Det avslutande kapitlet för denna uppsats inleds med en diskussion kring studiens resultat och framtidsutsikter. Därefter presenteras studiens praktiska och teoretiska bidrag, samt förslag för framtida forskning som avslutande del.
7.1 Diskussion
Inför standardbytet fanns en generell tro att företag, särskilt banker, skulle drabbas av ökade kreditförlustreserver. Denna studie visar att en signifikant ökning inte har skett. Det har i sin tur lett till att kärnprimärkapitalrelationen inte har påverkats i särskilt hög grad till följd av standardbytet. Innan standarden implementerades ansågs kreditförlustreserverna vara det inom IFRS 9 som i huvudsak påverkar kärnprimärkapitalrelationen negativt. Studiens resultat visar dock att avsättningarna har haft en negativ påverkan på kärnprimärkapitalrelationen i knappt hälften av fallen. Detta tyder på att kärnprimärkapitalrelationen påverkas mer än vad man kanske förutspått av andra delar av standarden. Eller kanske rätteligen att kreditförlustavsättningarna påverkat kärnprimärkapitalrelationen lika lite som övriga delar inom den nya standarden.
Ett av syftena med IFRS 9 var att ersätta en regelbaserad standard med en mer principbaserad standard (Gornjak 2017). ECL-modellen är ett tydligt exempel på standardens principbaserade karaktär eftersom det inte framgår i modellen vad som utgör betydande ökning av kreditrisker, utan det är upp till bankens ledning att tolka begreppet (Frykström & Li 2018). Eftersom forskare anser att ECL-modellen trots allt fortfarande kommer att leda till för få och försent redovisade kreditförluster (Gebhardt 2016), finns det eventuellt incitament till att ECL-modellen borde vara ett mer regelbaserat inslag i IFRS 9 än vad det är. Om banker gör avsättningar under stabila år när de kan bära förluster bör konjunktursvängningarna dämpas. Därför kan det tyckas vara oroväckande att avsättningarna generellt inte har ökat särskilt mycket under en period som är att betrakta som stabil. Samtidigt behöver det gå ett antal år innan det är möjligt att utreda standardens effekt på ett rättvist sätt. Implementeringen av standarden har varit omfattande för banker och därför kanske avsättningarna ökar under tiden som bankerna lär sig att uppskatta avsättningarna korrekt, om det nu var
Innan IFRS 9 implementerades fanns det en oro gällande att redovisningsstandarden och Basel III riskerar att gå i strid med varandra (Novotny-Farkas 2016). Än så länge tycks denna oro vara obefogad eftersom den initiala effekten varit måttlig för de flesta banker. Däremot kan detta ändras i takt med att kreditförlustreserverna ökar. Eftersom bankerna har två olika regelverk att förhålla sig till, blir det upp till bankerna vilket regelverk som kommer att prioriteras om en situation skulle uppstå där kreditförlustreserverna ökar kraftigt nog att påverka kärnprimärkapitalrelationen negativt. Även om IFRS 9 överensstämmer bättre med Baselregelverket än vad IAS 39 gjorde, så finns det fortfarande konflikter mellan de båda regelverken (Novotny- Farkas 2016), och om Baselkommittén kommer anpassa sitt regelverk till IFRS 9 återstår att se.
I dagsläget har kreditrisken ökat i och med Covid-krisen som utbröt under 2020 (Eklund, 2020). Hur effekten av IFRS 9 slår mot bankerna under sämre ekonomiska tider kommer vi troligtvis att få se framöver (ibid.). Viktigt att nämna är dock att banker har lättnader i regelverken eftersom de har en avgörande betydelse för den finansiella stabiliteten, särskilt under en kris (Svenska Bankföreningen 2020). Många fruktar att viruset kommer att orsaka en global recession som riskerar att bli minst lika allvarlig som finanskrisen 2008 (Eklund 2020). Om en finanskris bryter ut återstår det att se om IFRS 9 kan plana ut krisen, åtminstone till viss del eftersom standarden implementerades en kort tid innan Covid-krisen utbröt. Enligt Europeiska Centralbanken har bankernas avsättningar ökat kraftigt sedan början av 2020 (European Central Bank 2020). Detta kan förhoppningsvis leda till att en eventuell finanskris kan dämpas något. Trots att avsättningar avsatts under en kort period, bör det bli bättre än om endast konstaterade förluster avsatts. Även om en redovisningsstandard inte kan förhindra finanskriser från att någonsin bryta ut, leder redovisningsregleringen i form av IFRS 9 förhoppningsvis till att de kan jämnas ut.
