Vägen framåt — studiens yrkesrelevans

Det kan tyckas vara en ganska dyster bild vi målat upp av diskursen, åtminstone sett ur

fritidspersonalens ögon. Diskursen kan tyckas övermäktig och alltför begränsande i relation till handlingsutrymme och hierarkisk ordning. I det här avsnittet vill vi lyfta fram de delar där våra informanter ger sin bild av hur samverkan kan möjliggöras, och koppla detta till diskursens föränderlighet. Diskursen kan som vi beskrev i metoddelen förändras, även om detta arbetet är krävande och trögt (Jørgensen & Phillips 2002). Likväl berättar våra informanter om hur en förändring kan komma till stånds och vad som skulle krävas för att göra så.

Först och främst artikuleras diskursen på så sätt att fritidshemmets och fritidslärarens status behöver lyftas för att kunna samverka på lika villkor med skolan och lärarna. Vi behöver komma ifrån en diskursivt formerad kamp om handlingsutrymme för att nå samverkans sanna potential, och i det avseendet krävs riktade insatser. Ett exempel på sådan insats för att lyfta fritidshemmet ges av Kim när hen får frågan om hur vi ska komma bort från gamla hierarkier mellan verksamheterna:

Att man anser att fritidshemmets verksamhet är viktigt och de ska ha en del i utvecklingssamtalet…att det ska vara en del av föräldramötet och så.

Fritidshemmet behöver bli en aktiv och självklar del i föräldramöten och utvecklingssamtal, för att på så sätt aktivt jobba för att stärka dess status för vårdnadshavare. Sett till diskursen måste

tidigare varit uteslutet är en metod att göra så. I förlängningen skulle detta kunna generera en subjektsposition som fritidslärare i den här kontexten, och på så sätt stabilisera dess roll och fixera dess innebörd. Att göra detta kräver dock något i utbyte av fritidslärarna enligt flera av våra informanter, här exemplifierat av Mika:

… för det första så tror jag att det behöver vara pedagogiskt utbildad personal som kan liksom driva

verksamheten och det är ju en brist på det. Det tycker jag är viktigt för alltså…vi har väldigt duktiga kollegor här, men man har inte det pedagogiska tänket…

Att få in personal med rätt utbildning och legitimation är ett sätt att driva verksamheten framåt, genom att kunna hävda fritidshemmets uppdrag och relevans i en diskurs där skolan är

nodalpunkten och prioriterad. Talet om behovet av utbildad personal artikulerar även diskursen där det finns ett behov av att behöva stärka fritidslärarnas roll och subjektsposition inom den, det ger uttryck för att det finns ett ojämlikt förhållande verksamheterna emellan. Det sätter även fingret på en övergripande problematik på ett samhälleligt plan som fritidshemmen dras med när efterfrågan på utbildad personal överstiger tillgången.

För att främja samverkan lyfts även tid som en avgörande faktor. Tid krävs för att kunna planera verksamheterna och samplanering är något som efterfrågas i hög utsträckning av våra informanter. Gemensamma planeringar och tematiskt arbete behöver möjliggöras för att på så sätt nå samsyn kring verksamheternas arbete. Att möjliggöra planeringstid och att strukturera upp denna så att tid öronmärks för planering av samverkan efterfrågas av flera av våra informanter. En informant uttrycker även en önskan om att få möjlighet till planeringstid på tu man hand mellan lärare och fritidslärare som arbetar tillsammans i klassrummet. Att samsyn, insyn i verksamheterna och tid blir viktiga hållpunkter som identifieras för att nå det som samverkan kan vara när den fungerar som allra bäst står att utläsa som ett återkommande tema i våra intervjuer. Det handlar om att på så sätt skapa den helhetssyn och holistiska förhållningssätt ur ett elevperspektiv, för att möjliggöra och gynna ett mångfacetterat lärande. En möjlig väg framåt presenteras av Mika när hen beskriver ett så kallat flygelavtal och vad det innebär i praktiken för lärare och fritidslärare:

…det är perfekt! Speciellt som, när jag undervisar under skoltid också under skoltid, för du kan liksom fånga upp barnen på ett annat sätt på fritids […] [J]ag känner att man får en mer röd tråd om du kan följa den från skola till fritids. Och tvärtom… […] [H]är på [skolan] så har en del lärare det som heter flygelavtal. Det innebär att även om du är grundskollärare så är du på fritidshemmet också. [...] [J]ag tycker det är väldigt bra att vi har det här flygelavtalet, att vi kan samverka på lika villkor. Så det inte är som på andra ställen där alltså att det…är fritidspersonalen som ger hela tiden – vi får inget tillbaka – för det känner jag att vi får här i och med vårt flygelavtal.

