Följande kapitel inleds med en kort resultatsammanfattning utifrån studiens syfte.
Därefter följer en resultatdiskussion i relation till studiens teoretiska ansats och tidigare forskning. Vi reflekterar över den valda metoden samt dess för- och nackdelar, innan vi avslutningsvis diskuterar förslag till vidare forskning.
6.1 Resultatsammanfattning
Studien syftade till att undersöka hur socialsekreterare utifrån professionella erfarenheter beskriver familjehemsföräldrars behov av stöd vid det definitiva sammanbrottet samt vilka möjligheter socialsekreterare uppfattar sig ha att möta dessa. Samtliga informanter menar att det inte går att tala om det definitiva sammanbrottet utan att tala om placeringen i sin helhet, och när de beskriver stöd och insatser till familjehemsföräldrar är det övervägande förebyggande stöd som beskrivs. Om stödet inte ger ett framgångsrikt resultat och sammanbrottet är definitivt menar informanterna att ett fortsatt stöd till familjehemsföräldrarna kan erbjudas om så efterfrågas. Det stödbehov familjehemssekreterarna identifierar i samband med det definitiva sammanbrottet är stödjande samtal, även om det ter sig oklart i vilken utsträckning det faktiskt förekommer.
Familjehemssekreterarna beskriver även stöd i form av ekonomisk ersättning för flytt, förstörda tillhörigheter eller förlorad arbetsinkomst som relativt vanligt. Informanterna menar att sammanbrottets förlopp hänger samman med vilken typ av relation och allians de har haft med familjehemsföräldrarna innan det definitiva sammanbrottet och lägger olika vikt vid den dubbla rollen de har i relationen. Informanterna återger att det kan vara känslomässigt påfrestande för familjehemsföräldrarna att gå igenom ett sammanbrott vilket de bemöter med tid för återhämtning samt “ett lyssnande öra”.
Familjehemssekreterarna beskriver olika organisatoriska förutsättningar, däribland hur arbetet är organiserat, organisationskultur, utbildning samt ledningens insyn och förtroende som aspekter vilka möjliggör eller begränsar dem att möta familjehemsföräldrarnas behov av stöd. De beskriver också generella aspekter i socialtjänstens arbete såsom tidsbrist och hög arbetsbelastning, men även typiska aspekter för just arbetet med familjehemsplaceringar som långa geografiska avstånd, vilka har betydelse för med vilken intensitet man beskrivs kunna arbeta gentemot familjehemsföräldrarna. Familjehemssekreterarna beskriver dock sitt handlingsutrymme
34 som förhållandevis stort och menar att de har “goda möjligheter inom rimliga proportioner” att möta familjehemsföräldrarnas behov av stöd.
6.2 Resultatdiskussion
I resultatet kan vi urskilja att ämnet tycks vara förhållandevis ovanligt för familjehemssekreterarna att reflektera över i deras vardagliga arbete. Vår sammantagna bild är att familjehemssekreterarna vid det definitiva sammanbrottet beskriver ett relativt ointresse för familjehemsföräldrarna i form av ett till synes marginellt stöd, vilket kan förstås utifrån att familjehemsföräldrarna efter detta inte ingår i organisationens intresse och prioriteringar (Lipsky, 2010). I den organisatoriska målsättningen fungerar familjehemsföräldrar som en resurs och är endast viktiga för organisationen så länge placeringen pågår. Av samma anledning kan det tänkas vara orimligt att lägga tid och resurser på familjehemsföräldrarna när sammanbrottet väl är definitivt. Det relativa ointresset menar vi kan tänkas återspeglas i en av familjehemssekreterarnas uttalande om att man lätt blir fast i organisationens tänk. Informantens reflektion kan förstås som att ämnet kring det definitiva sammanbrottet har väckt en eftertanke hos hen. Resultatet indikerar vidare att sammanbrottet ofta följs av en turbulent tid inom familjehemmet varför vår avgränsning av sammanbrottet går att problematisera. Detta då grunden för familjehemssekreterarna är att se till helheten i situationer framför enskilda detaljer, parallellt med att avgränsningen gör att sammanbrottet särskiljs från sin kontextuella helhet. Ovannämnda aspekter kan vara ytterligare en förklaring till varför informanterna uppfattades vara tämligen ovana att prata om det definitiva sammanbrottet utan att härleda svaren till förebyggande stöd och insatser.
Resultatet uppfattas vid ett specifikt tillfälle som motstridigt. Samtliga familjehemssekreterare uttrycker att familjehemsföräldrars främsta behov av stöd vid ett definitivt sammanbrott är stödjande samtal. Samtidigt uttrycker fokusgruppsdeltagarna att det är svårt att veta vilket stödbehovet faktiskt är, då de saknar familjehemsföräldrarnas egna perspektiv på fenomenet. Att resultatet visar att stödbehovet inte uppfattas som jättestort vid sammanbrottet är vidare intressant och anmärkningsvärt eftersom det finns forskning som visar på att familjehemsföräldrars behov av stöd är stort vid just det tillfället (Khoo & Skoog, 2014; Ødegård et al., 2015).
