I detta kapitel diskuteras resultatet från litteraturstudien och genomförda analyser av hur människor, miljö, djur och fordon påverkas av den tillförda mesan. Kapitlet omfattar även vissa funderingar och egna åsikter tas upp.
Mesa klassas som kalk och därmed är alla halter av metaller godkända att släppa ut i naturen då de inte överskrider gränsvärdena. Skulle mesan klassas som avfall skulle värdena för kadmium överskrida gränsen med en faktor på 2.7 hos pappersbruk A och 1.1 hos pappersbruk B. Varför avfall och kalk har olika gränsvärden hade varit intressant att studera vidare på men det gjordes inte i denna rapport. Funderingar under projektets gång fanns om att mesan innehåller kalciumoxid och kalciumhydroxid som båda är frätande och korrosiva. Detta kunde uteslutas efter att ha varit i kontakt med de två massa- och pappersbruken. Ansvariga förklarade och visade resultat på innehållet av mesan. Mesan består av kalciumkarbonat och är därför varken frätande eller korrosivt. I säkerhetsdatabladet för kalciumkarbonat/mesa, finns en fullständig dokumentation om ämnet och hur det påverkar levande organismer. Det visar att ren mesa inte är skadligt för djur och natur. Från beräkningarna från analyserna på mesa, skulle ett dagligt intag på 62g respektive 13g från pappersbrukens mesor vara godkänt. Att djur tvättar sina tassar efter att ha gått på vägen, kan därför konstateras vara ofarligt.
Olika försök har gjorts med mesa som bindemedel eller tillsats i grusslitlager efter grusvägar varav tre sträckor undersökts i denna rapport. I den första rapporten ligger den första provsträckan på ett låglänt och fuktigt område där jordarten består av torv och silt medan den andra provsträckan ligger på ett torrt moränområde med kiselrik jord (Mácsik, 2005). Den första sträckan har en torrsubstanshalt på mellan 18 och 36% och den andra sträckan en torrsubstanshalt på mellan 70 och 90%. På den första
provsträckan har metallhalterna haft en trend att öka efter utspridningen av mesa medan på provsträcka två har metallhalterna minskat eller blivit oförändrad. Första sträckan som ligger på ett låglänt och fuktigt område påverkas mer av urlakning och därmed uppkommer de högre halterna av metaller. Omgivningen påverkas inte på den torrare provplatsen. Vid analysering av grundvattnets innehåll av tungmetaller ligger nästan alla värden inom ramarna för att vattnet ska vara tjänligt att bruka som dricksvatten. De förhöjda värdena är inga stora utmärkelser utan dessa värden kan förekomma i enskilda brunnar och därför förekommer det alltså att grundvattnet har så pass höga värden (Lars Gard, Ecunia). I den andra rapporten som studerades hade den största ökningen av tungmetaller skett på en sträcka var på en sträcka där mesa inte ens hade använts.
Detta tyder på att det finns en naturlig variation i grundvatten.
När det gäller väglaget efter vägen tycker vi av egna erfarenheter att vägen har fått betydligt bättre köregenskaper sedan mesa började användas. Före utspridningen, dammade vägen mycket mer under torrperioder och det blev mycket sämre sikt bakom- eller vid möte av en bil. Vägen kunde heller inte binda lika mycket vatten som den kan nu, utan det blev väldiga vattensamlingar vid regn och djupa spår av lera. Vägen fick
59 även väldigt mycket potthål och tvättbrädor vilket i princip aldrig mer uppstår. Potthål bildas ändå, men inte alls i jämförelse med innan. Driftsäkerheten har alltså ökat markant sedan utspridningen.
Sedan nackdelarna med mesan är att det fastnar väldigt mycket på bilar under
regnperioder. Likt ett klister fäster det på karossen som inte bara går att spolas bort utan måste gnuggas och fälgarna får tjocka beläggningar inuti. Detta orsakar väldigt mycket vibrationer i fälgarna då det är svårt att spola bort allting. Enligt undersökningen där de som bor längs vägen fick svara på några frågor om hur de har upplevt utspridningen av mesa styrks våra egna uppfattningar gällande både för- och nackdelar. De flesta har upplevt att det krävs mycket mer underhållstvättningar av fordon och att mycket mer slit från vägen dras in via skor och djurtassar, då materialet är väldigt kletigt.
Efter att ha varit i kontakt med både Trafikverket och deras underhållsentreprenör Svevia kunde det konstateras att ingen uppföljning av underhållsarbetet efter vägen är gjord. Någon annan grusväg med mesa som bindemedel verkar inte heller ha fått någon uppföljning då företagen hänvisar till varandra och ingen underhållshistorik kan fås fram.
