I följande avsnitt diskuteras analysens resultat. Utgångspunkten för analysen utgår ifrån forskningsfrågan: “Vilka möjligheter och begränsningar för lärande av skolspråk och ämne via olika modaliteter innehåller de olika läromedlen?”.
Syftet med studien har varit att undersöka digitala och tryckta läromedel, riktade till mellanstadieelever med svenska som andraspråk, för att se till språkliga och visuella möjligheter och begränsningar. En multimodal analys har genomförts för att se till läromedlens olika modaliteters påverkan och för att ta hänsyn till visuella uttryck. Då ordförrådet visat sig vara den viktigaste aspekten för SVA-elevers förståelse för språk har även modaliteten skrift undersökts mer ingående i en ordförrådsanalys.
I den multimodala analysen kunde en viss skillnad utläsas gällande utformning och layout mellan de olika läromedlen. De tryckta läromedlen bestod till största delen av skriven text som i de flesta fall fördjupades och exemplifierades med hjälp av bilder. Vidare innehöll inga av de tryckta läromedlen några enbart dekorativa bilder, utan bilderna hade i de båda böckerna en koppling till texten. Utformningen av det ena digitala läromedlet såg till viss del osammanhängande ut och skulle kunna ses som ett hinder för elevernas förståelse för innehållet, vilket även motsvarar det Magnusson (2014, s. 240) skriver om att elever ofta blir ofokuserade när de arbetar med meningserbjudande från olika teckenvärldar. Det strukturerade och avskalade upplägget i det andra digitala läromedlet skulle å ena sidan kunna bidra till elevernas förståelse för innehållet då det var tydligt och repetitivt. Å andra sidan skulle den korta texten och avsaknaden av bilder även kunna innebära en avsaknad av betydelse och sammanhang, som skulle kunna utgöras av fler visuella uttrycksformer (Holmberg & Karlsson, 2006, s 201). De digitala läromedlen bestod, till skillnad från de tryckta läromedlen, inte av lika långa stycken av skriven text utan utgjordes till större del av bilder. Vidare hörde de flesta av bilderna ihop med en kort text som i vissa fall förklarade bildens innebörd, men i många fall stod för sig själva då bilderna endast fyllde ett dekorativt syfte. Då vissa av bilderna inte samspelade med texten behöver, enligt Franker (2007), en viss bildtolkning ske för att bilden ska bli begriplig (s. 8). Denna tolkning kan bli svår att göra om eleverna inte har en förförståelse av vad bilden ska visa eller vad den innebär. Genom att se
44
språket som ett teckensystem bland andra (Holmberg & Karlsson, s. 29), har de olika teckensystemen bild och skrift fått olika stort utrymme i de olika läromedlen och fungerat på olika sätt. De tryckta läromedlen utgörs till största delen av text där bilderna fungerar mer som ett komplement. De digitala läromedlen har till största delen utgjorts av bilder och visuella uttrycksformer där separata ord eller korta meningar utgjort den skrivna texten.
Något som skulle kunna förklara att de tryckta läromedlen till större del utgått från text är att utgångspunkt för användning varit läsning istället för interaktion genom exempelvis spel och ljudinspelning, som möjliggörs i de digitala läromedlen. I tryckta läromedel blir läsandet även mer linjärt då det finns en tydligare början och slut (Danielsson & Selander, 2014, s. 25).
Trots att det fanns olika nivåer som visualiserar en början och ett slut i det digitala läromedlen, fanns ändå ett utrymme för eleverna att börja någon annanstans än det som varit avsett. Något som även kunnat förklara skillnaden i hur de olika modaliteterna utnyttjats och använts är att de digitala läromedlen endast har varit en plattform för färdighetsträning, medan de tryckta läromedlen varit en källa för inlärning vilket kunnat bidra till en skillnad i utformning.
De resultat som framkom i ordförrådsanalysen var att de digitala läromedlen hade en högre andel skolspråksord än de tryckta. En slutsats som kan dras från resultaten är att i de digitala läromedlen finns få långa textstycken och därmed komprimeras textinnehållet till färre antal ord. Därmed måste de ord som faktiskt uttrycks förmedla information vilket i sin tur leder till att de oftare blir mer abstrakta. De digitala läromedlen utgår även från färdighetsträning vilket även kan vara en anledning till den högre andel skolspråksord inom dessa. Samtliga läromedel hade liknande resultat gällande den procentuella andel skolspråksord som upprepades, vilket Holmengaard (2006) anser är det viktigt för att eleverna ska få möta och använda samma ord flera gånger i en läromedelstext (s. 189). Även om andelen upprepningar sker i princip samma utsträckning, har de tryckta läromedlen totalt sett en högre andel ord och därför kan det diskuteras huruvida orden används i läromedlen och vilket som är mest fördelaktigt för elevernas textförståelse. Frågor som kan ställas i relation till dessa resultat är ifall det är bättre, som i de digitala läromedlen, att använda en lägre andel ord men där andelen skolspråksord är relativt hög, eller om det är mer positivt om eleverna presenteras för längre textstycken och därmed en högre andel ord men där andelen skolspråksord är lägre.
De tryckta läromedlen hade alltså en lägre grad av skolspråksord vilket skulle kunna tyda på
45
att texterna är förenklade och syftar till att förmedla budskap på ett konkret sätt till eleverna.
Dock menar Edling (2006) att förenklingar av texter kan försvåra elevernas förståelse för mer abstrakta texter, vilket även innebär att eleverna inte får den utveckling av sitt ordförråd som krävs för att de ska kunna ta del av den kunskap som förmedlas i skolan. Med detta sagt kan den låga andelen skolspråksord ses som en möjlighet till förståelse, men avsaknaden kan även begränsa elevernas utveckling av ett skolrelaterat ordförråd. I och med den högre andelen skolspråksord i de digitala kan eleverna få en större möjlighet att möta det skolrelaterade språket men där istället den höga andelen kan skapa minskad förståelse. Läromedlen har därmed både fördelar och nackdelar. Utifrån ett interpersonellt metaperspektiv kan den låga andelen skolspråksord och höga andelen vardagsord ses som ett sätt för författaren att skapa en relation till den aktuella målgruppen, vilket alltså sker i högre rad i de tryckta läromedlen än de digitala. Genom att anpassa de språkliga uttrycken efter mottagaren skapas även en möjlighet för läsaren att engagera sig (Holmgren & Karlsson, 2006, s. 31). Utifrån ett ideationellt perspektiv kan uppdelningen av genrer i de tryckta läromedlen tyda på att språket är anpassat till sitt sammanhang och att det skulle kunna underlätta för eleverna då orden hamnar i en kontext (Holmgren & Karlsson, 2006, s. 28). Dock kan den högre andelen skolspråksord i de digitala läromedlen hjälpa eleverna att bygga upp ett register av ord som sedan hjälper dem att förstå verkligheten (Hedeboe & Polias, 2008, s. 13).
46