Den mjuka styrningens praktik

Den mjuka styrningens praktik

- Om tillit och sårbarhet i myndigheters kommunikation under covid-19 pandemin Oskar Tronde Mittuniversitetet Östersund Sociologi Magisteruppsats Huvudområde: Sociologi Högskolepoäng: 30 hp Termin/år: Vårterminen 2020 Handledare: Jörgen Sparf Examinator: Roine Johansson Kurskod/registreringsnummer:

Abstract

Den här studien avser att studera den tillit som svenska myndigheter kommunicerar till medborgare under covid-19 pandemin. Tanken med studien är att få se en annan bild av den svenska tilliten som vanligtvis grundar sig i att det är medborgarna som har tillit till myndigheterna och att man sällan får se hur tillit förekommer från myndigheternas håll, så kallad nedåtriktad tillit. För att undersöka den kommunicerade tilliten grundar sig studien i att nyttja de pressträffar som flera svenska myndigheter hållit, samt att transkribera dessa för att identifiera information och beslut som grundar sig antingen i tillit eller sårbarhet. Pressträffarna fungerade som en ingång i myndigheternas arbete och de rekommendationer de gav till medborgarna hade kopplingar till både tillit och sårbarhet. Studien visar att myndigheternas kommunikation grundar sig i en hög tillit till medborgarna och att många av deras beslut räknar med att tillit kommer vara en drivande faktor till att besluten efterföljs. Både tillit och sårbarhet var synliga i myndigheternas pressträffar vilket möjliggjorde att de kunde ställas mot varandra. Studiens slutsatser landade i att tillit är ett viktigt redskap inte bara mellan individer utan även hos myndigheter och att flera av de beslut som myndigheterna fattade grundade sig i både tillit och sårbarhet.

Nyckelord

Innehållsförteckning

2.2 Allmänna strategier och kritik mot den svenska strategien... 5

3. Tidigare forskning... 10

3.1 Sårbarhet som begrepp ... 10

3.2 Tillit ... 14 4. Teoriram... 16 4.1 Sårbarhet ... 17 4.2 Tillitsmekanismer ... 22 5. Metod ... 28 5.1 Pressträffar ... 29 5.2 Urval ... 30 5.3 Analysmetod... 33 5.4 Metoddiskussion ... 37 6. Resultatanalys... 38

6.1 Beroende och Ansvar ... 39

6.2 Oförutsägbarhet och Löften ... 45

7. Diskussion ... 52

7.1 Vidare forskning ... 55

8. Avslutande reflektion ... 56

8.1 Litteraturdiskussion... 57

8.2 Begränsningar kring resultatet ... 57

9. Referenser ... 59

1. Inledning

Den 31:a december 2019 larmades WHO om ett nytt virusutbrott i Wuhan, Kina, viruset namngavs covid-19 och beskrivs vara en virussjukdom som angriper andningsvägarna. Viruset spred sig sedan utanför Kinas gränser till resten av världen och på bara några månader gick den från att vara isolerad i Wuhan till att den 11:e mars 2020 klassas som en pandemi av WHO (WHO, Situation report - 1, s. 1). Olika länder har haft olika respons för att begränsa smittan, dessa strategier har blivit föremål för diskussion där fokus ofta ligger vid att avgöra vilka strategier som är fungerande och vilka som inte är det. Huvuddragen i den svenska strategin går ut på att använda sig av mjuk styrning, det vill säga förlita sig på tillit och rekommendationer istället för hårdare styrning som grundar sig i nedstängningar, utegångsförbud och restriktioner. Mjuk styrning kan beskrivas som användandet av mjuka och ej kontrollerande verktyg i skapandet av policies, nationell respons, icke bindande åtgärder, med andra ord så används mjuk styrning istället för vidtagandet av hårdare åtgärder (Usui, 2007, s. 620). Usui (2007, s. 632) menar att mjuk styrning bör studeras mer ingående inom främst EU där det är mer vanligt förekommande än i andra delar av världen. Här finns det en möjlig ingång för studien då den ämnar till att titta närmare på främst sårbarhet och

tillitsmekanismer under covid-19 pandemin och genom detta så framgår det tydligt att de flesta svenska myndighetsbeslut grundar sig i mjuk styrning. Ambitionen med studien är att inte bara undersöka tilliten som svenska

Då covid-19 påverkar hela samhället och svenska myndigheter arbetar med att få bukt med sjukdomens effekter så skapar det ett tillfälle att studera tilliten som kommer till uttryck i form av rekommendationer från myndigheternas håll, med andra ord så är det nedåtriktad tillit som huvudsakligen ligger i fokus i den här studien, alltså myndigheternas tillit till medborgarna. Trots att

myndigheter i sig inte är något levande subjekt som kan känna och tänka så har de en attityd till medborgare och denna attityd och bemötande skulle i sig kunna vara ett tecken på nedåtriktad tillit (Sparf, 2014, s. 38-39).

För att undersöka hur den nedåtriktade tilliten kommer till uttryck har jag valt att använda mig av ett antal av de covid-19 relaterade pressträffar som ett fåtal svenska myndigheter har hållit i och med hjälp av den insamlade datan

analysera den tillsammans med materialet från teoriramen. 1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att analysera den tillit som svenska myndigheter kommunicerar till medborgare under covid-19 pandemin. Som en del i detta ingår det att synliggöra och problematisera samspelet mellan tillit och sårbarhet och vilken roll dessa spelar i relation till de beslut som myndigheter fattar. 1.2 Frågeställning

● Hur kommer tillit och sårbarhet till uttryck i den kommunikation som myndigheterna förmedlar?

● På vilket sätt används sårbarhet som motivering till de

myndighetsbeslut som förmedlas under covid-19 pressträffarna? ● Vilken motivering har tillit på de beslut som svenska myndigheter

förmedlar under covid-19 pandemin?

som kommer till uttryck under myndigheternas pressträffar som är det som studeras.

2. Bakgrund

Covid-19 är den virussjukdom som började i Wuhan, Kina december 2019 och som på bara några månader hade spridit sig över hela världen. Med symtom som matchar en vanlig förkylning eller influensa så har den skapat situationer där det kan vara svårt att urskilja om symptomen beror på virussjukdomen eller om det är relaterat till en vanligare förkylning. Detta har skapat ett beroende av att antingen testa sig mot sjukdomen eller att sätta sig själv i karantän i ca två veckor. Oavsett vilket val som människor fattar så får det konsekvenser för både dem själva och de samhälle som de befinner sig i. WHO har tagit fram rekommendationer som är viktiga att ha i åtanke både för individer och för stater, dessa rekommendationer handlar i stora drag om att separera personer som är sjuka från de som inte visar symtom, personer som känner av symtom ska sätta sig i karantän och överlag ska människor hålla minst en meters avstånd till varandra1_{. Detta är av intresse för studien. Trots de allmänna} uppmaningarna så agerar många länder olika då det finns en osäkerhet kring sjukdomen och vilka åtgärder som kommer att fungera bäst, vilket påverkar ländernas respons.

Covid-19 är även en dödlig sjukdom där det enligt Folkhälsomyndigheten2

uppskattas att ca 0,5-1 procent av de som smittas av covid-19 avlider. Det finns ett tydligt samband mellan ökad dödlighet och hög ålder, där risken att drabbas hårt av covid-19 ökar ju äldre man är. Som en följd av pandemins omfattning

1

https://www.who.int/emergencies/diseases/novel-coronavirus-2019/question-and-answers-hub/q-a-detail/q-a-coronaviruses#:~:text=symptoms

2

och allvarlighet så behövdes en samlad respons och en övergripande strategi för att hantera covid-19. Den vanligaste responsen var att agera i linje med en hårdare styrning som inkluderar nedstängning och utegångsförbud.

För att sätta covid-19 i någon form av relation till någon tidigare pandemi så kan man nämna bland annat spanska sjukan och SARS. Tanken med en kort presentation av andra pandemier och sjukdomar är att visa hur ovanliga dessa är, och ofta liknar de inte varandra vilket gör det svårt att veta vilka strategier som är bäst lämpade för att hantera sjukdomen.

2.1 Uppmärksammade sjukdomar

Spanska sjukan var en form av influensa som år 1918 med okänt ursprung spreds över världen och de flesta dödsoffren var unga vuxna istället för de mer vanliga offren såsom barn, äldre och gamla människor. Redan här finns det olikheter mellan spanska sjukan och covid-19 om man tittar på vilka

riskgrupper det finns, även om covid-19 kan drabba unga vuxna svårt så är det främst äldre människor och människor med bakomliggande sjukdomar som är den huvudsakliga riskgruppen. Den svenska responsen på spanska sjukan var bland annat att övervaka och inspektera inkommande fartyg från smittade städer samt att läkare fick lämna rapporter för att en kartläggning över sjukdomen skulle kunna ske och dessutom skulle onödiga folksamlingar undvikas.

