Syftet med studien var att undersöka hur socialarbetare på socialtjänsten upplever att organiseringen av arbetet utifrån NPMs kännetecken påverkar den professionella relationen mellan socialarbetare och klient. NPM märktes av i att socialarbetarna upplevde ett ökat krav på tidseffektivitet och kostnadseffektivitet och att det rådde oenighet mellan socialarbetarnas och kommunernas definition av effektivitet. NPM märktes i att de fått mindre handlingsutrymme och att resurserna har minskat. Det fanns en önskan om mer EBP och bättre uppföljningar. Standardiseringen i socialt arbete har skapat rättssäkerhet och högre dokumentationskrav. Det finns en orättssäkerhet i beslut beroende på socialarbetares förmåga att argumentera inför nämnden. Brist på delegation och helhetssyn om klienter, påverkar socialarbetarnas handlingsutrymme. Organiseringen av socialtjänsten beskrevs av respondenterna vara mer specialiserad idag och försvårar samverkan. Resultatet visade att socialarbetaren behöver anpassa sig till klienten i relationen och att klientmöten måste få ta tid.
Tillit och förtroende är viktigt för att kunna nå fram till klienten. Det krävs respekt för klienten och att en arbetsallians etableras. Respondenterna upplevde det problematiskt att ha klienternas intressen i fokus utifrån ledningens krav. Effektivisering är gynnsamt om effektiviseringen syftar till att klienten får rätt hjälp i god tid, att då ta tillvara på klientens intresse och delaktighet.
De höga dokumentationskraven tar tid från klientarbetet å ena sidan och skapar en bättre helhetssyn å andra sidan. Specialisering utifrån olika ansvarsuppdelningar försvårar samverkan och kan hindra en helhetssyn samtidigt som fördjupad kunskap kan ge kvalitativt stöd, vilket gynnar relationen.
6.1 Resultatdiskussion
Vi anser att det är problematiskt att resultatet visat att relationen påverkas negativt i dagens socialtjänst. Respondenternas upplevelser stämmer överens med tidigare forskning, att socialarbetares dokumentationsbörda har ökat och att detta har lett till minskad kontakt med klienter (Lauri 2016; Sawyer m. fl. 2009; Hjärpe 2020). Ett viktigt resultat som framkom var att förtroende och relation var viktigt för att klienten skulle ta emot insatsen som gavs. Vi tror att ifall socialarbetarna inte får tid nog att skapa en relation med förtroende, kan det resultera i att klienter inte får hjälp i tid. Missbrukare får inte behandling och barn kan far illa. Detta kan leda till ökad psykisk ohälsa hos klienterna, förvärrade situationer och i slutändan högre kostnader för kommunerna. Vi tror att en satsning på resurser för en god, förtroendeingivande relation skulle minska kostnaderna.
Flera tankar kring detta har uppstått under uppsatsen på hur corona har påverkat relationsarbetet. Fler socialarbetare har fått arbeta hemifrån och klientkontakten har minskat ännu mer för att förhindra smittorisk. Relationen mellan socialarbetare och klient antar vi påverkas ännu mer då, att arbetsbördan är densamma eller har ökat och att det än mer kan påverka. Vad händer med relationen och med utredningarna om det inte går att möta klienter rent fysiskt?
Studiens resultat visar på ett antal motsättningar. En utav dem var specialisering. Utifrån resultatet tillsammans med tidigare forskning, kan vi tolka att socialt arbete är ett väldigt
35 komplext område och det är svårt att hitta ett arbetssätt som gynnar klienten mest. Vad funkar bäst egentligen? Är det viktigast att ha kvalitativ, fördjupad kunskap eller möjligheten till en helhetssyn - vad blir bäst för relationen? Det är svårt att svara på. Ett annat problem som både respondenterna och tidigare forskning visade på, gällande helhetssyn och nedbrytningar av förvaltningar, är att behovet av samverkan ökar. Kanske går det att förena specialisering med helhetssyn om samverkan fungerar bättre. Då kan de olika socialarbetarna med specialiserad kunskap om sina områden tillsammans skapa en helhetssyn kring klienten, och därmed skapa bättre relationer till klienterna.