Både tidigare forskning och studiens informanter belyser vikten av en tydlig kommunikation mellan familjehemsföräldrarna och familjehemssekreterarna innan det
35 definitiva sammanbrottet (Gilbertson & Barber, 2003; Ødegård et al., 2015).
Informanterna menar att stödet bättre kommer kunna anpassas efter familjehemsföräldrarna om placeringen har föregåtts av en god relation och kommunikation. Att sammanbrottet innebär en känslomässig påfrestning för familjehemsföräldrarna är något som både informanterna och tidigare forskning beskriver (Rostill-Brookes et al., 2011). Familjehemssekreterarnas sammantagna beskrivningar av den känslomässiga aspekten kan tänkas utgöra grunden för deras upplevelse av stödjande samtal som främsta stödbehov. Tidigare forskning belyser vidare hur en utebliven kontakt efter sammanbrottet kan skapa känslomässigt djupa sår för familjehemsföräldrarna (Khoo
& Skoog, 2014) och en minskad lust att ta emot nya placeringar (Wilson et al., 2000). En intressant jämförelse med studiens resultat är att informanterna beskriver en upplevelse av att familjehemsföräldrarna behöver tid för återhämtning och att de därför medvetet avvaktar med att ha det avslutande samtalet. Detta kan tolkas som en konsekvens av de bristfälliga rutiner som informanterna beskriver, eller som en del av det eventuella bristande kunskapsläget inom socialtjänsten. Familjehemssekreterarnas avvaktande agerande kan dessutom härledas till de allmänna organisatoriska aspekterna inom socialtjänsten såsom tidsbrist och stress (Tham & Meagher, 2009) och ses som en strategi för gräsrotsbyråkraten att hantera sin arbetssituation (Lipsky, 2010).
De brittiska socialsekreterarnas upplevelse av att den hierarkiska organisationen begränsar deras utrymmet i beslutsprocessen (Rostill-Brookes et al., 2011) återkommer i studiens resultat. Informanterna beskriver skilda upplevelser av ledningens förtroende och insyn vilka skulle kunna kopplas till kommunernas olika organiseringar samt till vilka kunskaper och erfarenheter tjänstemännen i ledningspositionerna besitter. Upplevelsen av en ledning med stort förtroende kan tänkas skapa en större lojalitet i och med den samstämmighet som råder mellan organisationens intresse och gräsrotsbyråkratens målsättning (Lipsky, 2010). Likväl är informanternas beskrivningar av att ha “goda möjligheter inom rimliga proportioner” talande för den organisation de befinner sig i, där de har relativt fria händer att göra det som de anser behövs men med begränsade resurser och mandat. Studiens informanter representerar vidare organisationer med två olika grader av specialiseringar. Graden av specialisering skulle kunna påverka socialsekreterarens möjligheter och begränsningar vid det definitiva sammanbrottet. Då en familjehemssekreterare har fullt fokus på familjehemmet och har en etablerad relation till familjehemsföräldrarna kan de därför lättare möta deras stödbehov vid det definitiva
36 sammanbrottet. En kombinerad barn- och familjehemssekreterare har möjligtvis inte samma möjlighet att fullt ut fokusera på familjehemsföräldrarnas behov.
När studiens resultat ställs i relation till den tidigare forskningen framkommer både skillnader och likheter, där likheterna är övervägande fler i antalet. De skillnader som identifierats menar vi kan bero på studiernas skilda angreppssätt där vårt resultat baseras på familjehemssekreterarnas erfarenheter framför familjehemsföräldrarnas faktiska upplevelser av sammanbrottet. Skillnaderna kan även kopplas till studiernas olika metodval, vilka ligger grund för själva datainsamlingen och därmed kan generera varierande resultat.
Vi upplever att vår teoretiska ansats med nytta har kunnat appliceras på vårt valda ämnesområde. Ytterligare ett angreppssätt som ändock hade kunnat berika studien med fler dimensioner, hade varit att analysera resultatet med utgångspunkt ur ett systemteoretiskt perspektiv vilket hade kunnat belysa hur familjehemmet, den biologiska familjen och socialtjänsten är olika, men under en tid, samverkande system. Teorin hade kunnat fånga familjehemsföräldrarnas situation vid ett sammanbrott ur en annan vinkel och möjligen gett en djupare förklaring på de resultat vi tolkat som att familjehemsföräldrarna efter ett sammanbrott inte längre ingår i organisationens intresse.
Dessutom vore en intressant teoretisk fördjupning att istället för att ha ett organisatoriskt perspektiv belysa ämnet ur ett relationellt perspektiv, där en fördjupad förståelse av familjehemssekreterarnas relation till familjehemsföräldrar vore möjlig.