Avtalet som beskrivs organiserar med andra ord verksamheten så att båda professionerna verkar inom bägge verksamheterna, vilket leder till just samsyn, insyn och i slutändan genererar en röd tråd över skoldagen och skolgången. Rent organisatoriskt förskjuts här en stor del av ansvaret från den enskilda fritidsläraren till att inbegripa även lärare att verka i fritidshemmet, och till rektor och skolledning att organisera verksamheterna på ett sätt som gynnar samverkan. Att ansvaret förläggs på organisationsnivå är något som Yassie beskriver när hen talar om att det ändå finns lärare som går in och stöttar fritidshemmets verksamhet på eftermiddagarna:

[...][O]m det blir en stor uppoffring och lärarens arbetsdag, arbetsvecka är tung, så kanske man måste ta hand om det… Från skollednings sida måste ses till att den eller de lärarna som gör det (går in i fritidshemmets verksamhet. Förf. anm.) blir lite avlastade alltså att man tar bort någonting från deras axlar i så fall också mot att de då går in och så kanske de faktiskt upptäcker att det här funkar väldigt bra, så kanske det blir positivt…

I citatet ovan ges en bild av att det finns utrymme inom diskursen för att även subjektspositionen lärare får plats inom fritidshemmet. Det här är något som konsekvent efterfrågas bland våra

informanter, men just administrativa krav och en stor arbetsbelastning förstås som ett hinder för att lärare ska ha möjlighet att delta i fritidshemmets verksamhet. Eliot uttrycker att resultatet var att hen fram tills alldeles nyligen inte ens visste om var fritidshemmets lokaler låg och var eleverna tog vägen på eftermiddagarna, men att hen genom en inbjudan till vernissage på fritidshemmet fick en positiv ögonöppnare i att få se och ta del av verksamheten. En väg framåt som identifieras är med andra ord insyn och förståelse för respektive verksamhet. Lärare behöver en ökad insyn i

fritidshemmet och fritidslärare behöver en ökad möjlighet att agera fritidslärare under skoldagen, med syftet att främja samverkan mellan verksamheterna.

Det dubbla uppdraget Mika innehar menar hen leder till en sorts “samverkan med sig själv” där en får följa eleverna genom den samlade skoldagen, i de båda verksamheterna. Det visar även på en möjlighet till förändring kring de båda subjektspositionerna. Det är möjligt att på organisationsnivå förändra vad det innebär att vara lärare i termer av att ingå i fritidshemmets personalstyrka, och vice versa. Genom att lösa upp gränserna något mellan verksamheterna, utan att ta ifrån dem de

distinktioner som deras kompetens innebär, skapas utrymme inom diskursen att förhålla sig annorlunda till subjektspositioner och hur personalen används.

Diskursen inom skolan vi skisserat upp har förändringspotential, även om det är ett idogt arbete att driva igenom den, eller som Yassie uttrycker det på frågan om hur vi ska nå en bättre samverkan:

Nej, det är väl egentligen bara viljan. Viljan och modet att våga testa någonting nytt kanske…

Sammanfattningsvis har vi i det här avsnittet visat på potentialen i vissa metoder som våra

informanter uttryckt kunna främja samverkan. Det är förändringar på organisationsnivå likväl som på mellanmänsklig nivå, och det handlar i mångt och mycket om att strukturera om i verksamheten för att disponera planeringstid bättre, skapa utrymme för nya subjektspositioner och att våga ta ett kliv i en ny riktning.

För att återkoppla till studiens syfte och frågeställning har vi i resultatdelen så här långt kunnat visa på hur våra informanter talar om samverkan, vilka eventuella hinder de identifierat i detta arbete samt potentiella vägar framåt. Vi har i analysen lyft fram detta i ljuset och med en diskursanalytisk ansats kunnat identifiera en diskurs som får effekter för hur verksamheterna bedrivs i relation till varandra. I kommande del kommer vi diskutera vårt resultat i relation till den tidigare forskning vi haft som utgångspunkt för denna studie, samt problematisera och nyansera vårt resultat. Vi kommer även att lyfta vissa aspekter som skulle kunna fungera utvecklande i framtida eventuell forskning på området.