Möjligheter och begränsningar att möta stödbehovet

Fokusgruppsdeltagarna diskuterar hur rollen som familjehemssekreterare inkluderar både en stödjande och övervakande del som många gånger kan upplevas som dubbel. De beskriver deras skyldighet att kontrollera barnets välmående samtidigt som de behöver bibehålla en bra relation med familjehemsföräldrarna. En av de enskilda informanterna formulerar sig ur samma perspektiv och menar att barnets bästa måste komma i första hand, vilket kan medföra svårigheter att samtidigt värna om familjehemsföräldrarna.

28 Informanten beskriver hur hen i situationer med meningsskiljaktigheter har ett mandat att vid behov begära förändringar inom familjehemmet för att uppnå barnets bästa.

Fokusgruppsdeltagarna diskuterar vidare att den dubbla rollen kan påverka kommunikationen mellan dem och familjehemsföräldrarna och menar att information kan undanhållas från dem. En av de enskilda informanterna lyfter allvaret i att information skulle underhållas från dem och beskriver att familjehemsplaceringen bygger på att socialtjänsten har insyn i uppdraget och i barnets välmående. Informanten anser emellertid att maktskillnaden är betydligt större i mötet med den biologiska föräldern än med familjehemsföräldrarna, där relationen utgörs av en mer gemensam målsättning.

Informanten kan likväl känna igen sig i den dubbla rollen som följer med myndighetsutövandet, då hen bedömer och beslutar om familjehemmens arvode och kostnadsersättningar. Ytterligare en av de enskilda informanterna berör den dubbla rollen men från ett annat perspektiv, där hen beskriver hur rollerna från början har tydliggjorts och är väl integrerade hos familjehemsföräldrarna i och med den utredningsprocess de har gått igenom för att bli familjehem.

Analys

Den dubbla rollen skulle kunna förstås utifrån den ojämna maktfördelning som finns mellan gräsrotsbyråkraten och klienten, där gräsrotsbyråkraten står mellan organisationens och klientens intressen (Lipsky, 2010). Att maktskillnaden upplevs större i mötet med den biologiska föräldern kan kopplas till det kontextuella tolkningsföreträde som råder mellan parterna, parallellt med eventuella meningsskiljaktigheter om vad som bör ske härnäst. I denna aspekt har de biologiska föräldrarna en klientroll i mer direkt bemärkelse än familjehemsföräldrarna, vilka istället skulle kunna betraktas som uppdragstagare och därmed en organisatorisk resurs. Familjehemsföräldrarna och familjehemssekreterarna har som samverkande parter dessutom skapat ett gemensamt projekt vilket är anledningen till att makten i relationen i viss mån osynliggörs (Svensson et al., 2008). Den dubbla rollen som likafullt uppmärksammas förekommer utifrån att familjehemsföräldrar under vissa omständigheter skulle kunna betraktas som klienter, som när de inom ramen för familjehemsuppdraget får handledning eller ekonomisk ersättning. Detta är resurser som socialtjänsten förfogar över och ytterst beslutar om i vilken utsträckning familjehemmen ska få del av.

29 5.3.2 Organisatoriska förutsättningar

Av informanternas berättelser framkommer att en specifik utbildning för sammanbrott saknas men att generell utbildning inom familjehemsvården ges. Endast två av de sju informanterna beskriver att de gått en vidareutbildning i ämnet. Fokusgruppsdeltagarna menar att trots att endast en av dem har gått en sådan utbildning finns erfarenhet och kunskap inom gruppen och att kollegorna har ett stort stöd i varandra.

Fokusgruppsdeltagarna och två enskilda informanter beskriver att de får extern handledning med möjlighet för stöd i specifika ärenden. Betydelsen av stödet inom personalgruppen illustreras i följande citat:

Jag upplever att det varit flera tuffa situationer i flera (ärenden) som jag tänker på nu, att jag har behövt hjälp i min handledning och med personalgruppen. Att vi har behövt stöd av varandra för att kunna vara så kloka och stabila som vi ska kunna vara i kontakten med familjehemmen.

