6.2.1 Tidigare forskning — Återkoppling
Vårt resultat visar på att arbetet med samverkan på intet sätt är självklart eller enkelt. I vår resultatdel visar vi på det Hansen Orwehag diskuterar kring fritidslärarens förändrade uppdrag i dagens moderna skola (2015). Ann S Pihlgren menar på att det går att se de båda verksamheterna som väsensskilda, eller som en helhet genom samverkan vilket möjliggör ett holistiskt
förhållningssätt ur ett elev- och kunskapsperspektiv (2015). I relation till detta ser vi i vårt resultat hur diskursen formerar den förstnämnda bilden, alltså den väsensskilda, och formulerar den sistnämnda mer symbiotiska hållningen som eftersträvansvärd. I och med vår diskursanalytiska ansats har vi kunnat visa på hur båda dessa bilder existerar samtidigt, men att den väsensskilda har en hegemon ställning och därav begränsar handlingsutrymmet och vägen framåt.
Vi har även kunnat visa på hur våra informanter talar om hur fritidslärarna tvingas frångå sitt uppdrag och fungera som resurser under skoltid för att stötta upp där verksamheten behöver det. Calander (1999) och Munkhammar (2001) har i sin forskning visat på liknande resultat och visat på hur fritidslärarens funktion urholkas. I och med vår teoretiska utgångspunkt har vi visat på hur detta är en effekt av att diskursen begränsar utrymmet för subjektspositionerna inom den på så sätt att ett polemiskt förhållande råder mellan professionerna. Detta leder i förlängningen till det Calander beskriver i sin forskning där fritidslärarens professionella revir är svårt att vidhålla (2001).
Maria Hjalmarsson har i sin forskning kunnat visa på en profession delad i två läger, där det ena är positiva till samverkan och den andra negativ (2010). Detta är inte något vi kunnat utläsa i våra informanters utsagor, utan det verkar finnas en sammanhållet positiv inställning till vad samverkan är, även om det innefattar en rad svåröverkomliga hinder för att lyckas med samverkan fullt ut i praktiken. I likhet med Hjalmarssons resultat (2010) motiverar våra informanter sin positiva hållning till samverkan utifrån ett tydligt elevperspektiv där samverkan kan fungera som ett sätt att ta tillvara professionernas kompetenser i syfte att skapa förutsättningar för ett mångfacetterat lärande och en röd tråd under skoldagen för eleverna. Vi kan dock inte göra något anspråk på att generalisera denna bild till följd av vår studies mycket lilla omfång, men det har heller inte varit vårt syfte med studien. Vi kan däremot lyfta fram att detta är en bild som delas av informanterna i
vår studie. Hjalmarsson beskriver även hur fritidslärare uppfattar sin egen kompetens i termer av trygghetsskapande, gruppöverseende och kännedom om elevers emotionella status (2010). Detta kan skissera en subjektsposition utifrån vad som förväntas av professionens utövare —
fritidsläraren. Vårt bidrag till bilden av denna subjektsposition kan definieras som en självbild att vara den som ställer upp och att vara lösningsorienterad. Som en följd av vår teoretiska
utgångspunkt vill vi även förhålla oss kritiskt till huruvida detta är en självbild som är subjektivt skapad, eller om diskursen kräver den av subjektspositionen fritidslärare.
Haglund visar på en politisk diskurs kring skolan i sin studie vilken är fokuserad kring
ämneskunskaper (2011). Denna diskurs menar vi är sammanlänkad med den diskurs vi beskriver och vi kan i vår analys visa på vilka effekter detta får för de yrkesverksamma inom skola och fritidshem. Ett fokus på det ämnesrelaterade är en del i diskursen där nodalpunkten skola och subjektspositionen lärarens funktion och roll i samhället och för elevernas lärande är självklara, medan fritidshemmet och fritidslärarnas förblir flytande. Detta möjliggör även som vi visat på i vår analys hur fritidslärarens subjektsposition under skoldagen kan begränsas till att vara resurser.
6.2.2 Fortsatt forskning
Med den begränsade tidsramen vi hade för detta arbete blev det svårt att samla in ett högre antal intervjuer, ofta på grund av tidsbrist och låg bemanning ute på skolorna. Vi vill också påpeka att det inte nödvändigtvis skulle gett liknande resultat om samma studie skulle genomförts på flera skolor eller inom den privata sektorn. Dock vill vi hävda att genom denna metod att granska och analysera empirin har vi kunnat lyfta fram ett relativt preciserat resultat om informanternas syn på samverkan i denna studie. Vidare är ämnet samverkan ett oerhört stort och intressant område, där väldigt många faktorer verkar i ett nätverk av förhållanden som sätter en prägel på både lärares och elevers vardagliga tillvaro i skolan och på fritidshemmet. Att fortsätta forska kring samverkan och dess teoretiska innebörd, dagliga praktik och subjektiva upplevelser är någonting som skulle vara intressant att fördjupa sig i.
Som helhet är samverkan både en utmaning och — ifall det utförs väl — en bekväm och trygg daglig rutin som kan bereda väg för vidgat lärande för elever och en bättre arbetsmiljö för både lärare inom skola och fritidshem. Med detta i åtanke tänker vi att ett annat intressant sätt en skulle kunna angripa ämnet på är utifrån en administrativ och politisk diskurs, där större fokus skulle kunna ligga på vem och varför styrdokument, lagar och policys formuleras på det sätt de gör.
Vidare har vi utifrån vårt metodval kunnat identifiera och analysera en diskurs där
subjektspositioneringen leder till problematik i relation till samverkan. Vi kan i vår studie inte göra anspråk på att nyansera dessa subjektspositioner utifrån något annat än det våra informanter uttryckt och den tidigare forskning vi tagit del av i ämnet. Med en utarbetad metodologisk ansats där
analyspunkter och begrepp kopplade till identitet som till exempel genus, klass och etnicitet och så vidare skulle dessa subjektspositioner kunna analyseras och problematiseras ytterligare.