7.2 Studiens bidrag
Studien bidrar till aktuell forskning inom området eftersom IFRS 9 infördes 1 januari 2018, vilket när denna studie genomfördes bara var två år sedan. På grund av att standarden är så pass ny finns det få studier som påvisar standardens faktiska effekt. Istället har flera av studierna inom området utgått från simuleringsmodeller för att bedöma en potentiell effekt av standarden. Studiens bidrag är således att bidra till ex post-litteraturen inom området.
Denna studie bidrar till kunskap genom slutsatser som än så länge tyder på att IFRS 9 inte har lett till några stora effekter efter implementeringen av standarden den 1 januari 2018. Resultatet blev att kreditförlustreserverna inte har ökat och kärnprimärkapitalrelationen inte påverkats signifikant av IFRS 9. Vilket är resultat som inte är lika alarmerande som tidigare studier gett uttryck för. Denna kunskap kan tas vidare i forskningen inom IFRS och dess implementeringseffekter.
7.3 Framtida forskning
7.3.1 Resultatutjämning
Denna studie har granskat IFRS 9 och dess tillkommande ECL-modell. Ett ämne som är intressant för vidare forskning är den potentiella risken för resultatutjämning i och med den nya ECL-modellen. Resultatutjämning är en process som innebär manipulering i tidsaspekten av intäkter eller intäktsrapporter för att rapportera en intäktsström som är mindre varierande över tid (Fudenberg & Tirole 1995). Modellen tillhandahåller inga närmare riktlinjer för hur en bedömning av en kreditrisk ska hanteras, vilket leder till att banker behöver göra subjektiva bedömningar för att uppskatta risker (Frykström & Li 2018). Undersökningar visar att bankledningars handlingsfrihet vad avser reserveringar kan leda till resultatmanipulering, det vill säga att intäkter jämnas ut över tiden (Novotny-Farkas 2016). Vidare finns det teorier som syftar till att förutspå redovisningsval. Inom positiv redovisningsteori är grundantagandet att företagsledare är rationella individer som eftersträvar att främja sitt egenintresse (Beattie et al., 1994). Man utgår från att vinstmaximering kommer påverka valet av redovisningsmetod (ibid.).
Det finns två olika sätt att resultatutjämna. Det ena är att utjämna intäkterna genom att utjämna det underliggande kassaflödet som givit upphov till intäkterna. Det andra sättet är att utnyttja flexibiliteten i de accepterade redovisningsprocedurerna för att justera rapporterade intäkter utan att ändra det underliggande kassaflödet. Det innebär exempelvis manipulering av avsättningar för förluster eller att ändra tidpunkten när en försäljning är genomförd (Fudenberg & Tirole 1995). Vad gäller IFRS 9 skulle det innebära att banker väljer att avsätta ett högre belopp för kreditförlustreservering än vad som är riktigt under år när resultatet är högre än vanligt. Problematiken med resultatutjämning är att redovisningskvalitén försämras eftersom resultatet inte visar företagets korrekta prestation för den angivna tidsperioden (Al Baaj, Al-Zabari & Al Marshedi 2018). I och med risken med den nya modellen borde det därför finnas intresse av att studera om den nya standarden leder till att banker, och andra företag, resultatutjämnar med hjälp av ECL-modellen.
7.3.2 Övrig framtida forskning
Eftersom standarden inte anger exakt hur bedömningen av en förväntad kreditförlust ska gå till, vore det intressant att genomföra en kvalitativ undersökning och undersöka företag och hur dess arbetsprocesser ser ut och skiljer sig åt. Det kan leda till att eventuella problem som ligger i bedömningen lyfts. Detta kanske framöver kan leda till ett mer standardiserat arbetssätt för att uppfylla IASB’s syfte.
På grund av att studien avgränsar sig till EU är ett ytterligare förslag på framtida forskning att genomföra studien i andra världsdelar. Exempelvis Australien eller Canada som också redovisar enligt IFRS 9.
Ett sista förslag på framtida forskning är att studera USA:s modell för kreditförluster. USA, som redovisar enligt US GAAP, har nämligen genomfört en liknande standardändring för förväntade kreditförluster (Frykström & Li 2018). Modellen har flera likheter med IFRS 9 (ibid.), vilket vore intressant att studera och jämföra. Exempelvis skulle en sådan undersökning kunna genomföras genom att studera dubbelnoterade företag, som både redovisar enligt IFRS och US GAAP.