En av de enskilda informanterna beskriver att hens arbetsplats saknar bra rutiner och handlingsplaner vid sammanbrott. Informanten menar att bristen på rutiner kan dela arbetsgruppen i två sidor, där en del är kategoriska och kräver en viss standard hos familjehemsföräldrarna, medan andra är mer förlåtande och uthålliga. Hen menar vidare att det finns begränsningar i rådande lagstiftning och beskriver vikten av att belysa sammanbrottet som ett observandum inom verksamheten och som något som behöver följas upp, utredas, härledas samt ta lärdom ifrån. Informanten menar att det behöver jämställas med när fel sker inom sjukvården och att det är ett område som behöver belysas mycket mer. Hen uttrycker sina tankar:

Det är ett förfärligt slöseri. Ibland kan ett sammanbrott skada så många människor och det är ett slöseri och det har vi inte råd med, varken för barnet, föräldrarna och inte familjehemmet heller.

Välskötta familjehem, då kan det ju skapa, lättare att rekrytera nya familjehem, men ett svårt sammanbrott bringar mycket sorg i en hel familjs nätverk och det är ingen bra reklam för vår verksamhet.

Informanterna beskriver skilda erfarenheter av respektive lednings förtroende och insyn.

Fokusgruppsdeltagarna upplever att ledningen i form av chefer och nämnd har ett starkt förtroende för dem, vilket de värnar om genom att göra bedömningar av vilka beslut de lägger fram. Bedömningen baseras på rimligheten i familjehemsföräldrars önskemål om bland annat förhöjda arvoden, ersättningar och inkomstbortfall i förhållande till de organisatoriska rekommendationerna. Två av de enskilda informanterna beskriver

30 däremot en ledning med en begränsad insyn i deras arbetssituation, vilket en av dem upplever blir synligt i de skilda uppfattningarna kring beslut som rör kostsamma insatser eller arvoden. Hen upplever att familjehemssekreterarna kan ha en kunskap om familjehemmet och dess kapacitet, medan nämnden endast ser till de ekonomiska principerna. Den andra informanten upplever att organisationen är toppstyrd och att det försvårar ledningens insikt vilket resulterar i långsamma förändringar. Informanten uttrycker följande: “Jag tror att dom som sitter och bestämmer över hur vi ska arbeta och vad vi ska få pengar till, skulle behöva ha en bättre insyn i allt vi gör”.

Analys

Enligt Svensson et al. (2008) begränsas familjehemssekreterarens handlingsutrymme av organisationens fastställda rutiner. Av samma anledning kan avsaknaden av dessa antas lämna handlingsutrymme åt familjehemssekreterarna att utifrån personliga värderingar och individuella bedömningar själva avgöra hur stödet till familjehemsföräldrarna ska utformas. Detta ställer högre krav på socialtjänstens riktlinjer så att likabehandling, rättvisa bedömningar och ett bemötande av familjehemsföräldrars faktiska behov får ske i kontakten med samtliga familjehemsföräldrar och inte föregås av personliga synsätt och värderingar (Svensson et al., 2008). Upplevelsen av begränsningar i lagstiftningen och rutiner kan vidare tolkas som en konflikt mellan lagstiftaren och gräsrotsbyråkraten, vilken kan kopplas till uppgiften att tillgodose klientens behov och samtidigt förhålla sig lojal gentemot rådande regelverk (Johansson, 2007; Lipsky, 2010). Gräsrotsbyråkraten kan därmed uppleva sig begränsad i sitt handlingsutrymme, där den egna professionella bedömningen inte överensstämmer med organisationens ställning.