6.3 Metoddiskussion
Vår ursprungliga tanke var att enbart använda oss av fokusgruppsdiskussioner men metoden kompletterades med enskilda intervjuer på grund av ett bristande antal deltagare, vilket vi i efterhand kan se har gynnat studiens totala resultat. I och med de kombinerade intervjustilarna har vi fått del av både en gemensam erfarenhet samt flertalet enskilda erfarenheter av ämnet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015) vilket har berikat studien med en flerdimensionell bredd. Vi menar att tillräcklig mängd data har kunnat samlas in för att ge en god inblick i de frågor vi ville undersöka, ändå bör studiens resultat förstås utifrån att resultatet hade kunnat blivit ett annat om fler eller andra informanter deltagit i studien. Intervjuernas semistrukturerade utformning bidrog till att vi kunde anpassa vår intervjuguide med följdfrågor utefter intervjuernas utformning och på så vis ökade sannolikheten till ett mer heltäckande material (Eriksson-Zetterquist & Ahrne,
37 2015). Samtidigt lades stor vikt vid att lyssna till vad informanterna själva bedömde var viktiga aspekter av ämnet. Intervjuguiden genererade en organiserad uppläggning och genom den kunde vi säkerställa att vi avgränsade oss till det valda ämnesområdet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Nackdelen med att utgå från en redan befintlig intervjuguide skulle emellertid kunna vara att samtalet formades för mycket av vår förförståelse eftersom informanternas utsagor styrdes av de frågor som ställdes.
Beslutet att befintliga kollegor till informanterna skulle ingå i fokusgruppen fattades främst utifrån att människor som redan känner varandra kan betraktas befinna sig i en tillförlitlig och trygg miljö vilket på ett naturligt sätt kan komma att generera öppna diskussioner (Dahlin-Ivanoff, 2015). I resultatet identifieras dock en skillnad mellan metoderna där fokusgruppsdeltagarna talade med en generellt positivare ton om den egna organisationen jämfört med de enskilda informanterna som vi uppfattade var mer kritiska.
Skillnaderna i informanternas utsagor skulle kunna bero på att de enskilda informanterna var skilda från övriga kollegor varför de inte behövde ta hänsyn till eller påverkas av dessa. Vår ursprungliga tanke var att fokusgruppsdiskussionen skulle genomföras på informanternas arbetsplats, vilket låg till grund för valet att kontakta befintliga arbetsgrupper inom familjehemsvården. Detta bedömde vi skulle innebära en ökad trygghet för samtliga deltagare, vilket Wibeck (2010) menar är en fundamental förutsättning för lyckade fokusgruppsdiskussioner. Att fokusgruppsdiskussionen genomfördes digitalt skulle kunna ifrågasättas med anledning av att metoden är utformad för att genomföras i ett fysiskt möte. Det kan även ha gjort en skillnad i deltagarnas möjligheter att fritt diskutera ämnet, då varje informant satt enskilt uppkopplad vid sin dator.Resultatet hade kunnat blivit ett annat om samhällssituationen såg annorlunda ut och diskussionen genomfördes vid ett fysiskt möte där det naturliga samspelet inte begränsades av en digital distans. Trots ovannämnda aspekter är vår upplevelse att vi har haft möjlighet att avläsa informanternas gemensamma erfarenhet så till den grad att det insamlade materialet har kunnat komma till god användning för studiens ändamål. Att majoriteten av de enskilda intervjuerna genomfördes över telefon kan även ha resulterat i att betydelsefull information i form av ansiktsuttryck och kroppsspråk försvann. Vår uppfattning är dock att samtliga informanter ingående delade med sig av sina professionella erfarenheter.
Vi menar att våra kombinerade datainsamlingsmetoder har tillfört olika aspekter av vår studie och därför kompletterat varandra väl. En alternativ forskningsdesign för vår studie
38 hade dock kunnat vara att genomföra fältstudier via observationer (Lalander, 2015). På så vis hade vi istället kunnat iaktta familjehemssekreterarnas arbetskultur, arbetssätt och kontakt med familjehemsföräldrarna på ett mer direkt sätt, vilket hade kunnat tillföra en annan vinkel samt frambringat data av mer praktisk karaktär.
6.4 Förslag till vidare forskning
Studiens resultat indikerar en möjlig kunskapsbrist inom socialtjänsten av familjehemsföräldrars stödbehov vid det definitiva sammanbrottet. Det belyser även hur organisatoriska aspekter kan påverka familjehemssekreterarnas möjligheter att möta det upplevda stödbehovet hos familjehemsföräldrar. Resultatet indikerar därför att ytterligare forskning om sammanbrott i familjehemsplaceringar och dess orsaker och effekter är önskvärd vari en viktig förlängning av studien skulle kunna vara att undersöka familjehemsföräldrarnas upplevelse av det definitiva sammanbrottet. Vi ser ett behov av att vidare undersöka kunskapsläget och de rutiner som finns inom socialtjänsten i Sverige samt i vilken utsträckning familjehemsföräldrar som upplevt sammanbrott åtar sig nya familjehemsuppdrag. Vår avgränsade definition av sammanbrott kan med fördel vidgas för att undersöka fenomenet ur ett större sammanhang. Det skulle exempelvis kunna innebära att undersöka en placering från start och fram till sammanbrottet, i syfte att identifiera fenomen som kan ha betydelse för sammanbrottet.
39