Diskussion om driftförhållanden

De driftsförhållanden som finns för idrottsföreningarna som deltagit i undersökning är ett intressant område att analysera. De idrottsföreningars som deltagit i undersökningen skiljer sig en del från varandra, därav har de inte samma förutsättningar eller

driftförhållanden, alltså är inte samma lösningar och idéer applicerbara på samma sätt för de olika idrottsföreningarna. De driftsförhållanden som är viktigast för

idrottsföreningarna i undersökningen är ganska överensstämmande för alla föreningarna. Driftsförhållanden har ju en stark koppling till driftkostnaderna och personal och vaktmästare är förutsättning för att driften av en idrottsanläggning skall fungera. Det är en förutsättning som inte alla idrottsföreningar som deltog i

undersökningen har och även idrottsföreningar som har en vaktmästare poängterar vikten av detta. Fungerande arbetskraft för att sköta driften av en idrottsanläggning är ett måste för idrottsföreningar. Arbetskraft för idrottsföreningar är överlag bristande på grund av ekonomin hos idrottsföreningar i Sverige (Fahlén & Sjöblom, 2008). En part i detta är att mindre idrottsföreningar inte har som målsättning att vara vinstdrivande, vilket i många fall försvårar den ekonomiska delen av föreningen. Medlemmar och

33

styrelsen försöker att driva idrottsföreningen så bra som möjligt utan att ta stora avgifter av medlemmar och sponsorer, vilket i sin tur leder till en förspänd ekonomisk situation (Thunberg, 2006).

Fahlén och Sjöblom (2008) lyfter fram ett intressant diskussionsområde där de säger att kommuner med stora resurser äger många av de lokala idrottsanläggningarna och sköter driften för att hjälpa idrottsföreningarna, som då får hyra idrottsanläggning (Fahlén & Sjöblom, 2008). Liknande finns det i Kristianstad, men då gällande inomhusanläggningar och situationen liknar den som finns för idrottsföreningen i intervju 2. Det är orealistisk att Kristianstad kommun skulle kunna äga och sköta driften av alla idrottsanläggningar inom kommunen då det minst finns över sjuttio

idrottsanläggningar som de skulle behöva sköta driften av utöver de idrottsanläggningar som de redan nu ansvarar för. Det var ett ämne som framkom i intervju 1 då

idrottsföreningen inte var helt säkra till en början om de hade föredragit att äga sin egen anläggning kontra hyra idrottsanläggningen från kommunen och undvika

driftkostnaderna som de har nu. De kom till slut fram till att fördelarna med en egen anläggning är större då det ger en frihet att själva kunna styra sin idrottsanläggning och vara flexibla med tiderna till idrottsanläggningen (Personlig kommunikation, 30 april 2018). I intervju 2 lyftes det fram en liknande åsikt, att idrottsföreningen hade föredragit en egen idrottsanläggning då man slipper anpassa sig till andra och kan göra den till deras idrottsanläggning. De poängterade dock att det inte finns en realistisk möjlighet att i nuläget klara av de driftkostnader utöver de övriga utgifter som idrottsföreningen har för tillfället (Personlig kommunikation, 6 maj 2018). Det är intressant att se hur driftkostnader och driftsförhållanden påverkar olika idrottsföreningar. Det är en faktor som skapar stora problem för idrottsföreningarna som har intervjuats, även om man inte driver en egen idrottsanläggning så är det en faktor i föreningens utveckling.

7.2.1 Arbetspool

Mindre idrottsföreningar i Sverige är beroende av stöd från kommuner för drift, i både enkätundersökning och i intervju 1 efterfrågades hjälp med vaktmästare från

Kristianstad kommun. Det var även ett intressant förslag som lyftes fram i intervju 1 med en sorts arbetspool för vaktmästare. Att det dessutom varit en idé som lyfts fram inom kommunen, då med hantverkare och i form av ett projekt som hette ”tillbaka till arbete”, är en intressant aspekt. Det faktum att idéen och projektet föll bort och inte genomfördes är synd då det hade kunnat vara en utgångspunkt i ett liknande projekt och

34

då med vaktmästare. En form av arbetspool med vaktmästare skulle kunna vara till hjälp för mindre föreningar som inte har ekonomiska resurser till en anställd vaktmästare, det kan ge extra stöd vid större tillfälliga arbeten för idrottsföreningarna. Det kan även underlätta för idrottsföreningar när anställd vaktmästare är ledig. Den stora frågan är hur arbetspoolen skulle fungera och vem som kan bära ansvaret. Det är kanske svårt för själva kommunen att ta ansvaret för detta men kanske externa verksamheter eller samarbetspartners med kommun skulle kunna användas som hjälp. Det hade kunnat hjälpa idrottsföreningarna på kort sikt med problem som uppstår men över tid finns det en möjlighet att en form av arbetspool med vaktmästare skulle kunna hjälpa med att effektivisera drift och eventuellt minska kostnader. Det hade varit ett sätt för

idrottsföreningar att inte helt behöva förlita sig på ideell arbetskraft, vilket just nu är en stor anledning till att flera idrottsföreningar klarar sig (Alm, 2017).