Familjehemssekreterarnas beskrivningar av att göra rimliga bedömningar i förhållande till de proportioner de uppfattar ledningen kan acceptera, visar på hur gräsrotsbyråkraten anpassar sig utifrån organisationens hierarki och regelverk (Johannson, 2007). Bristen på vidareutbildning i sammanbrott kan tolkas som en illustration på organisationens hierarkiska ordning (Johansson, 2007; Lipsky 2010) och kan förstås utifrån dennes uppdrag att i första hand tillgodose barnets behov framför familjehemsföräldrarnas. Den hierarkiska organisationen och dess specialisering antas vidare begränsa insynen och inblicken mellan de olika skikten, där gräsrotsbyråkraten är den som har bäst insyn i klientens liv och behov (Lipsky, 2010). Detta kan i sin tur tänkas sätta gräsrotsbyråkraten i ett dilemma där organisationens uppfattning om verkligheten inte speglar den verklighet

31 familjehemssekreteraren befinner sig i, vilket skapar den upplevelse informanterna beskriver om ledningens begränsade insyn. Organisationens långsamma förändringar skulle vidare kunna bero på den inneboende tröghet som finns inom alla organisationer där stabilitet i form av bevarandet av rutiner och strukturer värderas och prioriteras högre än förändringar (Svensson et al., 2008).

5.3.3 Aspekter på socialtjänstarbete i allmänhet och familjehemsvård specifikt

Informanterna belyser allmänna aspekter inom socialtjänstens arbete som hög arbetsbelastning och tidsbrist, samt mer specifika aspekter för familjehemsvården som ett stort geografiskt avstånd. Fokusgruppsdeltagarna diskuterar hur förutsättningarna att erbjuda stöd kan begränsas utifrån dessa aspekter, samt utifrån språkliga hinder då familjehemsföräldrarna inte talar svenska. Fokusgruppsdeltagarna diskuterar vidare att det är svårt att veta vilket stöd familjehemsföräldrarna behöver och att de gärna skulle vilja höra deras perspektiv vilket en av dem uttrycker enligt följande: ”...men annars tycker jag det är svårt, man sitter någonstans fast i den organisation man jobbar i, det blir svårt att tänka”.

En av de enskilda informanterna beskriver upplevelsen av att vara fri att göra det som behövs men samtidigt begränsad av tidsbristen, medan en annan menar att hembesök ofta byts ut mot telefonsamtal och beskriver känslor av stress och av otillräcklighet i samband med sammanbrottet. Därutöver beskriver en informant hur ekonomiska restriktioner har begränsat utvecklingsarbetet och bidragit till högre personalomsättning, samt att de under en tid med hög arbetsbelastning endast släckt bränder. En av de enskilda informanterna menar att stabilitet och förutsägbarhet är viktiga faktorer inom familjehemsvården och att osäkerheten som skapas i och med en hög personalomsättningen inte gynnar någon part i ärendet, varken barnet, familjehemmet eller den biologiska föräldern.

Analys

Informanternas beskrivningar av en upplevd tidsbrist kan tolkas som en spegling av de organisatoriska intressen och prioriteringar som präglar gräsrotsbyråkratens möjligheter att utföra sitt uppdrag (Lipsky, 2010). Socialtjänstens uppdrag och prioritering vid sammanbrott innebär att organisationens fokus i första hand inte hamnar på familjehemsföräldrarna när dessa inte längre är en del av barnets placering. Dessa prioriteringar ligger till grund för hur organisationens rutiner och riktlinjer utformas,

32 vilket formar gräsrotsbyråkratens olika arbetsuppgifter och den tid som ges till dessa.

Samtliga informanters önskan om mer tid kan också ses som en konflikt, där organisationens prioriteringar och gräsrotsbyråkratens egna professionella värderingar inte är kompatibla. Konflikten kan även spegla hur en del gräsrotsbyråkrater blir bärare av organisationens värderingar, medan andra bär värderingar som inte nödvändigtvis går i linje med organisationens prioriteringar men likväl behöver förhålla sig till dess ramar.

Att många hembesök byts ut mot telefonsamtal kan tolkas som en kompensation och en strategi för gräsrotsbyråkraten att anpassa sitt arbetssätt för att uppnå det som förväntas (Lipsky, 2010). Vidare kan en hög personalomsättning och dess konsekvenser förstås utifrån de förändringar som familjehemssekreteraren upplever i sitt yrkesliv, vilket kan skapa känslan av att verksamheten aldrig står still (Svensson et al., 2008).

33