Oförutsägbarhet och Löften

På pressträffen den 17:e april 2020 så berättar Svante Werger (MSB) om vikten av att samhällsviktiga organ och funktioner såsom elförsörjning, polis,

påverka samhället negativt. Werger fortsatte sedan med att beskriva hur lägesbilden såg ut i Sverige:

Det innebär att det finns en påverkan på samhällsviktig verksamhet, i de flesta samhällssektorer. Generellt är den måttlig, om man undantar sjukvård och omsorg, som påverkas i större grad, som Socialstyrelsen regelbundet berättar om här. De vanligaste problemen, inom de flesta samhällsviktiga verksamheter, handlar om personal⁠frånvaro - många är borta, på grund av sjukdom eller på grund av VAB. Då räknar jag in även lätta symtom. Hur stort problemet är varierar mellan och inom verksamheter, inom vissa verksamheter rapporteras det om minskad påverkan, för att personal är åter i arbete. Det går upp och ner. Sammantaget en måttlig påverkan; samhället fungerar. (PT7)

Här ser vi att vissa problem kvarstår över en kortare tid, som tidigare nämnt så är det största hotet mot samhällsviktiga verksamheter personalfrånvaro. Citatet ovan går att placera in i Misztals (2011a, s. 75-76) indelning av sårbarhet, där det passar in på den andra typen av sårbarhet, som handlar om den sårbarhet som finns i människors agerande och handlande. Misztal menar även att framtiden är oförutsägbar genom att människors beslutsfattande alltid har en viss grad av osäkerhet. I det här fallet så gör Werger antagandet att

personalbortfall kommer att inträffa, dock utan att veta i vilken grad det kommer att ske.

Detta medför även en risk, inte bara ur ett smittoperspektiv utan även ur ett socioekonomiskt perspektiv. Misztal (2011a, s. 77) beskriver hur en av de stora rädslorna hos människor handlar om utebliven inkomst samt osäkerhet kring socialt stöd. Vilket medför inte bara en oro för sjukdomen, utan även för aspekter som inte nödvändigtvis behöver handla om covid-19.

Det första som kan vara av vikt att lägga märke till i nedanstående citat är hur Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten, väljer att formulera sig, att han väljer att lägga vikten vid att klargöra att det ännu inte är ett pandemiskt läge, att vi inte har något större utbrott i världen ännu. Detta i sig kan vara tänkt att lugna

medborgarna så att de känner en ökad trygghet och att myndigheten än så länge har kontroll på situationen. Dock kan detta komma att förändras, främst då ansvaret ligger på människor som i grunden är oförutsägbara i sina handlingar både sett från myndigheternas håll och medborgarnas (Misztal, 2011a, s. 76).

det är inte så att vi bedömer att det finns en pandemiskt spridning alltså inte en pandemi som vi har att hantera...vi har alltså inte ett pandemiskt läge här, det kommer att bero på som vi ser det vad som händer i vår omvärld men vi har ändå beslutat oss för att skruva upp planeringen och rikta in oss på de stora frågorna som de här myndigheterna hanterar. (PT1)

På samma presskonferens säger Anneli Bergholm Söder, MSB:

Alla behöver en tydlig bild av läget men också väldigt konkreta råd och anvisningar för hur man ska bete sig. Det gäller både individer och organisationer, myndigheter och där är ju den här gemensamma lägesbilden och kommunikationen väldigt, väldigt viktig. Det minskar risken för missuppfattningar och minskar också risken för desinformation och ryktesspridning. (PT1)

Här passar Misztals (2011a, s. 167) andra del av tillit, löften, in.

Utgångspunkten för löften är att de fungerar som ett svar på den andra typen av sårbarhet, oförutsägbarhet i människors agerande och handlande. Löften skapar tillit mellan människor och mellan institutioner och är en nyckel i hur man kan öka fokus på sociala relationer i syfte att öka välmåendet för människor. I det här fallet så stärker man de redan tillgängliga sociala relationerna genom att dela information med medborgarna, vilket kan leda till ökad säkerhet och större handlingskraft i hanterandet av världen runt omkring oss och i det här fallet kan det hjälpa med hanteringen av covid-19 (Misztal, 2011a, s. 168). Det är tack vare såna här typer av gemensamma mål som man då ämnar att hantera oförutsägbara händelser och handlingar, den gemensamma lägesbilden hjälper till att informera både medborgare och myndigheter vilka handlingar som man bör vidta och vilka handlingar man bör undvika (Misztal, 2011a, s. 86). Man kan även koppla det till Misztal (2011a, s. 128) om hur hon beskriver olika

strategier för att uppnå ett mindre sårbart liv med fokus då på främjandet av solidaritet, säkerhet och samarbete mellan människor.