I Sverige fanns det brist på sjukvårdspersonal och brist på platser på

epidemisjukhus vilket försvårade hanteringen av sjukdomen. Förmedlandet av information under spanska sjukans framfart var allt annat än öppen och

år sedan och även om den är uppmärksammad så ligger den för långt tillbaka i tiden för att det ska finnas en viss vana i att hantera pandemier.

En mer tidsnära sjukdom är SARS, eller svår akut respiratorisk sjukdom, som blev uppmärksammad i början av 2003 och är likt covid-19 ett coronavirus vars symtom och allvarlighet varierar mellan människor i olika åldersgrupper, där barn och unga klarar sig bättre medan mer allvarliga symtom uppstår hos äldre (Folkhälsomyndigheten, 2015). Några åtgärder som vidtogs i Asien där rädslan för att smittas var mycket stor var en begränsning av resande mellan olika platser och om resande skedde mellan platser, orter eller städer så krävdes det ofta någon form av medicinsk kontroll där man letade efter luftvägssymtom och mätte kroppstemperaturen på de resande människorna. I Taiwan vidtogs mer handfasta åtgärder som munskydd, strikta karantänsregler och kontroller över människor som skulle vistas i offentliga byggnader medan människor som vistades på torg skulle kontrolleras med örontermometer. Särskild personal tillsattes med uppdraget att spåra alla personer som bröt mot karantärsreglerna och ett system sattes upp där de personer som bröt mot reglerna bestraffades med bötfällning medan personer som rapporterade att någon bröt mot

karantärsreglerna belönades ekonomiskt (Wikipedia, 2020). Vi är mer utsatta för smitta i dagens samhälle då vi reser mer och är generellt sett mer i rörelse samtidigt som vi har större möjlighet att studera smittan genom bättre

kommunikation och dokumentation.

2.2 Allmänna strategier och kritik mot den svenska strategin Vissa länder valde att använda en mer hård styrning med omfattande

att genomföra någon form av hård lockdown som medför sådant som utegångsförbud och undantagstillstånd (Jonung, 2020). Så på sätt och vis så fanns det inte något val för myndigheterna eller regeringen än att rikta in sig mot en mjuk styrning, då detta val redan hade fattats tidigare i form av lagar och regler. Myndigheterna har dock vissa förväntningar på sig att skapa tillit och att fokuset läggs vid hanteringen av sjukdomen och inte att det just är mjuk styrning som används för att hantera pandemin (Alexander & Smith 2020). Dessa förutsättningar är det som ledde fram till att regeringen och Sveriges expertmyndigheter egentligen bara kunde fatta ett beslut kring bemötandet av pandemin, en styrning som är lugn och mjuk, vilket i sig gör att handlingarna som grundar sig i pandemiresponsen är begränsade och bygger på tillit och rekommendationer istället för nedstängningar, straff och kontroller. En handling som dock kan anses var mer åt det “hårda” hållet i relation till styrning är att regeringen fattade beslut kring en begränsning av antalet personer vid sammankomster (Irwin, 2020, s. 2).

Kritik har framkommit från flera håll angående Sveriges valda covid-19 strategi både nationellt och internationellt, kritiken handlar främst om att Sverige har haft en för passiv hantering av pandemin och att mer borde ha gjorts och mer drastiska åtgärder borde ha vidtagits (Irwin, 2020, 5-6). Den nationella kritiken har bland annat kommit från ett antal forskare som anser att den Svenska covid-19 strategin misslyckats och att istället för en mjuk styrning så borde inte “tjänstemän utan talang” försöka att hantera pandemin, istället borde “de folkvalda gripa in”. En av forskarna motiverar kritiken genom att dra paralleller till att länder i Asien har lyckats bra med att minska spridningen då

de tar till krafttag3_.

3

Kritik som framkommit på mer internationell nivå kom direkt från WHO där Sverige pekades ut som ett riskland där sjukvården kommer att pressas och möjligtvis brista till hösten 2020. Responsen från bland annat Anders Tegnell (Statsepidemiolog) bemötte dock detta med att säga att Sverige inte står ut och att dödsfallen sjunker och testerna ökar och menar samtidigt att WHO gör fel i att bara titta på en parameter och att de inte har hela bilden. Denna kritik av WHO och respons från Tegnell skedde i slutet av juni 2019, och i början av juli lyfte WHO Sverige som ett gott exempel trots höga dödstal och ett mer

frisläppt förhållningssätt. Det positiva som WHO ser med Sveriges covid-19 strategi är man öppet erkänner osäkerhet kring vilken strategi som är bäst samt

att man valt att förlita sig på experter när man ska fatta beslut4_{. Här kan man se}

att Sverige skiljer sig från flera andra länder då de förlitar sig på experter och vetenskapliga tolkningar istället för politiska tolkningar av fakta.

Överlag så går det att urskilja ett skifte från en kritiserad hantering till en mer accepterad hantering av pandemin. Men då blir frågan, hur valde egentligen regeringen att hantera covid-19? Regeringens arbete beskrivs handla om att uppfylla det övergripande målet att minska takten på smittspridningen så att sjukvården klarar av att hantera alla som blir sjuka utan att belastningen blir för stor. En av regeringens avvägningar var att balansera åtgärder och deras effekt på samhället, med andra ord får inte åtgärderna påverka samhället mer negativt än effekten av covid-19. Något annat som tycks skilja Sveriges strategi från vissa andra länder är att som tidigare nämnt så förlitar de sig på den

expertkunskap som myndigheterna bidrar med och att myndigheterna kan ge rekommendationer till regeringen, dock har expertmyndigheterna befogenhet

att fatta egna beslut som rör covid-195_.

4

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/b5R28q/whos-ovantade-corona-hyllning-till-sverige

5

Myndigheterna som arbetar med att stoppa smittspridningen är många och den här studien riktar sig bara mot tre av dessa. Detta då dessa tre myndigheter är de som fått i uppdrag att förmedla information kring deras arbete till

allmänheten i och med att de är nyckelmyndigheter i hanteringen av covid-19 i Sverige. Myndigheterna är:

● Folkhälsomyndigheten: Folkhälsomyndighetens övergripande uppdrag är att arbeta med hälsorelaterade frågor, mer specifikt kan man beskriva deras uppdrag som ett övergripande ansvar i att främja hälsa, förebygga sjukdomar och motverka olika former av hälsohot. Deras mål med arbetet kring covid-19 är att bekämpa covid-19 i Sverige genom att minimera dödlighet och sjuklighet i hela befolkningen och att minimera

övriga negativa konsekvenser för individen och samhället6_.

● Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB): MSB har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar. MSBs ansvarsområden ligger vid att arbeta med frågor kring räddningstjänst, olycksförebyggande arbete, krisberedskap, civilt försvar, cybersäkerhet och säkra kommunikationer. De arbetar med hanteringen av extraordinära händelser så att dess konsekvenser inte blir för omfattande. Deras uppgift i relation kring covid-19 är att förmedla korrekt information, ge en uppdaterad lägesbild samt att samordna alla större aktörer i samhället7

6

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/folkhalsomyndighetens-arbete-med-covid-19/

● Socialstyrelsen: Socialstyrelsen är Sveriges kunskapsmyndighet för frågor som rör vård och omsorg. Deras uppdrag ligger i att ta fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik samt göra uppföljningar och utvärderingar. De samordnar även hälso- och sjukvårdens insatser vid allvarliga händelser. De följer även utvecklingen inom vården och omsorgen och fångar upp och möter omvärldens behov. Deras

övergripande uppgift vid arbetet kring covid-19 är att stötta sjukvården och socialtjänsten i arbetet med covid-19, samordna regionernas krisberedskap inom hälso- och sjukvård, inventera lägesbilder och behov hos regioner och kommuner samt att framställa olika lägesrapporter utifrån lägesbilderna som sedan levereras till regeringskansliet och MSB8_.

