42 än Västra Götalands län medan Skåne län har 10,8% högre andel än Stockholms län. Orsaken är således sannolikt att den höga andelen elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning är den mest bidragande orsaken till att elever i Stockholms län når högre resultat. Att eleverna i Stockholms län når bäst resultat förklaras alltså troligtvis av den höga andelen elever som har föräldrar med eftergymnasial bakgrund och den höga andelen elever som går i friskolor, vilket tycks påverka resultaten i högre utsträckning än etnisk bakgrund (se figur 29 och figur 30).
Figur 29: Fördelning av elever i friskolor och elever i kommunala skolor i Stockholms län, Västra Götalands län samt Skåne län under perioden 2013–2019.
Figur 30: Elevunderlag i Stockholms län, Västra Götalands län samt Skåne län under perioden 2013–2019, vad gäller elever med utländsk bakgrund och elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning.
8. Diskussion
Mer direkt kopplat till resultaten som framkommit i uppsatsen är att SCB (2007) kunde konstatera att barn som går i skolor med en stor andel barn som har utländsk bakgrund har högst risk att inte bli behöriga till gymnasiet. Skolverket menar att lärarkompetensen är den viktigaste resursfaktorn (Skolverket, 2009), och att andelen behöriga lärare var 23% högre i kommunala skolor än i friskolor (Skolverket, 2014). Trots detta framgår av resultaten i denna uppsats att friskolor tycks nå högre meritvärden och högre andel godkända elever för såväl nationella prov som betyg. En förklaring till detta kan vara att friskolorna har ett
gynnsammare elevunderlag för att åstadkomma dessa resultat. Friskolekommittén kunde konstatera att friskolor inte bara hade högre andel etniskt svenska barn utan också att elever med utländsk bakgrund, såväl de födda i Sverige som de födda utanför Sverige, som statistisk grupp hade lägre meritvärden och andel godkända betyg (SOU 2013:56). En annan grupp som kommittén fastslår statistiskt presterar bättre vad gäller betygen är elever med föräldrar som har längre utbildningsbakgrund, vilket friskolorna i riket också har högre andel av (ibid.). Resultaten speglas även i denna uppsats resultatdel. Intressant nog kunde dock kommittén
38% 63% 31% 69% 17% 83% 0% 50% 100%
Andel elever i friskolor Andel elever i kommunala skolor
Fördelning mellan huvudmän för elever som skrivit nationella
prov 2013-2019
Stockholms län Västra Götalands län Skåne län
20,83 61,69 18,66 50,96 23,08 48,43 0,00 20,00 40,00 60,00 80,00
Andel (%) elever med utländsk bakgrund, åk 1-9 Andel (%) elever med föräldrar med eftergymnasial utb., åk 1-9
Elevunderlag i regionerna
43 även påvisa att elever i friskolor som var födda utomlands presterade väsentligt högre betyg än i kommunala skolor, vilket kan sättas i relation till SCB:s slutsatser från 2007. Om andelen elever utrikes födda eller inrikes födda med utländsk bakgrund är mindre på friskolor och om det samtidigt är så att en högre andel elever med utländsk bakgrund på en skola minskar möjligheter för populationen att nå godkända betyg förefaller rimligt att friskolor också skulle nå bättre resultat med denna grupp.
Resultaten från de undersökta kommunerna visar i linje med tidigare forskning att flickor når högre meritvärden och högre andel godkända betyg och bedömningar än pojkar inom varje kommungrupp för såväl betyg som nationella prov. Även om det år från år kan variera något huruvida pojkar eller flickor når högst andel godkända bedömningar i nationella prov står klart vid en sammanvägd bild för samtliga undersökta år att det är flickor som når högst genomsnittlig andel godkända betyg. Inte för någon av de undersökta kommuntyperna eller åren når pojkar högre meritvärden än flickor inom samma kommungrupp eller skolägarform. Likaså är friskolornas resultat konsekvent bättre än de kommunala skolornas på en statistisk nivå.
Undersökningen visar också att friskolorna även i de undersökta kommunerna har ett mer fördelaktigt elevunderlag med högre andel elever, vars föräldrar har eftergymnasial utbildning och en lägre andel elever med utländsk bakgrund. De statistiska variabler som presenterats tyder alltså på att friskoleelever når högre betyg än elever i kommunala skolor som en konsekvens av att elevunderlaget ser olika ut för de olika huvudmännen och att detta är trots att de har en lägre andel behöriga lärare, vilket av Skolverket har fastslagits vara den enskilt viktigaste resursfaktorn. Slutsatsen förefaller vara kontraintuitiv men behöver inte
nödvändigtvis vara det. Det kan mycket väl vara så att lärarkompetensen är den enskilt viktigaste faktorn om olika variabler skall jämföras på likartade elevgrupper men att allt för stora skillnader i elevsammansättningen ger slagsida. Det kan också vara så att friskolor är bättre på att finna bra lärare som saknar pedagogisk högskoleexamen eller andra faktorer som rör friskolors organisering.
Vad gäller ekonomiska förutsättningar visar presenterade data att mellanstora kommuner och små kommuner har snarlika kostnader per elev räknat men att båda dessa konsekvent ligger väsentligt lägre än kostnader i storstadskommuner. Det skall i sammanhanget dock förstås att detta inte per automatik innebär att mer pengar finns för att exempelvis öka lärartätheten i storstadskommuner. Det är också rimligt att anta att storstadskommuner har större fasta kostnader, som exempelvis lokal hyra än vad som påträffas i mindre kommuner. Då exakta uppgifter saknas som kompenserar för dessa skillnader i kostnadsläge går inte med säkerhet att uttala sig om exempelvis möjligheter till ökad lärartäthet utifrån de kostnader som presenterats här.