Innan vi påbörjade studien hade vi båda en negativ uppfattning gällande NPM i socialt arbete, främst gällande effektivitet. Vi båda tänkte att det handlade om att vara snabb, att stressa igenom utredningar och att göra så mycket som möjligt. Mycket av vår förförståelse bekräftades i tidigare forskning men diskussionen i intervjuerna kring effektivitet har ändrat vår bild. Det var en förvånande men en intressant ny förståelse kring det. Vi hade inte reflekterat över att kvalitet kunde vara en del av effektivitet, att exempelvis inte dra ut på utredningar för att klienten ska få rätt hjälp i god tid. Tidigare forskning visar också på detta, att uppföljning av effektivitet är viktigt inom socialt arbete för att ge organisationen en chans att förbättra arbetet (Cree m.fl.
2019). Vår tidigare uppfattning stämde mer överens med den bild socialarbetarna hade av ledningens och nämndernas uppfattning om effektivitet än med socialarbetarnas egen uppfattning. Att för mycket fokus på effektivitet kan leda till att de klienter som behöver hjälp inte får det för att de anses som olönsamma (Alexandersson 2016).
Vi hade heller inte reflekterat över att den höga dokumentationsbördan, som vi båda har hört mycket om sedan innan, kan innebära en ökad rättssäkerhet och kvalitet. Detta var också överraskande men positivt. På dessa två sätt har vår förförståelse inte bekräftats utan vi har ändrat vår uppfattning och skapat en ny förförståelse. Den nya förståelsen ändras från den tidigare i likhet med den hermeneutiska cirkeln (Lilja 2005). Vi fann det intressant att tänka på hur arbetet kan bli effektivt och rättssäkert för klienternas skull. Alla respondenter tyckte relationen var viktig och väsentlig för att kunna nå målen och ge de insatser som behövs. De upplevde att om de inte får tillräckligt med tid för att skapa en klientrelation på grund av effektiviseringar och ökad dokumentation, kan det i värsta fall resultera i att insatserna inte lyckas eftersom klienterna inte fått sina behov tillgodosedda. Detta tror vi kommer resultera i högre kostnader långsiktigt och att fler klienter får fel insatser. En självklar lösning vi har tänkt på är att alla socialtjänster behöver mer resurser och mer personal, för att komma ifrån fokus på effektivitet utifrån kostnader och antal ärenden för att istället fokusera på individen. Men detta inser vi inte är enkel lösning, då alla förvaltningar vill ha resurser. En lösning kommer från en av respondenterna, att socialtjänsten behöver administratörer i större utsträckning så att socialarbetare kan ägna sig åt det sociala arbetet. Tid kan skapas genom administrativ hjälp.
Sveriges socialtjänst har under de senaste decennierna genomgått en stor organisatorisk förändring (Dominelli 2002 i Svensson m. fl. 2008). Socialtjänsten har blivit mer uppdelad i funktioner, blivit mer fokuserade på effektivitet samt det har skett en decentralisering och marknadisering. Detta visar både respondenterna och tidigare forskning på. Vi tror att det inte är så konstigt att socialtjänsten har genomgått den här förändringen, då samhället i stort har
36 genomgått en liknande förändring. Apoteken har privatiserats, vi har fritt vårdval, på vårdcentralerna ska besöken genomföras effektivt och att vi som individer allt mer ska vara självständiga, ansvara över vår egen situation och få välja fritt. Detta kommer tillbaka till att effektivitet är något som påverkar, individen ska kunna ta egna beslut och att socialtjänsterna då ska kunna effektivisera sina arbeten. NPM har inte bara införts i socialtjänsten, utan även i skolan och hälso- och sjukvård (Strandhäll & Shekarabi 2017). Införandet skulle leda till ökad effektivitet, minskade kostnader och ökad kvalitet (ibid.), som även överensstämmer med tidigare forskning (Höjer & Forkby 2011; Cree m. fl. 2019; Hjärpe 2020). Resultatet har visat motsatt effekt inom välfärdens yrkesområden, genom hög dokumentationsbörda och minskat handlingsutrymme att utnyttja sin kompetens (Strandhäll & Shekarabi 2017). Kommuner påverkas av sin omgivning och enligt nyinstitutionell teori så ska organisationer anpassa sig efter sin omgivning för att bli en fungerande enhet i den (Johansson 2015). Därför anser vi att det inte är konstigt att detta har skett, då alla kommuner förändrats i takt med att samhället har förändrats och nyinstitutionell teori förklarar detta. Huruvida denna förändring passar Sveriges välfärdssystem eller inte är dock en annan fråga. Grundidén med NPM har för avsikt att främja och gynna välfärden, men något har gått fel på vägen. Ur vår synvinkel bör vi gå tillbaka till grundidén och se över vad för behov välfärden egentligen har idag. I likhet med att klienters behov inte ska kompromissas med beroende på kostnad, ska inte heller välfärden kompromissas med.