Dessa tre är de myndigheter som alltid medverkar på de covid-19 relaterade pressträffarna och har ett nära samarbete med regeringen. Regeringen menar även att i Sverige så har befolkningen en hög tillit till myndigheter och att medborgarna i stor grad väljer att följa myndigheternas råd och

rekommendationer9_{. Kavaliunas et al (2020) menar även de att det i Sverige}

finns en hög grad av tillit vilket den svenska strategin i stor utsträckning tycks bygga på. Det som kan anses vara positivt med detta är att människor kan vara mer villiga till att anpassa sig efter myndighetsrekommendationer (Bargain & Aminjonov, 2020, s. 10-11), medan den negativa sidan av tillit kan vara att människor enbart följer myndigheternas rekommendationer och lite naivt förväntar sig att experterna och sjukvården ska hantera pandemin (Pierre, 2020, s. 482).

8

https://www.socialstyrelsen.se/coronavirus-covid-19/socialstyrelsens-roll-och-uppdrag/

9

3. Tidigare forskning

I det här avsnittet tas forskning upp som rör både sårbarhetsbegreppet och tillitsbegreppet. Dels så kommer definitioner av begreppen tas upp men även hur begreppen kommer till uttryck i olika situationer. Tillitsbegreppet har ett tydligare fokus på Sverige medan sårbarhet riktar sig mer mot begreppet i allmänhet. Anledningen till att tilliten fokuserar enbart på Sverige och inte så mycket på övriga länder är att studiens egna empiri grundar sig i den svenska tilliten samt att det är en metod som används av de svenska myndigheterna. 3.1 Sårbarhet som begrepp

Enligt Neil Adger (2006, s. 268) så är sårbarhet ett stadie där någonting är mottagligt för skada som orsakas av exempelvis miljö eller sociala förändringar och att det saknas en förmåga att anpassa sig till dessa förändringar. Adger (2006, s. 270) nämner även att sårbarhet ofta uppstår i relation till olika mänskliga handlingar, vanligtvis sådana som används för att främja

egenintresset. Sårbarhet beskrivs av Susan L. Cutter (2003, s. 1) som ‘öppen för eller lätt påverkad av antingen kritik eller en attack’ och att samhället väntar sig att experter och kunskap ska kunna reducera riskerna att drabbas av miljörelaterade faror eller sjukdomar. Adger (2006, s. 274) beskriver att sårbarhet i sig är svårt att klassificera och koppla till bara en parameter och menar istället att det finns en mängd parametrar som tillsammans påverkar sårbarheten, vilket även gör att sårbarhet är svårt att studera.

En annan aspekt av sårbarhet som Adger (2006, s. 274) nämner är att det ofta är lättare att själv förstå sig på sin egna sårbarhet och sårbarheten hos andra människor som lever under liknande förhållanden, medan sårbarhet på

väljer att angripa det. Med andra ord så vill man med forskningen kring sårbarhet visa på vilken effekt olika handlingar medför så att människor kan fatta rätt beslut för att lindra sårbarheten.

Cutter, Buroff & Shirley (2003, s. 243) beskriver att det är svårt att klassificera orsakerna till varför vissa människor är mer sårbara än andra. Sårbarhet kan vara socialt skapat och sårbarheten kopplas ofta till olika typer av

Bourdelais (2005) tycks ha några delade åsikter gällande kopplingen mellan fattigdom och sårbarhet. Bourdelais (2005, s. 11) beskriver hur fattigdom gör människor mer ömtåliga och därmed mer mottagliga för olika risker som medför sårbarhet. Bourdelais tycks dock inte dela samma uppfattning som Cutter, Buroff & Shirley (2003, s. 243) gällande den påverkan som människors karaktärsdrag har på den egna sårbarheten och menar då istället att trots olika karaktärsdrag så är de inte dessa som är avgörande för sårbarheten. Bourdelais (2005, s. 12) ser det snarare som att det som är avgörande för den egna

sårbarheten är i den grad som samhället hjälper till, Bourdelais menar även att detta är någonting som blivit mer accepterat i samhället, att det finns en förväntan från samhället att de som är svaga och utsatta i samhället ska skyddas och få den hjälp som de behöver för att hantera deras sårbarhet. Några studier som rör sårbarhet på ett mer empiriskt sätt är

disasterforskningen, som syftar till att studera olika situationer som utgör en större sårbarhet för människor. Det svenska språket har ingen egen

motsvarighet till ordet disaster vilket gör att det ofta är den engelska benämningen som används även i svenska texter. För att sätta begreppet i någon kontext så kan man beskriva det som att det består av två stycken delar, en del som handlar om naturens påverkning och en annan del som utgörs av ett mänskligt socialt ramverk. Med andra ord så består en disasters sociala

ramverk av sådant som politiska och ekonomiska aspekter medan dess

påverkan från naturen handlar mer om miljö och väder (Wisner, et al. 2004, s. 4).

Wisner, et al. (2004, s. 4) gör bedömningen att extraordinära händelser som orsakar kriser och katastrofer såsom pandemier, jordbävningar och

(2004, s. 13-14) grundar sin egna studie på, visar att sårbarhet i sig inte är en ensam faktor gällande negativ påverkan på människor, istället är en viktig faktor vilken kapacitet man har att bemöta sårbarheten. Tidigare studier som riktat in sig på sårbarhet har lagt ett större fokus på att studera ovannämnda förhållanden så som sociala, ekonomiska och politiska.

Flera studier visar hur det är samhällets egna organisation som avgör vilka som drabbas av disasters och är därmed mer sårbara än andra (o’Keefe, Westgate & Wisner, 1976; Chmutina & von Meding, 2019). Förklaringen tycks ligga i redan befintliga strukturella ojämlikheter i både makt- och resursfördelningen och att dessa blir tydligare under påfrestande situationer såsom kriser och katastrofer.

3.2 Tillit

Tillit är ett väldigt stort forskningsfält och för att området ska hållas relevant för studien så ligger fokuset vid den höga svenska tilliten och därigenom används bara svenska studier om tillit. Tillit förekommer på flera olika vis, bland annat så kan människor ha tillit till andra människor, de kan ha tillit till regeringar, institutioner och liknande. Detta tycks även vara den vanligaste förekommande typen av tillitsstudier, de som studerar tillitens riktning antingen horisontellt eller uppåt, där en horisontell riktning syftar till att reducera sårbarhet genom solidaritet, samarbete och trygghet medan den uppåtriktad tilliten syftar då istället på den tillit som exempelvis medborgare har till institutioner eller myndigheter. I grund och botten handlar tillit om makt och relationer, där framförallt den antingen uppåt eller nedåtgående tilliten har ett större fokus på makt som bakomliggande faktor (Sparf, 2014, s. 38). Det är dock inte lika vanligt att studierna behandlar den nedåtgående tilliten, alltså den tillit som myndigheter eller institutioner har till medborgare eller individer (Sparf, 2014, s. 38). Detta tycks bekräftas ytterligare av andra studier som även dessa nämner att fokus till större delen inte ligger vid att studera en nedåtgående tillit (Berndtsson, Bjereld & Ydén, 2020, 338). Den nedåtriktade tilliten tycks mest förekomma i studier där man undersöker tilliten mer på ett mikroperspektiv (Seppälä et al. 2011, s. 756, 760).

Sverige är ett av de länder i världen där tilliten till andra människor är som störst. I en studie av SOM-institutet framgår det att vi här i Sverige inte bara har en hög grad av tillit till andra människor, vår tillit har även hållit sig stabil över en längre tid10_{. Den höga svenska tilliten till olika institutioner bekräftas} ytterligare genom forskning där respondenter har fått svara på en 11-gradig

10

skala vilken tillit de har till deras respektive lands institutioner, av datan framgick det att Sverige tillsammans med övriga länder i norden var de länder där medborgarna hade högst tillit till det politiska systemet, polisen samt till rättsväsendet11_.

Det har gjorts svenska studier om hur tilltron till myndigheter har förändrats under covid-19-pandemin, dessa studier visade att svenskarnas förtroende och tillit till myndigheterna ökade kraftigt och att detta även visar på att det inte nödvändigtvis behöver vara rätt val att ta till drakoniska åtgärder för att hantera pandemin (Esaiasson, Sohlberg, Ghersetti & Johansson, 2020, s.1, 9). Detta visar även att det oftast är individens tillit till institutioner och myndigheter som granskas och inte tvärtom, det vill säga myndigheternas och

institutionernas egna tillit till individen.

