ut för verksamheter och medborgare, medborgarna styrs mjukare och förväntas anpassa sig själva genom att följa nya råd och
rekommendationer, medan verksamheter styrs hårdare och har mer press på sig att anpassa sig fortare, detta kan dock bero på att regelverken kring styrning av medborgare och verksamheter ser annorlunda ut. En annan reflektion var att
under de första pressträffarna så var det väldigt många nya direktiv att följa för att begränsa smittan, medan under de senare valda pressträffarna så var det väldigt få nya direktiv för medborgarna, nya direktiv förekom ofta i samband med helgdagar och gamla direktiv upprepades. Detta tyder på att
myndigheternas kommunikation och den svenska strategin inte har gjort några helomvändningar utan står fast vid samma strategi som de kommunicerade vid de första pressträffarna.
För att återkoppla till studiens teoretiska utgångspunkt och det metodologiska valet så har det inte varit en helt lätt uppgift att slutföra. Mycket tid har gått åt till att hantera och bearbeta det empiriska materialet och till att sätta sig in de uppdrag som olika myndigheter har. Även avvägningen och tolkningen om vilka myndighetscitat som är bäst lämpade för både studiens syfte och teoriram har varit utmanande. Dock så har ämnet varit intressant ur ett sociologiskt perspektiv och det har varit fascinerande att studera någonting som en pandemi medan den äger rum. Kunskapen som studien bidrar med anser jag vara
kunskap inom samspelet mellan sårbarhet och tillit samt kunskap om den påverkan som sårbarhet och tillit har på svenska myndigheters kommunikation till medborgare.
7.1 Vidare forskning
Jag har i den här studien fokuserat på de myndigheter som deltar på pressträffarna, vilket i sig är en form av begränsning då bara ett fåtal
myndigheter deltog. Om man skulle gå vidare med den här forskningen anser jag att en bra början kan vara att studera svenska myndigheters tillit till
medborgare i andra extraordinära händelser där andra myndigheter medverkat, eller där samma myndigheter har medverkat under en längre tid så att man får en tidsaxel som sträcker sig några år. En möjlig ingång är att fortsätta använda sig av samspelet mellan tillit och sårbarhet och bygga vidare på hur deras relation till varandra är synliga i andra extraordinära händelser och hur de
tillsammans kan användas för att analysera material. Detta skulle kunna möjliggöra både djup och bredd till framtida forskning inom inte bara tilliten till och från myndigheter, men i tillit överlag i många av de svenska
samhällsorganen.