I arbetet med studien har det visat sig att det genomförs stora insatser av
underhållsarbete inom API Meto-försteg. En grov fördelning av underhållsarbetet görs mellan olika enheter, som besitter olika grader av expertis. Operatörerna jobbar exempelvis mer med rutinmässiga tillståndskontroller, enligt dokumenten för
veckotillsyner, medan det förebyggande underhållet (FU) görs av enheter med högre expertis inom underhållsarbete såsom Caverion och avdelningen Underhållsteknik. Det ideala i detta fall vore om arbetsfördelningen var så pass genomgående att inga
överlappningar förekommit, samt att enklare underhållsoperationer endast genomförs av operatörer. För operatörsunderhållet skulle det innebära en mognad och att
utvecklingen av TPM orsakat den förändringen som eftersträvas i en organisation, total effektivitet.
Dokumentationerna som står till grund för underhållsarbetet varierade i omfattning, språkbruk och tydlighet, vilket kan anses medföra ojämn kvalité av underhållsarbetet.
Otydliga och/eller bristfälliga instruktioner kan utgöra ett hinder för
operatörsunderhållet. Här finns det ett behov av en satsning på standardiseringsarbetet, för att effektivisera underhållsarbetet, vilket Nakjima (1992) menar kan medföra ökad driftkapacitet och minskat söleri. Utöver detta bör underhållsinstruktionerna vara mer kommunikativa genom exempelvis visualisering med bilder på maskiner och
komponenter där underhållsåtgärderna ska utföras. Detta kan kompletteras med tydliga markeringar på maskinerna, för att matcha instruktionerna. På så vis bidrar
dokumentationen till lösningen, nämligen att få en jämnare kvalité på utfört underhåll.
Exempel på underhålls instruktion presenteras i bilaga 3.
Även om underhållsinstruktionerna visade flera utvecklingsbehov, utgör dessa
tillsammans med underhållssystemet SAP en stabil grund för underhåll. SAP systemet tillhandahåller planering, instruktioner för samtliga maskiner, utrustning och lokaler i förutbestämda cyklar. Dessa hanteras väl av enheterna som genomför underhållet, för att sedan återrapportera i underhållssystemet SAP. SAP innefattade dessutom
förebyggande underhåll för hela livscykeln på maskinerna och är på så vis ett planerings och ledningsverktyg för underhåll. Planerings och ledningsverktyg är en viktig faktor till att förlänga livslängden på maskiner och utrustning. Detta tyder på att principen totalt underhållssystem redan implementeras till stor del, vilket är en förutsättning för införandet av TPM.
Kartläggningsprocessen för underhållsarbetet gav en djupare insikt för hur
arbetsfördelningen är upplagd. Det dröjde inte länge för att konstatera att det sker en del överlappningar, med tanke på de omfattande underhållsoperationerna. En annan orsak kan vara nedläggningsbeslutet 2007 som bidragit till att
dokumentationshanteringen varierat. Överlappningen eller dubbelarbete binder resurser i form av arbetstid i onödan och kan ses som söleri. Dock finns det flera
28 åtgärder som skulle kunna effektivisera underhållet genom ytterligare kategorisering och sortering av underhållsåtgärder. Åtgärder som är mindre komplexa och relativt snabba att utföra, kan med lätthet överföras till operatörsunderhåll, utan krav på tilläggsutbildningar. Dock behöver omfördelningen vara anpassad utifrån operatörers kapacitet att ta sig an flera underhållsuppgifter. På så vis frigörs underhållsleverantören ytterligare och kan därmed fokusera mer på kvalificerade underhållsåtgärder.
Kategorierna 1 och 2 för underhållsoperationer innefattade moment som visuell kontroll av läckage, vibrationer, oljenivå och missljud. Dessa åtgärder utförs både i veckotillsyner av operatörer och på beställning via SAP, för utförande av
underhållsleverantören Caverion. Ljungberg (2000) nämnde att operatörerna är de som jobbar där felen sker, därför vore det slöseri att inte ta vara på deras kompetens och expertis. Därför kartlades underhållsarbetet för att undersöka vilka åtgärder som kan överföras till operatörerna och med stöd av beslutsmodellen QFD kunde det
konstateras, att underhållsoperationer med högre samband till de ”kritiska egenskaperna” var kategori 3 och 4. Det betyder att kategori 1 och 2 har mindre
samband till de kritiska egenskaperna och kan därmed läggas till rekommendation för operatörsunderhåll.
Kategori 3 hamnade i mitten, vilket tyder på att den inte hör hemma hos
operatörsunderhållet i dagsläget, men samtidigt behöver den inte vara förbehållen till underhållsleverantören. Detta beror bland annat på att oljeåtgången behöver
dokumenteras för uppföljning, för att identifiera eventuella inre läckage från
maskinerna till produkten. Dessutom finns det olika oljor till olika maskiner, vilket inte får förväxlas. Förutsättningen för operatörer att hålla rätt kvalité på sådana
underhållsoperationer behöver utvecklas, genom exempelvis särskilda markeringar eller färgkoder för respektive oljesort och oljetank. Denna matchning av färg och markering skulle minimera eventuella förväxlingar. Digitala uppföljningslistor för mängden olja som tillförs till respektive maskin skulle underlätta dokumentationen.
Förslagen ovan skulle kunna ge operatören förutsättningen att ta sig an kategori 3 på längre sikt. Kvarvarande är bedömningen av åtgången för olja, vilket bör göras av underhållsleverantören för att säkerställa rätt bedömning och vidare felsökning.
Beslutsmodellen QFD hjälpte att systematiskt fatta beslut och underbygga
rekommendation av arbetsfördelningen. De kritiska egenskaperna togs fram med underhållsingenjören, vilket ökade relevansen av dessa egenskaper.
Kategoriseringen av underhållsoperationerna byggde på samhörigheten mellan dessa operationer. Eftersom kategoriseringen av underhållsoperationerna utgick från bedömningar, kan man fråga sig om samma resultat kommer att garanteras vid
nyttjande av QFD i andra fall. Beslutsmodellen QFD blir inte avgörande, utan det viktiga blir att frågan om arbetsfördelning behandlas systematiskt av sakkunniga oavsett beslutsmodell. Utöver detta är det ytterst viktigt att involvera operatörerna i processen av arbetsfördelning, genom Nakajimas 7 steg för operatörsunderhåll. När operatörerna bekantar sig mer med sin utrustning, kommer de själva att identifiera
29 underhållsoperationer som de kan ta över från underhållsleverantören Caverion.
Givetvis behövs en samordning och förankring inom API, för att säkerställa god kvalitet, långsiktighet och effektivitet. Frågeställningen om hur operatörsunderhållet kan
effektiviseras, behöver ytterligare studier och undersökningar, för att säkerställa att implementeringen av TPM genomförs i rätt riktning.
Detta examensarbete kan ses som en pilotstudie, för kartläggning av underhållsarbete och systematisk rekommendation av arbetsfördelning, i syfte att effektivisera
underhållet inom API Astrazeneca. Andra fabriksdelar behöver också undersökas för att bidra till effektivisering inom hela API. Resultaten från detta examensarbete talar för en arbetsfördelning av underhållsoperationer som i sin tur bidrar till minimering av
sölerier, frigör underhållsleverantören till mer kvalificerade uppdrag och på så vis effektiviserar underhållet inom Meto-Försteg.
30