En författare som stärker bilden av att Sverige är högtillitsland är Bo Rothstein (2003) som argumenterar för att tillit har en unik roll i det svenska samhället överlag. Rothstein har i sin bok Sociala fällor och tillitens problem (2003) redogjort för en möjlig förklaring till varför tilliten är så hög i Sverige. Enligt Rothstein så har en hög tillit en möjlig förklaring som innebär att om det finns korruption bland tjänstemän så kommer människor inte att lita på varandra, då de som arbetar inom och för lagen inte själva gör det, en annan aspekt här som Rothstein nämner är att det även kan handla om att tjänstemän inte agerar opartiskt. Tillit tycks vara en stor del av att få människor att agera i linje med råd och rekommendationer, här går det att dra paralleller till de råd och rekommendationer som svenska myndigheter förmedlar till medborgarna. Även om inga antaganden har gjorts kring myndigheternas opartiskhet eller korruption så är tillitens roll i myndigheternas arbete väldigt synliga, detta

11

förklarar Rothstein (2003, s. 189-95) som att opartiska och icke korrumperade tjänstemän i sig leder till en ökad tillit till staten och dess institutioner.

4. Teoriram

Teoriramen utgår från sårbarhet som huvudteori och avsnittet börjar med en genomgång av vad sårbarhet är för någonting och hur det fungerar som teori. Därefter följer ett avsnitt om hur man kan bemöta sårbarhet genom att använda och nyttja olika tillitsmekanismer. Mekanismerna kan ses som en form av respons på sårbarhet, viktigt att poängtera här är att det finns flera typer av sårbarheter och tillitsmekanismer där olika mekanismer är lindringar för olika sårbarheter. Tabellen nedan visar de olika typerna av sårbarhet med respektive lindring. Det är två av dessa som inte används i studien, Oåterkalleligt och Förlåtelse, tanken var först att använda alla dessa men det visade sig att dessa två var svåra att passa in på empirin vilket gjorde att de valdes bort. De valdes bort i och med deras fokus på dåtid vilket inte matchade empirin. De står kvar i tabellen för att visa läsaren att de hör ihop med sårbarhet och tillitsmekanismer även om de inte ställs mot det empiriska materialet.

Tabell 1. Misztals botemedel för att reducera sårbarhet (2011a, s. 134).

Typer av sårbarhet

BEROENDE OFÖRUTSÄGBARHET OÅTERKALLELIGHET

4.1 Sårbarhet

Sårbarhet beskrivs av Barbara A. Misztal (2011b, s. 360) som ett tillstånd som ökar mottagligheten för skada eller som individer och grupper som utsätts för sådant som är oförutsägbart och som kan leda till risker och stress, som i sin tur är svåra att hantera. Sårbarhet är även en del av ett narrativt paradigmskifte där sådant som resiliens långsamt övergår till sårbarhet och debatten kring

resilienta samhällen övergått till sårbara samhällen (Misztal, 2011b, s. 360). Carol Levine (2004, s. 396) beskriver att ordet sårbarhet grundar sig i

människors mottaglighet eller benägenhet att skada sig eller bli illa behandlad, medan det finns olika karaktärsdrag som skapar och främjar sårbarhet,

exempelvis svaghet, försvarslöshet och hjälplöshet. Enligt Misztal (2011b, s 364) så syftar sårbarhet på den risk som finns och sannolikheten att drabbas av sådant som fysiska skador, bli illa behandlad, utnyttjad eller hjälplös. Detta är den beskrivning som Misztal ger och beskriver själv att det inte riktigt finns en egen sociologisk teori kring sårbarhet, istället är det en del av tillitsteori och fungerar i praktiken mer som en motpol till tillit. Det är dock tydligt att både Levine (2004) och Misztal (2011b) tycks definiera begreppet någorlunda likadant. Sårbarhet i sig kan förekomma på flera olika vis, det vanliga är att det förekommer som externa risker, men sårbarhet för individer handlar mycket om hur de själva upplever sin sårbarhet, perceptioner kring tillvaron har en märkbar effekt på hur människor uppfattar sin sårbarhet (Misztal, 2011b, s. 364).

har en inneboende osäkerhet och oförutsägbarhet och att mänskligt

beslutsfattande går att jämföra med några få öar av förutsägbarhet i ett hav av osäkerhet (Misztal, 2011a, s. 75-76). Den tredje och sista typen av sårbarhet handlar om de konsekvenser och följder som uppstår genom de tidigare beslut som fattats, där effekterna av beslutet kommer att påverka människor och deras tillit. Misztal beskriver tankeprocessen bakom de tre formerna av sårbarhet, där den första, som riktar in sig på mänsklig kontakt handlar om nutida beroenden. Den andra formen av tillit handlar om osäkerhet som ligger i framtiden och den tredje och sista formen av tillit handlar om tidigare fattade beslut som skapar förutsättningar och konsekvenser som inte går att motverka.

4.1.1 Beroende (nutid)

Beroende är den första delen som sårbarhet består av och denna del grundar sig i beroendet av andra människor. Misztal (2011a, s. 51) beskriver denna del som att man tar någonting som man själv värnar om, antingen någon ägodel, ett beslut eller en handling och lämnar över ansvaret till någon annan människa eller institution. Denna handling gör att du blir beroende av någon annan än dig själv samt att du gör dig själv sårbar. Detta beroende och denna sårbarhet inför andra människor skiljer sig åt beroende på i vilken grad man är beroende av varandra och i vilken grad man är beroende av en annan människa. Misztal beskriver det som ett samspel mellan interdependence och dependence, alltså om två parter är beroende av varandra eller om bara en part är beroende av den andra.

Människor är beroende av andra människor både emotionellt och beroende för att vi ska kunna överleva. Människor är i grunden även sociala varelser och detta gör oss beroende av varandra då ett liv i ett samhälle är ett liv som grundar sig i sociala interaktioner (Solomon, 1990, s. 102) dock så är det möjligt att bryta sig ur detta beroende genom att försöka motverka eller

Det finns tillit mellan svenska medborgare och de beslutsfattare som verkar inom olika samhällsorgan, denna tillit leder i sin tur till att medborgarna medvetet skapar en sårbarhet då de överlåter delar av ansvar och

beslutsfattande till andra människor. Detta gör att flera individer kan påverkas av beslut som fattas av andra människor, en av anledningarna till detta är de rådande sociala förhållandena som tillåter att några få människor kan fatta beslut som kan komma att påverka en majoritet av landets invånare (Misztal, 2011a, s. 51). Vi är även sårbara genom att flera av våra behov är beroende av andra människor som man besitter lite eller ingen kontroll över (Misztal, 2011a, s. 55).

Det finns flera olika faktorer som påverkar synen på beroendet av andra

människor, dessa faktorer förekommer i former såsom ett rådande politiskt läge eller ideologiska ståndpunkter som grundar sig i de moraliska beslut och de prioriteringar som görs. Med andra ord så är det inte bara den fysiska världen runtomkring oss som formar vår uppfattning om vad som är ett beroende och vad som är sårbarhet, de tankeströmningar som förändras över tid är även de en stor drivande faktor. Detta gör att olika grupper i samhället kommer att vara olika beroende av andra människor (Misztal, 2011b, s. 58).

relationer försvinner bort. Med andra ord så behöver inte individuell

självständighet vara någonting som bara medför någonting positivt, det finns en kostnad i form av osäkerhet, rädsla och risker för att individer ska kunna vara självständiga (Misztal, 2011a, s. 58).

4.1.2 Oförutsägbarhet (framtid)

Oförutsägbarhet är en av delarna som sårbarhet består av och denna del grundar sig i människors handlande och agerande. Människor är i en viss grad alltid beroende av andra människor vilket gör att deras sårbarhet kommer att variera inte enbart beroende på vilket sätt de är beroende och hur de är beroende, utan en viktig del här är hur balansen mellan självständighet och beroende ser ut. Människor skiljer sig åt i det avseende att de agerar olika både för att de är en unik individ samt att deras beroende till sociala system och nätverk ser annorlunda ut (Arendt, 1958, s. 245). En orsak till att det skiljer sig åt för människor angående sociala system och nätverk är i vilken grad

samhället stöttar olika medborgare genom att använda sig av välfärdssystem hur samhällets arbetsmarknad fungerar. Denna osäkerhet kring vardagliga system leder till en ökad osäkerhet hos människor vilket innebär att sårbarhet skapas. Osäkerheten har ökat i takt med att det moderna samhället vuxit fram och sådant som oro och rädsla inför det som är oförutsägbart har vuxit sig starkare som en direkt konsekvens och det som framtiden erbjuder kommer inte alltid att tolkas som någonting positivt, utan medför sådant som osäkerhet och en känsla av otrygghet (Misztal, 2011a, s. 75).