6.2 Metoddiskussion
Vårt urval kan ha påverkat resultatets tillförlitlighet och giltighet. Vi valde socionomer som arbetade inom olika områden inom myndighetsutövning. Detta kan har varit en nackdel eftersom vi inte kan säga något generellt om resultatet för att respondenterna har olika förutsättningar utifrån sina olika organisationer. Samtidigt kan det ändå säga en del eftersom liknande mönster framkom hos alla, trots att de arbetade inom olika områden och på olika platser i Sverige (Svensson & Ahrne 2013). Därför ser vi detta istället som en fördel.
Till en början hade vi svårt att bortse från vår kritiska utgångspunkt kring NPM ur ett relationsperspektiv men med tiden har vi kunnat se både de positiva och negativa delarna av NPM. Vår förförståelse kan ha påverkat studien genom att vi missat väsentliga delar till en början då vi till viss del sökte information som bekräftade vår initiala förförståelse för NPM.
Enligt hermeneutiken ska en se bortom sin egen förförståelse (Lilja 2005; Larsson 2005), vilket vi då till en början hade svårt med. Vi är medvetna om detta, men upplever ändå att vi under studiens gång lyckats reflektera och bortse ifrån vår förförståelse. Vi upplever inte att objektiviteten påverkats i intervjuerna utifrån frågorna men detta är något vi inte med säkerhet kan uttala oss om.
I Facebook-inlägget uppstod en diskussion kring hur långt “en längre tid” var. Vi skrev att vi sökte efter respondenter som arbetat inom myndighetsutövning en längre tid, för att försäkra oss om att respondenten hade tillräckligt med kunskap om fenomenet. Vi hade kunnat specificera uttrycket i inlägget samtidigt som vi inte ville begränsa oss ifall det skulle hindra oss från att hitta respondenter att delta i studien. Vi satte heller ingen gräns efter att diskussionen uppkom, men tackade nej till några som hade endast ett par års erfarenhet. Vi får erkänna att
37 det var svårt att definiera för intresserade vad vi menar med “en längre tid” när vi fick frågan om det. Respondenterna hade minst nio års erfarenhet, dock var detta inte ett medvetet val från oss att det skulle bli på det sättet men vi tyckte till slut det var rimligt för studiens syfte.