För att vi till vården ska kunna ge rekommendationer hur kan man hantera om den här produkten inte längre finns tillgänglig (PT1)

Citatet ovan kommer från Catarina Andersson Forsman, Läkemedelsverket, angående möjlig brist på läkemedel i vården. Det här citatet kan passa in på flera olika delar av tillit, främst den breda definitionen av tillit, där tillit utgör en viktig funktion i samhället och är enligt Misztal (2011a, s. 118) en av de faktorer som bidrar till att produktivitet och kvalitet på arbete och produktion upprätthålls. Sen en lite mer direkt koppling till löften är här att Andersson Forsman syftar till att skapa mer tillit genom att visa att rekommendationerna kommer från myndigheten och delvis grundar sig i tillit vilket i sig kan leda till en ökad säkerhet och större handlingskraft för vården så länge som

rekommendationerna är korrekta (Misztal, 2011a, s. 168).

Sedan kan man även tolka det med hjälp av Misztal (2011a, s. 169) som att detta citat visar att man är flera människor som tillsammans hjälps åt för att skapa en tryggare tillvaro, vilket kan leda till en lite skev bild av verkligheten då bilden man har är överdrivet positiv över andra människors agerande. Man kan beskriva det som att det sociala stödet upplevs vara större än vad det egentligen är och att människor inte känner trygghet och tillit till den hjälp man får, utan istället handlar det om den hjälp som man förväntar sig få, det är detta som skapar tillit (Misztal, 2011a, s. 169). Enligt Misztal (2011a, s. 118) är det positivt att det förekommer tillit mellan myndigheter och medborgare och att kontroll inte bara utövas genom lagar och hård styrning.

Misztal (2011b, s. 358) menar att en avsaknad tillit i sig kan leda till en ökad sårbarhet, vilket går att koppla till citatet nedan då Johanna Sandwall,

Socialstyrelsen, inte bara nämner att människor måste förbereda sig inför en händelseutveckling, utan det framgår tydligt att det är detta som hon vill förmedla till allmänheten. Att ställa om vardag och verksamheter kan i sig ses som lite riskfyllt, vilket Sandwall verkar ha förståelse för, dock kan man lägga märke till att det finns en tilltro och en förväntan till att människor är med och fattar samma beslut kommer att agera kompetent och i linje med

Socialstyrelsens förväntningar (Misztal, 2011b, s. 362).

Mitt medskick idag är att den här förberedande åtgärden för den händelseutveckling som vi ni kanske närmar oss, den kommer också kräva en omställning, det betyder att man kanske behöver prioritera sin verksamhet redan nu för att kunna förbereda sig på en annan händelseutveckling, då tror jag att det är väldigt viktigt att man förstår att även om en förberedelse är en uppväxling av att kunna hantera många sjuka, det kräver en omställning i sig för att kunna utbilda och öva personal, säkra

materialtillgång och så vidare. (PT2)

Man kan även tolka detta som att Sandwall vill att båda parter, beslutsfattare och medborgare har samma bild av situationen och framförallt samma mål i sikte, inte bara för att motverka covid-19 utan att hålla felaktiga handlingar i schack. Det finns dock en viss grad av osäkerhet kring detta gemensamma mål, främst då det handlar om ett framtida möjligt mål, då detta uttalande kan ses som ett verbalt kontrakt, så är det främst tillit mellan beslutsfattare och medborgare som kan hålla detta vid liv (Misztal, 2011a, s. 86).