Det som kan anses frambringa denna osäkerhet är som tidigare nämnt

eller kommer att leva. Den andra delen handlar om osäkerheten kring människors försäkran och vetskap om framtiden. Den tredje och sista delen som oförutsägbarhet bygger på är att det är helt omöjligt att förutse framtida konsekvenser i ett samhälle där alla är människor och alla har samma förmåga att agera oförutsägbart. Varje handling genererar ett oändligt antal

konsekvenser där varje reaktion blir till en kedjereaktion vilket gör att

framtiden i sig inte går att förutspå, det går endast att förutspå framtida möjliga delar av konsekvenserna, hela händelseförloppet är först synligt när det väl har inträffat (Misztal, 2011a, s. 76).

Dessa tre delar tillsammans är det som utgör oförutsägbarhet, vilket resulterar i att mänskliga handlingar bidrar till en oförutsägbar framtid, inte enbart genom att människor handlar i enighet med deras egna personlighet, utan deras förmåga att agera mot den och bryta sina egna mönster (Misztal, 2011a, s. 76). Vad är det då som får oss att agera enligt oförutsägbarhetens olika delar? Det går att visa genom att titta närmare på vad det är som fått oss att agera som vi gör. Detta tydliggörs genom att studera de konsekvenser som tidigare

handlingar medfört och hur osäkerheten ser ut utifrån sociala och ekonomiska aspekter. Misztal beskriver det som att det är rädslor kopplade till risker och stabilitet inom sådant som arbete och i hemmet. Den största orsaken att drabbas av just den här typen av sårbarhet har att göra med förlorad eller utebliven inkomst samt osäkerhet kring socialt stöd, dessa två är de största orsakerna då dom påverkar vårt behov av säkerhet, vilket i sig representerar sådant som pålitlighet och stabilitet. Andra orsaker som kan leda till oförutsägbarhet är mer externa risker som brottslighet, olyckor, miljö samt epidemier och

4.2 Tillitsmekanismer

Tillit handlar om att lita på en annan person, grupp eller institution och används när man själv ligger mellan ett stadie av fullständig kunskap och fullständig okunskap. Tillit behövs inte för den som redan besitter denna fullständiga kunskap då denne på egen hand kan fatta rätt val med hjälp av den egna kunskapen. Tillit behövs heller inte för de som besitter fullständig okunskap, då de inte kan ha tillit till någonting de helt saknar kunskap om (Sparf, 2014, s. 34-35).

Barbara A. Misztal beskriver tillit som tron på att andra människor inte utnyttjar varandras sårbarheter. Misztal menar även att tillit och sårbarhet hör ihop då tillit kan anses vara botemedlet på människors sårbarhet, samtidigt som det är en av orsakerna till att människor kan vara sårbara (Misztal, 2011b, s. 358). En annan beskrivning av tillit är “att fatta beslut som man själv vet är riskfyllda och samtidigt ha en förväntan och tilltro till att alla människor som är med och fattar beslutet kommer att agera kompetent och i linje med ens egna förväntningar (Misztal, 2011b, s. 362). Misztal beskriver tillit som en förväntan att andra människor inte utnyttjar andras sårbarheter eller utnyttjar människor i beroendeställning, med andra ord så menar Misztal att ju mindre sårbara vi är desto mindre tvungna är vi att förlita oss på tillit (Misztal, 2011b, s. 363). Detta innebär då att det finns en sorts balans mellan tillit och sårbarhet, där den ena påverkar den andra. Mycket sårbarhet leder till att man är mer beroende av andra människor och deras handlingar och har därmed en hög tillit till dem, den andra sidan av myntet blir då att personer som besitter lite sårbarhet inte delar den höga tilliten till andra människor eller system.

andra skapar dock förutsättningar för individen att inte lägga kraft och energi på annat medan den verkliga kontrollen över sårbarheten förs över till den individ eller system som besitter tilliten. Misztal har följande att säga om samspelet mellan tillit och sårbarhet:

to trust others is to accept the risks associated with the type and depth of the interdependence inherent in a given relationship (Misztal, 2011b, s. 363).

Med detta menar Misztal att de personer som har tillit till andra, ger upp sin egna makt och inflytande över situationen och de personer som får denna tillit, kan om de vill, göra oss mer sårbara. Detta leder till att för att kunna ha tillit till någon så måste de i gengäld kunna erbjuda en lösning på problemet kring sårbarheten samtidigt som det finns en medvetenhet om att tillit i sig leder till en tillfällig sårbarhet (Misztal, 2011b, 364).

Tillit kan hjälpa oss att bemöta och hantera brist på kunskap, säkerhet och kontroll över vissa handlingar och framtida konsekvenser, detta genom att man lämnar över ansvaret till någon annan människa eller institution, man kan beskriva det som att man fråntar sig risken med att fatta ett eget beslut och istället tar en ny risk där någon annan förväntas fatta rätt beslut.

Enligt Misztal (2011b, s. 359) så tillkom tillitsteori på 1980-talet i samband med det motstånd som förekom mot icke demokratiska regimer och olika sociala rörelser och grupper uppkom. Det var under denna period som ett samband mellan tillit och demokrati började synas och uppmärksammas som ett medel som tyder på kooperation och legitimitet. När Misztal beskriver uppkomsten av tillitsteori så framgår det att tilliten i fokus just under 1980-talet främst handlar om den tillit som medborgarna har till regimen och inte

till varandra. Det är just detta som går att urskilja under den pågående pandemin, där myndigheterna utövar sin egna tillit till medborgarna och förväntar sig att de följer de rekommendationer som de tilldelas.

Misztal beskriver tillitens funktion i samhället som någonting som medför samhälleligt välmående och det som håller familjen, samhället, organisationer samt företag samman. En avsaknad av tillit skulle leda till sådant som

sönderfall och slutligen kollaps av samhällen. Tillit kan då ses som nyckeln till framgång inom socialt samarbete mellan människor och organisationer samt som det som möjliggör ekonomisk framgång för företag. Om människor slutar att lita på varandra så kommer det enda som håller uppe samarbetet vara olika lagar och regler vilket i sig kommer att skada produktivitet och kvaliteten på arbeten och beslut (Misztal, 2011a, s. 118).

Tillit är ett av de verktyg som kan användas för att tackla de olika typerna av sårbarhet. Tillit hjälper till olika mycket beroende på vilken typ av sårbarhet som behöver hanteras. En risk med att förlita sig på tillit är om det finns en skev maktbalans mellan parterna, där den ena är beroende av den andra och den andra parten själv har makten över både vilket beslut som fattas och troligtvis utkomsten av det beslutet. Ett exempel är om parten som ger tillit, är beroende av de resurser som parten som får tillit, besitter, all makt landar då hos den part som inte är beroende. Misztal beskriver det som att det ligger i människans natur att utnyttja sådana skeva maktbalanser då det är lättare att gynna sig själv än att försöka att gynna sig själv och andra. Dock kan denna metod leda till ökad friktion mellan parterna och därmed minskad tillit vilket i sig leder till större sårbarhet för båda parter (Misztal, 2011b, s. 368).

4.2.1 Ansvar (nutid)

att det finns någon form av balans och jämställdhet mellan personer (Misztal, 2011a, s. 147). Tanken här är att lägga märke till hur beslutsfattare och

myndigheter använder sig av detta under sina presskonferenser där de ger sina rekommendationer till medborgarna. En del av att nyttja den tillit som finns i Sverige är att istället för att peka med hela handen och använda sig av hård styrning så använder de sig av en mjukare styrning som möjliggör att

människor kan ha en känsla av att styra sig själva och känna en större kontroll över de beslut som andra människor fattar men som påverkar en själv.

Ansvar i sig kan ha flera olika betydelser, i det här fallet så syftar ordet på ansvar för personer som är beroende av oss, vi som besitter ansvaret är i en maktposition och har förmåga att hjälpa andra människor som är i

beroendeställning (Birnbacher, 2001, s. 10). Ansvar syftar till att ha ansvar för någon annan person, ansvar bör ej förväxlas med skyldighet, då ansvar främst innebär att självmant ta sig tid och energi till att hjälpa andra, medan skyldighet kan ses som en del av ett löfte om framtida hjälp. Ansvar grundar sig inte bara i att hjälpa andra människor, utan en del är att aktivt göra moraliska

första typen av sårbarhet är att båda parters intressen eller mål är samma, detta leder till att sårbarheten minskar (Misztal, 2011b, s. 367).

Misztal menar att det finns ett synsätt som går att använda när man studerar den sociala världen. Synsättet går ut på att bryta ner den sociala världen och se den som “en fördelning av ansvar”, där ansvarstaganden förekommer på flera olika nivåer (Misztal, 2011a, s. 135). Enligt Misztal så är den del av

ansvarstagande som syftar till omtänksamhet mot andra människor någonting som är socialt konstruerat och att sådant som tidsperiod och kultur spelar en avgörande roll i hur relationen mellan stat och familj ser ut och därmed påverkar både omtänksamheten mot människor och det ansvarstagande som förekommer.