7.2.2 Maskinpool

Ett förslag lyftes fram ur enkätundersökning och är intressant att diskutera. Förslaget var att ha en form av pool för maskiner där det går att hyra utrustning för drift under en kort tid. Maskiner som exempelvis ”gräsluftare”, vält och kratta samt gräsklippare skulle kunna ingå i en sådan maskinpool. Tanken bakom idén är att varje idrottsförening inte ska behöva investera i maskiner för enstaka tillfällen och användning utan att möjligheten kan finnas att hyra en maskin under en kortare tid. Skulle en maskin som exempelvis en gräsklippare gå sönder så finns det en möjlighet att hyra in en

gräsklippare fram tills att idrottsföreningen hunnit investera i en ny. De problem som finns med förslaget är att flera föreningar efterfrågar samma maskiner under samma tid samt liknande problem som med arbetspoolen om vem det är som eventuellt skulle ha ansvaret för en maskinpool. Förslaget hade i teorin kunnat fungera om

idrottsföreningarna kunde låna maskiner av varandra, vilket kan vara något som redan sker. En specifik pool hade kanske förenklat processen samt gjort det tydligare med vilka maskiner som finns tillgängliga. Förslaget är relevant då det både på kort och lång sikt kan hjälpa idrottsföreningar med investering i material och maskiner, vilket enligt föreningarna i undersökningen inte är en jättestor kostnad jämfört med andra men då alla möjligheter att minska de totala driftkostnaderna borde vara intressanta.

Tanken med både maskinpoolen och arbetspoolen är att både hjälpa kortsiktigt men förhoppningsvis även långsiktigt. Det är lösningar på plötsliga och oväntade problem,

35

som via planering och användning även har en möjlighet att hjälpa till att minska vissa driftkostnader. Mer resurser till driften kan ge bättre driftförhållanden som kan göra driften smartare och effektivare, vilket i sin tur potentiellt kan leda till mindre driftkostnader. Framför allt mindre kostnader till investering. Det är samtidigt inte säkert att det ger minskade driftkostnader utan det finns en risk att det även kan ge ökningar. Det är upp till idrottsföreningarna att använda extra resurser på ett

kostnadseffektivt sätt. Det kanske största problemet med förslagen är hur de ska bli till verklighet. Det är lätt att föreslå idéer och sedan be andra göra dem till verklighet. Det finns många möjligheter inom en kommun, och att en liknande idé tidigare varit i diskussion visar att liknande förslag har funnits tidigare. Det kanske inte är möjligt för kommunen att själva styra och kontrollera de föreslagna poolerna, men det kan finnas möjligheter för samarbeten med företag eller andra verksamheter, exempelvis med arbetsförmedlingen. Ifall det inte skulle finnas möjligheter till samarbeten hade det möjligtvis kunnat gå att kommunen och idrottsföreningarna diskuterar fram ett ramverk eller system för ökade samarbeten mellan idrottsföreningarna, för att hjälpa varandra med drift och driftkostnader. Poolerna kan fungera som en inledande metod för att sakta börja arbeta mot en ekonomisk hållbar utveckling, där man kan spara in vissa utgifter och förenkla för idrottsföreningar.

7.2.3 Ökat engagemang och samarbete

I tidigare stycke nämndes samarbete mellan idrottsföreningarna som en potentiell lösning. I både enkätundersökningen och i intervjuerna påpekades samarbetet mellan Kristianstad kommun och idrottsföreningarna som en central faktor för driften av idrottsanläggningar. Idrottsföreningar och idrottsverksamheter i Sverige är beroende av statliga och kommunala stöd för att kunna fungera, därav är de beroende av extern hjälp (Alm, 2017). Samtidigt innebär idrottsföreningar och arenor olika sociala värden för städer och områden (Owen, 2003). Det finns ett behov från bägge sidorna att hjälpa varandra att fungera och utvecklas då man hjälper varandra på olika sätt. I

enkätundersökningen och intervjuerna önskades det mer hjälp från kommunen, framför allt genom ekonomiska stöd men även gällande samarbetet. Samarbetet mellan

idrottsföreningen och kommun lyftes fram mycket i intervju 1. Idrottsföreningen i intervju 1 påpekade att de aldrig hade klarat sig utan stöden från Kristianstad kommun och att det extra stöd de fått förra året verkligen underlättar. Samtidigt var de frustrerade med att flera stöd, som driftbidrag, minskar och de efterfrågade att de som arbetar för

36

kommunen besöker verksamheterna för att öka samarbetet (Personlig kommunikation, 30 april 2018).

