I följande del kommer resultatet att ställas i relation till den tidigare forskningen samt en diskussion om det sammanställda resultatet. Diskussionen är uppdelad i tre rubriker, kopplingar till läroplanen, målspelets syfte i undervisningen och lärande genom målspel.
7.1 Kopplingar till läroplanen
Undervisningen i skolämnet idrott och hälsa ska utgöras av fysiska aktiviteter som är utformade så att alla kan delta samt utvecklas utifrån sina egna förutsättningar (Skolverket, 2011, s.1). Målspel skrivs varken fram i det centrala innehållet eller i syftet med ämnet i läroplanen, LGY 11. Däremot är målspel vanligt
förekommande i undervisningen för eleverna på gymnasiet. Enligt kursplanen LGY11 för ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan ska undervisningen syfta till att eleverna ska få möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga (Skolverket, 2011, s.1). Det är oftast inom detta undervisningsområde som målspel kommer in i undervisningen. Resultatet i denna studie tyder på att eleverna inte riktigt vet vad meningen med målspel är i undervisningen. Svaren från eleverna blir oftast att läraren berättar för dem att syftet med undervisningen i målspel är att de ska utveckla sin kondition samt sitt sätt att röra sig på. Det är någonting vi kan koppla till att eleverna ska utveckla sin kroppsliga förmåga. Däremot visar detta att syftet med målspel i undervisningen inte alltid grundar sig i att eleverna ska utvecklas i det specifika målspelet, utan syftet med denna typ av undervisning är mycket bredare.
Med läroplanen LGY11 inkluderades en större bredd av aktiviteter i ämnet idrott och hälsa (Sandahl, 2019, s.397). Vissa av dessa aktiviteter framgår inte i det centrala innehållet, däremot ska eleverna få möjlighet att prova på en bredd av aktiviteter, där målspel kan ses som en av dessa. Forskningen tyder på att det är elevernas fysiska aktivitetsnivå som ofta bär en central roll i undervisningen i idrott och hälsa, oavsett hur eleverna väljer att röra sig under lektionerna i idrott och hälsa (Nyberg, 2018, s.44). Resultatet i denna studie visar även att många av de deltagande eleverna uppskattar målspel i undervisningen där eleverna även
menar att alla kan delta oavsett tidigare erfarenheter och förutsättningar, vilket kan innebära att majoriteten är aktiva under dessa lektioner.
7.2 Målspelets syfte i undervisningen
Idrottskulturen i Sverige präglas idag av historiska rötter från två olika håll, där vi på ena sidan har den engelska public School-sporten med fokus på tävling och på den andra sidan Linggymnastik med fokus på god hållning (Larsson, 2014, s.63). Enligt resultatet i denna studie verkar rötterna från den engelska public School- sporten vara framträdande i undervisningen i målspel, där den stora delen av undervisningstiden ägnas till att spela spelet i någon form av match.
Inom vissa målspel verkar det även relativt vanligt förekommande med någon form av teknik- eller passningsövning. Däremot inte för alla elever och inte inom alla målspel. För att eleverna ska få möjlighet att utveckla sitt lärande
inom målspel kan lärarna använda sig av isolerade taktiska övningar för att kategorisera olika delar av spelet. Att sedan koppla de isolerade övningarna till spelet i sin helhet gör det möjligt för eleverna att urskilja olika flöden av taktiska beslut som behöver tas under spelets gång (Gréhaigne et al, 2010, s.258). Eftersom inte alla elever får möjlighet att träna på de taktiska och tekniska delarna i spelet genom isolerade övningar kan deras lärande till viss del utebli inom vissa målspel. Resultatet visar att isolerade övningar är vanligare förekommande i målspel som basket och handboll, och till viss del uteblivna i målspel som innebandy och fotboll. Detta kan bero på att innebandy går att kopplas till hockey som är en stor sport i välden vilket då kan påverka lärarnas och elevernas tankar om att
majoriteten av eleverna har sett sporten och då bör veta hur den genomförs, samma resonemang skulle kunna föras kring fotboll. Däremot anser jag att kunnandet i ett målspel är olika beroende på om det genomförs på lektionerna i idrott och hälsa eller om det utförs genom föreningsidrott. Då det ställer olika krav på såväl
ledare/lärare som spelare/elever där även syftet med målspelet bör skilja sig mellan skolan och föreningsidrotten.