Omtänksamhet handlar också om en maktbalans över vem som är ytterst ansvarig över olika människor eller delar av ett samhälle (Misztal, 2011a, s. 136). Här kan man dra paralleller med föreliggande studie och fundera över vem det är som är ytterst ansvarig för medborgarna under den pågående pandemin, om ansvaret ligger hos verksamheterna och beslutsfattarna eller om det ligger hos medborgarna, då de flesta beslut som fattas inte leder till några lagar, utan istället tar form som rekommendationer som människor förväntas följa.

4.2.2 Löften (framtid)

Den andra delen som utgör tillitsmekanismerna handlar om löften. Denna del kan ses som ett svar på den andra typen av sårbarhet, som handlar om

Tillit i sociala relationer beskrivs av Giddens (1984, s. 64) som ovärderliga när det kommer till hanterandet av den sårbarhet som uppstår genom handlingar och att vi uppnår detta genom att upprätthålla sociala relationer som grundar sig i tillit. Detta leder till en ökad säkerhet och större handlingskraft i

hanterandet av världen runt omkring oss (Giddens, 1984, s. 64). Tillitsbaserade relationer lindrar sårbarhet genom att erbjuda känslomässigt stöd samt att människor får definiera sig själva, känna tillhörighet och struktur i sina liv. Detta beskriver Misztal som det som håller ihop det sociala livet.

Tillitsbaserade relationer kan beskrivas som en nyckeldel för att det sociala livet ska kännas tryggt och vara säkert (Misztal, 2011a, s. 168).

Vänskap och tillit mellan individer är det som i sig kan leda till tillit överlag samt en känsla av att vara i goda händer, detta är en av orsakerna till att sårbarhet till andra människor uppstår. Dels så har man en känsla av

tillhörighet till samhället och att man är många personer som hjälps åt för att skapa en tryggare tillvaro, men detta i sig visar sig istället vara en överdrivet positiv bild av andra människor och av samhället där man befinner sig, Misztal (2011a, s. 169) beskriver det som att det sociala stödet upplevs vara större än det egentligen är och att tryggheten och tilliten inte ligger i hjälpen man får, utan det är vetskapen om att man kommer få hjälp som är det som skapar tillit. Hur, mer praktiskt, kan löften då hantera osäkerhet kring människors agerande och handlande? Jo, löften främjar dom som leder till att parterna har samma förväntningar på utfallet. Misztal menar att detta går endast att uppnå genom att lova och därigenom sätta upp olika gemensamma mål, som då fungerar som ett pålitligt verktyg för att hantera oförutsägbara handlingar. Eftersom detta är ett löfte om en framtida handling så finns det dock kvar en viss grad av

mellan antingen individer eller mellan en grupp människor och förekommer vanligtvis i kontraktsform, både skriftliga och verbala (Misztal, 2011a, s. 86). Misztal nämner olika strategier för att uppnå ett mindre sårbart liv, där fokus ligger på att främja solidaritet, säkerhet och samarbete mellan människor och att det finns olika nämnare som för dessa olika strategier samman. Det som reducerar sårbarhet är inte bara sådant som tillit utan en stor del är begreppet rättvisa som i det här fallet syftar på att det måste finnas en gemensam vilja att skipa rättvisa i samhället och att aktivt ta ansvar för olika former av social orättvisa (Misztal, 2011a, s. 128).

Nästa avsnitt handlar om metod. Metodavsnittet behandlar först val av metod, sedan covid-19 pressträffarna och hur de gick till, därefter en redogörelse för vilka av pressträffarna som användes och varför, sedan följer analysmetoden där val av metod diskuteras lite mer ingående och därefter avslutas

metodavsnittet med en diskussion kring metodologiska val.

5. Metod

Efter att ha fastställt att studien skulle handla om tillit och sårbarhet så var nästa steg att samla in material och välja en lämplig metod. Det första

alternativet var att utföra intervjuer för att samla in tillräckligt med data, detta skulle dock inte vara lämpligt i och med covid-19 pandemin då sociala kontakter där man träffas skulle hållas till ett minimum, detta var ett problem inte bara gällande frivilliga deltagare till studien, utan även om jag skulle undersöka tilliten och sårbarheter mellan myndigheter och medborgare skulle det innebära att en kontakt med myndigheterna måste upprättas. Detta

få tag på datamaterial men även att datamaterialet var officiella uttalanden från myndigheter till medborgare och att detta i sig relaterade till teorin då tillit och sårbarhet var synliga och att de kom direkt från myndigheterna.

Presskonferenserna används som ett verktyg till att nå ut till så många som möjligt för att undvika missförstånd mellan medborgare och myndigheterna och deras arbete. En annan anledning till de regelbundna presskonferenserna är att öka transparensen i det arbete som sker för att hantera pandemin. På

presskonferenserna visar myndigheterna statistik över antalet smittade i Sverige och omvärlden och jämför datan med varandra. De meddelar även om olika åtgärder som de har vidtagit eller planerar att vidta för att minska

smittans effekt på det svenska samhället. 5.1 Pressträffar

Studien grundar sig i att studera och transkribera flera av covid-19

pressträffarna som ägt rum. Dessa pressträffar har följt ett strukturerat mönster och de liknar varandra väldigt mycket. Det första som händer under dessa pressträffar är att en kort introduktion ges, där pressträffens datum framgår och därefter följer en kort presentation av myndigheternas deltagare, där det alltid finns med representanter från Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Socialstyrelsen. Det förekommer även att andra myndigheter deltar men dessa tre är de som är mest centrala.

Pressträffarna sänds live så att Sveriges medborgare kan titta och ta del av information om covid-19 och det arbete som ingår i hanteringen av pandemin. Efter att representanterna har blivit presenterade så startar vanligtvis

av det arbete som myndigheten utför. När ordet går över till en av de andra myndigheterna som är närvarande så kan det variera om det är MSB eller socialstyrelsen som tar över. MSBs information tenderar att vara mer om samarbetet mellan myndigheter och vilka rekommendationer de ger och får. Socialstyrelsen som har ansvar för vård och omsorg brukar även dom ge information om lägesbilden kring antalet sjuka och döda, men information om läkemedel, sjukvårdsplatser och framförallt resurser och resursfördelning är en central del av den information de förmedlar.

Efter att myndigheterna har förmedlat information så ges det tid till frågor från närvarande journalister, vanligtvis handlar frågorna om det som myndigheterna redan tagit upp, så det blir en form av repetition. Dock så förekommer det även frågor om hur den framtida situationen förväntas se ut och om det kommer uppstå brist på några varor dels för allmänheten men även för personer som redan är i behov av läkemedel eller sjukvård på grund av sjukdomar som inte relaterar till covid-19. Därefter avslutas pressträffen och man ger en

påminnelse om när nästa pressträff äger rum. 5.2 Urval

Den här studien grundar sig på de presskonferenser som ägde rum mellan den 6:e mars 2020 och den 5:e juni 2020 och som har hållits i samband med covid-19 utbrottet. Totalt omfattade detta tidsspann 61 stycken pressträffar, vilket gjorde en avgränsning nödvändig. Avgränsningen omfattade att välja de pressträffar som ägde rum på fredagar, totalt 12 stycken, eftersom de innehöll mest information och pågick längst.

ett längre intervall skulle möjligen ha lett till att materialet inte riktigt hängde ihop samt att pressträffarna vid denna tidpunkt fortfarande var pågående och att materialet därmed hade blivit för omfattande.

Tabell 2 Överblick över pressträffarna.

Pressträff Datum Annan myndighet eller aktör

PT1 06/03-20 Läkemedelsverket, Arbetsmiljöverket PT2 13/03-20 Skolverket PT3 20/03-20 - PT4 27/03-20 - PT5 03/04-20 - PT6 10/04-20 -

PT7 17/04-20 Inspektionen för vård och omsorg

PT8 24/04-20 -

01/05-20 utebliven PT -

PT9 08/05-20 Socialchef Leksands kommun

PT10 15/05-20 -

22/05-20 utebliven PT -

PT11 29/05-20 Arbetsmiljöverket

PT12 05/06-20 -

Tabellen ovan ger en överblick över de presskonferenser som materialet bygger på, vilka datum som pressträffarna ägde rum samt vilka myndigheter eller andra aktörer som medverkade. De myndigheter som alltid var med på

pressträffarna var Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Socialstyrelsen. Något att poängtera är att alla pressträffar inte användes i resultatredovisningen. Alla pressträffar på bilden ovan har

koppla till studiens teoriram beroende på vilken pressträff det gällde. De allra första pressträffarna hade mer information som var av intresse för studien än vad de senare pressträffarna hade. Därför förekommer vissa pressträffar mer än andra och vissa pressträffar förekommer inte alls.