Aspekten med samarbetet och den ökade personliga kontakten mellan kommun och idrottsförening är relevant för driftsförhållanden och för att idrottsföreningen ska kunna driva sin verksamhet. Idrottsföreningen i intervju 1 påpekar att ingen fritidskonsulent eller ansvarig från kommunen varit ute och besökt deras verksamhet på länge. Besök av verksamheter är viktigt för att skapa en kontakt med idrottsföreningarna och att se hur idrottsanläggningen ser ut, vilket skick den är i och vad för verksamhet som

idrottsföreningen bedriver. Det är en skillnad att på ett papper se vad för verksamhet som bedrivs jämfört med att se det i första hand och vara på plats. Det ger möjlighet för idrottsföreningarna att lyfta fram sina tankar och idéer om hur deras idrottsföreningar fungerar och kan utvecklas. En viktig del som det även ger är att idrottsföreningarna kan känna att de är viktiga och att det finns ett intresse och engagemang i deras verksamhet och idrottsanläggning från kommunens sida. Utan den personliga kontakten och

intresset är det lätt att det bildas en ”vi mot dem”-mentalitet, vilket det fanns spår av i intervjuerna och enkätundersökningen. Det är inte bra för varken kommunen eller idrottsföreningarna att det skapas negativitet och att den andra parten mer ses som ett hinder eller problem än en samarbetspartner. Utifrån svaren i enkätundersökningen och intervjuerna verkar flera idrottsföreningar se Kristianstad kommun som något negativt mer än något positivt, vilket inte är bra. Detta i form av en frustration mot kommunen på grund av minskade bidrag men även en känsla av bristande engagemang och intresse för föreningarnas verksamhet. Det grundar sig mycket i bristande besök från kommunen ut till idrottsföreningarna. Det går samtidigt att utläsa att idrottsföreningarna som

deltagit i undersökningen förlitar sig på kommunen istället för att se egna lösningar eller ta initiativ att förbättra samarbetet med kommunen.

Det finns åtgärder som både idrottsföreningarna samt Kristianstad kommun kan ta för att förbättra samarbetet och i sin tur förbättra driftsförhållanden. Från kommunens sida bör det finnas ett större initiativ av att besöka idrottsföreningarna och se deras verksamhet och deras idrottsanläggningar. Detta för att visa mer intresse och

engagemang men även ger det idrottsföreningarna en möjlighet att lyfta fram sina tankar och idéer gällande kommande förbättringar av idrottsanläggning och investeringar. Det ger även kommunen kunskap och en vetskap om när och vad olika idrottsföreningar vill investera i. Det bör göra det lättare för kommunen att förbereda och planera för

37

idrottsföreningarnas investeringar och se om de är möjliga och att inte allting krockar. Det kan nog leda en bra bit på vägen till ett förbättrat samarbete och relationer till flera idrottsföreningar, samtidigt som man skall vara realistisk och veta att alla

idrottsföreningar inte kan få igenom allt de vill och att kommunen har begränsad tid och begränsade resurser. Genom ökad kommunikation får även kommunen en större

möjlighet att förklara sin sida av saken, varför många bidrag har minskat och hur deras situation ser ut. Det kanske är något som blir tydligare för idrottsföreningarna om de får en möjlighet att se allt arbete som ligger bakom det kommunen gör och skapa en

förståelse. Det är något som idrottsföreningar överlag ofta missar, att det ligger mycket arbete bakom kommunens verksamhet och hjälp till idrottsföreningar. Enligt

undersökning är det flera idrottsföreningar som förväntar sig stöd men det är oklart hur mycket de gör på egen hand och om de frågar och ber kommunen att besöka

verksamheten så man kan arbeta ihop realistiska förfrågningar eller föra konkreta diskussioner. I min mening är det relevant för både kommunen och idrottsföreningar i Kristianstad som känner att de behöver hjälp och stöd att försöka arbeta mer

tillsammans, istället för att hoppas och förvänta sig att den andra parten löser problemen som finns för bägge parterna, framför allt i frågan om driftkostnader och driftbidrag.