Resultatet visar att eleverna har svårt att sätta ord på vad meningen med målspel i undervisningen är. Huvudfokus för lärare i idrott och hälsa ska vara att hjälpa
eleverna att lära sig olika saker samt utveckla sina förmågor för att kunna vara fysiskt aktiva under senare delen av livet. Idrott och hälsa är ett ämne som är fullt av olika typer av kulturer (Larsson & Karlefors, 2015, s.573). Även dessa kulturer bör skilja sig mellan skolan och föreningsidrotten då de som är aktiva inom någon föreningsidrott oftast har gjort ett aktivt val att delta i just den idrotten och
föreningen. Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska ge alla elever samma förutsättningar för att utveckla sin kroppsligaförmåga, då bör även undervisningen bedrivas på ett sätt där alla elever ges den möjligheten. Då lärare i idrott och hälsa möter många elever med olika förutsättningar, bakgrund och intresse bör
undervisningen planeras och genomföras så att så många elever som möjligt uppskattar ämnet. Utifrån resultatet i denna studie menar majoriteten av deltagarna att målspel är någonting som är roligt att genomföra under lektionerna. Detta oavsett tidigare erfarenheter inom föreningsidrotten. Däremot finns det även elever som är aktiva inom föreningsidrott som menar att målspel inte är ett område som de uppskattar under lektionerna i idrott och hälsa. En elev uttrycker att hon redan kan spelet. Här ser jag att lärare i idrott och hälsa har en utmaning, hur kan målspel även locka eleverna som upplever att de kan spelet? Om lärare och elever vågar sätta sig mot doxan i målspel, skulle en större kunskapsutveckling kunna ske hos såväl lärare som elever.
7.3 Lärande genom målspel
Gemensamt för målspel handlar om idén om att två grupper delar på samma spelyta och tanken är där att spelarna, genom såväl passningar som dribblingar ska ta sig fram över banan och förbi motståndarna, till andra sidan och göra mål (Teng, 2013, s.21). Den gemensamma idén om målspel är någonting som eleverna får möjlighet att bekanta sig med genom att spela spelet i form av match, vilket resultatet i studien visar att större delen av undervisningen ägnar sig åt i målspel. Däremot finns det flera olika modeller som kan hjälpa läraren att arrangera spelet så att lärandet hos eleverna blir större och bredare samt för att få så många elever aktiva som möjligt. En av dessa modeller är Team invasion games. Syftet med denna modell är att ge eleverna möjlighet att utveckla samt förfina sina färdigheter genom övningar som är isolerade från spelet, innan de används i spelet som helhet (Gray & Sproule, 2011, s.16). Detta är en modell där eleverna först får möjlighet
att utveckla sina färdigheter i en lugn miljö där det sällan finns varken med- eller motspelare. Därefter kan det bli lättare för eleverna att använda sig av dessa färdigheter i spelet där de behöver ta hänsyn till, samt vara uppmärksam på flera andra saker samtidigt. Det är någonting som kan bidra till att eleverna även utvecklar sin spelförståelse.
Även i modeller som Teaching games for understanding och Tactical approach är målet att utveckla elevernas spelförståelse genom taktisk medvetenhet och
speluppfattning. Lärarens roll blir att välja det taktiska problem som eleverna ska hantera där eleverna själva väljer och använder de lämpligaste spelspecifika motoriska färdigheter som krävs för att lösa problemet. Dessa färdigheter utvecklas genom frågor, svar och ett aktivt deltagande i spelet eller spelliknande aktiviteter (Gray & Sproule, 2011, s.17). Läraren väljer att ge eleverna diverse problem eller instruktioner och tillvägagångssätt i undervisningen i målspel kan eleverna utveckla sin spelförståelse och speluppfattning. I resultatet beskriver eleverna hur de vill att undervisningen ska utföras på ett annat sätt än vad deras lärare använder i nuläget. Där framgår det att eleverna vill att läraren exempelvis använder flera mål och bollar samt använder sig av olika teknik- eller
passningsövningar. Dessa förslag skulle kunna kopplas till dessa metoder för spelet, där det även finns ett tydligt syfte kopplat till elevernas lärande i målspel.
Varför lärare sällan väljer att använda sig av dessa modeller är en fråga som jag ställer mig. Jag tänker mig att dessa olika modellerna till viss del ställer högre krav på läraren. Vissa elever upplever att målspel används när de inte har någonting annat som ska göras så kanske det även underlättar för läraren att slänga ut en boll, dela upp eleverna i lag och låta de spela spelet, traditionellt. Det är även någonting som eleverna i studien upplever som roligt. Däremot tror jag att lärare i ämnet idrott och hälsa bör se över hur de använder målspel i undervisningen, för att eleverna ska få möjlighet att utveckla sitt lärande, oavsett om det handlar om elever som är aktiva inom en förening på fritiden eller inte. Utifrån dessa modeller kan även förutsättningarna för alla elever bli mer jämlika, där det inte blir så tydligt vilka elever som är aktiva inom målspelet eller inte.