Det material som har samlats in har transkriberats i syfte att lättare kunna leta och hitta i materialet samt att det gett mig en överblick över händelseförloppet både för att hitta sådant som mönster men även för att se hur kommunikationen mellan beslutsfattare och medborgare fungerar under den rådande pandemin. I och med den stora mängden svenska presskonferenser som har ägt rum så började jag med att försöka begränsa mitt egna urval. Det första jag gjorde var att skapa en sammanställning över presskonferenserna vilket gjorde det mer lättöverskådligt, i denna sammanställning så ingick sådant som pressträffarnas datum, vilken veckodag de sändes, hur länge de varade samt vilka myndigheter som närvarade. Tanken här var att försöka utgå från något mönster, och jag undersökte hur det skulle fungera om jag använde mig av varje pressträff som ägt rum på måndag och fredagar och för att begränsa mig ytterligare så skulle pressträffarna ha inträffat under en tre månaders period. Anledningen till begränsningen sett till månader var att ett för långt tidsspann skulle kunna göra att studiens resultat blev osammanhängande och att den röda tråden inte alltid var lätt att finna. Jag höll mig vid dessa tre månader, men insåg att det inte skulle fungera med att använda mig av både måndagar och fredag då det blev för mycket material att arbeta med. Jag fann ett mönster i längden på

pressträffarna där de som ägde rum i början av veckan var i regel betydligt kortare och hade inte lika mycket information som jag kunde nyttja.

Nästa steg var att se över den totala längden av alla pressträffar som ägde rum på fredagar och som höll sig inom mitt valda tidsintervall, tankeprocessen här var att materialet bör vara tillräckligt mycket så att hela studien kan bygga på det och samtidigt uppfylla krav inte enbart på ordmängd och omfång utan även att informationen som förmedlades på pressträffarna var relevant just för studien. Jag gjorde några stickprov bland de valda pressträffarna och konstaterade att materialet skulle vara tillräckligt.

Tanken var att utgå från den information som förmedlades och inte utgå från de personer som deltog. Efter detta så började jag transkribera de första

pressträffarna och insåg snabbt att detta skulle ta en otroligt lång tid. Jag vände mig till Folkhälsomyndighetens officiella hemsida och fick där via mailkontakt tag på alla de pressträffar som jag ännu inte transkriberat. Detta hjälpte mig att få alla pressträffar färdigtranskriberade och den största positiva förändringen av det här var att mer tid kunde läggas på att läsa in mig mer på teorin och att hitta möjliga kopplingar till det insamlade materialet.

Redan här så uppstår en möjlig sårbarhet för uppsatsen, nämligen att det inte är jag själv som har transkriberat alla dessa pressträffar. Denna sårbarhet försökte jag att motverka genom att säkerställa tillförlitligheten på de transkriberingar jag fått av Folkhälsomyndigheten. Jag gjorde flera stickprov och valde ut flera slumpmässiga tider på alla pressträffar och kontrollerade så att

transkriberingarna matchade pressträffarna i både tal och text. Jag

transkriberade själv fem av tolv pressträffar, vilket omfattade ett tidsomfång på ca tre timmar.

5.3 Analysmetod

kombination av båda två. En begränsning jag gjorde var valet att inte använda för många pressträffar, dels så skulle det bli mycket material att transkribera och analysera, men det skulle även inte riktigt finnas någon märkbar skillnad i tilliten eller sårbarheten från en dag till en annan om man valde att mäta och studera den under en kortare period. En annan anledning till att inte använda alltför många av de presskonferenser som ägt rum är att olika typer av nedslag tillåter lättare undersökning av tilliten, då det kanske inte finns någon märkbar förändring från en dag i början av veckan och en i slutet, så är chansen större att det finns något tydligare att urskilja om man jämför presskonferenser där det gått någon vecka emellan.

Den analysmetod jag valde att använda mig av är innehållsanalys, detta då den grundar sig i att man undersöker en eller flera texter och letar efter olika svar eller meningar i sitt material, i det här fallet så applicerades innehållsanalysen på mina transkriberingar. Man kan även med hjälp av innehållsanalys

undersöka olika beteendemönster och vilka roller som tilldelas olika personer (Hesse-Biber, 2017, s. 249). Den data som samlas in i en innehållsanalys skiljer sig i det avseende att den kan ses som “naturligt förekommande” då datan i sig inte kan påverkas av forskaren och det som denne forskar, datan finns oavsett om forskaren samlar in den och analyserar den eller inte (Hesse-Biber, 2017, s. 249). Den egentliga kontakt som skett här mellan datamaterialet och forskaren är att vissa delar av presskonferenserna har sållats bort. Det material som har medvetet sållats bort är de delar av pressträffarna där talaren fastnar på något ord, harklar sig eller upprepar samma ord flera gånger om. Detta för att texten skulle bli mer lättförståelig men även då sådant inte tillför någonting till studien eller till det meddelande som förmedlades.

påståenden och hur vissa områden eller personer beskrivs, om vissa påståenden är positivt laddade eller negativt. Kvalitativ data i sig erbjuder många

möjligheter för forskaren att själv dra relevanta slutsatser om materialet, vilket i sig kan leda till att flera olika slutsatser kan dras och därefter diskuteras och undersökas (Hesse-Biber, 2017, s. 249). Detta är relevant i och med att det är upp till forskaren att själv dra slutsatser kring det insamlade materialet vilket möjliggör att mer fokus kan läggas på kopplingen mellan teori, frågeställning och det insamlade materialet.

All insamlad data bör inte undersökas och bearbetas då detta med största sannolikhet skulle ta alltför lång tid att genomföra, istället skall forskaren begränsa sin analys av materialet så att denne endast letar efter det som kan stödja syftet eller forskningsfrågorna som ingår i studien. Man kan se det som att man inte ska spendera för mycket tid på det som ligger bredvid det man ämnat att undersöka och att det är en styrka att sätta lämpliga begränsningar. Det är även möjligt att ytterligare kategorisera det material som man samlar in exempelvis i sådant som citat och metaforer (Hesse-Biber, 2017, s. 249). Detta är en av anledningarna till att allt material inte transkriberades av mig

personligen, inte för att det ligger bredvid det jag valt att studera, utan för att det skedde ett val att studien skulle gynnas mer av att tid lades på andra delar än “bakgrundsarbetet”.

som jag har letat efter i pressträffarna, istället är det den kommunikation som uttrycker tillit och sårbarhet som jag har fokuserat på (Misztal, 2011a, s. 135, 167, 197). Efter att citaten som hörde ihop med tillit var klar och indelad så delade jag upp alla citat och all information som kunde kopplas till sårbarhet och sorterade dem under respektive sårbarhets del, beroende, oförutsägbarhet samt oåterkallelighet (Misztal, 2011a, s. 51, 75, 95). Något att poängtera här är att det inte var specifika ord eller fraser som jag letade efter i pressträffarna, det jag letade efter var istället olika mönster som leder till budskapet

myndigheterna vill framföra, vilket gör att det finns en risk för övertolkning då jag är subjektiv.

En stor del av en textanalys är att studera och undersöka på vilket sätt olika personer använder sig av olika ord eller termer och att man kategoriserar dessa för att lättare kunna analysera det. Det som sägs av personerna som analyseras kan ha flera innebörder eller kan tolkas olika beroende på vilken person det är som granskar texten. Forskarens uppdrag är då inte att studera alla tolkningar som kan förekomma utan istället skall denne göra kvalificerade antaganden om den egentliga meningen bakom det som är sagt (Hesse-Biber, 2017, s. 249-250). Även detta steg skedde och precis som det framgår så är det upp till forskaren att dra slutsatser och tolka texten, dock så skedde detta i den mån att materialet ansågs vara både relevant information till medborgarna och att det även gick att koppla till teorin.

En viktig aspekt att beakta när man väljer att kategorisera är att det finns flera typer av kategoriseringar. Den här studien använder sig av en så kallad tematisk kategorisering vilket riktar in sig på sådant som politik och olika beslut som fattas i relation till den och de gensvar från människor som

även en annan typ av kategorisering, inte specifikt av materialet utan det förekommer istället lite mer i bakgrunden eller i det tidiga arbetet som sker innan analysen. Denna kategorisering handlar om att ställa upp och presentera längd av presskonferenser, datum och namn på de som deltar. I det här fallet så har denna formella typ av kategorisering använts för att sortera bland alla presskonferenser som hållits om covid-19 och istället för namn på deltagarna så har myndigheternas namn använts (Kuckartz, 2014, s. 41).