Det som särskiljer denna undersökning från många andra är dock att även geografiska förutsättningar undersöks. Som har resonerats ovan har detta att göra med en idé om att geografi torde spela roll i geografiundervisning. Vilka olika grundförutsättningar råder då i de olika kommuntyperna?
Om pengar vore den mest utslagsgivande faktorn så borde resultatet vara att
storstadskommunernas elever borde prestera klart högre betyg än elever i mellanstora och små kommuner, då de konsekvent har de högsta utgifterna per elev. Men det förefaller dock inte orimligt att dessa kommuner också har större fasta kostnader, som exempelvis lokalhyra än vad skolor i mindre kommuner har. Att exempelvis Stockholm har höga fastighetspriser kan inte undgått många.
44 Resultaten visar också att storstadskommunerna är de som presterar högst meritvärden på nationella prov, följt av mellanstora kommuner och därefter små kommuner. Vad gäller andelen godkända prov är dock mellanstora kommuner de som når högst andel, följt av små kommuner och därefter storstadskommuner. Vad gäller betygen är det i de mellanstora kommunerna som såväl högst andel godkända betyg och de högsta meritvärdena nås. I storstadskommuner nås de näst högsta meritvärdena, medan näst högst andel godkända betyg nås i små kommuner. Lägst andel godkända betyg nås i storstäder och de lägsta meritvärdena nås i små kommuner.
Det förefaller med andra ord rimligt att slå fast att storstadskommunerna har en högre andel elever som når såväl höga betyg som underkänt och att det är tvärtom i små kommuner. Detta ligger i linje med vad som kan förväntas när elevunderlaget förstås i kombination med
tidigare forskning om elever med utländsk bakgrund respektive elever vars föräldrar har eftergymnasial bakgrund. Båda dessa elevgrupper är nämligen högst i storstadskommuner och lägst i små kommuner. Anledningen till att högst betyg nås i mellanstora kommuner beror enligt detta resonemang således sannolikt på att de mellanstora kommunerna har strax över hälften så hög andel elever med utländsk bakgrund som storstadskommuner men endast något lägre andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning. Det förklarar dock inte varför små kommuner har lägre genomsnittliga meritvärden och andel godkända betyg än mellanstora kommuner med tanke på att de små kommunerna på liknande sätt har cirka tre fjärdedelar så stor andel elever utrikes födda elever som mellanstora kommuner men endast något mindre elever vars föräldrar har eftergymnasial bakgrund.
Det är alltför drastiskt att dra definitiva slutsatser utav en brist på förklaring men en möjlig förklaring är i vart fall att de mellanstora kommunernas geografi spelar in. I dessa kommuner kan måhända en blandning av stad och land ge eleverna en mer intuitiv förståelse för
geografiämnet, men det är viktigt att framhäva att detta är blott spekulation.
Även en regional effekt kunde åskådliggöras men skillnaden mellan de tre länen förklaras troligen mer av andelen elever i friskolor samt elevunderlagens demografiska förutsättningar, vilken tidigare forskning, såväl som resultat i denna studie, pekat mot som orsaksförklaringar. Enligt det teoretiska ramverket får därmed orsaken anses funnen och andra geografiska förklaringsmodeller går ej att applicera på regional nivå. Styrkan med modellen är dess bruk av den så kallade uteslutningsmetoden, vilket gör att förklaringar som är väl undersökta premieras över nya, mer spekulativa fynd. Nackdelen blir dock att andra möjliga
förklaringsmodeller lätt hamnar i skymundan när förklaringar redan anses funna. Det kan exempelvis mycket väl vara så att regionala skillnader i förutsättningar för skolans verksamhet också leder till de olika resultaten men att dessa förklaringar ’döljs’ bakom demografiska orsaker. Exempelvis skall elever efter att ha gått ut ur grundskolans
geografiundervisning kunna beskriva ”geografiska mönster av handel och kommunikation” (Lgr 11), vilket måhända kan gynnas om en elev är van att studera tunnelbanekartor. Mer precisa förklaringar som rör eventuella orsaksförklaringar till geografins roll i elevers resultat på nationella prov och betyg ligger dock, som sagt, utanför denna uppsats ramar. Vad som dock kunnat beläggas är att en korrelation mellan de båda tycks existera.
Uppsatsens kvantitativa metoder innebär att kausala relationer blir osäkrare än om kvalitativa metoder istället nyttjats, men som diskuterades i uppsatsens metoddiskussion (kapitel 5.3) hade också mer kvalitativa inneburit begränsningar i undersökningarna. Genom kvantitativa metoder har påvisats att det finns anledning att hävda att geografiska förutsättningar inverkar på elevers resultat i geografiämnet vilket hör till de mer intressanta fynd som görs i uppsatsen, då det utgör ett outforskat område inom svensk forskning. Det återstår för kommande
45 korrelerande relationerna i ett nytt ljus. Uppsatsen har också funnit stöd för att tidigare
forsknings slutsatser alltjämt tycks stämma. Detta är dock föga förvånande med tanke på den teoretiska modell som utgjort uppsatsens ramverk. Genom orsaksfiltrering utgår man som tidigare forsknings fynd som vägledande i att finna möjliga orsaker till identifierade skillnader, varför också dessa slutsatser inte kan motbevisas med denna metod. Häri ligger kanske också metodens främsta svaghet, nämligen att den förutsätter att tidigare forsknings slutsatser kan anses gälla även för det egna forskningsområdet. Därav föreligger också en risk att kontextbundna slutsatser misstas för allmängiltiga sanningar och således också grundar andra slutsatser på felaktiga grunder. Detta till trots kan sådan oro kompenseras av en medvetenhet om metodens risker och att dessa tas i beaktande men det möjliggör också ett fokus på att finna nya samband och förklaringar till observerade fenomen.