Enligt oss är det väldigt viktigt att följa upp utifrån både ett kostnads- och ett
tidsperspektiv. Att kunna göra en jämförelse om hur pass mycket tid och pengar som kan sparas på att använda sig av mesa, hade varit intressant att veta. I rapporten från försöket mellan Töre och Vitåfors, står det att hälften så många hyvlingar har behövts göras efter vägen efter inblandning av mesa. Av egna uppfattningar kan vi hålla med om att betydligt färre hyvlingar har gjorts efter utspridningen och att det görs lämpligt
många. Från undersökning med de boende längs vägen styrks även den uppfattningen där.
För att klart och tydligt kunna konstatera att mesa har gjort förbättringar av vägen med hänsyn till en kostnads- och en tidsaspekt behövs mycket mer underhållsdata. Detta är väldigt viktig information som kan avgöra huruvida mesa är lämpligt för användning efter grusvägar.
5.1 Rekommendation på underhållsplan under barmarksperioden
Djuphyvling och dammbindning bör utföras på våren då tjälen har lossnat men medan vägen är fuktig och hunnit stabilisera sig lite, vanligtvis några dagar efter tjälen släppt.
Om behovet anses finnas av kantskärning så ska även det göras och materialet som fås vid arbetet ska återanvändas på vägbanan. Om inte åtgärderna sker efter tjälsläppet så bör åtgärderna göras dagen efter ett större regn, lämplig mängd ca 6-8 mm för då behövs inget extra vatten tillsättas.Vid hyvling nedkrossas grusmaterial så vid varje hyvling blir slitlagrets partiklar mindre. Är gruslagret torrt, separeras finjorden från de grövre kornen och hamnar på botten, vilket separerar sammansättningen och
bundenheten försämras. Det är även svårare att forma vägen om den är torr. Lämplig hastighet för väghyveln är 4-6 km/h för att undvika att vägen blir vågig. Vägen ska vid
60 denna hyvling formas så att den får rätt tvärfall (4-5%) vilket är viktigt för att vattnet effektivt ska rinna av vägen så man förhindrar skador som potthål. Efter hyvlingen så ska vägen dammbindas med kloridlösning, kalciumklorid eller magnesiumklorid.
Under sommaren tillståndsbedöms vägen enligt standarden för underhåll i kapitel 2.4.1 och beslut om underhållsåtgärder tas utifrån den. Hyvling bör göras i begränsad
omfattning då dammbindningen behöver kompletteras vid upprepade hyvlingar.
Uppkomst av enstaka potthål och liknande åtgärdas enklast och billigast för hand.
Uppkommer potthål på samma ställe beror det mest troligt på att tvärfallet på området är för dåligt. Behöver vägen dammbindas ytterligare under sommaren görs även det. Det görs på samma sätt som på våren men mängden bindemedel brukar kunna halveras.
Under sensommaren/hösten är det även lämpligt att röja bort mindre träd och buskar samt högt gräs för att bibehålla god sikt längs vägen så att trafiksäkerheten är god.
Underhållshyvling bör göras under hösten för att bevara vägens standard. Kontroller av grusslitlagret bör göras och om det behövs så ska vägen kompletteras genom grusning.
Slitlagret bör vara ca 5 cm och minimum dubbla partikelstorleken i slitlagermaterialet.
Grusningen ska göras i god tid före första snöfallet för att grusslitlagret ska hinna sätta sig och inte plogas bort vid snöröjning. Slitlagret ska innehålla 0-16mm bergkross med så låg hålrumshalt som möjligt. Materialet ska ha en kontinuerlig storleksfördelning där alla kornstorlekar finns inblandade mellan 0 och 16mm. Kornstorleksfördelningen och resterande krav på slitlagrets sammansättning finns beskrivet i SS-EN 13242 som finns att ladda ner på Trafikverkets hemsida.
Vägtrummorna bör även ses över årligen i samband med övrigt underhållsarbete så att vattenflödet i in- och utloppet är intakt. Dikning är en underhållsåtgärd som inte behöver utföras lika frekvent som övrigt nämnda underhållsåtgärder. En grundlig rensning
rekommenderas varje 7-10 år så att dräneringen av vägen fortsätter fungera som den ska. Vägar som ska dammbindas bör ha rätt kvalité gällande sammansättning av grusslitlager, tvärfall och ytavrinning. Mesan bör blandas med makadam och spridas ut som vid vanlig grusning med lastbil.
● 5cm tjockt slitlager med blandad kornstorlek mellan 0 och 16mm.
● Vägen ska kompletteras vid behov med makadam (2-8mm, 4-8mm och 8-16mm) samt lerpartiklar alternativt mesa.
● 4-5% lutning på tvärfallet.
● Vattna vägen så den får möjlighet att binda grusmaterialet
● Hyvla vägen
● Dammbind vägen med kloridlösning, kalciumklorid eller magnesiumklorid.
61