Under perioden vi genomförde studien rådde ett undantagstillstånd i Sverige på grund av coronaviruset covid-19. På grund av detta fanns rekommendationer från Folkhälsomyndigheten om social distansering samt att hålla sig hemma vid symptom på förkylning. På grund av detta bestämde vi tidigt att vi inte skulle ha något fysiskt möte vid intervjuerna utan genomföra intervjuerna över telefon. Eftersom en av oss även var sjuk under tiden som intervjuerna genomfördes och var tvungen att hålla sig hemma, kunde vi heller inte sitta tillsammans när vi genomförde intervjuerna. Vi skulle säkert ha skapat en bättre relation och därmed öppnat upp för en tryggare intervjusituation för respondenterna med fysiska intervjuer, men smittorisken fick styra vårt val. Under telefonintervjuerna kan vi ha tolkat en tystnad från respondenten som att den tänkte och ville utveckla svaren eller att vi skulle prata och ställa fler frågor. Det var en svår avvägning som gjorde att vi lätt råkade avbryta respondenten när den skulle säga något. Vi hade kunnat vänta in personen mycket bättre om vi satt tillsammans genom att läsa av personens reaktioner och inte bara tolka utifrån röstläge. Eftersom vi inte kunde se varandra hände det också att respondenten och den av oss som genomförde intervjun vid ett flertal tillfällen pratade samtidigt, vilket innebar att en del ord inte kunde höras i ljudupptagningen. Vid några tillfällen försvann även ljudet. Under två av intervjuerna blev respondenterna avbrutna själva av kollegor vilket avbröt intervjun i några minuter. Detta kan ha medfört att intervjun inte flöt på som den hade kunnat göra ifall vi hade sett varandra. Att bli avbruten, både av oss och av kollegor, kan innebära att respondenten tappar tråden och information kan gå förlorad. Att bli intervjuad är en speciell situation och att bli avbruten kan innebär att “bubblan” spräcks och respondenten tas ur intervjukontexten. Trots dessa brister gällande kontexteffekten (Jacobsen 2017) hade den bredd över kommun- och regiongränser vi fick under telefonintervjuerna inte erhållits om vi istället hade behövt ha fysiska intervjuer, då hade vi blivit geografiskt begränsade.
Vi anser att vi har undersökt det vi avsett att undersöka och därmed höjer studiens giltighet. Vi är dock medvetna om att söka efter respondenterna på Facebook inte helt kan garantera att de arbetar som socionomer. Ifall vi hade kontaktat en kommun och fått kontakt med respondenter direkt, hade det eventuellt höjt giltigheten. Vi motiverar ändå vårt val med att vi ansåg att detta kunde ge oss en bredare bild och ge oss större chans att få respons under rådande omständigheter kring covid-19. Kontakten som erhölls via mail genomfördes via de två respondenternas jobbmail och vi upplevde att alla respondenter var uppriktiga. Ytterligare ett problem gällande huruvida vi fått tillgång till de riktiga källorna är att en av respondenterna arbetar som enhetschef nu (Anna) och inte arbetar som socialarbetare eller handläggare för närvarande som resten gör. Detta kan påverka vilka svar vi fick in och resultatet därefter. Anna var själv medveten om detta och sa att hon skulle svara så gott hon kunde utifrån sin roll som socialarbetare innan hon blev chef. Chefsrollen är en del av socialtjänsten, det perspektivet blir då relevant. Det är dock inte det perspektiv vi hade för avsikt att undersöka och sänker studiens giltighet eftersom personen inte var en förstahandskälla med pågående erfarenhet (Alvesson &
Sköldberg 2017). Vi anser att erfarenheten hon har väger tyngre och att chefsperspektivet kan förklara socialarbetarperspektivet mer djupgående, eftersom hon kan se det från olika håll.
38 Däremot innebär det att hon har en viss distans till sina erfarenheter, både känslomässigt och tidsmässigt, vilket kan påverka svaren och relevansen i svaren.
6.3 Slutsats och fortsatt forskning
I denna studie har vi sett en både positiv och negativ förändring av relationen mellan socialarbetare och klient. I huvudsak var påverkan negativ då socialarbetarna upplevde att klienternas intressen inte kunde tillgodoses. Detta på grund av hög arbetsbelastning, bristande resurser och att socialarbetarna och ledningen eller nämnderna har olika perspektiv som ibland inte går att förena med varandra. Till viss del var påverkan positiv på grund av ökad rättssäkerhet och kvalitet genom standardisering och EBP. Med stöd från att alla respondenter nämnt kännetecken på NPM samt tidigare forskning kan vi dra en slutsats att förändringen är på grund av NPM-vågen och dess influenser.
Något som väckte vårt intresse var hur socialarbetare kan jobba med effektivitet och som är något som vi anser bör forskas mer om. Hur ska klientens intressen tillgodoses i diskussionen om effektivitet?
39