Citatet nedan kommer från Peter Fredriksson, Skolverket. Intresset för det här lite längre citatet är att det handlar både om tillit och förmedlas som en rekommendation eller ett råd om framtida handling:

[…] då kan man naturligtvis förlänga skoldagarna för att ta igen dom här timmarna, det vill säga att eleverna kan behöva läsa fler timmar under en dag, det är ett sätt att lösa det på, man kan även lägga till undervisning på lördagar och söndagar säger den här förordningen alltså regeringen ger huvudmännen en möjlighet att lägga ut undervisning på lördagar och söndagar, man kan också behöva lägga ut undervisning på lov och att terminen inte tar slut någon gång i början, mitten av juni utan att skolarbetet fortsätter en bit in i kanske till och med Juli. Man kan naturligtvis också göra så att en del undervisning förskjuts till kommande läsår, den möjligheten finns då också i den här förordningen att man ser att vi kommer inte kunna erbjuda eleverna alla dom där matte timmarna eller historielektionerna som vi har planerat utan vi får skjuta det till kommande läsår. (PT2)

Viktigt att nämna här att detta citat kan ses som ett “mellan” citat, det rör både tillitsdelen löften då det handlar om löften om framtida handlingar, men även så går det att dra paralleller till den andra delen av sårbarhet nämligen

oförutsägbarhet. Detta tack vare människors beroende av sociala system och i vilken grad dessa fungerar. Osäkerhet kring funktionen av vardagliga system leder, enligt Misztal, (2011a, s .75) till en ökad osäkerhet hos människor vilket i sig skapar sårbarhet.

Något att lägga märke till här är uppmaningen för elever att ta igen förlorad studietid då det i sig kan anses vara en risk att förlora alltför många timmars studier till följd av utebliven undervisning. Dels så finns det en förväntan att denna förlorade studietid skall tas igen antingen genom studier på fritiden eller att undervisningen i skolan förlängs. En jämförelse med Misztals tillitsteori är att detta beslut om skolan grundar sig i en känsla av ansvar för eleverna och deras utbildning men även att det finns en maktbalans där de som är ytterst ansvariga för utbildningen förväntas hantera den rådande situationen (Misztal, 2011a, s. 136).

Förlorad undervisning skulle i det här fallet kunna leda till en ökad stress för eleverna då det kan uppstå komplikationer kring deras förmåga att få de betyg de vill för att komma vidare i deras fortsatta utbildning, detta nämner Peter Fredriksson under samma pressträff vilket i sig passar in på Misztals

beskrivning på sårbarhet som tillstånd. Misztal menar att människor är i olika grad beroende av de sociala system som finns runtomkring dem och att det i sin tur gör att om dessa system skulle fallera eller inte fungera under en viss tid, så skulle det medföra inte bara stress utan en osäkerhet kring framtiden och vilka konsekvenser den medför beroende på i det här fallet i vilken grad

skolundervisningen kan fortsätta (Misztal, 2011a, s. 75-76).

Citatet nedan kommer från den 11:e valda pressträffen där Erna

Zelmin-Ekenhem, Arbetsmiljöverket berättar om sårbarheter under covid-19 pandemin: Det finns människor som utnyttjar situationen och människors oro och försöker och lyckas ibland få ut undermåliga produkter på marknaden. Bristen är ett allvarligt hot mot patientsäkerheten men även mot personalens hälsa. (PT11)

Detta i sig är en sårbarhet men det tycks finnas en underliggande känsla av osäkerhet och otrygghet i samband med att det kan finnas undermåliga sjukvårdsprodukter på marknaden under den rådande pandemin (Misztal, 2011a, s. 75). Enligt Arendt (1958, s. 178) så är även denna typ av agerande grundat i att människor är kapabla att handla och agera oförutsägbart. Misztal (2011a, s. 77) beskriver att dessa rädslor som uppstår i samband med

undermåliga produkter går att härleda till människors vilja att bibehålla

stabilitet och trygghet i både hem och arbete. Att förlita sig på dåliga produkter i det här fallet skulle kunna leda till fortsatt sjukdom och därigenom osäkerhet kring inkomst och socialt stöd. Denna osäkerhet kring inkomst och socialt stöd påverkar vårt behov av säkerhet (Misztal, 2011a, s. 77), man kan beskriva det som att det uppstår en form av kedjereaktion där upplevd oro kan sluta i reella hot mot ekonomisk och social trygghet för individen.

Nästa avsnitt är studiens diskussionsavsnitt och syftar till att diskutera och reflektera över studien som helhet, vad som var svårt och vad som hade kunnat begränsa resultatet samt rekommendationer för framtida forskning. Tanken är

att själv ta ett steg tillbaka från studien och granska den utifrån de val man har gjort i skrivandet.