Efter att denna kategorisering utefter den valda teorin skett så började arbetet med resultatanalysen och den följer samma mönster och struktur som teorin, dom är sammankopplade strukturellt och teoretiskt, tanken här var att det inte enbart skulle finnas en tydlig röd tråd genom uppsatsen, resultatanalysen skulle även utgå från teorin.

5.4 Metoddiskussion

De metodologiska val som har gjorts i den här studien är att, med utgångspunkt i kvalitativa studier studera empirisk data av hur tillit och sårbarhet används under de svenska covid-19 relaterade pressträffarna. Detta gjorde att valet av metod landade på innehållsanalys. Tanken här var att innehållsanalys grundar sig i analys av texter, vilket gjorde det till det självklara valet då mitt

datamaterial främst skulle bestå av transkriberingar och hur man kan dra slutsatser av det som framgår under pressträffarna. Mitt urval av pressträffar består av 12 stycken pressträffar under en tre månaders period som sträcker sig från början av mars 2020 till början av juni 2020.

Urvalet kan anses vara en aning kort om man ska studera den tillit som

lite längre tid. Om studien istället hade dragit åt andra hållet och sträckt sig även en period som var mer än tre månader skulle man få en bättre bild över tillitsförändringen över tid, men till en kostnad av att pressträffarna som används i studien blir glesare och en aning osammanhängande. En annan reflektion kring tidsintervallet var att studien skrevs samtidigt som

pressträffarna ägde rum och ett alltför stort intervall hade gjort att jag skulle vara tvungen att vänta in framtida pressträffar.

Varför var då studien viktig att genomföra? Detta är ett relativt outforskat sociologiskt område, iallafall gällande covid-19 samt att jag inte riktigt har studerat något som skett i det förflutna, utan studien har ämnat till att studera ett pågående fenomen, vilket i sig inte är normen gällande sociologiska studier. Det som var av intresse i den här studien var att se den tillit som myndigheter har till medborgare, då medborgare i Sverige generellt har en hög tillit till myndigheter och beslutsfattare så blev det en intressant vinkel att vända på det hela. Gällande studiens generaliserbarhet så är min uppfattning att det går att dra vissa paralleller till hur myndigheternas tillit till medborgarna ser ut, då covid-19 är klassat som en pandemi så fick jag tillfälle att studera

myndigheternas tillit till medborgarna under en komplex, resurskrävande och kanske framförallt påfrestande situation, vilket skulle kunna visa på att den tillit som är synlig under covid-19 kanske är representativ för den som förekommer i ett normaltillstånd.

Nästa avsnitt är resultatanalys, vilket kortfattat kan beskrivas som en

applicering av teorin på utvalda delar av det insamlade materialet. Avsnittet är indelat i två huvuddelar, beroende och ansvar samt oförutsägbarhet och löften.

6. Resultatanalys

faller under det. I detta avsnitt så kommer istället sårbarhet och tillit behandlas tillsammans under samma rubriker.

En övervägning här var hur presentationen av det insamlade materialet skulle ske, antingen genom att utgå från frågeställningarna och besvara dem var för sig, detta kan dock göra det tråkigt att läsa och det blir lite fyrkantigt. Istället bestämde jag mig för att utgå från teoriramens två delar, sårbarhet och tillit och låta dessa vara det centrala i denna del. Nackdelen med det är att svaren på mina frågeställningar kommer att vara lite spridda beroende på vilken av underrubrikerna de fallit under samt vilka citat som är hämtade från det insamlade materialet. Tanken bakom upplägget är dock att inte enbart låta teorin guida mig och materialet, men även ge en klarare överblick hur materialet relaterar till den valda teorin.

Något att ha i åtanke när man läser resultatanalysen är att, precis som i teoriavsnittet, så finns det en stark koppling mellan sårbarhet och tillit och att varje del som sårbarheten består av har en motsvarande tillitsdel, där tilliten ofta har en lindrande effekt som kan hjälpa till att hantera sårbarheten. Något annat som kan vara intressant att ha i åtanke är att både sårbarhetsdelarna och tillitsdelarna följer ett mönster gällande tid och rum, där vissa typer av

sårbarhet och tillit bara förekommer under en viss tid, antingen nutid eller framtid, dock förekommer ingen djupgående analys av denna tidsaspekt. 6.1 Beroende och Ansvar

Ett 40 procentigt bortfall av personal skulle innebära begränsningar i verksamheten och att omfattande omprioriteringar skulle behöva göras. I vissa verksamheter finns kritiska beroende av personal med specifik kompetens och behörighet, då kan till och med ett mindre personalbortfall få stora konsekvenser och det rör bland annat sjukvård, energiförsörjning, skydd och säkerhet och delar av livsmedelsförsörjningen. Vi ser redan nu att pandemin orsakar ekonomiska konsekvenser i samhället. (PT1) Här synliggörs den första typen av sårbarhet som Misztal (2011a, s. 75-76) nämner, nämligen den som handlar om hur människor är beroende av andra människor. I det här fallet så är människor beroende av de tjänster som olika typer av verksamheter och system använder sig av. Att vara beroende av andra människor är i sig en form av sårbarhet och här går det att se hur människors behov gör oss beroende av andras agerande och handlande.

förmåga att hantera den, i denna stund, epidemiklassade virussjukdomen. Denna uppmaning att sträva efter att behålla viktiga samhällsfunktioner kan enligt Misztal (2011b, s .360) bero på en vilja av myndigheterna att undvika ett mer sårbart tillstånd i landet. Här går det även att finna sårbarhet i den mån att vi som människor är sårbara då vi är beroende av andra människor och deras handlingar och beslut (Misztal, 2011a, s. 55).

Vad ska man då göra om man känner av symptom på sjukdomen? Ja, det är viktigt återigen att man stannar hemma om man har dom symtom som finns här, som kan vara, oberoende var man har varit någonstans. Det är inte så längre att man ska ha varit i Italien eller Österrike eller någon annanstans utan det här gäller generellt, stanna hemma om du är sjuk. Och det andra gäller också, försök upprätthålla samhällets funktioner om man är frisk. Det är jätteviktigt att samhället rullar på, vi behöver en välfungerande sjukvård, vi behöver en transportsektor, vi behöver livsmedelsproduktion och livsmedelshandel och så vidare och så vidare. (PT2) Här går det att med hjälp av Misztals (2011a, s. 58) teori kring beroende att urskilja att även här så är människor beroende av varandra, inte bara mellan individer men även i större grupper. Man ser även att vissa människor är mer beroende än andra och att förhållandet mellan människor där man är beroende av varandra ökar. Man kan även se att i citatet så uppmanar man människor att tillsammans arbeta för att få till en fungerande sjukvård under pandemin, uppmaningen i sig kan tolkas som ett svar på den ökande fokus på att

människor ska klara sig själva och vara mer autonoma, medans i själva verket så leder en för stor autonomi till att sociala relationer prioriteras bort (Misztal, 2011a, s. 58).

sårbara och besitter därmed ett större beroende till sjukvård samt en större tillit till att de får den vård som de behöver, detta beskriver Misztal (2011b, s. 363) som att hög sårbarhet leder till tillit och låg sårbarhet leder till låg tillit eller ett mindre beroende av tillit till andra människor eller system.

Nedanstående citat handlar om myndigheternas ansvar och skyldighet för andra människor som är beroende av dem. Detta säger Anders Tegnell om

reseavrådan:

Det råder ju reseavrådan till några ställen i världen idag gick vi in till UD och bad om att skapa en reseavrådan till norra Italien. Vi har fått rapporter därifrån om att sjukvårdssystemet är väldigt ansträngt, som ni har hört så stänger man skolor man avgränsar väldigt stora områden för resande och vi tycker att i den situationen är rimligt att man inte längre reser till Italien om man verkligen inte behöver det av privata eller andra skäl. För att minska ansträngningen både för personer som kommer hit med smittan och för att minska ansträngningen i Italien. (PT1)

Det går att argumentera för att detta i grunden egentligen är just skyldighet och inte ansvar då det är en del av Folkhälsomyndighetens uppdrag att bistå

människor under sådana kriser som covid-19 kan anses vara. Dock så finns det mycket som stämmer in på beskrivningen av ansvar, det finns en sårbarhet hos Sveriges befolkning, vilket lämnar utrymme för att ansvar skall tas för att bekämpa sårbarheten, vilket även bekräftar att det finns en form av